Jobb i Krickdala

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Då kommer en andra omgång glimtar från spelet Tistelriddare. Vill man läsa en snabb pitch och en tråd om så kallade Sällsamheter, kan man titta här:

Pitch

Man spelar smådjur som råkar ut för kusliga äventyr; lite som om varelserna ur Det Susar i Säven skulle utforska Lovecraftianska mys-terier, med en nyans av melankolin och det "vardagsmagiska" i Studio Ghiblis filmer, och romantiken och de hemliga förälskelserna i en del serier min dotter tittar på.

Nedan återfinns en klase olika jobb man kan ha. De är mer som Warhammer Fantasys karriärer — rätt genrespecifika och färgglada, så att säga — än en del andra spels breda klasser. Det är väl en smaksak, och egentligen gör det spelet lite mindre barnvänligt, men jag tycker om det, helt enkelt. Typiskt sett ger jobben dig plus i vissa Egenskaper och Förmågor, men dessutom antingen en unik yrkesförmåga, eller tillgång till en eller annan typ av magi.

Några frågor att ha med sig under läsningen:

- Lärda och magiker finns representerade som Bokhandlare, Urmakare och Mystiker, och Biskötare och Floddrömmare och ett par andra jobb fyller nog rollen som jägare och resenärer, och krigarna är väl Riddaren av Den Sista Gatlyktan och Ormfiskaren, och det finns ett par ”barder”, men jag tycker att det saknas är ”Rogues” nästan helt: figurer som kan smyga omkring och snoka reda på saker, och kanske stjäla föremål och ljuga. Det har lite att göra med att man i Tistelriddare förväntas vara ädla och ärliga — och detta i så hög grad att det är en ”Sällsamhet” att ha varit en person som förr i tiden stal och rånade andra smådjur. Jag antar att den första frågan är: vad för yrke skulle bli en bra ”Rogue” under ett äventyr, utan att vara tjuvaktig i sig själv. Det närmaste jag har kommit är Sotare, som jag eventuellt ska skriva ihop något om.

- Jag är på jakt efter ett annat namn på Ormyngelfiskare, som det heter nu. Nån som är expert på att jaga och döda snokar och huggormar och en del mytologiska, drakliknande små kryp som finns i världen. ”Ormjägare” låter så — jag vet inte. Prosaiskt.

- Yrkesförmåga till ”Riddare av Den Sista Gatlyktan”?

- Andra yrken som skulle vara kul, eller som är nödvändiga? Jag överväger till exempel skriva ihop ett jobb som är att man är elev på ett internat -- en sorts fabel-Hogwarts egentligen -- ett par dagsresor öster om Krickdala, där rektorn och huvudlärarna är korpar.

- Annan feedback och alla sorters spån är också mycket välkommet.

Ett par bilder:
Ballerina, Mystiker, Bokhandlare, Aeronautisk Pionjär, blandade figurer, men en ormfiskare i mitten, och en cirkusprinsessa som väl ska tecknas om förr eller senare.
5C7DFBC7-629D-4DA6-AAFE-82606EF5C531.jpeg23FB24B0-0E44-47C3-9F1F-9D959E002EA8.jpegC4B0FC02-34DC-489F-982F-FEC0CE661C90.jpegA8DAF9F3-45B7-48B8-B2A1-2287F42A11B8.jpeg5E8261D0-F39B-4D23-B541-ECE991A60630.jpegE7FDA185-9B12-43EB-A9FB-8A7AFE83C515.jpeg
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Ballerina

De förnämare smådjuren i Krickdala är förtjusta i balett, och Den Blå Rosen har låtit bygga en underbar utomhusscen bland vildblommorna, med välvda tak och teaterläktare och balkonger, där nya föreställningar uppförs varje sommar. Kammarmusik under bar himmel.

Är du prima ballerina, eller en av bakgrundsdansarna? Är det ditt första år på baletten, eller är du en gammal sträng lärare?

Du snör på dansskor och övar på dina danssteg och hopp från morgon till kväll.

En pojke som dansar balett kan kallas för balettdansör.

En gång varje spelmöte kan du, om du hör vacker musik — kanske ur ett fönster som råkar stå öppet, kanske bara klingande ur den lilla speldosa av mässing som bär med dig, och som spelar upp ett stycke av din älsklingssymfoni — utföra ett nästan omöjligt fysiskt dåd: hoppa mycket långt, lyfta något mycket tungt, springa snabbt över en spänd vajer. Behöver du slå tärningar slår du dubbelt så många som vanligt.

*

Biskötare


Blommorna dricker ljuset och gör det till nektar. Bina samlar in den och tillverkar en mystisk, tröglytande, söt materia, som liknar smältande guld, eller Barfotakungens tårar. Honung.

Du har ett par bikupor som du sköter om, antingen i trädgården i ditt hus, eller på en vagn dragen av en kopparödla eller av dig själv. Du talar deras språk, som består av gester och rörelser, inte ljud.

Bin. Ett släkte som bygger kloster och tempel av vax inuti gamla spruckna träd och under jorden. Vem vet vad bin vet. De dansar i strömvirvlar, yra av honungens sötma; när de drar ut i strid offrar de sina egna liv för sin älskade drottning.

Du försöker ge bidrottningen sådana gåvor som hon tycker om, och som bara du kan skaffa: ädelstenar av raffinerat socker, miniatyriserade helgonbilder ifrån amfibiekejsardömet glansdagar, målade med hermeliners morrhår och fjärilars känslelspröt av den tredje dynastins främsta ikonkonstnärer.

Så länge du håller bidrottningen nöjd hjälper hennes arbetsbin dig på alla möjliga sätt, främst genom att låta dig ta av deras honung, men också genom att — visserligen på sitt eget svårbegripliga dans-språk — berätta vad de ser när de flyger omkring över ängar och flodkrökar, och in under storskogens mörka kronor.

Din honung fungerar som både mat och medicin.

*

Betjänt


Din mörka kostym är enkel. Oanselig elegans. Försvinner i bakgrunden. Skorna svarta, blankputsade också efter måna dagars marsch genom träsk och gyttja. Skjortan alltid välstruken, ren, vit som nyfallen snö. Det dubbla gäller din Mäster. Naturligtvis.

Du löser problem diskret och med finess och utstuderad hövlighet.

Kanske är din Mäster en annan rollperson, som råkar ha kommit över avsevärd rikedom eller en adelstitel, eller bara den typen av utmärkt karaktär och etikett som krävs för att bli din Mäster. Kanske är din Mäster död, och du vandrar genom världen herrelös, på jakt efter en ny varelse som — det förefaller omöjligt, förstås — skulle vara värd dina omsorger.

Så länge du inte drar uppmärksamhet till dig eller råkar vara en munsbit i en annan varelses ögon märks du inte när du träder in i ett rum: folk antar att du är där för att passa upp på en eller annan viktig person. En användbar egenskap.

En gång per spelmöte kan du dessutom intuitivt eller efter en kort pratstund få reda på vad en annan intelligent varelse är i skriande behov av, och vad denne skulle vara oändligt tacksam om du kunde tillhandahålla: en kopp varmt te, rena sängkläder, ett förlorat arvegods som fanns ombord på en skuta som sjönk i västerhavet, bortom de yttersta öarna…

*

Floddrömmare


Den gamla floden flyter kluckande och skrattande från de snöklädda, avlägsna bergen, ner genom den rysliga storskogen och ut till solnedången — ungefär halvvägs dit är den ditt hem och din vän, och inte sällan ett utmärkt transportmedel.

Vad är en sommardag värd om man inte har legat åtminstone några timmar på rygg i en roddbåt och upptäckts palats och fälslag bland molnen, och dykt ifrån de väldiga pilträden som kröker sig över flodens virvlar? Ingenting.

Du äger en båt, inte överdriven till storlek eller funktion, men stor nog för dig och dina vänner: kanske inte bara en roddbåt utan en skuta försedd med ett litet segel eller till och med en alkemiskt puttrande motor, som man då och då måste mata med vedträn och ett svart pulver som köps för en rimlig penning hos Krickdalas Alkemister.

Försörjer du dig genom att resa upp och ned längs floden och byta och sälja diverse ting och leverera post till smått avlägsna platser, eller lever du på ett arv eller på en gammal skatt som du råkade fiska upp en vårdag? Eller nöjer du dig med att gå klädd i lappade byxor och stråhatt, och äta en pepparkryddad abborre till kvällsmat?

Du har lärt dig förstå flodens pladdrande kluckar. Du kan aldrig bli överraskad av fiender som befinner sig på eller i närheten av floden, och en gång per spelmöte kan floden, om du frågar den, berätta vad som finns en dagsresa uppströms: du kan få veta om det finns en by eller ett slott som släpper ut avfall, och vilka båtar som rör sig där, och om någon har gjort upp eld i närheten av vattnet, om det finns några ovanliga eller farliga djur där.

*

Riddare av Den Sista Gatlyktan

Det fanns en tid före gatlyktorna, när alla små djur skyndade hemåt inann den rodnande solen snuddade vid trädens kronor, för att kura ihop sig i djupa hålor, så rädda att ge ljud ifrån sig att de nästan slutade andas.

Gatlytkorna har ändrat på det. De står längs bygatorna och på broarna, och långt ut på ängarna, och lågornas stadiga, alkemiska ljus bländar ugglor och de andra rovfåglar, och skrämmer bort vilddjur, och gör så att man kan strosa på romantiska höstpromenader längs floden efter jobbet, och så att butikerna kan hålla öppet efter solnedgången, och grannar och vänner kan stanna kvar och dricka te och äta kakor hos varandra till sent på natten.

Ditt och dina ordensbröders jobb är att tända gatlyktorna och se till att de lyser hela natten, och att med musköter, armborstlod, långa spjut och brinnande pilar skrämma bort de rovfåglar som trots allt då och då kretsar för lågt över skorstenarna, och de vilda vargar och odjur vars ögon ibland glimmar bland buskagen bortom Krickdala Äng. Ni håller också vakt så att ingen ställer till rackartyg eller bus efter läggdags, och så att det inte börjar brinna.

Du har en midnattsblå uniform med brandröda revärer och knappar i mässing.

(Yrkesförmåga?)

*

Aeronautisk pionjär


Du avundas fåglarna. Att cirkla uppåt på varma vindar. Glidflygande utforska de rosa sockervaddsslotten. Dyka som en falk genom trånga bergspass. Fri. Tyst störta fram över flodens krusade, mörka spegel.

Du vet att det finns magi som låter varelser utan vinga levitera och färdas genom luften, men det är inte samma sak. Du vill flyga som en fågel.

Du har en verkstad i en fallfärdigt väderkvarn på en blåsig äng någonstans, eftersom dina experiment och teorier, trots att folk i Krickdala gärna smickarar sig själva med att vara modernt sinnade, är för radikala: ”Ska kaniner och igelkottar flyga som fladdermöss och flygekorrar? Världen är uppochner.”

Du har lyckats framställa en enkel, personlig flygmaskin, med pedaldrivna, flaxande vingar eller propellrar. Flygmaskinen kan i sin nuvarande form inte lyfta någon last utöver dig och de ting du vanligtvis bär med dig — och knappt det — men du utför ständigt nya beräkningar och experiement, och förr eller senare kommer du kanske kunna tillverka en farkost i vilken också dina vänner kan resa bland molnen tillsammans med dig. Om de vågar.

Var försiktig: en del makthungriga furstar skulle gärna lägga vantarna på flygandets hemlighet, för att använda den i sina krig.

*

Detektiv


”Med de senaste vetenskapliga metoderna och ett obändigt intellekt hittar jag, mot omkostnader, kaktjuvar, hjulpunkterare och allt från borthoppade gräshoppor till ivägflugna nyckelpigor.”

Du har en väska med förstoringsglas, tassavtryckspulver, och annan teknisk utrustning för att undersöka brottsplatser. Det händer att du längtar efter ett riktigt brott, av typen som du ibland läser om i romaner: en rackare som stjäl något av Den Blå Damen, ett odjur som dricker dina grannars blod.

Under varje spelmöte får du, efter att ha gjort en del efterforskningar, ställa en fråga om en plats, person eller händelse till Spelledaren: Hade tjuven klor? Hände brottet medan vi var i huset? Är den här personen kvar i Krickdala? Spelledaren måste besvara frågorna med Ja, Nej eller säga att du inte kan veta, som regel därför att det är just omöjligt att veta, men ibland helt enkelt därför att spelet skulle gå sönder om du fick ett svar; varpå du får ställa en till fråga.

(Eller annan yrkesförmåga?)

*

Cirkusprinsessa


När du balanserar på lina högt över manegens sågspån, eller hoppar och snurrar genom tomma luften från en trapets till nästa, bär du en dräkt prydd med paljetter, som får dig att blixtra som ett stjärnfall i dunklet under tältduken. När vissa av cirkusens besökare vaknar nästa dag hittar de ensamma, glittrande fjäll på kudden, och minns dig, och deras hjärta hoppar över ett slag.

Under sommaren reser cirkusen runt på landsbygden kring Krickdala, och återkommer till själva byn ett par gånger. Under hösten slår cirkusfolket läger strax utanför byn. Pratet om att ni inte är att lita på, att ni klättrar över taken och stjäl kakor och ostar, och att ni krossar stackars unga mäns och unga flickors hjärtan, är förstås bara elakt skvaller.

Du tappar aldrig balansen. Du har en lång, stark lina, som du kan spänna mellan hustak, skorstenar, grenar och kvistar, och sen kila fram på lika snabbt som när du springer på fasta marken. Du har kastknivar och en sminklåda och ballonger andra ting med vilka du kan trollbinda alla som har sitt inre barn kvar i sig.

*

Maskerad Räddare

Det finns många skäl att dölja sitt ansikte bakom en tygmask när man gör gott: du kanske vill dölja att du har förmågor som ingen känner till, och som skulle avslöja att du är en mer sällsam filur än vad du ger sken av att vara, eller så har du familj och vänner som du måste skydda från de som blir arga när du sätter stopp för deras planer eller råkar trampa sönder deras balkonglådor och rabatter under dina strapatser. Kanske vill du helt enkelt vill förbli anonym av blyghet — på nätterna förvandlas du till Den Svarta Räven som räddar katter och möss och vakar över din alltför våghalsiga älskades strapatser; på dagen rodnar du om någon frågar om klockan.

När du knyter din mask över ögonen känner inte ens dina närmaste igen dig. När du riskerar livet för att rädda andra får du lägga till två extra tärningar på alla slag.

En maskerad räddare har alltid ett andra, ganska alldagligt yrke: skomakarlärling, kavaljer ur de högre samhällsklasserna, student.

*

Ormyngelfiskare


Sagorna säger att världens slingrande reptiler kläcktes av en väsande drake någonstans långt i söder, bortom törnbuskar, gyttjiga träsk och bränd ödemark, och att de slingrar sig på magen och ringlar sig i öglor och knutar fulla av gift därför att en förbannelse vilar över dem. Någon gång i alltings början lurade ormarna två stora, goda kungadömen att gå i krig, eller Barfotakungen att förråda den större kung i himlen som Barfotakungen tjänade, eller gjorde något annat eländigt och ormlikt.

Hur kan något jättelikt rinna fram nästan ljudlöst, med bara ett svagt frasande av pansarfjäll? Hur kan något så glupskt ha ögon som en död fisk? Fy för hasselsnokar och råttsnokar och huggormar, och för ormar som lever i vatten och har ryggkammar som aborrar. Fy för lindormar med två ben som lever djupt inne i storskogen och slåss mot sommarälvornas ståtligaste riddare som klär sig i kottfjäll och musselskal.

Fy för att krypa ner i djupa hål i jorden, pch veta att ormen hör ens lilla hjärta picka, och känner smaken av ens rädsla med sin kluvna tunga.

Tillhör du en av de berömda familjerna av ormyngelfiskare i vilka det hemska yrket går i arv från förälder till barn? Är du en Drakdräpe eller Snokbane, eller kanske den adlade familjen Hermelin av Äspingspjuth? Eller är du bara en tapper bonddräng som började med att befria gården från de fjälliga monsterynglen, och sen fortsatte av bara farten, motvilligt eller med brinnande avsky?

Ormyngelfiskarens viktigaste tillhörighet är inte spjutet med hullingar och tvärslå, och inte älvarustningen av kottefjäll och aborrskinn, utan list och kunskap. Du har ärvt eller införskaffat en verkstad med glasflaskor och små knyten som innehåller sådant som de vidriga reptilerna avskyr: kanelolja från det avlägsnaste östern, svavel och ammoniak från en alkemist i Krickdala som delar din passion, vitlök att hänga runt halsen, stycken av doftande trä och olika stinkande örter som du röker ut hålor och tunnlar med, och kanske också en stor trumma som du kan få att låta som stegen från ett mycket stort djur. Och du har en spade och en snara, och — trots allt — ett skarpt svärd som kan skilja en två vintrar gammal snoks huvud från kroppen med bara ett par hack.

Du har +1 på allt som har att göra med uppsökandet och dödandet av djur som bor i trånga, underjordiska hålor, och efter att ensam ha krupit ner i underjorden och sett ormens lysande ögon, som aldrig blinkar, blir du aldrig mera rädd för något.

*

Urmakare


Man somnar i en cirkel av svampar och drömmer att älvorna gör en till drottning över ett av sina kungadömen, och att man lever i tusen år; man vaknar och märker att det är ett par minuter tidigare på eftermiddagen än när man la sig ner och blundade.

Att lära sig klockan är svårt nog i människornas värld. I Krickdala är det nästan omöjligt, och än omöjligare är att få själva klockorna att gå rätt. Inte underligt att de få smådjur som bemästrar urmakandets hantverk kan både det ena och det andra om världens hemligheter, och att deras klockor har ofta en liten gnista av Ljuset i sig.

Har du en verkstad på en sidogata i Krickdala där du säljer och reparerar allt från fickur och stora pendelklockor? Betalar en förnäm betjänt i Den Blå Herrgården dig för att se till att måltider intas och möten sker i rätt tid? Kanske tillverkar du mekaniska fåglar som du säljer till rika djur?

De Besvärjelser du bemästrar är bundna till de förunderliga ting som du uppfinner: ett mystiskt metallägg som ger bäraren möjlighet att läsa tankar; en medaljong som döljer en sinnrikt system av speglar och ädelstenar som skapar illusioner; en invecklad, magnetiskt pusselkub som kan låsa och öppna alla dörrar i världen.

Om föremålen går sönder eller förloras, måste du återvända till din verkstad och återskapa dem.

*

Fotograf


Konsten att fånga in ljus på alkemiska plåtar spreds i världen i slutet av amfibiekejsardömets välde. Det lär ha varit en hermelin som var förtjust i en markis av månfolket som uppfann det för att fånga en bild av honom när han besökte henne under nätterna när det var fullmåne.

Din otympliga alkemiska kamera tar en stund att ställa upp och aktivera, och fotografierna tar än längre tid att framkalla i ditt laboratorium, som dock, tack och lov, är litet nog att packa ner i en koffert och ha med sig på resor och strapatser.

Via din alkemiska kunskap har du fått viss inblick i magins praktiker; hur kan infångandet och manipulationen av ljus inte vara magiskt?

En gång per spelmöte kan du välja att tillsätta ett särskilt pulver till den ljuskänsliga lösningen på fotoplåtarna. På den bild som framträder kommer magisk energi synas som auror och mystiska ljussken, som du har lärt dig tyda tillräckligt väl för att avgöra vilken färg av magi det rör sig om, och ibland också en del annat. Om du fotograferar en varelse som har förklätt sig på magisk väg, med en sån här speciellt fotoplåt, syns varelsens sanna form, som ett skimrande, dubbelexponerad bild

De besvärjelser du behärskar aktiverar du genom att använda din kamera, och olika alkemiska pulver och linser och prismor.

*

Bokhandlare


Vilt sparkande K och A, kryllande E och X och M, och alla de andra slingrande, luriga bokstäverna: att läsa är att tämja alfabetet. Det är varken lätt eller ofarligt.

På hyllorna i din trevliga, dammiga butik ställer du fram encyklopedier och reseskildringar, diktcykler om näckrosor och fjärilars möjliga tankar, matematiska läroböcker från amfibiekejsardömet, och romaner om gamla viktiga krig.

I din källare förvarar du böcker som muttrar och ruskar på sig, böcker som skulle flyga iväg som hökar och kråkor om de inte var fastkedjade eller inlåsta i burar, och böcker i vilka magisk kraft har fångats in. Böcker fulla av Hungriga Ord och Vilda Alfabet.

De Besvärjelser du bemästrar läser du förstås upp ur böcker skrivna på gamla främmande språk: för det mesta stiger själva besvärjelsen faktiskt upp från själva papperet, pergamentet eller papyruset som ett skimrande, svävande ord eller en hieroglyf.

*

Konditor


Det bästa med ditt jobb är inte att du får prova vinbärssorbet och praliner och biskvier, och slicka rent alla skålar och skedar efter arbetsdagens slut, utan att de som kommer in din butik, eller ser din färgglada vagn rulla över ett backkrön, lyser upp av lycka.

Just din verksamhet är speciell, därför att din butik eller vagn hålls kyld av en liten frostvarelse av okänt ursprung — ett vinterdraksyngel eller spöke som sprider is och snö runt sig, och som antagligen är förtjust i glass eller lakrits, eller något annat som du ger det i utbyte mot att det stannar kvar i sitt lilla bo under hyllorna.

Har du bundit isvarelsen till dig med en listig pakt, eller ett hederligt kontrakt? Såg du den falla som en stjärna från himlen en natt? Hittade du den på bottnen av en brunn och räddade den? Världen är gammal och full av hemligheter…

När du anländer till en ny plats med din utrustning blir du omedelbart omtyckt av alla, till och med av sådana som borde vara fientliga eller misstänksamma — bara de allra värsta skurkarna har så tomma, skramlande hjärtan att de inte älskar sötsaker.

De Besvärjelser du behärskar utförs i själva verket av din magiska hjälpreda, på ett eller annat sätt, i utbyte mot sötsaker.

*

Mystiker


Enhörningen springer längs västerhavets strand, och när hon kastar med sin våta man i gryningens strålar förvandlas det glittrande vattnet till änglabloss. Och i öster vakar mantikoran, i slutet av tusen isiga trappsteg, på toppen av en bergtsopp, över ett biblioteket där allt som har hänt finns nedtecknat. Världen är gammal och full av hemligheter. Vad är det för underligt, oändligt hav av sammetsmjukt, lysande mörker som finns inuti dig när du blundar? Vart reser de döda? Och större än alla dessa frågor: varför finns något överhuvudtaget istället för ingenting?

Du studerar urgamla böcker och dikter, följer kanske Barfotakungens spår i världen. Om nätterna mediterar du för att tömma ditt sinne på tankar, eller ber till Alltets Skapare.

De besvärjelser du behärskar aktiverar du genom att sluta ögonen och koncentrera dig, eller genom att bränna rörelse och mässa en bön ur en gammal bok, eller genom att dansa en virvlande, berusande dans.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
3,954
Location
Helsingborg
Lösa tankar på vad som skulle kunna vara "Rogue" yrken:

Vandrande försäljare/yrkesman- Tyvärr så är de flesta gamla svenska orden för vandrande yrken förknippade med en del rasism och sådan (t.ex. kittelflickare), så jag har svårt att hitta ett bra namn för det här. Men om du är ett vandrande smådjur som rör sig från samhälle till samhälle för att utöva ditt yrke och sälja saker... När man kan behöva tampas med fåglar, älvor, djur som inte lyder barfotakungens lag eller hamnat i besvär med någon bock bruse som ser troll under varje bro. Ja då kan det vara bra att vara skarpnosad, lyhörd, lätt på tassen och veta varenda trick i boken.

Korrespondent- Antingen innan eller efter tidningar blev en grej så är ju korrespondenten någon vars yrke det är att hitta intressanta saker och sedan skriva om det (innan tidningar blev en grej så var korrespondenterna någon som skrev brev till viktiga personer om mode, rykten och annat de borde veta).
 
Last edited:

guldfink

Swordsman
Joined
6 Feb 2011
Messages
664
Glömvaktare
Invånarna i Krickdala fyller dagen med en massa bestyr, och då är det väl inte konstigt, snarare fullt rimligt, om någon av dem, då och då och någon gång, glömmer något. En syrsa glömmer i hasten att låsa sin dörr. En grävlingpappa somnar i barnens säng med stearinljusen fortfarande brinnande. En mullvads brev, som verkligen behövde bli skickat i dag, ligger kvarglömt på hallbordet.

Tyst som en mus, eller snarare tystare än de flesta möss, tar du dig in i de glömskas hem och iordningsställer så att det glömda inte längre är glömt. Det är inte inbrott, du har alla glömvaktardokument i full ordning innanför västen, även om det ibland frestar att låna något som ändå inte skulle vara saknat.
 
Last edited:

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
5,218
Försök på Rogue:

Drönare
Det här med att arbeta i ditt anletes svett har aldrig legat gör dig. Istället föredrar du att lita på släkt och vänners godhet, och din förmåga att charma och övertyga dina kamrater. På något sätt lyckas du alltid hanka dig fram. Du bor antagligen hos en gammal faster, och äter vanligtvis på nota.

Yrkesförmåga: snacka sig till mat eller sak.

Lite ytterligare tankar:
Ballerina och Cirkusprinsessan känna ganska konceptuellt närliggande -går det att slå ihop dem (vet att det är en statusskillnad). Namn: Dansör?

Ormyngelfiskare - kanske kunde använda släktnamnet Snokbane?
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
4,987
Location
Slätta
men jag tycker att det saknas är ”Rogues” nästan helt: figurer som kan smyga omkring och snoka reda på saker, och kanske stjäla föremål och ljuga. Det har lite att göra med att man i Tistelriddare förväntas vara ädla och ärliga — och detta i så hög grad att det är en ”Sällsamhet” att ha varit en person som förr i tiden stal och rånade andra smådjur. Jag antar att den första frågan är: vad för yrke skulle bli en bra ”Rogue” under ett äventyr, utan att vara tjuvaktig i sig själv. Det närmaste jag har kommit är Sotare, som jag eventuellt ska skriva ihop något om.
Skulle man inte kunna bygga in detta i samhället kanske? Det finns en icke-religiös orden som förvaltar sanningar. Den uppstod för länge sedan när dolda sanningar ledde till katastrofer i landet. Orden har enormt strikta regler. För att integritet skall få kränkas så skall misstankar om osanningar vara enormt starka eller risk för konsekvenser enormt stora. Avslöjanden av osanningar skall komma samhället till gagn och får aldrig hållas för egen del. Orden är helt öppen och verkar bara i det dolda då nöden så kräver. Typ en hemlig polis som på riktigt tjänar sanningen och folket. Den som är sann har aldrig något att frukta.

Såklart nästan omöjligt, men kan vara rätt kul. Men kanske inte passar in i stämningen heller…
 

guldfink

Swordsman
Joined
6 Feb 2011
Messages
664
Sorghandläggare
Även i Krickdala somnar djuren till slut in, i trygg stillhet eller med plötslig dramatik, och i den efterföljande sorgen behövs en finkänslig hand att styra de nära och kära genom dödens ritualer. Arv behöver fördelas, kroppen behöver tas om hand, axlar behöver klappas (med exakt rätt timing och känsla) och en pall behöver finnas för den sörjande att, i den överväldigande utmattningen, säcka ihop på.

Du är den handen. Du har känsla för vad och hur som sägs när och var, och vilka behov och önskningar som aldrig uttalas. Som en skugga rör du dig kring den sörjande. Du finns där, men tränger dig aldrig på, och ser till att allt som behöver tas om hand blir färdigställt.

Edit: Både sorghandläggaren och glömvaktaren ovan är alltså försök till rogues. De är ganska lika, men sorghandläggaren är mer ficktjuv i sina egenskaper, medan glömvaktaren snarare är inbrottstjuv
 
Last edited:
Joined
28 Nov 2006
Messages
1,232
Location
Nirvana
Fina bilder och intressanta idéer!

Det är möjligt att det inte behövs fler jobb. Eller i varje fall inte så många fler. Jag gillar settingar med en tydlig avgränsning. Möjligen skulle man kunna lägga till luffare, brevbärare och/eller gårdfarihandlare. Och kanske kverulant? Alltså någon som har klagandet och suckandet som yrke. Om du tycker att det passar i den ganska specifika stämningen.

Jämför man med Mumindalen, som ju bara delvis känns som en inspirationskälla här, så är det ju ungefär ett borgerligt tidigt 1900-tal. Kanske något mer åt det hållet? Cigarrhandlare, ordnar, kortspelande sällskap, småbutiker, kanske någon greve eller grevinna. Eller en tokig operasångare.

I många andra spel finns ju grupperingar, factions. Finns det sådant här? Existerar maktkamper? Vem eller vilka styr egentligen? Finns det pengar? Är de viktiga? Finns det någon motsvarande Krösus Sork (med risken att det blir Bamse-moralism)? Eller finns det någon sorts magisk konspiration? Sådant måste kanske inte ingå, men kan göra det. Om det gör det kan det ju också påverka vilka jobb som blir relevanta. Och kanske även vilken typ av scenarior som passar i just den här settingen.

Du skriver ju litterärt och med en fantastisk poetisk stämning i texten. Mina ingångar i det här inlägget blev mer speliga, mer koncept och traditionell worldbuilding. Förhoppningsvis har du nytta av det också.
 
Last edited:

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
14,112
Location
Athos
De har ju såklart boskap i Krickdala och då behöver man en Hästtämjare eller Postryttare eller Farmare. Förmågan är såklart att man kan tämja och rida på alla skogens djur med lite övertalning. Farmaren kanske kan hitta ätliga växter/rötter i skog och mark.

När det gäller Rogue så funderar jag på om inte någon Stora stygga vargen-figur kan funka? Någon i Krickdalas utkast som är en del av samhället (och egentligen snäll) men som det tittas lite misstänksamt på, eftersom hen just är lite av en enstöring eller utstött.

Typ Utsittare eller Gränsväktare vars jobb det är att hålla kolla på utmarkerna. Lite som Vidstige i Bri. Kanske måste Utsittaren ibland stjäla lite tårta eftersom hen inte blev bjuden på kalaset?
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
1,836
Location
Stockholm
Tyvärr så är de flesta gamla svenska orden för vandrande yrken förknippade med en del rasism och sådan (t.ex. kittelflickare),
Kanske det är jag som har missat något men kittelflickare är för mig inte per automatik ett vandrande yrke, du hade bosattfolk som sysslade med kittelflickning i städerna ur sina egna verkstäder, likt du hade knivslipare. Sedan att kittelflickare och knivslipare förekom bland grupper som tjänade sitt uppehälle genom att resa runt, betyder det inte att yrket i sig är ett vandrande yrken.


men jag tycker att det saknas är ”Rogues” nästan helt: figurer som kan smyga omkring och snoka reda på saker, och kanske stjäla föremål och ljuga. Det har lite att göra med att man i Tistelriddare förväntas vara ädla och ärliga — och detta i så hög grad att det är en ”Sällsamhet” att ha varit en person som förr i tiden stal och rånade andra smådjur. Jag antar att den första frågan är: vad för yrke skulle bli en bra ”Rogue” under ett äventyr, utan att vara tjuvaktig i sig själv. Det närmaste jag har kommit är Sotare, som jag eventuellt ska skriva ihop något om.
Luffare, daglönare, gårdfarihandlare.

Någon som bor en bit utanför samhället och lever mycket på tjuvfiske och jakt.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Drönare
Det här med att arbeta i ditt anletes svett har aldrig legat gör dig. Istället föredrar du att lita på släkt och vänners godhet, och din förmåga att charma och övertyga dina kamrater. På något sätt lyckas du alltid hanka dig fram. Du bor antagligen hos en gammal faster, och äter vanligtvis på nota.
Yrkesförmåga: snacka sig till mat eller sak.
du är ett vandrande smådjur som rör sig från samhälle till samhälle för att utöva ditt yrke och sälja saker... När man kan behöva tampas med fåglar, älvor, djur som inte lyder barfotakungens lag eller hamnat i besvär med någon bock bruse som ser troll under varje bro. Ja då kan det vara bra att vara skarpnosad, lyhörd, lätt på tassen och veta varenda trick i boken.
När det gäller Rogue så funderar jag på om inte någon Stora stygga vargen-figur kan funka? Någon i Krickdalas utkat som är en del av samhället (och egentligen snäll) men som det tittas lite misstänksamt på, eftersom hen just är lite av en enstöring eller utstött.
Luffare, daglönare, gårdfarihandlare.

Någon som bor en bit utanför samhället och lever mycket på tjuvfiske och jakt.
Sorghandläggare
Även i Krickdala somnar djuren till slut in, i trygg stillhet eller med plötslig dramatik, och i den efterföljande sorgen behövs en finkänslig hand att styra de nära och kära genom dödens ritualer. Arv behöver fördelas, kroppen behöver tas om hand, axlar behöver klappas (med exakt rätt timing och känsla) och en pall behöver finnas för den sörjande att, i den överväldigande utmattningen, säcka ihop på.

Du är den handen. Du har känsla för vad och hur som sägs när och var, och vilka behov och önskningar som aldrig uttalas. Som en skugga rör du dig kring den sörjande. Du finns där, men tränger dig aldrig på, och ser till att allt som behöver tas om hand blir färdigställt.
Många intressanta ingångar här! Tack!

Det är rätt svårt att klämma in en tjuvaktig figur i den här världen. Det finns redan en Sällsamhet, Rackare, som fyller funktionen i någon mån. Man är då just en sorts reformerad Svarta Vargen som numera har ett vanligt jobb, men i bakfickan har att man kan ta sig in genom låsta dörrar och sådär. Och det är just ovanligt och lite skrämmande och kusligt att man är tjuvaktig, och man bär dessutom på en sorts ”märke” — man har gethorn eller kluven tunga eller vad det kan vara. Så på sätt och vis finns ju en Rogue. Men jag tycker mig se två strömningar här som båda är värdefulla.

Å ena sidan finns Drönare, Luffare och liknande, som ju är en rolig och typisk figur i den här sortens berättelser. "Den lata gräshoppan" som snackar till sig mat och norpar åt sig pajer från fönsterbräden. Den ska bli något. Jag hade vid något tillfälle Sällsamheten "Busfrö", som helt enkelt var att du kunde busa och stjäla och gå över gränser utan att drabbas av "Lögnarens Märke"; möjligen kan den här figuren ha något sådant; "av någon anledning kan du låna som mat och saker från andra, utan att världens mystiska lagar straffar dig så som de verkar straffa alla andra." Kanske kunde jobbet till och med heta "Lånare".

Å andra sidan finns de olika varianterna med Glömvaktare och Sorghandläggare och de som bevakar och gömmer undan sanningar för byns skull, eftersom det gör en sorts ädel riddarorden eller hemlig sammanslutning av något som i det första fallet är mycket vanligt och lite barnsligt, och i de andra fallen mycket stort och skrämmande -- döden och samhället, typ. Jag tror absolut att det blir något detta, kanske framförallt det senare. Exakt hur hänger dock ihop med världsbyggandet som inte är klart än -- @Oscar Silferstjerna ställde massa relevanta frågor om hur pengar och sånt funkar, om det finns en polis och ordning, och så vidare. De frågorna måste jag ju ta tag i snart. Och jag har också vissa diffusa idéer om vilka korparna är, att de flyger mellan de dödas och levandes riken, och så vidare, så möjligen blir den här senare varianten något kring det, som dock inte får ta mystiken ifrån Skymningsörat -- Sällsamheten som gör att man kan tala med tårdyvlarna och ta emot budskap från andra sidan. Förslag och spån mottages förstås gärna, men jag tänker mig den här figuren som någon sorts Begravningsentreprenör som också är lite Hemliga Polisen och Advokat; någon som inte alls kan tala med döda eller har något övernaturligt över sig, utan bevakar de dödas testamenten och hemligheter, och om något väl är lite byråkratisk och hyperkorrekt och torr. Det är inte så dumt allt, men lite svårt, därför att jag inte vet vilken trop i genren det ska spegla sig, så att säga. Men alltså -- nästan att yrket helt enkelt skulle vara "Advokat", och så är grejen att man bara kontaktar advokaten när någon har dött, för det finns ingen domstol eller så, utan -- jag vet inte. Det finns något där. En butter, lite otäck mullvad som dyker upp och går igenom den dödes saker och bevarar dennes hemligheter.
 
Last edited:

clarence redd

FrostByte Books
Joined
23 May 2014
Messages
990
Location
Göteborg
Jag väljer mellan Floddrömmare och Urmakare. Eller förresten, Biskötare låter coolt!

Hur är det med intresset för himmelskupan i Krickdala? Har de väderspåmän och astronomer? Jag tänker mig någon med en kikare i toppen av ett torn, som Tobias i Kamomilla stad.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Cigarrhandlare, ordnar, kortspelande sällskap, småbutiker, kanske någon greve eller grevinna. Eller en tokig operasångare.

I många andra spel finns ju grupperingar, factions. Finns det sådant här? Existerar maktkamper? Vem eller vilka styr egentligen? Finns det pengar? Är de viktiga? Finns det någon motsvarande Krösus Sork (med risken att det blir Bamse-moralism)? Eller finns det någon sorts magisk konspiration? Sådant måste kanske inte ingå, men kan göra det. Om det gör det kan det ju också påverka vilka jobb som blir relevanta. Och kanske även vilken typ av scenarior som passar i just den här settingen.
Alltså väldig bra fråga. Jag tänker att ja, det måste ju finnas maktkamper, men på något sätt vill jag att de inte handlar om stora, viktiga saker, utan lite som i Fylke, i den underbara inledningen till Sagan om Ringen: maktkamperna handlar om vem som ska få ärva ett eller annat tjusigt skåp efter en gammelfarmor, eller vem som kommer bli bjuden på den stora födelsedagsfesten i slutet av varje sommar. Och att det skapas faktioner och hemliga sällskap kring sådant här. Sen ovanpå det kan man bygga mörkare konspirationer också; en ond skugga från världens botten har fått inflytande över Fru Vesslas Canastasällskap, och använder det för att -- jamen, något.

Det finns en figur som heter Den Blå Damen, som är väldigt mystisk, också för mig själv. Hon bygger väl mycket på Yubaba i Spirited Away, kan man misstänka:
- Hon anlände till landsbygden där Krickdala nu står, för fler somrar än någon minns, kanske så länge sen att amfibiekejsardömet ännu härskade.
- Hon hade stora rikedomar och anställde drängar och bönder och andra smådjur för att bygga en stor herrgård på en viss plats. Hon var väldigt bestämt med var den skulle stå.
- Kring herrgården växte det fram en by som försåg Den Blå Damen med sötsaker, tjusiga hattar, och så vidare. Herrgården ligger nu i utkanten av Krickdala, bakom en slingrande labyrint av törnesnår som verkar skifta och ändra sig.
- Hon är en sorts tillbakadragen drottning som ingen har sett på många, många somrar.
- Ett smådjur som är någon sorts byråkrat eller betjänt styr i hennes ställe; befattningen har nog gått i arv i ett par generationer vid det här laget (The Steward of Gondor).
- Halv om halvt tänker jag att Den Blå Damen kanske är ett människobarn som har fastnat i den här världen, och antingen desperat söker efter ett sätt att komma hem, eller ett sätt att stanna kvar och sluta åldras; den senare varianten är nog mysigare och kusligare.
- Den Blå Herrgården och hela Krickdala står förstås på någon mycket speciell plats, kanske i ruinerna efter ett gammalt magiskt slott, vars krafter Den Blå Damen försöker locka fram och använda.
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Jag väljer mellan Floddrömmare och Urmakare. Eller förresten, Biskötare låter coolt!

Hur är det med intresset för himmelskupan i Krickdala? Har de väderspåmän och astronomer? Jag tänker mig någon med en kikare i toppen av ett torn, som Tobias i Kamomilla stad.
Jag är själv väldigt svag för Floddrömmaren.

Ja! En astronom måste finnas! Hur kunde jag glömma det? Det där med stjärnorna är en grej jag har grubblat mycket på under veckan, därför att jag fick frågan, av @Oscar Silferstjerna tror jag, om just vad som faller ner från himlen, med förslaget att det bland annat kunde vara en mystisk, uråldrig kortlek, vilket jag fastnade för.
Men frågan är väl: vad är stjärnorna i den här världen? Jag har svårt för världar som explicit är något annat än en planet som färdas genom rymden, och stjärnor som är något annat än just stjärnor oändligt långt bort i natten, men samtidigt -- jag vet inte.

Det finns något som heter månpalatset, och månfolket eller nattfolket, och jag skulle vilja ha något liknande för stjärnorna. Några varelser som är bundna till stjärnbilderna, eller kommer från stjärnorna utan att vara "aliens" -- men alltså -- vad är "stjärfolket" ens? Månfolket kändes lättare att tänka sig ungefär. Lite mys-vampyrer, lite balen i askungen, lite atlantis kanske. Saxat ur arbetsfilen -- varning för motsägelsefull information och att det nog är lite skräpigt skrivet:

Månpalatset

Månpalatset framträder i den vanliga världen när det är fullmåne. Det är ett slott långt i väster, mer murar bleka som alabaster, och torn och broar som ser ut att vara spunna av silver och blåsta av glas.
Månpalatset är fullt av ekande pelarsalar, spiraltrappor, sammetsdraperier och balkonger. När man tittar ut genom de spröjsade kristallfönstren är det alltid natt, och månen hänger bland tusentals stjärnor.

Vid den västra murens fot slår vågor in, ifrån ett glittrande, ändlöst hav. Österut finns palatsets väldiga portar, och en bro som leder ut över stranden.

Bara natten när de är fullmåne går det att träda in i månpalatset, eller lämna det.

Månpalatset styrs av det gåtfulla nattfolket. De lyder under måndrottningen och kallar sig för hertiginnor och hertigar av stillhetens hav och av nymånens skära, och baronessor och baroner av månljusets blå nyans.

Nattfolket älskar att klä sig i dyrbara klänningar och böljande mantlar, och i vita uniformer med revärer och silvermedaljonger, och varje fullmåne anordnar de en stor bal, dit också utomstående ofta blir bjudna, därför att någon av nattfolket är intresserad eller till och med förälskad, eller för att sätta igång någon intrig, eller ge personen en uppdrag. Inbjudan är ett äpple blåst i det tunnaste kristallglas.

Månpalatset befolkas förutom av nattfolket också av många andra varelser, som har anlänt dit en natt under fullmånen, och stannat eller i vissa fall fängslats där. De är oftast uppassare åt nattfolket: det är de som lagar maten, städar undan efter festerna, och sköter det stora stallet med de vitfläckiga månhästarna som kan springa på strålar av månljus när det är fullmåne.


Nattfolket

Nattfolket ser mänskliga ut, och kanske levde de en gång i tiden i människornas värld. Men deras liv är bundna till månen sen tusentals år.

Nattfolket verkar aldrig bli särskilt gamla. Deras hud och hår suger åt sig solljus om de är utomhus på dagen, och skimrar svagt grått på natten.

Natten när månen är full, och natten innan och natten efter, är de mycket kraftfulla, och har tillgång till stark månmagi. Dessa tre dagar är de nästan osårbara. Om de ger sig ut i den vanliga världen brukar det under dessa tre dagar.

När månen är i nedan, och dagen innan och dagen efter, är nattfolk istället så svaga att de knappt kan resa sig upp: då föredrar de att vila i sina sängar med födragna gardiner och passas upp av sina betjänter.

Det händer att nattfolk lämnar månpalatset och lever i den vanliga världen.

1680A708-676F-4EFD-9E16-C6DDA37C24F1.jpeg
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
De har ju såklart boskap i Krickdala och då behöver man en Hästtämjare eller Postryttare eller Farmare. Förmågan är såklart att man kan tämja och rida på alla skogens djur med lite övertalning. Farmaren kanske kan hitta ätliga växter/rötter i skog och mark.
Alltså du trampar rakt in i den svåraste frågan i hela världsbygget nu: Musse Pigg/Långben/Pluto-dilemmat.

- Grundinställningen är att djur är ungefär så stora som de är i verkligheten. Möss och smådjur är lite större, rävar och andra större djur är lite mindre; de är typ ankor och minotaurer, för att använda termer vi alla är bekanta med.

- Men hästar? Getter? Får? Är de jättelika då? Det blir ju löjligt. Omöjligt. En häst skulle ju kunna trampa sönder hela Krickdala av misstag. Så -- om hästar, får och grisar inte är jättelika, liksom Lovecraftianska monster -- varför inte?

- Min luddiga, ofärdiga tanke är att det kan ha att göra med älvorna; att älvorna genom åren har stulit boskap ifrån människornas värld, och krympt dem till rimlig storlek; eller att det var någon sorts "herdefigur" som gjorde det. Kanske Barfotakungen själv, eller en sorts "Pan". "Boskapsfångaren från Hammeln" som lurade iväg en massa boskap och krympte ner den, och som herdar och bönder numera ber till eller hedrar på något halvreligiöst sätt. Det kan kanske bli ganska bra?

- Allt det här är väldigt oklart för mig. Men man måste såklart kunna äta ost och baka med smör och mjökk, och det kan ABSOLUT inte vara någon vidrig, grönblå Last Jedi-mjölk som kommer från skalbaggar. Hellre bränner jag hela projektet.
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Ballerina och Cirkusprinsessan känna ganska konceptuellt närliggande -går det att slå ihop dem (vet att det är en statusskillnad). Namn: Dansör?

Ormyngelfiskare - kanske kunde använda släktnamnet Snokbane?
Jag vet. Gud, jag vet. Men yrket måste heta just Ballerina. Jag tänkte lite skämtsamt säga att det är för att min dotter vill spela en ballerina, men sanningen är ju att det är JAG som gillar det extremt specifika. Cirkusprinsessan tänker jag faktiskt ska skruvas lite så att hon eller han blir mer av just en rogue. Kan kasta knivar, orma sig igenom trånga utrymmen och gömma sig på märkliga ställen.

Snokbane är inte så dumt! Definitivt bättre än "Ormyngelfiskare". Plus att man får massa kommersiell draghjälp internationellt av Dragonbane :p. "You played Dragonbane. Now -- enter the world och Crickvale, and be a Snokbane."
 

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
14,112
Location
Athos
Alltså du trampar rakt in i den svåraste frågan i hela världsbygget nu: Musse Pigg/Långben/Pluto-dilemmat.

- Grundinställningen är att djur är ungefär så stora som de är i verkligheten. Möss och smådjur är lite större, rävar och andra större djur är lite mindre; de är typ ankor och minotaurer, för att använda termer vi alla är bekanta med.

- Men hästar? Getter? Får? Är de jättelika då? Det blir ju löjligt. Omöjligt. En häst skulle ju trampa sönder hal Krickdala av misstag. Så om får och grisar inte är jättelika, Lovecraftianska monster -- varför inte?

- Min enda tanka är att det kan ha att göra med älvorna; att älvorna genom åren har stulit boskap ifrån människornas värld, och krympt dem till rimlig storlek; eller att det är någon sorts "herdefigur" som gjorde det. Kanske Barfotakungen själv, eller en sorts "Pan".

- Allt det här är väldigt oklart för mig. Men man måste såklart kunna äta ost och baka med smör, och det kan ABSOLUT inte vara någon vidrig grön Last Jedi-mjölk som kommer från skalbaggar.
Jag hade nog bara ignorerat de djur jag inte hade velat ha med och istället kört på katter och harar som riddjur. Eller varför inte en sköldpadda, med ett fint snidat hus på skalet där en näbbmus bor.

Det sagt, även Mutant, i dess olika inkarnationer, hade detta problem och löste det med mer eller mindre fantasifulla kopior av vår världs djur. Så det är ju en lösning med. Det finns inga kor men väl snarlika klövdjur.

Annars kanske de ROUGE-filurerna som saknas är de sol stjäl från De storvuxna, som i Trolltider.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Jag hade nog bara ignorerat de djur jag inte hade velat ha med och istället kört på katter och harar som riddjur. Eller varför inte en sköldpadda, med ett fint snidat hus på skalet där en näbbmus bor.

Det sagt, även Mutant, i dess olika inkarnationer, hade detta problem och löste det med mer eller mindre fantasifulla kopior av vår världs djur. Så det är ju en lösning med. Det finns inga kor men väl snarlika klövdjur.

Annars kanske de ROUGE-filurerna som saknas är de sol stjäl från De storvuxna, som i Trolltider.
Men man kan ju vara en katt eller hare. Jag kommer osökt att tänka på min son, som har en Brooklyn Nets-t-shirt, där en tecknad figur med en basketboll till huvud, spelar just basket. Jag brukar säga till honom varannan gång han har den tröjan på sig: "Men alltså -- om varelserna i hans värld har basketbollar som huvuden, då dribblar han ju med ett människohuvud just nu? Är inte det lite väl -- mörkt?" Min son uppskattar inte min blick för världsbygge, kan jag säga.

Idén med mer eller mindre fantasifulla kopior av vår världs djur är kanske inte så dum. Inga kor, men älvkor. Fast ju mer jag tänker på det, desto mer gillar jag också idén med någon sorts råttfångarfigur/ Pan, som stulit en massa boskap av människorna för länge sen. De går antagligen att kombinera. Tack!

Och sköldpaddan är ju ett underbart riddjur. Och man har ett hus på det snidade skalet! Fantastiskt!

Generellt har jag tänkt att däggdjur och groddjur är folk, och reptiler och fiskar är djur. Så man kan ha vagnar dragna av ödlor, till exempel -- är sköldpaddan en reptil? Det ska jag googla. Hoppas. Jag vill helst slippa ha sköldpaddsrollpersoner, tror jag, och lite grann har jag också en gränsdragning som handlar om att djuren är vagt nordeuropeiska. Annars dyker det ju upp tvättbjörnar och koalor och apor och allt möjligt, och mitt burriga, brittiska landskap där de säger "Indeed" och dricker te, spårar ur i just Mutant, och det kommer snart en mungo med läderjacka och baseballträ med spikar; fast vissa av de där djuren jag nämnde, främst aporna och kanske en mungo, utan baseballträ, sparar jag till min och @Dimfrost s expansion om resor i österled. Planerad utgivning år 2032.
 
Last edited:
Top