guldfink
Hero
- Joined
- 6 Feb 2011
- Messages
- 1,053
I augusti släppte @Sinisa_ betan av Tistelriddare. Jag är en av flera som fullständigt förälskat mig i världen Annwyns lager av hemligheter, men det är först nu som jag får uppleva rollspelet Tistelriddare, som något slags helhet.
Jag börjar, inspirerad av @krank och hans MC-trådar, med att skapa min första rollperson; eller sätter mina tassar i en annans skor, för att låna orden från titeln till rollpersonskapitlet.
Det första jag slås av är att det saknas rollformulär. Jag fixar ett eget.
Att skapa en rollperson består av att av att välja tre saker: släkte, sällsamhet och sysselsättning. Utöver detta kommer jag även behöva bestämma en massa annat. Jag hade uppskattat en supertydlig lista på alla steg (små som stora), att återkomma till under processen, men det är tillräckligt tydligt skrivet för att jag utan större problem ska kunna ta mig framåt.
Valet av släkte är helt fritt och även hur det slår igenom på rollpersonens egenskaper och förmågor (jag tillåts sätta ut 2 poäng utöver det första som alla Egenskaper börjar på, och 2 på förmågorna, som börjar på 0). Det är sympatiskt. Det går att vara en tuff mus eller en charmig padda, inga problem. Jag väljer att vara en klok och vaksam igelkott, som har Taggar och kan en del Sagor & Rykten.
Antalet Sällsamheter är överväldigande, men var och en av dem är fina och oerhört världs- och stämningsbyggande. Det hade varit gott med en tabell för den som snabbt vill slumpa fram sin sällsamhet, men det är samtidigt något som går att lösa genom att blindscrolla och peka på skärmen. Jag kan inte stå emot frestelsen att välja den sällsamhet jag själv föreslog i någon tråd för längesen: Skymningsöron. Via tårdyvlarna kan jag kommunicera med de döda, och de döda med mig. Det är vackert och coolt, och i spel kan jag utnyttja en gång per spelmöte, i skymningen. Guidad av frågorna i beskrivningen av sällsamheten, bestämmer jag att mitt förhållande till de döda och de meddelanden de skickar till mig påminner om ett storasyskons till sitt yngre syskon. Ibland överseende och välvilligt, men mer ofta irriterat och undvikande. Mina vänner känner till min förmåga, men det är inget jag skyltar med. Jag ser den inte som någon tillgång.
Att vara ett Skymingsöra ger mig ytterligare +1 på Klok och jag får därutöver höja två valfria Egenskaper med 1 och fem valfria Förmågor med 1. Jag blir först lite besviken på de lite väl flexibla och anonyma fördelarna, men ändrar mig när jag faktiskt börjar tänka efter hur Sällsamheten har påverkat mig. Eftersom tårdyvlarnas meddelanden först skrämde mig, har de gjort mig mer Vaksam (+1) och Tuff (+1). Jag har vidare blivit skickligare på att Upptäcka (+1) tårdyvlarna och utvecklat Mörkersyn (+1). Genom samtalen med de döda har jag även fått till mig mer Lärdom (+1), lärt mig Trösta & Sy (+1) och Förklara (+1) svårigheter för förvirrade döda och anhöriga. Jag börjar känna att min igelkott tar form.
Sysselsättningarna är lika överväldigande som Sällsamheterna (eller så är det jag som är lat), men efter en del scrollande fastnar jag Bibliotekarie, vilket hakar fast i den bakgrund jag redan börjat utforma. Jag tycker om att läsa böcker om kvällarna. Tårdyvlarna stör ibland min läsning, vilket retar upp mig, men ibland erbjuder de mig också sällskap. Jag lyssnar på deras meddelanden mot att de lyssnar på mina tankar om böckerna jag läser. De få vänner jag har, är nämligen inte intresserade.
Jag får +1 i Klok, vilket jag redan har maxat, så jag flyttar över en poäng (den där första jag la) till Listig (är det fusk?), +1 i Lärdom och fördelar därefter +1 på Sagor & Rykten, Konstnärlighet och Kurragömma. Dessutom får jag +1 vardera i Gult, Violett och Blått Skimmer. Det visar sig att det gula skimret har med illusioner att göra, det violetta med spåkonst och drömmar och det blåa om makt och stormar. Jag får även fördela två poäng på skimmerförmågor inom de nämnda skimren. Jag väljer att lägga ett poäng på Bibliotekariens mantel (blå) och ett på Osynlighet (Violett).
Vidare till Mod och Tröst, vilka elegant fördjupar min rollperson. Modet handlar om min drivkraft att ge mig ut på äventyr. Boken ger mig en mängd uppslag och jag bestämmer mig för att de dödas meddelanden rymmer för mycket spännande hemligheter för att jag inte ska vilja veta mer. Jag är visserligen stillsam, men ännu mer vetgirig och nyfiken.
Som Tröst, vilket ger mig ny kraft, skriver jag poesi i en liten anteckningsbok som jag bär i innerfickan.
Som namn, fastnar jag för Veron Bok. Det låter igelkottskt.
Summa summarum älskar jag det här. Utan alltför mycket ansträngning har jag skapat en rollperson som absolut hör hemma i Krickdala, men som också utmärker sig (känns det som). Vissa delar hade gärna fått gå att slumpa med tabeller och en genomarbetad formgivning hade gjort mycket för intrycket av texten, men jag behöver inte anstränga mig mycket för att ta mig över hindren.
Jag börjar, inspirerad av @krank och hans MC-trådar, med att skapa min första rollperson; eller sätter mina tassar i en annans skor, för att låna orden från titeln till rollpersonskapitlet.
Det första jag slås av är att det saknas rollformulär. Jag fixar ett eget.
Att skapa en rollperson består av att av att välja tre saker: släkte, sällsamhet och sysselsättning. Utöver detta kommer jag även behöva bestämma en massa annat. Jag hade uppskattat en supertydlig lista på alla steg (små som stora), att återkomma till under processen, men det är tillräckligt tydligt skrivet för att jag utan större problem ska kunna ta mig framåt.
Valet av släkte är helt fritt och även hur det slår igenom på rollpersonens egenskaper och förmågor (jag tillåts sätta ut 2 poäng utöver det första som alla Egenskaper börjar på, och 2 på förmågorna, som börjar på 0). Det är sympatiskt. Det går att vara en tuff mus eller en charmig padda, inga problem. Jag väljer att vara en klok och vaksam igelkott, som har Taggar och kan en del Sagor & Rykten.
Antalet Sällsamheter är överväldigande, men var och en av dem är fina och oerhört världs- och stämningsbyggande. Det hade varit gott med en tabell för den som snabbt vill slumpa fram sin sällsamhet, men det är samtidigt något som går att lösa genom att blindscrolla och peka på skärmen. Jag kan inte stå emot frestelsen att välja den sällsamhet jag själv föreslog i någon tråd för längesen: Skymningsöron. Via tårdyvlarna kan jag kommunicera med de döda, och de döda med mig. Det är vackert och coolt, och i spel kan jag utnyttja en gång per spelmöte, i skymningen. Guidad av frågorna i beskrivningen av sällsamheten, bestämmer jag att mitt förhållande till de döda och de meddelanden de skickar till mig påminner om ett storasyskons till sitt yngre syskon. Ibland överseende och välvilligt, men mer ofta irriterat och undvikande. Mina vänner känner till min förmåga, men det är inget jag skyltar med. Jag ser den inte som någon tillgång.
Att vara ett Skymingsöra ger mig ytterligare +1 på Klok och jag får därutöver höja två valfria Egenskaper med 1 och fem valfria Förmågor med 1. Jag blir först lite besviken på de lite väl flexibla och anonyma fördelarna, men ändrar mig när jag faktiskt börjar tänka efter hur Sällsamheten har påverkat mig. Eftersom tårdyvlarnas meddelanden först skrämde mig, har de gjort mig mer Vaksam (+1) och Tuff (+1). Jag har vidare blivit skickligare på att Upptäcka (+1) tårdyvlarna och utvecklat Mörkersyn (+1). Genom samtalen med de döda har jag även fått till mig mer Lärdom (+1), lärt mig Trösta & Sy (+1) och Förklara (+1) svårigheter för förvirrade döda och anhöriga. Jag börjar känna att min igelkott tar form.
Sysselsättningarna är lika överväldigande som Sällsamheterna (eller så är det jag som är lat), men efter en del scrollande fastnar jag Bibliotekarie, vilket hakar fast i den bakgrund jag redan börjat utforma. Jag tycker om att läsa böcker om kvällarna. Tårdyvlarna stör ibland min läsning, vilket retar upp mig, men ibland erbjuder de mig också sällskap. Jag lyssnar på deras meddelanden mot att de lyssnar på mina tankar om böckerna jag läser. De få vänner jag har, är nämligen inte intresserade.
Jag får +1 i Klok, vilket jag redan har maxat, så jag flyttar över en poäng (den där första jag la) till Listig (är det fusk?), +1 i Lärdom och fördelar därefter +1 på Sagor & Rykten, Konstnärlighet och Kurragömma. Dessutom får jag +1 vardera i Gult, Violett och Blått Skimmer. Det visar sig att det gula skimret har med illusioner att göra, det violetta med spåkonst och drömmar och det blåa om makt och stormar. Jag får även fördela två poäng på skimmerförmågor inom de nämnda skimren. Jag väljer att lägga ett poäng på Bibliotekariens mantel (blå) och ett på Osynlighet (Violett).
Vidare till Mod och Tröst, vilka elegant fördjupar min rollperson. Modet handlar om min drivkraft att ge mig ut på äventyr. Boken ger mig en mängd uppslag och jag bestämmer mig för att de dödas meddelanden rymmer för mycket spännande hemligheter för att jag inte ska vilja veta mer. Jag är visserligen stillsam, men ännu mer vetgirig och nyfiken.
Som Tröst, vilket ger mig ny kraft, skriver jag poesi i en liten anteckningsbok som jag bär i innerfickan.
Som namn, fastnar jag för Veron Bok. Det låter igelkottskt.
Summa summarum älskar jag det här. Utan alltför mycket ansträngning har jag skapat en rollperson som absolut hör hemma i Krickdala, men som också utmärker sig (känns det som). Vissa delar hade gärna fått gå att slumpa med tabeller och en genomarbetad formgivning hade gjort mycket för intrycket av texten, men jag behöver inte anstränga mig mycket för att ta mig över hindren.
Last edited: