Låter som en väldigt spännande idé, och om du gör den bra tror jag att det kan bli en väldigt bra kampanj. Det lilla dilemmat är väl att om du vill följa den officiella historien så måste Jargien förlora - man försökte ju kolonisera men drevs med tiden ut av urinvånarna. Dock så kan ju det här ha varit senare, så kolonin kanske höll i femtio år innan kamorianerna till slut förgjorde den? (känns alltid lika dumt att jag löser mina egna problem i meningen efter att de ställts upp...)
Det enda som inte verkar finnas med i din beskrivning är anledningen till Jargiens involvering i kampanjen - söker man mer mark, vill man ha slavar eller naturtillgångar eller är det bara erövrarprestige som det handlar om? Är det ett kejserligt dekret som bestämt att Kamor ska civiliseras, lokala styrande som ser möjligheter att tjäna pengar på kolonier, naturresurser och slavar, lokala generaler som vill vinna ära eller kyrkan som vill konvertera/dräpa hedningar? (förmodligen ingår alla de tre senare i någon mån, men det bör ju finnas en "officiell" anledning).
Förutom att det ger lite mer känsla till kampanjen så bestämmer ju också det kampanjens natur; ett rent skövlingståg för att "pacificera" vildarna i norr på kejsarens order kanske består av ett kompani ur kejsarens krigslegioner följda av skickliga spanare och ett dussin utkommenderade tempelriddare som ska omvända hedningarna, följda av slavjägare och plundrare, medan ett koloniseringsförsök kan bestå av lokala trupper med lokala jägare och stigmän och inhyrda kamorianska vägvisare, följda av bönder, skogsmän och militära ingenjörer för att etablera den/de nya kolonin/-erna och etablera en långtgående närvaro. Både mängden resurser och typen av krigskampanj påverkas ju starkt; handlar det om att söka upp, förgöra och förslava de lokala kamorianerna, eller om att skydda den nya kolonin från deras räder och anfall?
Lite övriga idéer
*Låt lokala intriger eller jargisk byråkrati försvåra uppdraget - de utlovade förstärkningarna och utrustningen hamnar någon annanstans, de nya spjuten som ska ersätta jargbilorna (som blivit ineffektiva i snårskogen) är av fel modell eller får inte brukas förrän bilorna är utslitna/förstörda/försvunna, icke-reguljära trupper (t.ex. kolonister som är beredda att försvara sina hem mot kamorianer) får inte använda överblivna legionärsvapen då de inte tillhöra armén, istället för att ges till någon annan måste varje stupad legionärs utrustning måste skickas tillbaka till garnisonens kvartersmästare (borta i Chan) för kontroll och bedömning om var den ska delas ut om den är hel nog att användas, trupperna och de civila som hjälper till kan inte få extra betalt för att hålla moralen uppe då faran ökar, alla vakter tredubblats och alla kallats in för att arbeta extra med befästningarna utan en ansökan till garnisonschefen (i Chan), som först måste igenom hela stadens byråkrati och sedan åter signerad till lägerchefen, osv. osv. Låt mannen som ansvarar för sold och utrustning vara en riktigt petig siffernisse som till synes hellre dör än lämnar ut oregementsenlig utrustning till mannarna eller går emot protokollet. Kombinerat med Felixs natur kan det nog bli intressant, speciellt om det finns någon annan högt uppsatt person närvarande som håller med siffernissen.
*Trupperna följs troligen även i Kamor av diverse lycksökare, försäljare, prostituerade, barberare och kanske till och med familjer tillhörande de mindre väl bemedlade eller ständigt runtflyttande trupperna eller hjälptrupperna (som lokalt rekryterade stigmän, legosoldater och spenderbart slödder som blivit vägröjare) som alltid finns kring arméer. Låt ett gäng lycksökare villa bort sig, varpå man måste besluta sig för om man ska skicka ut män att leta efter dem eller inte. Dessutom blir de ett strategiskt problem, speciellt om de blir så pass många att resten av trupperna kommer att utsättas för fara om man försvara dem - ska man riskera hela styrkans öde genom att inte placera alla trupper på den strategiska kullen när kamorianerna närmar sig under natten, trots att civilisterna kommer att behöva lämnas nedanför för att man ska kunna få plats och hålla alla positioner?
*Några av lycksökarna tycks vara på väg mot samma mål som Skattsökaren; kanske känner de till samma hemlighet eller samma ruin, eller kanske söker de bara efter de beryktade fornlämningarna och de skatter som ska finnas där utan att veta något mer än historierna de hört på värdshusen?
Kanske ingår en liten grupp från ett universitet med (kejserlig?) tillåtelse eller order att studera lämningarna från denna mystiska civilisation och försöka utröna dess natur?
Hur kommer Skattsökaren att reagera på deras närvaro, och vad händer om någon annan finner det han letar efter, eller riskerar att finna det före honom?
*Mystiska händelser behöver inte ta över historierna bara för att de finns där. Spåren efter onda, trädhuggande tomtar, skugglandsfolk på vift, otydliga figurer som rör sig i mörkret utanför vakteldarna på natten, djur som dödats på sätt som varken tycks vara av djur- eller människohand, djur som tycks orädda för människor men som håller sig på respektfullt avstånd och sedan försvinner, resterna från läger och måltider, rykten, sagor och utforskarens vilda historier om de okända bestar man ska ha stött på i Kamor och annorstädes borde räcka för att skrämma upp de flesta (åtminstone in-game) även fast ingenting faktiskt händer gruppen eller truppen. Spela på gränsen mellan det kända och okända, där varken spelarna eller rollpersonerna vet vad som är dikt och vad som är sanning, vad som är naturligt men ett okänt djur och vad som inte bara är en skugga under träden utan faktiskt står därute och ser på dem med en intelligens som i bästa fall är delvis mänsklig...
När man för åttonde gången på tre dagar ser samma, underliga märkte ristat i ett träd eller samma underliga stenrösen (dekorerade med djurhud och benbitar på höga trädpålar som gör underliga ljud i vinden) och vissa börjar mumla om förbannelser och skyddsbesvärjelser gjorda av invånarna mot något främmande på denna plats (och tänk på att med "invånarna" är det kamorianer vi pratar om...), och att man borde vända om från denna förbannade plats, börjar man få ett moralproblem på halsen.
*Låt framför allt kamorianerna vara skygga till en början - de smyger sig runt lägereldarna på natten, lämnar mystiska spår och kanske till och med fällor för jargierna (ett rådjur hängande dött i en rep i ett träd eller spetsat i en grupp med pålar får nog de flesta oroliga, även om fällan inte alls var riktat mot jargierna). En underlig man kanske går fram till den och säger saker på sitt underliga språk, varpå han, med en hemsk, guttural brytning, säger "Ge er iväg!" på jargiska och sedan försvinner (man behöver inte magi för sånt där; vildmarksvana och praktiska kläder räcker utmärkt). Så småningom dör den förste legionär eller civilist som givit sig ut i skogen för att tömma vatten, och hittas halvt uppsliten och lite lätt äten utanför lägre, samtidigt som skuggorna rör sig tätare och närmare lägret på natten, den förste spanaren hittas död vid vägkanten, en kommendant går ned i en grop med pålar osv, innan klimaxet i den fösta riktiga attacken av djuriska kamorianer, stridsmålade med blod, jord och ockra, till synes hälften djur, hälften människor såväl i utseende och läten som i strid, med vapen av ben, trä och stenbitar förutom sina egna tänder och klor. De drar sig tillbaka med några döda, och fruktansvärda skrik från en eller två fångar hörs, men det är mitt i natten och riskfyllt att skicka ut trupperna. På morgonen hittar man deras halvt styckade lik efter att kamorianerna har tagit de utvalda bitarna till sina kokgrytor (mjukkokad jargier är ju en kamorians specialitet), och snart börjar man inse att det inte finns en chans att överleva länge till i skogen, och att frågan är om man ännu har tillräckligt med trupper för att ta sig tillbaka...
Tja, vill du ha ett skräckäventyr så är det inte så svårt ^^ Tänk på att jargier är vidskepliga medeltidsmänniskor, för vilka skogen och den vilda naturen är symbolen för allt som är större och farligare än människan - skogen är något ont, okontrollerbart som är fullt med underliga varelser från sagorna (inkluderat vanliga djur) som i bästa fall ignorerar människan och i värsta fall vill förtära hennes kropp och själ, och att detsamma gäller för mörker. Ju mörkare och vildare skog, dess värre...
Nu när jag tänker efter skulle jag nog älska att få köra "culture gaming"-varianten av den här kampanjen, sett från jargiernas sida ^^ Hoppas jag inte dillat på för mycket och att det finns något intressant att utröna ur det
