Nekromanti Kan Man vara Kvinna?

[Ymir]

Re: Min åsikt om 'grabbighet' [Trollvarning]

Att män spelar kvinnliga rollpersoner är, som du säkert förstått av debatten nedan, föga ovanligt, och föga underligt. Jag gör det själv relativt konstant, men är till fullo enig med Rising om att det är en sak som måste tas an med den seriositet som krävs för att göra den trovärdig.
Just det är en inställning många tycks sakna, tyvärr.

Därför måste jag säga att din spelgrupp verkar ha en groteskt omogen inställning till det hela. Jag skulle letat upp mer vettigt folk att spela med tämligen omgående.

- Ymir, övertygad om att den graden av grabbighet grundar sig på extremt dålig självinsikt kombinerad med relativt låg intelligenskvot

 

[Krille]

Åke Rosenius gjorde ett "inlägg" i frågan i sin (ö)kända Överlevnadshandbok.

<table bgcolor="white"><tr><td>

</td></tr></table>

...vilket på ett rätt bra sätt belyser en hel del av problemen, även för spelledare, som trots allt är tvungen att rollspela sina kvinnliga spelledarpersoner då och då.

 

[Troberg]

Re: Min åsikt om 'grabbighet' [Trollvarning]

Ymir, övertygad om att den graden av grabbighet grundar sig på extremt dålig självinsikt kombinerad med relativt låg intelligenskvot

Med risk för att låta fruktansvärt grabbig så skulle jag säga ett de behöver ett ligg.

Skämt åsido, min gissning är att de inte haft ett förhållande, det brukar råda bot på sånt och hjälpa till att komma ur det ensidiga grabb-perspektivet.

Jaha, nu har jag lagt mig i något som inte angår mig igen. Jag är stolt.

 

[Troberg]

Re: Patriarkaliska spelvärldar?

Jag tycker om orättvisor i fantasyvärldar. Sådana bör ha förtryck (av kvinnor, bönder, andra folkslag, etc), stora skillnader mellan fattiga och rika, etc - just för att allt sådant är intressanta aspekter som skapar situationer att bygga saker på, att rollspela. Jag personligen spelar oftast kvinnor, inte minst i fantasyvärldar - och ett av skälen är säkerligen just detta - det blir en extra utmaning som bidrar till sagolikt intressant rollspel.

Håller med till hundra procent. Det ger intressanta motsättningar som man som spelledare kan spinna på. Jag kan köra tio spelmöten på material förberett för ett spelmöte bara genom att spinna vidare på sånt och utnyttja spelarnas reaktioner.

Dessutom ska man inte underskatta de positiva sidorna att tillhöra en utsatt klass. Man tas inte på allvar, vilket ofta innebär att man kan röra sig ganska ostörd och obemärkt där någon "högre stående" skulle synas. Man har dessutom möjlighet att spela dum, vilket inte ska underskattas när man vill få motståndaren att göra bort sig (min favoritmetod i inledningsfasen när man bråkar med exempelvis bilprovningen, försäkringsbolag, Telia och andra onda organisationer).

Ett bra exempel på hur man kan infiltrera obemärkt finns i Weills Sjörövar-Jenny från Tolvskillingoperan, där den grå, oansenliga uppasserskan på ett värdshus visar sig vara sjörövarkapten och ligger bakom attacken mot staden. Iofs så har jag för mig att det bara är hennes dagdrömmar, men principen håller ändå.

 

[Legioth]

Tror det er enklere å spillee kvinne enn kvante-fysiker

-kan et menneske spille dverg? hvis ja, så kan jeg ikke se noe problem med å spille kvinne.

Skillnaden är, som folk redan tidigare konstaterat i tråden, att alla på något sätt vet hur en kvinna skall vara, och om man inte lyckas gestalta henne på ett verkligt sätt så blir det bara pinsamt.

Dvärgar är egentligen bara vissa typiska mänsliga drag koncentrerade till en skilld ras. Alla vet att en dvärg skall vara girig och tycka om öl, och alla har åtminstone lite girghet inom sig, och om de inte tycker om öl så vet de i alla fall hur de förhåller sig till sin egen favoritdryck.
Kvinnor däremot, de kan vara precis hurudana som helst, men ändå inte. Eftersom det inte finns några specifierade egenskaper för kvinnor (på samma sätt som för dvärgar) så är det svårare att sätta fingret på exakt hur de förutsätts vara, vilket leder till att man faller in på vissa uttjadade stereotyper.

Med kvantfysikern tror jag att alla har en bild av en fysiker, så där är det bara fakta som man måste fylla på med (eller hitta på). Egenltigen är det en ganska konstig jämförelse; åtminstone jag ser det som att kvinna i detta fall är en personlighet, medan kvantfysiker är ett knippe (kvanta ) information.


Nu påstår jag inte att man inte skall få spela kvinna, jag säger bara att det är svårt att få en kvinna att verka "naturlig", jämfört dvärgen som är påhittad för att lyfta fram vissa allmäna drag.

 

[Balderk]

Jo förvisso har du en poäng, ville bara påpeka att de drag du beskriver för dvärgen också var väldigt stereotypa! Jag menar, det är fullt möjligt att spela en snobbig dvärg som dricker vin och går på operan och dessutom skänker pengar till välgörenhet, än en skabbig, ohyffsad dvärg som dricker öl och är girig... Frågan är vilken dvär som är roligast att spela?

/Jonas, som skulle spela den vindrickande dvärgen

 

[Legioth]

Dvärgen.

ville bara påpeka att de drag du beskriver för dvärgen också var väldigt stereotypa!

Jo, men som jag förklarade lite längre ner i inlägget så är dvärgen skapad med vissa egenskaper som utgångspunkt. Idén med dvärgar i rollspel är just det att de skall ha vissa sterotypsika drag. Samtidig uppkommer ju då den intressanta möjligheten att spela en dvärg som avviker från det arttypiska.

Talar vi i stället om kvinnor, då är det lite svårare att se ett syfte eller en utgångsidé (hoppas inga feminister tar illa upp för den formuleringen, jag tänker på det ur rollspelsrassynpunkt). De bara är! Åtminstone existerar de inte med avsikten att de skall ha vissa stereotypiska, lättspelade drag, om man inte tror att det är som i vitsen där Adam frågar av Gud vad han får för ett revben...

 

[regelslaktaren]

Vi har bytt kön massor med gånger, det är inte så noga. Det är väl mest bekvämt att spela det kön man har...

 

[Ghorgareth]

Funderare

Vilket är egentligen svårast att spela En kvinna (om man är man) eller en 1000år+ gammal alv? Hur ser en sådan på tillvaron, livet universum och allting. Jag lovar att en sådan alv har en uppfattning om världen som är så svår för oss att begripa att det egentligen är meningslöst att ge sig på att förklara.

 

[Krille]

Re: Funderare

"Vilket är egentligen svårast att spela En kvinna (om man är man) eller en 1000år+ gammal alv?"

Grejen är att det är lättare att märka att man spelar en kvinna "fel" än att man spelar en alv "fel" - vi har omkring tre miljarder förebilder för hur kvinnor "är", men inte en enda förebild för hur alver "är".

 

[Ghorgareth]

Re: Funderare

Men vad gör det egentligen för skillnad? Tre miljarder varianter täcker ganska väl upp de alternativ som jag skulle komma på till en kvinnlig karaktär, oavsett hur skum den nu skulle vara. Altså, kombinationen är i den mänskliga hjärnan "oändlig" eftersom du aldrig under din livstid kommer att kunna klura ut tre miljoner olika varianter av kvinnor. Altså ALLA varianter av kvinner skulle vara ok, likväl som alla typer av 1000 år gamla alver. Dessutom, om man snackar fantasy så råder det en helt annan värld och en helt annan världssyn och detta leder i sin tur till att gränserna för vad en kvinna är och inte är suddas ut lite i kanterna. Jag arbetar med en värld där kvinnorna har den yttersta makten, aldeles utan att det egentligen råder någon som helst förbittring från någon sida. Ingen förnedring. En sådan värld är precis lika abstrakt som någon alv.

 

[Krille]

Re: Funderare

"Tre miljarder varianter täcker ganska väl upp de alternativ som jag skulle komma på till en kvinnlig karaktär, oavsett hur skum den nu skulle vara."

Av den anledningen så sammanfattas de med ett fåtal stereotyper, i vilken man stoppar in den lilla andel av kvinnor man träffar. Om sedan spelarens gestaltande av en kvinna inte passar in i dessa stereotyper så får man problem - då är det "okvinnligt". Skulle gestaltningen dessutom vara hyfsat lik spelarens normala rollpersoner (och det är ju inte helt ovanligt att spelare spelar olika rollpersoner på liknande sätt) "fast med tuttar" så förstärks bilden.

Alver, däremot, ingår över huvud taget inte i erfarenhetsbilden hos normala spelare och har i allmänhet mycket enklare och bredare stereotyper. "Robin Hood med spetsiga öron" är en rätt vanlig stereotyp, och det är mycket enklare att klämma in sig i den stereotypen med sitt rollgestaltande.

Sen spelar det inte så stor roll att spelvärlden inte är Jorden - det är fortfarande ett faktum att rollspelare har mer erfarenhet av tjejer än av alver.

 

[Ghorgareth]

Re: Funderare

Sen spelar det inte så stor roll att spelvärlden inte är Jorden - det är fortfarande ett faktum att rollspelare har mer erfarenhet av tjejer än av alver.

Böjd att hålla med dig. Tanken med att jag ställde frågan var inte att någon skulle komma och tillbakavisa den omgående, utan snarare att väcka tankegångar om vilken typ av karaktär man spelar. Men vad är det som säger att en typ av karaktär egentligen skall vara svårare att spela än en annan? Man får antingen tänka mer, eller ibland tänka mindre än vad man är van vid. Poängen är ju fortfarande att försöka spela en karaktär utifrån de förutsättningarna som denna är given, oavsett om man tar hänsyn eller ej till stereotyper.

 

[w176]

Kan man verkligen gestalta något fel?

Kan man gestalta låt oss säga en till exempel, magiker fel?

Visst, man kan göra det utan inlevelse, på att sådant sätt att det hela blir helt poänglöst och kan göra det så att det inte stämmer med regelbokens/speledarens åsikt om hur man ska göra det men är det lika med att svart på vitt säga att det där är fel, så kan inte en magiker/kvinna/alv/vampyr/jultomte/whatever vara?

(Om det funkar eller inte funkar rent praktiskt att gestalta tex vår exempel magiker när man spelar är dock en annan fråga.)

/Elin är lite filosofisk

 

[Kitzune]

Re: Min åsikt om 'grabbighet' [Trollvarning]

Jag skulle letat upp mer vettigt folk att spela med tämligen
omgående

Hallå Ymir,

Du känner inte för att spela Vampire:tM play-by-mail med mig
som spelledare? Jag letar nämligen efter folk.

/Alexander Gyhlesten

 

[walium]

Re: Min åsikt om 'grabbighet' [Trollvarning]

"- Ymir, övertygad om att den graden av grabbighet grundar sig på extremt dålig självinsikt kombinerad med relativt låg intelligenskvot "

Det där var väl en lite väl elak kommentar. Skulle graden av grabbighet på något sätt vara avgörande för hur intelligenta eller insiktsfulla de är? Är det inte bättre att dra slutsatsen att det hela baseras på ungdomlig okunskap och omognad? Jag tycker att det låter som om spelarna är ett gång 11-12 åringar som inte vet särskilt mycket om det motsatta könet. Om det nu visar sig att jag har fel och de i själva verket är 35 år så är jag böjd att hålla med dig

 

[Sodivra]

Eftersom Bansenji började spela -84 så.. [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[walium]

Kanske det men.....

...det behöver inte betyda att de personer som hans brorsa spelar med är särskilt gamla. Jag tycker det är bättra att fokusera på frågan: Kan manliga spelare spela kvinnliga rollpersoner?, istället för att skriva en massa kränkande kommentarer om de personer som har avvikande åsikter. Iallafall kan man hålla inne med kommentarerna till man har mer fakta i frågan.

 

[Ghoulz]

Rollspel?

Är jag sjuk som använt våldtäkt som ett fenomen i rollspelsscenarion? Visserligen har jag vad jag kan komma ihåg aldrig låtit en kvinnlig spelares karaktär bli våldtagen, men hotet har funnits där i några av de vidrigare noir- och skräckscenarion jag skrivit. Våldtäkt på en rollperson har bara förekommit vid ett tillfälle (det otäckaste och vidrigaste scenario jag någonsin spellett - mycket mörk sexualitet och andra obehagligheter) och då var spelaren man. Kanske var det den automatiska dissociaseringen som gjorde att jag vågade. Våldtäkt är trots allt en faktisk realitet att förhålla sig till om man är kvinna, vilket gör att "underhållningsvärdet" automatiskt sjunker. Inte för att jag någonsin använt våldtäkt som en liten krydda eller för "underhållning". Jag är (enligt mina spelare) lite för seriös och tung. Jag vill att mina scenarion ska beröra, inte underhålla. Jag vill liksom pretentiöst säga något. Förmedla något. Inte bara skrämmas utan skaka om. Fel av mig?

 

[w176]

Re: Rollspel?

Egentligen borde våldtäckt avra specillt mycket värre i en rent tekninskt mening än någon annnan form av totyr/misshandel (en mäniska bli inte mer förstörd bara för att det är våldtäkt även än att bli torterade pga av till exempel politiska åsikter. I det ena fallet kan leda till fobisk rädsla av män av en visst utesende/ålder och vissa situationer men det kan ochså tortyren leda till).

Anledningen till varför man ska vara försiktigt att rollspela omkring våldtäkter är dessamma som att man ska vara försikigt att rollsepla kring den tidigare nämda tortyren med en regimkritiker i tex kina.

Dels för att det är ett närvarande hot, dels för det kan finnas risk någon av spelarna antingen kan vara anhörig till någon som blivit det eller själv varit utsatt för det, fanns det nogon risk att det skulle vara fallet så är det absolut inget man borde beröra genom rollspel. (Alltå borde man enligt min humbla opinjon inget man någonsin bör stoppa in i tex konventsenario då man inte har någon aning om vad för follk som ska spela det eller vad de har för bakgrund och alltid ska fiska lite om det finns något speciellt motstånd från någon i spelgruppen innan man blrjar planera att speleda något sådant senario.)

Men vet man att det är ingen som har någon personligerfarenhet av det så tycker jag verkligen är något som kan användas om det görs på ätt sätt i seriösa skräcksenarion.

/Elin som av en ren tillfällighet nyss anslutade Katarinas Wennstams bok "Flickan och skulden: En bok om samhällets syn på våldtäkt" som hon verkligen vill rekommendera till vem som helst som är intresserad av svenskt rättsväsende, kvinnosyn eller allmän medmänsklighet