Introduktion av nya spelare

[verlandes.]

En grej jag lärt mig undvika är sägningen "i rollspel kan man göra vad man än vill".

 

[QueenCattis]

Tänker själv att det som talar för, är att det är ett format som påminner om annat man konsumerar. Likt det sätt många lär sig.

Emot. Att rollspel främst är en subjektiv, introvert upplevelse i grupp, inte ett framträdande. Mono no aware, att rollspelsupplevelsen är bara för den som upplever den i stunden, inget bestående.

Det finns lite delade tankar här. Jag håller med om att rollspel inte bör kännas som uppträdanden, men det finns de som amvänder det så. Som klassisk teater.

För mig är det båda fallen.
Detta kan låta motsägelsefullt men jag ser skådespel på samma sätt, och även om det är.långt ifrån alla skådespelare som ser det såhär, så är det ett mer och mer vanligt perspektiv. För den här formen av skådespel så är ett autentiskt uppträdande ett som inte känns som ett uppträdande. Så istället för att försöka efterlikna autemcitet så försöker denna typen av skådespelare UPPLEVA autencitet - precis som en rollspelare som gillar immersion gör.

 

[Quadrante]

Det jag tänkte mer på är att det upphör efter det skett och bara finns hos dem som var där. Så inte nödvändigtvis skådespelet i sig utan mer att det spelast in och studeras.

 

[Mikl]

Är actual-play bra för nya spelare? Varför?

Det kan vara bra för att lära sig grundprinciperna för hur rollspel går till. Med det sagt brukar jag vara extra uppmärksam på hur de verkar ha uppfattat hur rollspel går till. Det är ändå vissa skillnader mellan exempelvis en AP-podd (som har en publik att ta hänsyn till) och en helt vanligt spelgrupp som bara behöver ta hänsyn till varandra. (Plus att det finns stora skillnader mellan olika poddar...)

En del som lärt sig från AP ligger på en jättebra nivå. Andra skriker och spelar över, och har ännu inte fått en känsla för att ta lagom mycket plats. Less is more ibland. Jag brukar inte komma med pekpinnar om jag inte måste, men ibland kan det kännas motiverat att ge råd och förslag.

 

[luddwig]

Är actual-play bra för nya spelare?

Min bild är att AP är bättre på att göra folk nyfikna på rollspelshobbyn än på att lära ut hur rollspel vanligtvis går till. Dock finns det undantag. Vill till exempel minnas att sedan länge insomnade Rollspelsmåndag visade rollspel på ett sätt som inte var tillrättalagt eller överdrivet.

 

[Rangertheman]

Sedan "omstarten" ca 2014 har jag introducerat många; barn, ungdomar och vuxna, till rollspelens underbara värld. Många av dem de senaste året. Jag brukar ge ett exempel på "loopen" (utan att benämna den som det) och sedan köra igång. Jag tar spelmekaniken allt eftersom den dyker upp. Plus att de nyaste spelarna lär sig av dem som har några pass i bagaget.

Det som förvånar mig mest är hur snabbt de flesta fattar vad de ska göra. Jag kör relativt enkla "äventyrsstigar" med en rätt tydlig väg framåt, vilket visserligen underlättar. Men ändå! En del vuxna och några få ungdomar tycker det är lite pinsamt i början. De brukar komma in i det successivt under passet. Generellt sett är det mycket lite karaktärsspelande och inte så mycket konversationer. Lite som en friare form av brädspel, typ. Utom i hemmagruppen - där ingår allt. Dem har jag spelat tillsammans med i rätt många år.

Jag fick Drakar och Demoner i julklapp som 13-åring och förstod väldigt lite av det spelmekaniska. Men på något sätt lyckades min morbror lista ut det tillräckligt bra för att jag, min bror och två av våra kusiner skulle kunna skapa rollpersoner och spela Sarkath Hans gravvalv på juldagen. Han hade missuppfattat en hel del, visade det sig när jag själv läste igenom reglerna några gånger, men bara att komma igång hjälpte mig framåt väldigt mycket.