Åt h*lvete.
Cool tråd!
Den senaste rollpersonen jag dödade - en solospelssession som var en kombination av Kult och mitt eget rollspelsprojekt Abscess - gick hädan på ett rätt coolt sätt. Han ägde en medfödd kunskap om en av de magiska principer som råder i världen; den fungerar som så att om man har sex med någon/något som man själv - och endast man själv - åtrår, då kommer man att betvinga sin partner; "ens älskades liv gjord eller ogjord för att lyda."
Okej, den här rollpersonen hade enorma problem att använda denna magiska princip. Han förstod att den skulle vara helt meningslös om han själv hade alltför höga krav: Om han bara skulle åtrå bombnedslag som Pamela Andersson o.co. så skulle magin vara helt oanvändbar (dels för att sådana bombnedslag är svåra att ragga upp, och dels för att man knappast är ensam om att åtrå dem). Så via avhållsamhet och ett nedsjunkande i dekadens och depravation (är det ett ord?) fick han en alltmer "personlig" smak för kvinnor. Han började ha sex med de fulaste och mest stinkande tiggarna och tiggerskorna i de smutsigaste slumkvarteren i världen, men utan lycka. Antingen var hans åtrå inte äkta (men det var den ju!) eller så var han inte ensam i världen om att kunna åtrå dem han lägrade.
Så han fortsatte allt djupare i vansinnet, och det var medan han hade sex med en brännskadad, missbildad mongoloidkvinna han förstod vad han gjorde fel - han sökte ju utsatta kvinnor, och det fattar ju vem som helst att det vimlar av idioter som tänder på utsatthet. För att kunna använda sig av sin magiska hemlighet så var han tvungen att upphöja sina älskare - och inte bara lyda dem för att kunna njuta frukten av ens egen underkastelse (som en masochist) utan i en uppriktig underkastelse i fullaste övertygelse. Och han visste att övertygelsen måste vara hans egen; han var tvungen att skapa sig sin egen älskare - en gudinna som han och bara han kunde dyrka.
Det var vägen till makt, och som ni förstår en helt ny väg; "underkastelse som maktmedel" - en berusande tanke.
Han började skapa sin egen gudinna av den fjättrade mongoloiden i hans säng; med en kniv skar han bort allt från henne som han inte trodde sig vara ensam om att åtrå, och med det mest personliga han själv hade att tillgå; sitt blod och sin avföring, mestadels - byggde han på henne där hans åtrå för henne fortfarande hade blinda fläckar. När de så till sist förenas i en kärleksakt frågar jag spelaren: "sätter du hennes trygghet före din egen?"
Ja!
"Hennes behov före dina egna?"
Ja! Min gudinna, JA!
"Sätter du hennes ytligaste och nyckfullaste begär före ditt eget liv?"
Ja!
...och när vi hade skådespelat detta färdigt (inte så pretentiöst som det låter, vi behövde skratta litet efter den långa genomgången med kniven och alla exkrementer) så lät jag magin uppfyllas: Flickstackaren hade dött av sina sår och stympade lemmar - men magin fungerade ändå: "ens älskades liv gjord eller ogjord för att lyda," så var det ju.
För att spelaren skulle kunna använda sin slav för att ta hand om alla sina problem (röja hyresvärden åt sidan, lägga ner polisens utredning, mörda de hemlösa som var ute efter hämnd, osv) så bad jag honom välja på vilken grund hans slav skulle lyda honom.
"Tacksamhet," svarar spelaren. "Ömsesidig tacksamhet."
Okej, mord hit och dit, spänning spänning - men både jag och spelaren har förstås redan klimaxet färdigplanerat i våra huvuden. Till slut vill slaven återgälda sin herre av eget hjärta - och hon känner förstås inte till någon annan kärleksyttring än den som hennes herre visat henne: Hon vill älska med honom på samma sätt som han älskade med henne - alltså med kniv och exkrementer. Det blir en våldtäkt som förstås leder till hans död.
Jag tänker inte gå in på detaljer, men vi hade kul när vi levde ut scenen; flickan som sjunger på Joelbitar-melodin med gutturala läten (hon saknar läppar) samtidigt som hon slickar i hålet där rollpersonens ena öga brukade sitta, och rollpersonen som med blodfylld mun ber sin gudinna om ursäkt för sin eksemprickiga rygg. Good fun - och på sätt och vis ganska sexigt.
Vi kom överrens om att det skulle vara ett rätt skönt sätt att dö på.
