luddwig
Vagabond i världsrymden
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 6,670
Kaskelot är en nätt bok, 60 sidor och något mindre än A5 till formatet. Boken innehåller en beskrivning av den engelska orten Clacton-on-Sea, en beskrivning av det kadaver av ett utomvärldsligt vidunder som spolats upp på stranden, riktlinjer för rollpersoner samt fyra korta äventyr.
Bokens layout är enkelt men prydlig. Texten är på gränsen till för liten för mina inte längre unga ögon. Bra belysning vid läsningen rekommenderas för den som har liknande problem. Boken innehåller ett fåtal illustrationer och fotografier samt en karta. Det räcker gott för mig men den som gillar rikt illustrerade rollspel blir antagligen en smula besviken.
Texten har en trevlig ton och är föredömligt kortfattad, fast på sina håll väl knapp. För mig som inte är påläst när det gäller England på 1920-talet hade det varit hjälpsamt med lite mer information om samhället vid denna tid, med fokus på sådant som hade gått att använda vid spel. Jag hade även gärna sett att varje spelledarperson haft några punkter som inspiration och stöd till spelledaren. Nu känner jag att jag, om jag skulle spelleda något ut Kaskelot, behöver göra en hyfsad mängd förberedelser.
De fyra korta äventyren känns relativt olika, vilket kanske inte är så konstigt när de är skrivna av tre olika författare. Jag vill inte avslöja för mycket om innehållet men jag uppfattar de två första som typiska Cthulhu-mysterier. Tredje äventyret har en annan ton och kan, om jag läser det rätt, utvecklas till något som liknar en zombiefilm. Det är också det äventyr som faller mig minst i smaken (avsiktlig ordvits). Fjärde äventyret har en mer personlig prägel. Jag gillar det men det känns samtidigt avskilt från de tidigare äventyren.
En lite udda detalj är att ett av äventyren innehåller en spelledarperson som druckit Klorin. Det skulle kunna vara en referens till Robert Gustavssons karaktär Ove Markström från I manegen med Glenn Killing, eller möjligtvis till Donald Trumps utspel om att man borde kunna injicera rengöringsmedel för att bekämpa coronaviruset. Kanske har äventyrets författare @verlandes. lust att avslöja hur det ligger till?
Som helhet tycker jag att Kaskelot var trevlig läsning och jag kan absolut se att det går att omsätta till spännande rollspelande. Däremot vet jag inte om det är något för mig, åtminstone inte förrän jag läst på mer om Lovecrafts skapelser. Den känslan är dock inte unik för Kaskelot utan dyker upp i princip varje gång Cthulhu med flera kommer på tal. Som spelledare tycker jag dessutom generellt att det är svårt med skräck och med mysterielösande. Samtidigt är det kul att utmana sig då och då så det är inte otänkbart att jag tar mig an Kaskelot i alla fall.
Bokens layout är enkelt men prydlig. Texten är på gränsen till för liten för mina inte längre unga ögon. Bra belysning vid läsningen rekommenderas för den som har liknande problem. Boken innehåller ett fåtal illustrationer och fotografier samt en karta. Det räcker gott för mig men den som gillar rikt illustrerade rollspel blir antagligen en smula besviken.
Texten har en trevlig ton och är föredömligt kortfattad, fast på sina håll väl knapp. För mig som inte är påläst när det gäller England på 1920-talet hade det varit hjälpsamt med lite mer information om samhället vid denna tid, med fokus på sådant som hade gått att använda vid spel. Jag hade även gärna sett att varje spelledarperson haft några punkter som inspiration och stöd till spelledaren. Nu känner jag att jag, om jag skulle spelleda något ut Kaskelot, behöver göra en hyfsad mängd förberedelser.
De fyra korta äventyren känns relativt olika, vilket kanske inte är så konstigt när de är skrivna av tre olika författare. Jag vill inte avslöja för mycket om innehållet men jag uppfattar de två första som typiska Cthulhu-mysterier. Tredje äventyret har en annan ton och kan, om jag läser det rätt, utvecklas till något som liknar en zombiefilm. Det är också det äventyr som faller mig minst i smaken (avsiktlig ordvits). Fjärde äventyret har en mer personlig prägel. Jag gillar det men det känns samtidigt avskilt från de tidigare äventyren.
En lite udda detalj är att ett av äventyren innehåller en spelledarperson som druckit Klorin. Det skulle kunna vara en referens till Robert Gustavssons karaktär Ove Markström från I manegen med Glenn Killing, eller möjligtvis till Donald Trumps utspel om att man borde kunna injicera rengöringsmedel för att bekämpa coronaviruset. Kanske har äventyrets författare @verlandes. lust att avslöja hur det ligger till?
Som helhet tycker jag att Kaskelot var trevlig läsning och jag kan absolut se att det går att omsätta till spännande rollspelande. Däremot vet jag inte om det är något för mig, åtminstone inte förrän jag läst på mer om Lovecrafts skapelser. Den känslan är dock inte unik för Kaskelot utan dyker upp i princip varje gång Cthulhu med flera kommer på tal. Som spelledare tycker jag dessutom generellt att det är svårt med skräck och med mysterielösande. Samtidigt är det kul att utmana sig då och då så det är inte otänkbart att jag tar mig an Kaskelot i alla fall.
Last edited:
