Karaktärer du har rätt om och verket har fel om

Ja, men pre-Ovidius finns det avbildningar av Medusa som en vacker kvinna. Det är ju lite svårt att få en hundraprocentigt "korrekt" bild av någonting från antika myter och legender eftersom de var muntligt traderade och det fanns försvinnande få inspelningsapparater på den tiden!
Det groteska medusahuvudet är äldre än den vackra medusan, dock. Det finns rent utav hypoteser om att karaktären Medusa är en efterkonstruktion, att hennes legend uppfanns för att förklara den sedan länge nedärvda skyddssymbolen som Medusahuvudet utgjorde (kanske en forntida mask?). När Homeros refererar till "gorgonen" är det alltid i bemärkelsen huvudet/ansiktet, inte som en hel varelse.
 
Det är Ovidius version, vilken är tämligen sent tillkommen. I tidigare versioner är Medusa sannolikt född sådan – hon har ju två gorgonsystrar, Stheno och Euryale, vilket blir svårt att förklara med berättelsen ovan.
Har vi någon teorier om varav denna utveckling i historien?
 
Ovidius blev landsförvisad till Rumänien av Kejsar Augustus, för att hans verk var för omoraliska. Landsförvisningen blev inte upphävd förrän 2017.

Hur gick det till när de upphävde den?! :D
 
Rom hade ett jubileum för att fira Ovidius (2000 år efter hans dödsdag) och Roms stadsråd upphävde symboliskt landsförvisningen. Så lika spännande som all annan byråkrati (inte särskilt).

Nu vill jag skriva ett suralistisk skräck senario där någon antik stad gör just det här och den 2000åriga individen dyker då upp och det står plötsligt klart varför hen blev förvisad till att börja med.
 
Nu vill jag skriva ett suralistisk skräck senario där någon antik stad gör just det här och den 2000åriga individen dyker då upp och det står plötsligt klart varför hen blev förvisad till att börja med.

Det bästa med det här är om det inte var några ockulta ritualer som höll hen borta innan, utan enbart det formella beslutet.

(Politik och byråkrati är ju egentligen bara ritualer som får makt eftersom tillräckligt många tror på dem)
 
Nu vill jag skriva ett suralistisk skräck senario där någon antik stad gör just det här och den 2000åriga individen dyker då upp och det står plötsligt klart varför hen blev förvisad till att börja med.

Jag rekommenderar Anaxilas från Larissa, en pythagorian och vetenskapsman. Blev liksom Ovid förvisad från Rom av Augustus, men i Anaxilas fall så var det pga anklagelsen att han var en magiker.
 
Det bästa med det här är om det inte var några ockulta ritualer som höll hen borta innan, utan enbart det formella beslutet.

(Politik och byråkrati är ju egentligen bara ritualer som får makt eftersom tillräckligt många tror på dem)
Exakt så funkar en episod i Laxdalinganas saga. De använder lagboken för att påvisa att det är dags att lämna huset eftersom gästfrihet är reglerad.

De som ska lämna stället? Gengångare förstås.
 
Exakt så funkar en episod i Laxdalinganas saga. De använder lagboken för att påvisa att det är dags att lämna huset eftersom gästfrihet är reglerad.

De som ska lämna stället? Gengångare förstås.
Men tänk om gengångare är de tidigare ägarna? Innebär det att de nya (levande) måste betala hyra?
 
Jag har ju tidigare nämnt pappan i Avatar 2 som en av de värsta karaktärerna typ någonsin. En totalt ansvarslös fegis som psykiskt torterar sitt barn. Men det är meningen att vi ska tycka om honom och anse att all vidrig skit han gör bara är en smärre brist! Blä!
 
Exakt så funkar en episod i Laxdalinganas saga. De använder lagboken för att påvisa att det är dags att lämna huset eftersom gästfrihet är reglerad.

De som ska lämna stället? Gengångare förstås.

Detta finns som mer än ett scenario till Glorantha. Ett ytterligare problem är att det är fullt möjligt att förlora processen mot spökena.
 
För flera år sedan såg jag en animeserie, vars namn jag inte minns, som handlade om en teaterklubb. Tyvärr minns jag inte namnet. Serien fokuserade kring en blyg huvudperson som blev tvingad till att gå med i teaterklubben och vara del av deras aktiviteter, och framställde detta som positivt. Min bild var däremot att det var en otroligt välgjord serie om mobbing och grupptryck, trots den glättiga musiken i bakgrunden. Huvudpersonen uttrycker många gånger att den inte vill och inte är redo om och om igen, men de andra tvingar den upp på scen.

Om bakgrundsmusiken var annorlunda hade jag nog gett serien 8/10 och munnits namnet, men nu är den nog 2/10 eller 3/10 och bortglömd på animecka.se.
 
Det är väl den vanliga versionen?

Jag såg Blade runner på VHS helt orimligt många gånger som tonåring och har alltid tyckt att alla omklippningar känns underligt tomma utan voice-over.

”Sushi - that’s what my ex-wife used to call me. Cold fish”
Vet inte det. Såg den också på VHS en massa men min saknande berättarrösten och när jag sedan såg en version som hadde blev jag besviken eftersom berättarrösten i mång och mycket tar upp saker som förklaras alldeles straks, eller inte behövs (iallafall enligt min mening).
 
Vet inte det. Såg den också på VHS en massa men min saknande berättarrösten och när jag sedan såg en version som hadde blev jag besviken eftersom berättarrösten i mång och mycket tar upp saker som förklaras alldeles straks, eller inte behövs (iallafall enligt min mening).
Håller med! Tror jag delat denna förut någon gång för längesedan, men den tål att ses igen:

 
Vet inte det. Såg den också på VHS en massa men min saknande berättarrösten och när jag sedan såg en version som hadde blev jag besviken eftersom berättarrösten i mång och mycket tar upp saker som förklaras alldeles straks, eller inte behövs (iallafall enligt min mening).

Jag menade inte att alla som sett den på VHS såg samma version som mig, bara att jag såg den versionen väldigt många gånger och att se den utan VO känns nu som att lyssna på en låt jag hört många gånger där ett av instrumenten plötsligt saknas. Det blir ett konstigt tomrum.
 
Det intressanta för mig är att jag tycker att voice overn är väldigt avgörande för om vi ”ska” tycka om Deckard eller inte. Med voice overn där känns det som att han försöka göra mer sympatisk och det krockar för mig väldigt mycket vid de tillfällen då han beter sig som en gris. Utan voice overn blir min tolkning att hannar väldigt osympatisk överlag och att vi inte ska vara på hans sida förrän på slutet.
 
Då är frågan: Har någon gjort en film eller tv-serie om den tiden med den vinklingen?

Ja och nej. I BBC-miniserien Ivanhoe från 1997 - som är klart sevärd, om än lite väl 90-tals-grimdark här och var - är John förvisso en osympatisk antagonist (och mer mordisk än i boken/TV-filmen) och Richard en karismatisk allierad för storyns huvudpersoner, men i slutet framgår det också att Richard är en rätt kass kung. När John inser att Richard är tillbaka och att han inte kommer att kunna vinna maktkampen mot honom kallar han i desperation in deras mor Eleanor av Aquitanien (spelad av Sian Phillips - Livia i Jag, Claudius!) som skiljedomare, varpå hon mer eller mindre kommenderar sina söner att sluta fred och levererar ett "The Reason You Suck" Speech till båda två. "John may be a miserable little runt, but at least he's been here."
 
Back
Top