Jag tycker det känns overkligt att alven åt upp en hel häst på bara en natt.
Tycker det är en närmast poetisk tolkning av det klassiska talessättet.
Mer till ämnet så tog vi fram två frågeställningar i min grupp som vi försökte lära spelare att använda för att undvika situationer där den enas "kul" körde över andras "kul". Väldigt ofta med "meh, min rollperson är sån" som motivation.
Vart leder den här konversationen? och
Är det här roligt för de andra deltagarna?
Första frågan är helt enkelt till för att stoppa "stonewalling" och situationer där en sida säger ja och en sida säger nej. För om vi börjar säga samma sak med nya ord är det bättre att bryta och gå vidare. En konversation som inte leder någonstans kommer bara bli ett irritationsmoment för övriga spelare.
Andra frågan handlar om att ge alla deltagare något som de tycker är roligt, genom vårt agerande. Äta upp hästen när hästen är så viktig är ju rätt tråkigt för den hästen är viktig för, exempelvis. Att då exempelvis
försöka äta upp hästen, men bli tagen på bar gärning av stallpojken, så den har ett mystiskt sår dagen därpå gör ju att alven får spela på sin galenskap men utan att det berövar hästägaren sin häst.
På det stora hela fungerade det bra att påminna folk om de här frågeställningarna, men tyvärr ledde de också till nya typer av problem. Exempelvis när den andra frågeställningen användes mer själviskt. Alltså, "tänk på att det skall vara roligt FÖR MIG också!!!"
Personligen tror jag inte jag kommer spela mer med spelare av det slaget. Vilket antagligen innebär att en av spelarna i min grupp inte får vara med mer. En situation jag upplever för första gången på säkert 30 år som rollspelare.
