Nekromanti Isvinter.

Jimmy_SL

Warrior
Joined
21 Dec 2002
Messages
243
Location
Dalarna; Säter
Ska idag (Hurra!) börja på en ny kampanj med mina 6 trägna spelare. Kampanjen börjar med att de alla (spelar soldater) blir kallade till Jargiens marker som gränsar mot Drunok. De ska skickas som förstärkning till en liten styrka som redan finns placerad, deras uppgift är att hålla den ockupperade marken, och medela vid eventuell Drunokisk attack. Men det är inte så lätt som det låter, vinter har dargit in över Jargien med kylig hand, och soldaterna får kämpa i snö som räcker till knäna och is som piskar mot ansiktet.

Jag har tänkt mig att det blir mer intriger än krig, vilket är roligast. Men jag behöver tips på passande musik, händelser med mera... Tack tack...
 

Greymourn

Swordsman
Joined
28 Jan 2001
Messages
593
Location
I en stad i ett län etc.
Inte för att vara sån...

Men hu stor är risken att lilla Drunok anfaller stora Jargien (jag har iofs. ingen direkt koll längre då det var mycket länge sedan jag läste Mundana)

Självklart betyder inte det att Jargien inte har vakter, men det känns troligare att Rp´na är anställda som rekognoserings patrull eller har någon uppgift i stil med sabotage inne i Drunok än att de skall vänta på att Drunok anfaller...

Personligen tycker jag intrigerandet är mycket intressantare...
Låt Rp´na se hur folket har det i lilla Drunok, kanske förråda kjejsardömet efter några äventyr och använda sin tjänst i en jargisk garnisions stad till att ta reda på Jargus planer för Drunok, mörda uppsatta befäl orda det ena och det andra till Kung Gahallan???

Spelar själv ett äventyr i Drunok för ögonblicket, som en nekromantiker/kompositör/operasångare som med hjälp av sin violinspelande evige sidekick till Lyfali fäktare kurtiserar Drunokiska damer i hopp om att få inspiration till en oanständig opera vid namn "Legender från Dru(l)nok", men det kanske inte var något sådant du hade "in-mind" :gremgrin:
 

Phelan

Hero
Joined
21 May 2002
Messages
1,398
Location
Umeå
Det inkompetenta befälet

Om du vill ha möjlighet till intriger och problem så är Det inkompetenta befälet (TM) alltid användbart. Denna kan förekomma i flera skepnader:

- Den försupne eller desillusionerade. Denne har tappat all livslust och bryr sig inte särskilt mycket om något. Räkna med att inga åtgärder åt något håll kommer ske och om truppen hamnar i problem så är han så nedsjunken i självömkan att han inte är till någon hjälp.

- Den oduglige. Här finns två undervarianter. Antingen mannen med total beslutsångest som tvekar i alla krisiga situationer eller mannen som agerar med stor auktoritet och övertygad om sin egen förträfflighet, men tyvärr alltid ger fel order.

- Den fege. Denne ser faror i allt och fruktar mest av allt för sitt eget liv. Denne kommer alltid vara på defensiven och aldrig våga sig på något offensivt, med effekten att många segrar går förlorade för att han inte vågar fullfölja. Den blödige eller samvetsömme finns som twist på den fege - allteftersom mannar under honom dör ökar hans ångest då han tar personligt ansvar för alla och är oförmögen att leda dem väl.

Som några exempel. Ett inkompetent befäl funkar extra bra med Jargiens tungrodda befälsordning där status och kontakter betyder mer än skicklighet och där ingen normalt skulle tänka tanken att gå emot ett högre befäl. Här finns många möjligheter till gott rollspel när RP försöker antingen vända befälet till något bättre eller försöker få med sig resten av mannarna på det otänkbara - myteri eller en "fragging"...

Mvh / Phelan
 

Jimmy_SL

Warrior
Joined
21 Dec 2002
Messages
243
Location
Dalarna; Säter
Re: Inte för att vara sån...

Det är inte så som jag uttryckte mig att Drunok ska anfalla... det är mer bara vakter som är på plats året om, en liten styrka... Man vill inte vara oförberedd om något skulle hända, vilket inte är troligt. Så dessa soldaterhar det agnska eländigt ställt, och ses inte över något nogrant...
 

rax

Swordsman
Joined
7 May 2003
Messages
450
Location
Lund
Re: Inte för att vara sån...

Tja, det måste ju inte handla om en storskalig Drunokisk offensiv. En eller annan räd in i de ockuperade områdena är ju dock fullt möjlig, särskilt om räderna utförs av diverse "banditer o fribytare" som kung Gahalan inte behöver ta ansvar för.

Kan ju bli kul om RP får tag i otvetydiga bevis för att marodörerna är i Drunoks tjänst. Vad ska de då göra med bevisen? Sen kan man ju vända på det också - vad händer om de upptäcker att banditerna egentligen är jargiska soldater m uppgift att skapa en ursäkt för förnyade anfall mot Drunok?


/Rax, påminner om att politik är det möjligas konst :gremwink:
 

rax

Swordsman
Joined
7 May 2003
Messages
450
Location
Lund
Självklart!

Beror väl egentligen på hur du ser på kejsardömet - är det en monolitisk statsbildning där kejsarens vilja är lag, eller är det en snårig byråkrati med många konkurrerande fraktioner som "styr"?

Om det förra gäller så går kejsardömet hux-flux i krig om Jargus vaknar på ett osedvanligt humör. Å andra sidan kan kejsardömet bara officiellt gå i krig om Jargus kan övertygas om att ge anfallsordern...

Om alternativ två regerar beror kejsardömets stridsvilja (och vem det är man slåss emot) på vilken fraktion som har mest makt för tillfället (alternativt har kejsarens uppmärksamhet). Mycket kraft går dessutom åt i interna politiska kraftmätningar.

Sen finns det ju ytterligare aspekter att ta hänsyn till:
- Att kriga är riskfyllt
- Att kriga är dyrt
- Att kriga och förlora kan leda till interna revolter i kejsardömet
- Att dra bort trupper för en offensiv kan ge andra revoltbenägna områden frihet att agera även om kejsardömet håller på att vinna kriget i öster

Slutligen innebär att kriga en enorm kraftansträngning även för ett stort kejsardöme som det jargiska - det är helt enkelt inget man gör utan att noggrant överväga konsekvenserna. Fred däremot innebär att skatterna rullar in, fälten sås och skördas, handeln flödar - en klart bättre situation för alla, helt enkelt.

Så, mitt svar är JA - även jargierna berhöver en ursäkt för att föra krig. Annars kan man ju alltid ställa sig frågan: om det är så himla lätt att slå Drunok i strid, varför slutförde inte kejsardömet uppgiften förra gången?


/Rax, gillar imperier
 

Vehener

Veteran
Joined
12 May 2003
Messages
94
Location
Varhelst hatten faller men med hjärtat på Söder.
Några händelser i anslutning till tid som gränsvakt, men naturligtvis.

Tänk dig den oärliga trossmästern. Detta är något som med fördel kan gå parallellt med allt övrigt som inträffar karaktärerna. Till en början lägger de kanske ingen vikt vid att bara åtta av tolv armborstlod är av normal kvalitet, och nog var det otrevligt att öppna de maskfyllda tunnorna med mjöl men det är väl sådant man får räkna med. Över tid märker karaktärerna att de inte får tillräckligt med mat och andra förnödenheter, loden till armborsten upphör helt att komma. När de tar kontakt med trossen så verkar dess medlemmar till en början oförstående men lovar att åtgärda problemen så snart som möjligt (de är naturligtvis mutade). Försöker de inhandla utrustning för egna pengar så mörker de att det finns en livlig "svartabörshandel" (som drivs av trossmästarens kompanjon). Undersöker någon det hela så leder alla spår till en av trosshänderna - en butter enstöring som dock är ett oskyldigt offerlamm. Därefter förefaller allt att vara frid och fröjd men skenet bedrar och allt börjar om igen. Synar någon trossen i sömmarna så kommer trossmästern och dennes kompanjon (som vet om vilka som avslöjade den oskyldiga trosshanden) nu att försöka röja dessa ur vägen - eller betala dem för att hålla tyst.

Drar man ut på detta så finns det möjlighet att drabba rollpersonerna med det långsamt nötande kriget. Aldrig låta dem vakna utvilade på grund av kylan eftersom de har otillräckligt med filtar (låta dem börja varje dag med ob1T6 långtidsutmattning och minus två (-2) på alla fysiska färdigheter under den första timmen på morgonen). Drabba dem med långsamma hungersymptom (genom att veckovis låta dem slå ett ob3T6 slag mot TÅL där ett fummel temporärt reducerar deras TÅL med 1 tills de ätit och sovit gott under en veckas tid). Sjukdomar - ständiga mindre åkommor och förkylningar som sänker deras fysiska färdigheter med minus två (-2) tills de lyckas perfekt med det ovanstående TÅL-slaget. Sist men inte minst andra människors irritation. Folk i deras omvärld med hög aggressivitet behöver någon att ta ut det på, kanske en klenare rollperson, kanske den flöjtspelande maskoten.

Låt den långsamt urholkade disciplinen bli en bakgrund till allt annat som händer vid deras lilla gränsavsnitt.

Ett annat trevligt trossproblem är att någon av deras kamrater på plats stjäl mat och förnödenheter. Dessa smugglar hon sedan till sin sjuke make och deras treårige son som bor i en stuga ute i skogen. Här tvingas de göra valet mellan att se mellan fingrarna och drabbas av ovanstående problem tidigare än beräknat eller att se den jargiska rättvisan drabba en av deras kamrater (dessutom så kommer de kanske till en början felaktigt att dra slutsatsen att de brister de lider av är denna soldats fel). Ser de mellan fingrarna så kanske ett nitiskt befäl är henne på spåret och rollpersonerna tvingas välja att hjälpa henne eller se hennes drabbas av den jargiska rättvisan (bra ord, jargisk rättvisa, skall försöka använda det en gång till). Plötsligt så blir kvinnan skadad i benet och ber rollpersonerna att ta med sig sina rationer till hennes sjuke make och lille son, nu är det istället rollpersonerna som riskerar att drabbas av den jargiska rättvisan.

Rövare finns i skogen. Företrädesvis i samröre med den korrupte trossmästern. Vid ett par tillfällen slår de till mot ödsliga gränsposteringar när dessa är som sårbarast (tack vare trossmästern så vet de när de är lämpligast att slå till var). Rykten börjar cirkulera, förbereder Drunokerna ett angrepp, någon svär på att den känner någon som känner någon som sett tiraker som dyker upp ur en hålgång likt svärmar av jordgetingar, någon annan säger sig ha sett en grupp alv som försvunnit likt skuggor. Endast ledaren för rövarbandet känner till att det är trossmästern de gör affärer med - de andra tror att det är den oskyldige trosshanden.

Fredlösa flyktingar från den drunokska rättvisan (har inte riktigt samma klang som den jargiska) söker passera gränsen när de sex är ute på en rutinpatrull. Flyktingskaran som består av några kättiska familjer är illa utrustad och vid dålig hälsa men tänker inte låta sig återbördas till Drunok där de står anklagade för något mindre meningslöst brott med lämplig medeltida straffsats. Kanske dyker en grupp nitiska prisjägare (eller motsvarande) upp och avser att ta med sig de fredlösas huvuden för att bevisa sin egen from- och duglighet

En Daakpredikant slår läger i närheten och fler och fler av rollpersonernas kamrater börjar i snabb takt följa denne blint. Han predikar fred, allas lika värde och ökade skattebördor för de rika. Om rollpersonerna själva inte anser att han är ond så inser någon annan högre upp i den Daakska hierarkin det och avser att neutralisera honom innan han korrumperar ungdomen. Predikanten själv förefaller inte att bry sig om sitt liv men soldaterna på plats ämnar skydda honom till sista man. Ett myteri närmar sig när en grupp heliga inkvisitatörer slår läger i närheten och börjar förhöra (skrev förföra tre gånger innan jag fick det rätt) folk. Rollpersonerna har att välja mellan att sälla sig till sina kamrater (vilket på sikt är synnerligen olämpligt) eller till inkvisitionen, eller att få till stånd en kompromiss mellan predikanten och inkvisitionen (predikanten förstår inte läget om ingen förklarar det för honom, men om någon gör det så är han villig att låta sig landsförvisas för att ingen skall skadas).

Hoppas det blir en bra kampanj.
 

rax

Swordsman
Joined
7 May 2003
Messages
450
Location
Lund
Bravo! Bravissimo!

Fler såna inlägg på forumet! Gillar speciellt intrigen kring den korrupte trossmästaren. :gremgrin:

Det här: Ett annat trevligt trossproblem är att någon av deras kamrater på plats stjäl mat och förnödenheter. Dessa smugglar hon sedan till sin sjuke make och deras treårige son som bor i en stuga ute i skogen. inspirerar också till andra liknande intriger.

Man ska inte glömma att det är ockuperad mark som RP befinner sig på. Vilket förhållande råder mellan jargierna och lokalbefolkningen? Tillåts de jargiska soldaterna blanda sig fritt med drunokerna? Pågår det kanske någon form av gerillakrig mot ockupationsmakten? Tänk vilka problem det kan innebära om RP själva blir involverade med några lokala töser/pågar, för att sedan inse att de är allmänt hatade bland lokalbefolkningen.

Är det dåliga tider för jargierna lär det ju dessutom vara ännu svårare livsvillkor för drunokerna. Det är knappast legionärerna som kommer att svälta först! Låt RP uppleva konsekvenserna av den jargiska ockupationen - om de är lojala mot kejsardömet (vi är här för att återupprätta lag o ordning och förhindra spridandet äv kätterska läror!), ställ dem inför moraliska dilemman till höger och vänster. Folket svälter medans den jargiska administrationen plundrar land och rike på allt av värde. Lokala (populära) adelsmän fråntas sina gods som fördelas på jargiska godsägare med andra seder. Godtyckliga avrättningar florerar, all protest slås ner med våld. Kanske deporteras misshagliga personer från kejsardömets kärnområden till de ockuperade områden (kan du säga gulag?) och RP kommer i kontakt med dessa (t ex Veheners präst)?

Har du tillgång till den är Iron Crown's MERP-modul ‘The Kin-Strife’ också utmärkt inspiration. Den avhandlar händelserna under inbördekriget i Gondor och är sprängfylld med idéer på hur det är att leva under en medeltida (nåja) ockupationsmakt/polisstat.


/Rax, tackar för sig och tackar Vehener för det utmärkta inlägget :gremlaugh:
 

Agin0r

Veteran
Joined
11 Jun 2003
Messages
18
Location
JKPG (Jönköping)
ytterliagre en händelse

Fienden har nu sakta börjat röra på sig och rykten om att deras trupper mobiliseras och förflyttas når rollpersonerna. Låt detta ske på ett sådant sätt att små, korta men oroväckande rapporter och antydningar sprider en stilla panik i det lilla gräns fortet där rp befinner sig. Kombinera gärna detta med ett av de tidigare nämda "inkompetenta befälen".
En kurir skickas för att varsko kejsardömmet. Här kan man alternativt låta en eller flera eller rent ut av alla rp vara kurir/kurirer, så att denne själv får beskriva den oerhört skrämmande situationen de nu befinner sig, när den/de kommer tillbax. För det är nämligen så att två dagar efter det att ryttaren sändes ut kommer han tillbax i sporrsträck, jagad av en mindre styrka beväpnade män. Klädda som rövare, men med ett sett att föra sig som skvallrar om en mer diciplinerad grupp, möjligen förklädda drunokska soldater. Dessa stannar dock i skogsbrynet, och efter ett tag avlägsnar de sig.
Om fortets försvarare ger sig ut för att anfall gruppen, retirerar dessa, för att sedan försöka lura in rp och deras kamrater i ett bakhålla ev. har drunokerna även fått förstärkning.
Men det mest oroväckande med kurirens rapport var att de var helt avskurna och omringade. Han hade försökt smita igenom fiendens linjer - men ICKE. Gränsfortet norröver är även det omringat och hårt ansatt. Och mitt i allt detta kommer en av köksarbetarna upp och med en klagande ton påpekar att maten börjar sina, och kommer vara slut inom 2 veckor.
Detta tillsammans med det ihållande dåliga vädret lär kunna skapa en hel del dynamik. mkt nöje.

PS: en mycket bra tråd - mera sånt här
 

Lord Renisis

Warrior
Joined
26 Jul 2003
Messages
376
Location
Linköping
haha nu börjas det igen..VÄRLDSKRIG

Fast sedan om Jargien förklarar krig mot Drunok så andser jag att följande händer . Krille o jag hadde en ganska härlig disskution där........Han vann Grrrrrr :gremwink:
Men ni tror väl självklart på mig va? :gremsmirk:


/P.s Ja jag vet...Funkus o jag är samma person :gremlaugh: D.s
 

Jimmy_SL

Warrior
Joined
21 Dec 2002
Messages
243
Location
Dalarna; Säter
Ah! Nu har mina spelar färdigställt sina Karaktärer, och igår spelade de första timmarna av Kampanjen. Nåja, tänkte berätta hur långt vi har hunnit, och avd som har hänt.

-Udekanda, St Mernanda.-
Vi anländer efter fyra dagar till lägret i Jargiens utkanter. Vi är nio man, vi förlorade Jacius på vägen. Vädret är hårt, och kölden biter mina mannar. Det tros bli en mycket hård vinter i år, snö mängden är ovanlig även här.
Vi reser vårat tält, och gruppen besöker lägrets sjukvårdare.
Hoffman blir kvar hos sjukvårdaren några extra glas.

-Udekanda, första dagen efter St Mernanda.-
Våra mannar tar första vaktposten mot gränsen. Hoffman är borta, inte ett spår av honom sedan besöket hos sjukvårdaren igår.

-Udekanda, andra dagen efter St Mernanda.-
Vi fick reda på att Hoffman förfrusit höger fot, och skulle amputeras, men han är fortfarande borta. Vi ger oss ut på jakt, en flock renar har skymtas utan för lägret.

-Udekanda, tredje dagen efter St Mernanda.-
Vi tar andra vaktposten. Inte ett spår av Hoffman.
Reven tror sig har sett hedningar över fälten, men måste ha förväxlat en flock med vilt. Det ser ut att bli storm till kvällen.
 

Vehener

Veteran
Joined
12 May 2003
Messages
94
Location
Varhelst hatten faller men med hjärtat på Söder.
Såg att du inlett kampanjen, men hade ett par uppslag över som kanske kan skjutas in någonstans.

Antar vi en sex, sju byar i området (två, tre om området är bergigt och otillgängligt men ändå har något som lockar folk att bo där, gärna en tragiskt olönsam gruva) så kan man även addera en av mina favoritarketyper: den hjärtlöse ockraren. När tiderna var hårda fanns han där och lånade ut pengar till utsäde och nödvändiga reparationer. Nu när tiderna är ännu hårdare så hotar ruinens brant för de bybor som står i skuld till honom. Hans räntor är låga, mer än 4% är säkert inte Daak behagligt, men han har tagit folks hus och hem som säkerhet och nu börjar han att kräva in. En belevad och bildad man, intelligent, rationell och agerandes inom lagens råmärken. Samtidigt fullständigt ointresserad av att hans handlingar skadar andra och fast besluten om att sätta bygden under sig i lagenligt slaveri. Introducera honom företrädesvis först efter att rollpersonerna varit ett tag i trakten och lärt känna ortsbefolkningen. Låt honom använda en egen vaktstyrka och soldaterna på plats som skydd mot upprörda bybor (enkelt att ordna genom att låta honom ställa in sig hos de högsta befälen på plats). Är byarna utspridda på båda sidor om gränsen så kan han röra sig över den (kontakter på båda sidorna) men om någon försöker sätta käppar i hjulet för honom så försvåras detta.

Tillhör rollpersonerna frälset eller har aspirationer på att anföra trupper så kan man låta problemen med kyla bli alltmer övermäktiga, sjukdomar uppstå, befäl insjukna och trupperna börja desertera. I så fall kan det bli rollpersonernas uppgift att se till att bevara truppernas integritet och med alla tänkbara medel höja deras moral. Men efter att de till slut lyckats entusiasmera trupperna så dyker plötsligt nya befälhavare upp med färska trupper och rollpersonerna tvingas återgå till sina forna tältplatser.

En annan favorit är den klassiska kombinationen av ett avlägset gränsavsnitt och den ambitiösa nya kommendörskan. Hennes plan är lika enkel som genial. Hon har nått så högt i hierarkin som hennes ålder tillåter inom den centrala administrationen (låt henne vara av en gammal aristokratisk släkt som inte visat framfötterna på ett par århundraden, ridderligt befäl och lämpligt högt uppsatt inom Daakkyrkan) och med tiden så antar alla att hon kommer att nå stora framgångar. Denna unga kvinna har dock inte tänkt vänta till ålderns höst innan hon når maktens höjder, och hon har därför tillskansat sig befälet över det obetydliga gränsavsnittet. Genom att starta en serie gränskonflikter så avser hon att locka Drunokerna över gränsen, för att sedan (med hjälp av efterhand anländande reserver som hon innan avresan manipulerat fram i förväg) krossa dem och återvända i triumf till det Jargiska kärnområdet. Hon lever för att spela det politiska spelet såsom det var tänkt att spelas, människor som pjäser och reglerna uppgjorda efterhand.

Konceptet 'omöjliga allierade' kanske inte är så lämpligt vid det jargiska gränssnittet mot Drunok men jag uppskattar det för mycket för att utelämna det. Problemen med kylan, bristen på mat (inte bara bland trupperna utan framförallt de närliggande byarna), snöfyllda pass, vansinne bland kamraterna (när en av de sex rollpersonernas kamrater spenderar dagarna i ända med att lågmält och med ihålig, entonigt nynna "ät inte snö som blivit gul, snö som är gul är inte kul" så kommer de att inse att slutet är nära). Lösningen kommer kanske i form av en migrerande stam grottroll. Även dessa står inför en kylslagen hungerdöd och linjerna är uppdragna för katastrof. Rollpersonernas befäl står lamslagna och debatterar huruvida en strid mot grottrollen skulle kunna höja moralen eller i alla fall ge dem en ärofylld död. Samtidigt så kommer ett bud från en av de bortersta byarna som råkar vara precis i grottrollens väg. Rollpersonerna avdelas dit för att observera och får därigenom möjligheten att lägga sig i. Försöker de skydda byn från de desperata grottrollen eller beskådar de det hela på avstånd för att sedan rapportera om slakten - i detta fall passerar grottrollen förbi och kommer inte att störa området mer (men något av befälen kanske anser att de måste bestraffas för att hans tjänstgöring inte skall drabbas av en markering för feghet). Går de istället in för att medla kanske jargier och grottroll kan hjälpas åt för bägge gruppers överlevnad under en månads tid innan passen blivit färdbara nog för att förnödenheter skall kunna anlända och trollen skall kunna fortsätta sin färd. Varför inte avsluta det hela med att den värsta snön smälter (det kan alltid börja snöa mer om det behövs) och grottroll och bybor har en fest tillsammans för att fira vårens ankomst. Tänk dig en Asterixslutscen med tillägget att folk som inte kan regenerera inte bör försöka sig på en trollunk när tempot börjar stiga (att umpa när man skulle ha bumpat är inte att rekommendera när man dansar med ett 800 kilos grottroll).

Ett annat tänkbart koncept är det passerande jaktlaget. En grupp ädlingar på jakt efter något lämpligt svårfunnet djur som bara kommer såhär långt söderöver under särdeles hårda vintrar (silverjärv, vintervarg, snöräv eller vad som helt åt det exotiska hållet). Tänk dig ett mindre aristokratiskt samhälle som under några veckor slår sig ner i området och förändrar alla tidigare givna premisser. De fyra jägarna, unga aristokrater med en klar uppfattning om sitt eget värde i förhållande till alla andra varelser som passerar genom deras omvärld. Deras hustrur och makar, tänk dig kvinnor och män insvepta i de elegantaste pälsar som bottenlösa skattkistor kan bekosta (tänk Sophia Loren i inledningsscenerna av the Fall of the Roman Empire). Ett vaktgarde som kanske är lika stor eller större än områdets gränsvakt. En tjänstestab större än den största av byarna i närheten. En efterföljande tross som får tankarna att gå åt en medelstor armé. Jägarnas egentliga motiv är vanlig hederlig lyxkonsumtion. Genom att gästa de palats och herresäten som de passerat på vägen så bevisar de att de åtminstone är de främsta bland likar (deras vinst i prestige när de återvänder efter att ha "slösat" bort en förmögenhet utan att höja ett ögonbryn är att jämföras med att segerrikt leda arméer, uppföra ett luxuöst palats eller lyckas genomföra det perfekta bröllopet). Nu när de befinner sig på själva jaktplatsen kan de ta det lugnt, jaga lite (eller mycket om det faktiskt är så att de är intresserade av jakt), och kanske pröva var de står inbördes - om detta inte redan är klart. De har endast ett indirekt intresse av att vara här uppe (då det är under själva resan som de visar upp sig för folk som betyder något) men väl här så kommer de att ställa allt på ända. Gränsposteringens befälhavare inser naturligtvis omedelbart att allt annat än att underhålla jaktlaget är underordnat. Istället för vaktpass så skall soldaterna marschera högvakt. Istället för spaningsuppdrag så skall spejarna spåra bytesdjur. Vad som sedan händer under de veckor jaktlaget stannar kan man spinna vidare på längs ett antal linjer. Kanske försvinner ett par av jägarna och behöver återfinnas, kanske angriper fienden nu när man verkligen inte är beredd, kanske inleder någon av de uttråkade hustrurna/makarna ett förhållande med en av rollpersonerna, kanske kommer en hovintrig ifatt dem i form av en dolk och arsenikbärande tjänare. Har man tidigare låtit grottrollen passera eller retat dem så kanske de får för sig att äta upp några oförsiktiga tjänare. Hur som haver så får man ett brott mot den vanliga lunken.

Sedan kan man alltid addera ett par element till grundtonen

Svårigheten för främlingar är ett koncept som fungerar bra i gränsmiljön. Utgångspunkten är att folket som bor i byarna aldrig sett någon som kommer utsocknes ifrån. De bor i sin by, alla vet vad alla gör i samma ögonblick de gör det och allt som är det minsta ovanligt kommer de som inte hör hemma där (läs: soldater från en annan landsände) att lastas för. Denna bakgrund fungerar bäst i ett område utan större handelsförbindelser. Bortsett från människorna i de fem, sex närmaste byarna (som befinner sig inom ett par timmars vandring - i.e. giftasavstånd) och de kringresande handelsmän som passerar regelbundet så består deras värld av dem själva och främlingar. Det spelar ingen roll att soldaterna lyder under samma kejsare. Hur de än vänder och vrider på sig är de främlingar och beter sig underligt (dricker brännvin före morgonbönen istället för efter den och andra fruktansvärda brott mot de gängse skicket). Vill man ha bonderomantik så kan man låta dem övervinna sin misstänksamhet efter ett tag och öppna sina famnar för de soldater som egentligen bara vill dem väl (må så vara att de inte förstår den realpolitiska definitionen av att mena någon väl) men vill man ha bonderealism så kan man porträttera dem som ständigt på sin kant mot främlingar och deras oseder. Det senare kan även förstärkas av den unga bybon som vill ha ett annat liv än det som ges på bygden. Hade inte rollpersonerna varit där så hade den personen antingen fryst ut och mobbats till den ändrat sig men nu när rollpersonerna är där så försöker bybon göra allt för att bli en av dem och "räddas" från det liv hon eller han annars skulle levt. Denna person blir därför något av en adopterad spelledarrollperson som alltid finns i rollpersonernas närhet.

Har du tänkt dig att de skall vara på platsen länge (säg nio, tio månader eller mer) så är det bara ta tillfället i akt och låta en (kortvarig eller långvarig) förbindelse med en av traktens unga kvinnor resultera i en dotter eller son (OBS: detta bör inte kombineras med grottrollsförslaget ovan).

Har du tänkt dig att gränsavsnittet skall vara lugnt under långa perioder (Drunok lär väl knappast anfalla i det första taget) och en grupp spelare som inte behöver händelser omkring sig hela tiden så kan du med fördel understryka att vardagen vid gränsen är smärtsamt trist och innehållslös. Någon gång då och då händer det spännande saker som får blodet att koka, sånger att komponeras och sägner att spridas, men under långa perioder så är det samma sak dag ut och dag in. En beskrivning över utsikten norröver mot fiendesidan kan med fördel låta nästan likadan varje dag. Låt dem se fram emot att få höra om vädret ändrade sig från igår. Mindre händelser - som anländandet av en kringresande handelsman eller en vandrande harpolekare - kan ges mycket utrymme. På detta sätt blir kontrasten när något riktigt händer så mycket större. På detta sätt kan man även förstärka illusionen av avskildhet (det må finnas ett dussin byar inom en väl tilltagen dagsmarsch avstånd men nyheter från den riktiga världen är det snålt med).
 

Bail

Veteran
Joined
28 Aug 2003
Messages
71
Location
vilhelmina
Re: Det inkompetenta befälet

faktist så har min bror som är sl i ett äventyr just nu
använt just dom pukterna angående inkompetent befäl.
nog för att befälet började få panik förs rekryterna vart
sliten i stycken av demoner.

( helvete hoppas jag hinner döda den innan jag följer dom samma väg )
 
Top