Nekromanti Kan man inte läsa bara för saken skull?

Barwut

Veteran
Joined
16 Dec 2004
Messages
26
Location
Göteborg
Jag läste lite inlägg och funderade på att man klassar litteratur och bedömmer den som finlitteratur eller skräp.
Men varför kan man inte bara njuta av litteraturen man tycker om, läsa det som känns bra för en själv. :gremsmile:

Jag älskar att läsa Harlequin Historiska, men även fantasy, barnböcker och annat...dock inte facklitteratur så ofta.
Många kvinnliga författare har börjat med kioskromaner, tex Nora Roberts
Jag tycker att när man börjar analysera förmycket så tappas poängen med läsande...jag klarade inte av ngt tyngre än typ harlequin i ett helt år efter att ha läst 40 p litteraturvetenskap...nöjet med böcker var helt förstört. :gremsuck:

Jag har massa sk "fin" litteratur i bokhyllan, och visst rekomenderar jag folk att läsa dem för saken skull, speciellt "Den store Gatsby",
men jag ger dem hellre Anne Rice eller Eddings, för jag har haft större nöje av dem...och trots allt för mig är all läsning en berikning, både för sinnet så som språkutvecklingen...
Så bara läs, läs och läs lite mer och strunta i vad som ska vara fint och kulturellt...och strunta i vad andra läser och skriver, vill man vara insnöad så får man, man är sig själv närmast.

( Boken som jag blev mest förvånad över att jag gillade i litteraturkanon var Kallocain av Karin Boye, kändes lite som SF.
Men även författare som Marianne Fredriksson som har lite religösa undertoner, i Paradisets barn, en triologi, fick jag fantasyvibbar... :gremlaugh: )

/ Mia-Marie

och även om jag mest nämnt kvinnliga författare så är jag inte feminist, ifall det kan tolkas så...inte för att det än något fel i det...
 
Boken som jag blev mest förvånad över att jag gillade i litteraturkanon var Kallocain av Karin Boye, kändes lite som SF.

Den är SF. Och den är inte bara litteraturkanon, den är kanonbra, lika bra som de betydligt mer kända efterapningarna 1984 eller Fahrenheit 451.
 
Skönt att höra dina erfarenheter då de påminner om mina efter läst film/tv. Jag såg mycket "djup" film innan jag pluggade det, men efter var jag mer fascinerad av hantverket och hade en ny respekt för såpor. Generellt ser jag mer massunderhållning efter det och hyser en annan inställing till "finkulturel"-film.

Samma sak har lite smittat av sig på andra medier som serier och böcker... Så instämmer i din obeservation!
 
Men varför kan man inte bara njuta av litteraturen man tycker om, läsa det som känns bra för en själv.

Det där kan jag lätt skriva under på.
Läser bara för mitt höga nöjes skull & njuter lika mycket av en bok. Vare sig det är en rollspelsbok, fantasy al´la Eddings elelr en ren faktabok. Alltid väcker boken nån tanke hos mig, vilket jag gillar.

/ Johan K, som älskar att läsa
 
All skönlitteratur är förstås lika mycket värd, sett ur ett rent objektivt perspektiv. Det är ändå bara påhitt alltihop, och alltså inte värt nånting.

Den enda objektiva värdeskillnaden i litteraturen är den mellan vetenskaplig litteratur och allt annat, eftersom vetenskaplig litteratur har ett värde öht, till skillnad från övrig litteratur.

/Dnalor, försöker ondsint manipulera Walium
 
Den enda objektiva värdeskillnaden i litteraturen är den mellan vetenskaplig litteratur och allt annat, eftersom vetenskaplig litteratur har ett värde öht, till skillnad från övrig litteratur.

För det första är distinktionen "vetenskap" - "annat" en högst subjektiv, människoskapad, sådan. För det andra är det där i allra högsta grad ett subjektivt uttalande.

Det finns ingen "objektiv" skillnad mellan någonting alls.

//Krank, glider in på ett bananskal
 
Jovisst

Det beror väl på vilka mål man har med sitt läsande. Om jag bara läser för avkoppling kvittar det vad jag läser. Jag läser dock ofta med andra syften: jag vill lära mig mer om något, eller jag vill veta varför just Strindberg eller någon annan författare anses speciell. Senast här på forumet skrev någon om Ivar-Lo Johanssons smärtsamt vackra sörmlandsskildringar och då fick jag förstås lust att läsa någon av Ivar-Lo:s böcker. Och så vidare.

Varför man ska stämpla litteratur som "fin" kan man ju fråga sig, men sanningen är nog att det funkar som lite av ett filter: chansen att hitta något som berör eller lär mig något nytt är helt enkelt större på DN:s kultursidor än i pocketstället på pressbyrån. Det är iaf en anledning för mig att försöka läsa "fin" litteratur ibland.
 
Fast jag tycker pop är roligare när den framstår som ful och meningslös.

Jag njuter helt enkelt mer av läsningen om jag får tänka i stereotyper.
 
Lustigt värre [NT]

Alla vet ju att Bibeln är det enda verk som verkligen står sig genom alla tider och dessutom innehåller allt man behöver veta. Alla som inte är hedningar på väg mot helvetet i alla fall.
 
Back
Top