God45;n276250 said:Äventyret: Döda skogen (Ärans väg del 1)
Detta var förmodligen första gången jag spelade rollspel. Otrolig nostalgitripp, men också en sorg över första döda RP:n som miste livet i nån slags spjutfälla. :-(
God45;n276250 said:Äventyret: Döda skogen (Ärans väg del 1)
crilloan;n276271 said:Jag har läst äventyret i omgångar och älskar det men aldrig fått möjlighet att spela det.
Om ni skulle köra det för några nybörjare (40+) med dod retro. Hur skulle ni lösa upp det?
crilloan;n276271 said:Jag har läst äventyret i omgångar och älskar det men aldrig fått möjlighet att spela det.
Om ni skulle köra det för några nybörjare (40+) med dod retro. Hur skulle ni lösa upp det?
C
God45;n276057 said:Äventyret: Dimön
Av: Roger Undhagen
År: 1984
erikt;n276313 said:Dimön finns i två olika utgåvor. Någon som vet om det är några egentliga skillnader mellan dem, förutom omslaget?
God45;n276250 said:Äventyret: Döda skogen (Ärans väg del 1)
5 av 5. En magisk, och förutom den lite förvirrande layouten, perfekt sandlåda.
Skarpskytten;n276360 said:Hade du satt ett annat betyg hade jag sagt upp bekantskapen!
Skämt åsido, detta är det Drakar-äventyr jag håller högst av alla, av just de skälen du framför. Undhagen har kanske inte riktigt Granströms kreativa geni i Svavelvinter, men å andra sidan här det här min sorts fantasy mycket mer. Undhagen berättar i "Bland mutanter, drakar och demoner" att han strävade efter en klassisk sagostämning, och jag tycker han lyckades perfekt med det. Jag anser nog att han var 80-talets främste svenske äventyrskonstruktör.
Det enda jag vill klaga på - förutom en instruktion om att rälsa spelarna och lite 80-talssexism - är att det är för lite av allt. Jag vill ha mer kummel, djupare orkgrottor, ett mer mystiskt trollkarlstorn. Det här är än mer imponerande med tanke hur tidigt i den svenska rollspelshistorien det är skrivet.
Mitt eget exemplar är totalt sönderspelat, jag vet inte hur många gånger vi spelade det här. Vi var helt besatta av Grim och Grum, Svarte riddare, Svarthand, Vindhand ... Jag minns tyvärr inget av våra genomspelningar, annat än att två rollfigurer vid namn Pugh Orkdräpare och Brutus Leverbiff en gång gav sig på det.
God45;n276382 said:och det känns som något Eddings skrivit och som bara duger till att läsas på ett flygplan.
Nässe;n276387 said:Lite OT kanske men men... om man nu skulle spela igenom trilogin igen, alltså Döda skogen etc och byta ut eller ändra del tre. Hur skulle man göra det bra? Eller ska man bara låta det sluta efter Maktens portar? Visst sutar det lite som en cliff-hanger. Man är väl på väg till något?
Anledningen att jag frågar är att det dyker upp allt fler tillfällen att spela med nya rollspelare, och jag har alltid svårt för att välja vad man ska köra. Kanske den här trilogin fast med annat slut?
För örvigt ska sägas att vi hade skitkul med alla tre delarna, även trean. Jag slog sönder kristallen, och besparades mitt liv men fick sänka rätt många grundegenskaper. Schysst SL... I efterhand kan ju jag också se hur knasig trean är. Och se att man i tvåan just skulle använt alla faktionerna. Vi spelade tvåan och trean på samma sätt; gick från rum till rum i enorma statiska byggnader, helades oss och slogs.
erikt;n276388 said:Protest! Eddings kunde åtminstone skriva underhållande dialog, och hade en del minnesvärda karaktärer.
Jag kan inte påminna mig att det här äventyret hade någondera.
God45;n276382 said:Äventyret: Mörkrets hjärta (Ärans väg del 3)
Av: Michael Petersen
År: 1986
1 av 5. En väldigt svag 1:a.
Henke;n276417 said:Här håller jag inte riktigt med. Jag tycker iofs inte äventyret är speciellt bra men en väldigt svag 1:a är lite väl hårt? Nu har jag givetvis inte läst äventyret på många år men vad jag minns av genomläsningen är att det visserligen var hårt rälsat och att jag tyckte det var sorgligt att en RP skulle behöva offra livet på slutet, men som spelare är det inte säkert (speciellt inte på tiden då äventyret lanserades) att man hade uppfattat rälsningen på samma sätt och isåfall är ju spelarperspektivet snarare en episk kamp mot mörka krafter med förräderi, belägrade kloster och äran att bekämpa mörkret. Jag tycker en 2:a hade varit mer rättvist![]()
God45;n276382 said:Äventyret: Mörkrets hjärta (Ärans väg del 3)
Av: Michael Petersen
År: 1986
Det här är en fullständig besvikelse och ett svek mot del 1 och 2 i serien av äventyr. Om du bara vill ha ett nummer så är det här en svag 1:a och du kan säkert skippa resten av recensionen.
Så ni har koll på hur del 1 och 2 av ärans väg har varit öppna, stämningsfulla, svåra och charmiga äventyr fyllda av val och öppna upplägg? Fuck allt det. Det här, berättar den nya författaren, är en kamp mellan mörkret och ljuset. Och spelarna är nu rälsade på ett sätt som jag då och då porträtterat som allting som är fel med svensk rollspelskultur. Om ni lyckades väldigt bra i förra scenariot straffas ni med rälsning det första som händer här, kan jag peka ut som ett exempel. Det här är verkligen skärpunkten mellan Old school och sena 80-talet. Dragonlance har smutsat ner hela det här äventyret och det känns som något Eddings skrivit och som bara duger till att läsas på ett flygplan.
Man rälsas runt från fiende till fiende och plats till plats utan att kunna avvika eller göra något kreativt. Sedan kommer man till den ooooonnnndddaaa kristalen som är slutbossen och då dör en karaktär automatiskt när man förstör den. Sedan får resten adelstitlar och hus! Sämre skatter en de awesome skatterna som fanns i del 2.
Det här är massivt dåligt. Och att det är den tredje delen i en hittills nästan perfekt kampanj gör det hela så mycket värre. Scenariot är dessutom eländigt tråkigt skrivet.
1 av 5. En väldigt svag 1:a.
Hans E Magnusson;n276435 said:Någon borde skriva en ny del tre, kanske skulle denna kunna trycka in den i ett fansin som hen skriver en massa till.
God45;n276437 said:Haha, det är en intressant tanke. Men jag har inte kulorna att försöka avaluta vad Undhagen påbörjat i del 1 och 2 här. För det är riktigt, överjävligt, rövsparkande bra!