Nekromanti Känsla eller rationella idéer?

[morkbollen_UBBT]

När ni skriver äventyr/karaktärer/kampanjer eller vad som till rpg, går ni då på känsla eller rationella tankar? Oftast finner jag mig söka det system/värld eller vad som är mest förknippat till den känslan jag söker.

Blev lite flummiga frågor för jag är hög på alkohol och lyssnar på flummig musik, men om nån vill svara så kör på...

 

[DODswe4]

personligen så går jag mest på känsla, det är ju lite det man är ute efter när man spelar (även skriver till Äventyr,regler etc etc)

 

[_-olle-_]

ad-hoc... aaaaaaaad-hoooooooooooooc

Jag vet vad du menar... är det verkligen hållbart att driva en stad ute i ödemarken med grisskit? Hur mycket foder krävs det, är det verkligen realistiskt? Bra frågor, men coolt är det i alla fall... med grisar alltså... eller... kanske inte coolt men nu var det så i Mad Max... så...

Ofta känner jag mig nedtyngd av att hitta vettig ballans mellan en stads storlek och det kultiverade landet runt omkring, men jag vet att när det väl ska spelas så lär fan inte spelarna bry sig, knappt ens om det helt saknas uppodlat land kring en stor stad... såvida man inte säger "Det UNDERLIGA och MYSTISKA är att ni inte ser några bondgårdar omkring Horfahof"...
Dock tycker jag att detaljer som handelsvägar, ekonomiska förhållanden etc är värdefulla för att skapa intressanta äventyr och händelser med vittgående konsekvenser... personligen tycker jag att upptrissade handelskrig är coolare än rena grotto-ta-ditt-land-från-dig-krig... mycket för att det är bajstråkigt att rollspela fältslag... men nu glider jag från ämnet...

Detaljer är kul och bra... men var itne rädd för att dra till med en saftig ad-hoc... som... odöd arbetskraft... portaler till elddimensioner eller vad det än kan vara som krävs för att världen ska fungera...

Kanske inte var vad du var ute efter, men det var fan vad du förtjänade!!!

 

[hemingway]

Jag anser att det viktigaste är att man håller sig till dom regler som världen har. Nu menar jag inte reglerna i boken, eller det man har konstruerat själv, utan hur den värld man spelar i fungerar.

Man kan sätta uppe en sättning som är helt skum och det är okej men om något dyker upp som upplevs hel ologiskt så tycker jag det förstör väldigt mycket.

 

[Pom]

När ni skriver äventyr/karaktärer/kampanjer eller vad som till rpg, går ni då på känsla eller rationella tankar?

När det funkar som bäst för mig har det ofta gått till såhär:

1: Det börjar med en känsla. En stillbild, ett läge, någonting rätt begränsat som ändå gör mig varm och knottrig.

2: De rationella tankarna kommer in och strukturerar vad det jag tyckte var tufft i 1) faktiskt innebär.

3: Det spelas och jag har förhoppningsvis fångat rester av känslan i den struktur jag knåpat ihop. Om inte är det definitivt dags att hoppa tillbaka till känslan lite och låta sig inspireras direkt av den under själva spelandet.

Men i själva verket har det växlat betydligt fler gånger. Känsla i sig gör ingen nytta för någon annan. Det är lagom kul för spelarna om SL sitter där och myser med axlarna uppe vid öronen och mumlar om hur häftigt det här är. Det rationella krävs för att spika fast känslan i spelverkligheten så att spelarna också får en chans att ta på den och sniffa på den.

Möjligen är det såhär:
Känsla utan rationalitet ger inget spelande.
Rationalitet utan känsla ger dåligt spelande.
Känsla och rationalitet ger jättebra spelande.

 

[_-olle-_]

Jag håller med... man måste hålla sig till någon form av logik... problemet som spelare är att läsa av när spelledaren tabbat sig och tappat greppet eller när det faktiskt är så att det är något UNDERLIGT och MYSTISKT på gång... jag vet själv att jag ibland bara avfärdar helt skumma saker som "aja, han har väll inte förberett sig ordentligt..."
Samma sak kan gälla när mina medspelare blir besatta av demoner, ofta förklarar jag deras underliga beteende med att dom är trötta och inte ätit tillräckligt .

Dock kan man ju tycka att jag borde klara av att se skillnaden mellan demonisk infestion och utmattning... men... neeeee

 

[Johan K]

När jag gör en karaktär så är det nästan alltid känslan som styr. Jag skall tycka om den karaktär som jag ska spela, funkar bäst för mig i viklet fall.
Sedan som det är rationellt elelr ej, är ju en bra fråga.. Dock så brukar det faktsikt bli bra på alla punkter till slut, i vilket fall...

/ Johan K, som varit & lirat lite Carcassonne idag...