Nekromanti Kampanjvärld November

[Mörker]

Godmorgon!
En tanke kring en kampanjvärld har legat och gnagt i bakhuvudet och jag ville helt enkelt i kort berätta några få stapplande ord om min tanke kring denna. Texten nedan är helt enkelt min berättelse för en vän om min idé och är därför mycket ofullständig, men jag lovar att återkomma med ymnigare beskrivning då det finns mer tid om intresse skulle uppstå...

Världen i sig inskränker sig till ett mindre område. Landet som detta område utgör har länge varit en diktatur som styrts med järnhand; ett fruktansvärt men långvarigt förtryck, så långvarigt att inga minnen återstår från tiden före diktaturens uppkomst. Den allmäna uppfattningen som befolkningen systematiskt fått inlärd är helt enkelt den att världen tar slut vid områdets utkanter eftersom de inte hört någonting från järnstängslenas utsida. Området som utgör denna diktatur är från befolkningen sett självförsörjande och har alltid stått på egna ben. De många frågetecken som finns kring detta undviks och ignoreras helt enkelt av allt och alla, de känner trots allt inte till att det kan förhålla sig på något annat sätt. Området är trots en aning skiftande väderlek alltid snöbeklätt och det råder en evig vinter. Denna kampanjidé (som jag ännu inte avslutat) är därför tänkt att gå under namnet November.



MEN, och detta är ett stort men...
Det har börjat knaka i fogarna, en enad oppositionsgrupp har formats som för sitt krig mot det monstrum som är diktaturen. Oppositionen möter en väldrillad styrka av den polisiära och militära armé som utgör diktaturens ordningsmakt. Till ordningsmaktens uppgift hör tillexempel att patrullera gatorna om natten, hålla ordning i befolkningsleden och smidigt likvidera oliktänkande. Ordningsmakten är enligt principen de enda som brukar de ytterst få eldvärnsvapen som faktiskt finns. Tekniken att utöka deras arsenal har alltid funnits där, men de vapen de i nuläget bär är fruktade nog för att undanröja behovet av ytterligare.



Nu har jag utelämnat mycket, men jag har varken tid eller ork att berätta mer. Så i kort finns möjligheten att spela de väldrillade styrkor av ordningsmakten som kämpar för diktaturens fortlevnad när inbördeskriget bryter ut eller oppositionen som tar sig en mängd uttryck med ett enat mål eller slutligen några av de få individer som insjuknat och hemsöks av någonting i stil med The Enemy Within. De sistnämnda ådrar sig hat och förakt från såväl opposition som ordningsmakt och lever i stort ett hemligt, ljusskyggt och utstött liv.

Vad som alltid fångar mig i kampanjvärldar är detaljer, och de har jag systematiskt utelämnat ur min beskrivning, men jag ämnar som sagt återkomma då det finns mer att säga och mer tid att säga det på!

 

[Arfert]

vad är det för slags diktatur? Fascist som i 70-talets Chile eller Mussolinis Italien? Nassar? Stalin-diktatur typ "1984"? Eller lite blandning från olika källor som i filmen Brazil? Teokrati a la Iran?

 

[Genesis]

Låter kul

Skulle definitivt kunna tänka mig att spela ett par äventyr i en sådan spelvärld. Men jag undrar litet vad teknologinivån ligger på. Eldhandvapen, säger du. Snackar vi svartkrut eller AK4?

Vad som alltid fångar mig i kampanjvärldar är detaljer, och de har jag systematiskt utelämnat ur min beskrivning, men jag ämnar som sagt återkomma då det finns mer att säga och mer tid att säga det på!

Detaljer ger en hel del känsla, absolut. Se bara till att väl välja vilka detaljer och hur många. Detaljerna skall (tycker jag) syfta till att ge en känsla av hur saker och ting fungerar i spelvärlden, samt hur spelet skall/kan spelas. Detaljer som inte tillför något till känslan eller ger intressanta plottkrokar ser jag helst utelämnade. Jag tänker på saker som regentlängder, detaljerade kartor, beskrivningar av alla oppositionsledare... Tänk på att alla detaljer spikar fast saker som de flesta spelledare är tveksamma att ändra på.

Detaljer jag gillar att se är saker som specifika uttryck folk slänger sig med (är väl inte stormförtjust i Robert Jordan, men uttrycket "bränne mig" ökade inlevelsen genom att påminna mig om att det handlar om en annan kultur), exempel snarare än övergripande bestämmelser (beskriv en oppositionsgrupp i detalj istället gör alla oppositionsgrupper i allmänna ordalag, vardagsliv för innevånarna,..

Vad jag försöker säga är alltså: ge spelledaren utrymme att hitta på egna saker. Jag finner det irriterande när jag vill att rollpersonerna skall stöta på en gammal spökfylld ruinstad och det finns detaljerade kartor som visar med all tydlighet att det inte finns några sådana i närheten. Visst, jag kan väl skita i dem, men det finns ett visst inneboende motstånd mot att göra det.

Äh, hoppas du kan få ut något vettigt av allt mitt svammel. Det är naturligtvis mest personliga åsikter.