Rickard
Urverk speldesign
Två korta saker som jag har irriterat mig på. Det första är att jag har en oförmåga att blanda in kvinnliga spelledarpersoner i mina handlingar och det andra är att när jag (eller någon annan spelledare för den delen) bara ger exempel ur en stridshändelse när man ska förklara reglerna.
Det första tror jag härrör från att jag har spelat så mycket fantasyspel, där kvinnorna normalt har en tillbakadragen roll. Det har alltid känts mer naturligt att ha en man som styrde i trådarna. När det väl varit en kvinna så har hon antingen varit som en man (då hennes make dött eller liknande) eller styrt sin man likt en marionett. Det som är illa är att detta har blivit ett invant mönster, där jag även i framtidsspel sällan har kvinnor med. Nu när jag själv har upptäckt det, så har jag börjat variera mig, men det tar ändå emot på något sätt.
Sedan kommer det här med stridsexempel. Jag har börjat spela rollspel där strid faktiskt inte är huvudmomentet längre. Dessutom så har jag börjat spela med en bunte nybörjare (en del tjejer) och det känns så konstigt att man ger striden ett sådant fokus. Vi spelade blanda annat en hobkampanj där strid inte ens förekom, men ändå så förklarade vi reglerna med hjälp av stridsregler. Och som jag har nämnt, nu när jag har börjat notera detta så irriterar jag mig på att andra spelledare jämt ger stridsexempel. Det känns så grundläggande att alltid använda strid som en konflikt. Jag har börjat variera mig, men det är svårt att komma på andra saker.
/Han som hoppas att andra som också gör dessa två saker börjar irritera sig på det
Det första tror jag härrör från att jag har spelat så mycket fantasyspel, där kvinnorna normalt har en tillbakadragen roll. Det har alltid känts mer naturligt att ha en man som styrde i trådarna. När det väl varit en kvinna så har hon antingen varit som en man (då hennes make dött eller liknande) eller styrt sin man likt en marionett. Det som är illa är att detta har blivit ett invant mönster, där jag även i framtidsspel sällan har kvinnor med. Nu när jag själv har upptäckt det, så har jag börjat variera mig, men det tar ändå emot på något sätt.
Sedan kommer det här med stridsexempel. Jag har börjat spela rollspel där strid faktiskt inte är huvudmomentet längre. Dessutom så har jag börjat spela med en bunte nybörjare (en del tjejer) och det känns så konstigt att man ger striden ett sådant fokus. Vi spelade blanda annat en hobkampanj där strid inte ens förekom, men ändå så förklarade vi reglerna med hjälp av stridsregler. Och som jag har nämnt, nu när jag har börjat notera detta så irriterar jag mig på att andra spelledare jämt ger stridsexempel. Det känns så grundläggande att alltid använda strid som en konflikt. Jag har börjat variera mig, men det är svårt att komma på andra saker.
/Han som hoppas att andra som också gör dessa två saker börjar irritera sig på det