Tänker speciellt på scenariot där det är en grupp som strider och en av rollpersonerna lyckas slå ner sin fiende. I det läget är det typiska att rollpersonen ska förflytta sig för att komma in på nästa fiende som slåss med en kompis. Men, varför tar inte rollpersonen upp vapnet som motståndaren tappade och kastar den på vägen mot den nya fienden?
En snöboll i vardera handen. Lobba vänsterhandsbollen i en hög bana, och medan motståndaren står och tittar på den för att undvika den så drar du högerhandsbollen rakt på. Funkar extremt bra, även när motståndaren vet det. Instinkten att följa det första hotet med blicken är för stark.
Tycker att mycket av problem i strid utgår från att allt ska ske i en ordningsföljd. Ser man att en fiende tar sitt vapen i sin andra hand, böjer sig ner för att plocka upp ett annat vapen från backen, tar och siktar mot din kompis och sen kastar iväg vapnet den plockade upp.
Då känns det rätt trist att inte kunna rusa fram och utnyttja tillfället som ges när fienden ger sig själv en rejäl nackdel i närstrid.
Tycker att mycket av problem i strid utgår från att allt ska ske i en ordningsföljd. Ser man att en fiende tar sitt vapen i sin andra hand, böjer sig ner för att plocka upp ett annat vapen från backen, tar och siktar mot din kompis och sen kastar iväg vapnet den plockade upp.
Då känns det rätt trist att inte kunna rusa fram och utnyttja tillfället som ges när fienden ger sig själv en rejäl nackdel i närstrid.
Absolut, man skulle inte göra något sådant om man befinner sig inom för kort avstånd och fienden tittar på dig.
Men, det tar faktiskt inte så lång tid att göra såna här saker. Testa själv! Välj ett människostort mål på ca 10 meters avstånd, lägg en sten 2 meter framför dig och sedan rör du dig mot målet och på vägen tar du upp stenen och kastar den. Det är faktiskt inte svårt och tar inte lång tid och kommer inte ge något tillfälle för motståndaren (om denna inte redan är på väg emot dig, men då ska du inte plocka upp något).
Tänk på att man inte sprintar i strid. Man rör sig behärskat och med kontroll.
---
Men jag håller med om att mycket bli konstigt på grund av ordningsföljden. Men det är en sak man får leva med i den typen av spel som vill framhäva det taktiska med förflyttningar, avstånd, etc.
En annan sak som är ännu konstigare är att man oftast har ett fågelperspektiv av striden. Man ser på en karta med alla motståndare och vänner utmärkta (eller så har man figurer). Det är helknasigt eftersom man egentligen har tunnelseende i strid.
Det är mycket som är knasigt om man tänker på realism, men när jag spelar den här typen av spel så försöker jag se deras styrkor och det är just taktiska val. Det kan bli ett roligt och spännande taktikspel av det om det finns bra taktiska val. Det är egentligen väldigt likt att spela vissa typer av brädspel.
Superviktigt att man har koll på vad man egentligen har för mål med sitt stridssystem, för det får väldigt stor betydelse vad som ska ge "kul".
Från början trodde jag att utmaningen skulle sitta i det abstrakta, precis som brädspel. Man ska liksom se igenom beskrivningarna och kombinera sina poäng/pluttar/kort/förmågor på bästa sätt.
Sedan trodde jag att det var riskbedömning som skulle vara grejen. Procent, chans och sånt. Gärna underbyggt av en känsla av vad som är bra och dåligt. Snabba beslut som "påminde" om stridssituationen.
Sen tänkte jag att det ska vara mer spänningen och risken. Det ska vara farligt. Man ska vara rädd för att rollpersonen dör. Mekanikern ska vara som en enarmad bandit. Du påverkar inte så mycket, du hoppas mest på att du har turen på din sida.
Sedan tänkte jag att taktiken satt i det diegetiska. Man ska komma på hur man kan använda miljön till sin fördel och övertyga de andra kring bordet om det.
Slutligen tänkte jag att det roliga sitter i att man upplever en underhållande beskrivning av en strid. Det viktiga är inte att det man beskriver är så himla smart, det räcker med att det är kul att lyssna på och interagera kring.
Sedan vet jag inte vad det blir nästa gång, jag har inte kommit dit än. Men jag vet bättre vad jag vill ha nu och det gör det mycket lättare att sortera bland systemen.
Absolut, man skulle inte göra något sådant om man befinner sig inom för kort avstånd och fienden tittar på dig.
Men, det tar faktiskt inte så lång tid att göra såna här saker. Testa själv! Välj ett människostort mål på ca 10 meters avstånd, lägg en sten 2 meter framför dig och sedan rör du dig mot målet och på vägen tar du upp stenen och kastar den. Det är faktiskt inte svårt och tar inte lång tid och kommer inte ge något tillfälle för motståndaren (om denna inte redan är på väg emot dig, men då ska du inte plocka upp något).
Tänk på att man inte sprintar i strid. Man rör sig behärskat och med kontroll.
---
Men jag håller med om att mycket bli konstigt på grund av ordningsföljden. Men det är en sak man får leva med i den typen av spel som vill framhäva det taktiska med förflyttningar, avstånd, etc.
En annan sak som är ännu konstigare är att man oftast har ett fågelperspektiv av striden. Man ser på en karta med alla motståndare och vänner utmärkta (eller så har man figurer). Det är helknasigt eftersom man egentligen har tunnelseende i strid.
Det är mycket som är knasigt om man tänker på realism, men när jag spelar den här typen av spel så försöker jag se deras styrkor och det är just taktiska val. Det kan bli ett roligt och spännande taktikspel av det om det finns bra taktiska val. Det är egentligen väldigt likt att spela vissa typer av brädspel.
Kör lite LARP strider och det är ju ingenting som rpg strider. Och att sprinta är inte ovanligt om man ser en öppning. De som rör sig då behärskat och med kontroll har ingen chans att stoppa en. 10 meter tar inte lång tid att storma.
Men för spelighet så är jag helt för att plocka upp saker och kasta. Allt som ger mer variation i en strid är positivt. Även taktiker som kanske inte alltid skulle funkat så bra om man själv skulle försöka utföra dem.
Ska vi vara mer verklighetsnära är det sällan man kastade annat än spjut militärt eller i ordnade former. Kastyxan är ovanlig och inget i närheten så bra. Kasta kniv eller kaststjärna är mest en distraktion. Resten skedde knappt (bortom att kasta ned tunga stenar från högre höjd - i en stad, gärna takpannor, som ju redan finns där).
Men för rollspelsstrid är det ju kul om folk interagerar med omgivningen. Vräka fyrfat på någon är förstås kanon.
Ska vi vara mer verklighetsnära är det sällan man kastade annat än spjut militärt eller i ordnade former. Kastyxan är ovanlig och inget i närheten så bra. Kasta kniv eller kaststjärna är mest en distraktion. Resten skedde knappt (bortom att kasta ned tunga stenar från högre höjd - i en stad, gärna takpannor, som ju redan finns där).
Men för rollspelsstrid är det ju kul om folk interagerar med omgivningen. Vräka fyrfat på någon är förstås kanon.
Kastvapen har använts en massa historiskt. Jag känner mig lite sugen av att fördjupa mig i det, so here we go...
VARNING: Detta blev ett mastodontinlägg eftersom jag "fastnade" på ämnet då det var intressant. Sökte referenser och källor och kunde inte låta bli att läsa en massa.
Jag försöker inkludera lite tankar om vad det innebär i rollspel.
Några exempel på militär användning:
Kastspjut
Mycket populärt kastvapen som har använts överallt. Har använts både av infanterister och kavallerister.
Mest kända namngivna exempel: pilum, akontion, soliferrum .
Förutom det har det funnits en massa varianter som inte kallats något annat än spjut.
En intressant variant är Angon som har hullingar.
Förekommer i en massa texter bland annat i beskrivningarna av striderna vid Stanford Bridge, Hastings och slaget vid Maldon.
Har kanske använts vid slaget vid Visby. Där finns också tecken på att slungor används vilket är lite intressant.
Förekommer i t.ex. Njals saga.
Kastspjutens främst "officiella" roll var att användas i första fasen för att skapa störningar i motståndarens formation. Men självklart kastade man spjuten även senare i striden om tillfälle gavs.
Om en rollperson är militärt tränad så kan hen ha en träning i att kasta spjut (beror på tid och plats). Kastspjut är kraftfulla vapen som mycket väl funkar mot allehanda mål. Jag har testat det lite själv och de har en bra penetrationsförmåga. Bra mot en del monster skulle jag tänka mig.
Kastdart/plumbata
Kort kastvapen med blyvikt.
Belagt i senromerska militära manualer och fynd. Bland annat skriver Vegetius att legionärer tränas i att kasta flera plumbata i följd.
Kineserna verkar ha haft något liknande.
I rollspelssammanhang så kan det mycket väl förekomma den här typen av vapen. I DnD finns ju en tradition av Dart. Kan vara bra mot vissa typer av mål.
Kastyxor
Mest känt: francisca, använd av frankerna (ca 400–600 e.Kr.).
Finns bevarade exemplar och det beskrivs i krönikor.
Gregorius av Tours skriver hur man kastar yxan strax före närstrid. Ett taktiskt kast på nära håll.
Enklare kastyxor förekommer även i Skandinavien, dock mer sällsynt. Förekommer i t.ex. Eyrbyggarnas saga.
Finns även fynd från Brittiska öarna och på andra håll.
Kastyxor användes inte som ett masskastvapen på samma sätt som spjut, dvs man utrustade inte hela formationer av soldater med kastyxor. Det var mer ett personligt vapen som man använda när tillfälle gavs (den typen av användning som jag var ute efter från början).
För en rollperson så kan en kastyxa i bältet utgöra en taktisk möjlighet att ta till mot en fiende på kortare avstånd.
Chakram
Cirkulärt kastvapen från Indien, speciellt sikherna,
Historiskt belagt genom texter, konst och bevarade exemplar.
Känner inte till mer om de så jag ska inte spekulera.
Förutom det så har det säkert förekommit att man kastat en massa vapen och annat på slagfälten även om det inte ingått i den standardiserade taktiken. Varför skulle man liksom inte kasta in en sten bland fienderna om man har chansen? På slagfält så är det endast en liten del av soldaterna som faktiskt slåss vid varje givet tillfälle, men om någon av de som inte står i främsta linjen har chansen att hjälpa till genom att kasta grejer så visst kan de göra det. Kommer inte ha någon avgörande betydelse.
Och som sagt så kommer det förekomma mycket kastande vid belägringar eller något annat typ av försvar av befästningsverk. Stenar är ett utmärkt kastvapen vid sådana tillfällen.
---
Sen har vi fäktningsmanualerna som visar en del kast som jag varit inne på. Det rör sig om tekniker för speciella eller desperata situationer.
Dolk/kniv
Det finns beskrivningar på hur dolk kastas när fienden flyr eller avståndet bryts, t.ex. Talhoffer, Fiore dei Liberi
Marcelli's Rules of Fencing (1686) har ett helt kapitel som heter (översatt till engelska): Chapter 10: The Method of Throwing the Dagger:
All the short weapons which are not curved can be thrown from a distance at a target so that they reach to strike eight or ten steps away. This is done to either wound an enemy that flees or to punish anyone emboldened by the distance who incites revenge with the pricks of his tongue. The perfection of this method is acquired with a little practice and studious application, with which the hand and eye are adjusted so they possess the measure of the target. Such can be done on one’s own without the necessary assistance of the master. Taught the method of how it must be done, it is the student’s turn to practise it with the exercise. To explain it easily I will say:
Pick a room for the theatre of this usage, and there on the wall draw a figure of a man of proper, natural height. Then one takes the dagger by the point with the right hand and it is squeezed with the thumb, middle finger, and the other two small fingers. The index finger is rested over the edge of said dagger so that in throwing it it is pushed by that finger, as it gives greater violence to it. This done, one places oneself a little distant from the target and, standing quite firm with the feet without moving or teetering with them through the violence of the strike, throws the dagger overhanded and accompanies it by extending the arm as far as it can go without moving the pace or the vita.
At the beginning of studying this lesson one must not be placed too distant from the wall, but first begin to place oneself close, then moving away step by step in accordance with seeing that one is acquiring habituation of the hand, so that with time one will throw from a distance farther than one could believe.
Some throw the dagger underhanded, but this method is dangerous and can easily miss the target, or rather, it can happen that the dagger, travelling low with the underhand, forced by its weight, will strike the ground and lose its violence and aim. Indeed, here the blow is not as effective as that of the overhand, with which the dagger not only travels with greater fury but also wounds with greater force because the blow originates descending, not ascending.
En rollperson skolad i fäktkonst skulle alltså kunna ha en viss träning i att kasta dolk även om det nog är i undantagsfall. Men, man får komma ihåg att de flesta har en kniv/dolk i bältet så det är alltid en möjlighet att kasta den.
Svärd
Finns någon enstaka illustration. Det är en desperat manöver eller något man gör när fienden flyr. Tekniken är att kasta svärdet som ett spjut. Man greppar ungefär vid parerstången (borde bero på svärdets balans, jag har bara prövat någon enstaka gång och utan större framgång)
I rollspel så skulle jag inte vilja överdriva betydelsen av detta, men det kan vara något att ta till i en situation där man inte kan eller vill gå in på en fiende. Man kanske väljer att kasta ett svärd mot en fiende för att få lite tid att anfalla en annan med ett annat vapen.
Värja/rappir
Det finns några bilder som visar hur man kan kasta sin rapir. Det görs i närstrid. Finns även någon bild som verkar visa hur man parerar en kastad rappir.
Kastspjut/partisan
Förekommer även kast av spjut eller liknande i manualer även om det är sällsynt (de här mer hemma i krigsmanualer, men ibland är gränsen flytande)
I det här manualstycket så nämner man faktiskt vapen på marken (jag har markerat det i fet stil):
It will not stray outside the subject we have begun to discuss the throwing partisan, before moving on to other topics. This is an offensive arm similar to the partisan, and in this form men make use of them either accompanied or alone.
Accompanied, in our time they are employed with the rotella, while with more than one they are thrown as described a little further down.
Having just one, it can be used in one hand or in two. In one hand it is best held like a sword, grasping it where it is well counterbalanced, attacking high, low and to the sides, avoiding to strike the enemy’s rotella. With two hands, the play is like that of the partisan.
But having more than one, up to as many as four, which cannot be grasped without great impediment, the three should be held in the left hand. This hand should be put in guard to defend, with the partisans upright in front of the body, their butts towards the ground.
The other can be held either underhand or overhand, as you would a sword, or overhand the way you hold a dart.
Before throwing them, you should always gesture to disrupt the enemy, and having thrown one you must take another, passing it from one hand to the other. With just one left, you should take it in both hands, fighting like with a large partisan, beating, parrying and delivering blows. When fighting you should move towards those on the ground, to seize them and gain some advantage over the enemy. At the penultimate one, you should follow up the throw without leaving time for your enemy to recover.
Either one or many can be accompanied by the rotella, fighting in the manner already described, employing the rotella according to its rules, to parry both thrown attacks and blows.
Kappa/mantel
Finns många exempel på hur man kastar sin kappa på fiendens vapen eller i ansiktet. Det handlar om att distrahera och vinna initiativ.
I rollspel ser jag detta som en intressant möjlighet, speciellt mot vissa monster. Kasta en kappa över en Beholder?
Hatt
Kastas mot ansiktet på motståndaren för att distrahera. Det illustreras med just hatt eftersom man alltid hade en hatt, men det kan ju vara vad som helst. Det tillhör kategorin "fula knep".
Se det mer som en beskrivning på hur en fint/distraktion kan gå till.
Sand/jord/etc.
Förekommer beskrivningar om att kasta sand, etc. som distraktion. Inte bara i medeltida europeiska manualer heller.
---
Men, nu är det ju så att våra äventyrare sällan är regelrätta soldater eller tränade på fäktskolor utan de är just äventyrare och hamnar i alla möjliga strider som inte är slagfält. Och då är det även intressant att titta på jaktvapen eftersom just jakt har en del likheter med en del av striderna som äventyrarna är delaktiga i.
Kastspjut
Återigen är det kastspjuten som är de vanligaste och rollpersoner kan alltså vara tränade i kastspjut även från jaktperspektiv.
Kastspjut med kastträ (atlatl)
På sätt och vis föregångare till pilbåge. Ett gammalt vapen som kanske inte förekommer i många fantasy-settings. Men en möjlighet.
Bumerang (jaktvarianter, inte moderna plastgrejer)
Dessa återvänder inte!
Användes för fågel- och småviltjakt.
Egentligen bara inspiration till att det kan förekomma många olika typer av kastvapen i jakt.
Kastklubbor
Finns belägg på kastklubbor från många håll i världen, bl.a. Egypten, Nordamerika, Polynesien. Bumerangen är egentligen också en kastklubba.
Användes för fågel- och småviltjakt.
Rollpersoner kan kasta allehanda klubbliknande föremål.
Flerbladiga kastknivar
Förekommer i Afrika, t.ex. Mongvanga. Vet inte mer om de.
Bola
Kastvapen med sammanlänkade vikter.
Användes i Sydamerika för jakt på djur.
Finns även andra typer vapen bestående av rep med tyngd som kastas i jakt (från andra delar av världen än sydamerika).
Lasso är ett annan liknande kastvapen.
Absolut intressant för äventyrare, speciellt om de ska fånga något levande eller bara för att trassla in bena på ett monster som ska nedläggas.
Harpuner (kastade)
Äldre varianter har ben- eller stenförsedda spetsar.
Vanliga i kust- och flodkulturer.
Kan vara intressant mot vissa monster.
Nät
Nät har använts vid både jakt och fiske. Har även använts mot större byten för att tillfälligt trassla in dem så att man kan avsluta dem med t.ex. spjut.
Intressant möjlighet mot en del större djur och monster.
---
Man kan också titta på sport eftersom det ofta är en indikation på vad som används i strid/jakt.
Kastspjut
Återigen. Det finns ingen tvekan om att det varit det vanligaste kastvapnet. Friidrottare kastar fortfarande spjut.
Rollpersoner har alltså gott om möjligheter att vara tränade i kastspjut. I vissa settings (och med viss bakgrund) vore det märkligt om de inte har tränat på det.
Sten
Det finns otaliga former av tävlingar där man kastar stenar eller dylikt av olika storlek och vikt. Att kunna kasta improviserade grejer var ett tecken på manlighet och därmed skulle jag vilja påstå ett tecken på att det användes i strid.
Rollpersoner har alltså mycket stor chans i att vara tränade på kast av prylar. Och det är något som kan göras lite var stans när tillfälle ges.
Kastknivar
Har förekommit som sport så rollpersonerna kan vara tränade på det.
Diskus
Finns som gren redan från antiken.
Nät
Förekom i gladiatorstrider som jag väljer att tolka som en sport.
Skulle inte försöka mig på det i en riktig strid...
---
Annat:
I Grettis Saga så kastas svärd.
Shuriken har överdrivits något enormt i populärkulturen, men de fanns. Ska dock ses som sekundära och mer som distraktion (i vissa forum skulle jag nog bli lynchad för en sån kommentar).
Fotanglar kastades ut, men vi ska nog inte se på dem som kastvapen.
Finns många typer av slunga (inte bara den vanliga slungan och stavslungan), men jag går inte in på dem här.
Brinnande saker som beck, tjära, eldklot, etc. Det är inte personvapen egentligen utan här försöker man antända saker. Men i rollspelssammanhang kan det vara nog så intressant. Går vi senare i tiden så får vi också granater, etc.
Sköldar kastas i krönikor och sagor.
---
Vad som är tveksamt om ser på det rent historiskt:
Perfekt balanserade kastknivar enbart gjorda för kast
Perfekt balanserade kastyxor enbart gjorda för kast
Dubbelbladiga kastyxor har mig veterligen inte funnits historiskt utan är ett modernt påfund
Men, de går givetvis att inkludera i rollspel ändå.
---
Så, nog har kastvapen använts. Detta inkluderar inte de otaliga tillfällen någon tagit tillfället i akt och kastat någonting för att utnyttja en situation. Att det hänt kan vi vara helt säkra på eftersom kast var en etablerad taktik i strid och när det är det så använder man det även i andra situationer än det som man tränat på. Det finns gott om omnämningar i sagor och krönikor på allehanda saker som kastas.
---
I typiska fantasy-äventyr så finns än mer skäl att kasta saker. Det rör sig oftast om småskaliga strider mot fiender med en mängd olika egenskaper och då blir kast en möjlighet att ta till. Dessutom kan det vara speciella fiendetyper.
Exempel:
Varför gå in i närstrid med en långsam zombie? Bättre att se sig om i omgivningen efter saker man kan kasta. Varför riskera något när man kan röra sig snabbare och nöta ner fienden med kastade grejer?
Fiender som flyger kan vara omöjliga att nå med närstridsvapen. Då kan man kasta grejer.
Fiender med farliga närstridsförmågor kanske man inte vill komma nära. Då är kastvapen utmärkta. Kanske först försöka kasta ett nät eller ett rep runt benen på monstret och sedan kasta annat eller stöta med spjut.
Och som jag varit inne på tidigare, om man kan hjälpa en polare längre bort genom att kasta något på hens fiende så varför inte? Man kan inte göra det på för långt avstånd för då finns risken att de hinner röra sig så pass mycket att man skulle kunna träffa polaren, men på någorlunda avstånd så är det helt ok. Kanske kan man kasta något för att hjälpa en polare och sedan röra sig in i en annan närstrid för att hjälpa en annan? Den här typen av situationer/möjligheter uppstår i småskaliga strider.
Bolas har jag testat, i något försök att göra "bola-golf". För att sammanfatta, så är de svåra att kasta.
* Man måste snurra dem, vilket tar tid och plats.
* Att snurr-kasta med precision är svårt.
* Att få tyngderna att separera prydligt in flight är fan nästan omöjligt. Det blir inte den där fina snurren man ser på film.
* Det är lätt att råka knocka sig själv.
* De trasslar in sig i allt. Det som fick mig att ge upp konceptet var att jag alldeles för ofta fick hämta stegen för att den satt intrasslad uppe i ett träd.
* Punkten ovan medför också att de är i princip oanvändbara om det finns någon vegetation i närheten.
* De smäller som fan om man råkar köra över dem med åkgräsklipparen (mina var gjorda av tre golfbollar, med monkey fists knutna av 6 mm rep runt dem).
Som jag förstått det så är det också inte helt belagt att man faktiskt kastade dem. Det finns illustrationen där man rider upp bredvid djuret som ska fångas, och svingar ena änden ner mot benen medan man håller i andra, och släpper när den börjar sno in sig i djurets ben. Efter att ha testat att kasta dem så känns det mycket rimligare.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
