Into the Odd och grottkräl

[Zeedox]

Jag har just läst igenom min upplaga av Into the Odd, ett regellätt om att vara skattletare i en typisk hård, hemsk och dödlig rollspelmiljö.

Första tanken är att det påminner om dataspelet Lethal Company som är populärt nu - skattletande i läskiga miljöer med massa bizzarra fiender som dödar dig. Lethal Company är kul, men när jag tänker på Into the Odd kommer ingen lockelse alls för mig att spela… varför?

Av någon anledning tänker jag mest på hur meningslöst grottkrälande verkar - man drar in en dödsfälla för att samla lite krimskrams och kanske någon användbar pryl mot slutet… men egentligen med ganska liten chans att tex få en bättre karaktär då den förmodligen kommer gå åt.

I Lethal Company är jag helt okej med att spendera en timme på meningslöst grottkräl, då det är läskigt, och lustigt att se sina kamrater dö medan man samlar in krimskrams. Enda poängen är att få lite adrenalin och se hur långt man kommer egentligen. Men av någon anledning ser jag inte nöjet av exakt samma sak i rollspel.

Vad är det roliga i grottkrälandet? Missar jag något? Börjar jag bli rollspelsutbränd?

 

[Sömniga Isaac]

Vad är det roliga i grottkrälandet? Missar jag något? Börjar jag bli rollspelsutbränd?

Utforskandet av olika miljöer och att få klura på hur du ska överkomma olika hinder. Kan även tycka det är kul att klura på hur du kan överlista eller komma runt fienden så du slipper konfrontera denne. Eftersom du vet att du är ganska dödlig så börjar du fundera på hur du kan minska dina chanser att dö på ett annat sätt. Sen tycker jag personligen att det är ganska kul att rotera rollpersoner ganska ofta på grund av absurda missöden. Men jag gillar även genren i datorspel som handlar om att utforska, övervinna och överlista sitt motstånd utan att behöva gå i direkt konfrontation eller använda miljön till sin fördel genom spelar list.

Edit: För mig är grottkräl och spel som In to the odd rakt av en kapplöpning i kreativitet! Jag blir aldrig så kreativ som i spel som dessa, eller spel med enkla regler och tydligt mål. Eftersom målet är så tydligt uttalat, kan jag ägna mig åt kreativitet istället för att lista ut vad målet är.

 

[Zeedox]

Utforskandet av olika miljöer och att få klura på hur du ska överkomma olika hinder. Kan även tycka det är kul att klura på hur du kan överlista eller komma runt fienden så du slipper konfrontera denne. Eftersom du vet att du är ganska dödlig så börjar du fundera på hur du kan minska dina chanser att dö på ett annat sätt. Sen tycker jag personligen att det är ganska kul att rotera rollpersoner ganska ofta på grund av absurda missöden. Men jag gillar även genren i datorspel som handlar om att utforska, övervinna och överlista sitt motstånd utan att behöva gå i direkt konfrontation eller använda miljön till sin fördel genom spelar list.

Edit: För mig är grottkräl och spel som In to the odd rakt av en kapplöpning i kreativitet! Jag blir aldrig så kreativ som i spel som dessa, eller spel med enkla regler och tydligt mål. Eftersom målet är så tydligt uttalat, kan jag ägna mig åt kreativitet istället för att lista ut vad målet är.

Sant! Jag kan tycka att sånt där roligt övervinnande och utforskande kan vara kul i spelet Troika!, som jag ofta drar fram. Det är okej att dö och rotera rollperson för att det är snabbt och kul att rulla fram en nu. Antar att jag tycker Into the Odd har alltför gråa nya arketyper jämfört med Troika.

Baserat på introäventyret i båda spelen känns det också som att Into the Odd är mer stridigt och ”öde” - i Troika! är det roligt att kunna prata sig ur nästan varje situation eller använda något galet trick, såpass att det är okej att inte ens ha någon motivation eller belöning på slutet av äventyret.

 

[Sömniga Isaac]

Börjar jag bli rollspelsutbränd?

Nu tyckte jag du gav ett bra svar på detta, men det kan ju handla om att spelet inte passar just dig. Så är det med vissa rollspel, alla spel passar inte alla och det är helt OK. Behöver inte betyda att man är slutkörd på hobbyn. Istället handlar det om att man hittat en gräns för vad man gillar och inte gillar. Jag kan tycka sådant är nyttigt att göra, däremot blir det inte nyttigt om man sen sitter i flera år och försöker spela igenom den typen av spel ändå för att det "ska ju vara kul, det måste vara fel på mig som inte fattar det roliga i den här typen av rollspel".

 

[luddwig]

Vad är det roliga i grottkrälandet?

För mig är det roliga:

• Att uppleva och överraskas av en främmande miljö.
• Att interagera med varelser, udda föremål och annat som finns i miljön.
• Att försöka hitta kreativa sätt att lösa de problem som dyker upp.
• Att ha chans att hitta något värdefullt eller användbart.

För att uppnå det behöver grottan eller vad det nu är för äventyrsplats:

• Väcka mitt intresse. Den bör skapa stämning och kunna överraska.
• Innehålla sådant som är intressant att prata med, peta på och försöka förstå sig på.
• Bjuda på problem med potential att lösas på flera olika sätt.
• Innehålla skatter eller nyttiga föremål som gör det värt risken att besöka grottan.

... Into the Odd är mer stridigt och ”öde” ...

Into the Odd känns för mig tämligen skitigt och förvridet men ändå ganska sansat på något sätt. Troika upplever jag som mer färgstarkt och urspårat. Jag skulle inte säga att något av spelen är särskilt stridigt, men de känns distinkt olika. Jag dras klart mer till Into the Odd. Det påminner mig på sätt och vis om Warhammer Fantasy. Troika! är mer absurt, som om Terry Gilliam skulle göra ett rollspel, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med det.

 

[Zeedox]

Into the Odd känns för mig tämligen skitigt och förvridet men ändå ganska sansat på något sätt. Troika upplever jag som mer färgstarkt och urspårat. Jag skulle inte säga att något av spelen är särskilt stridigt, men de känns distinkt olika. Jag dras klart mer till Into the Odd. Det påminner mig på sätt och vis om Warhammer Fantasy. Troika! är mer absurt, som om Terry Gilliam skulle göra ett rollspel, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med det.

Jag utgår mycket från det inkluderade äventyret, som sätter ton. I The Iron Coral är de allra flesta rummen tomma eller innehåller något som främst är sugen på att ha ihjäl en. Så för dina utvärderingspunkter, som jag känner är bra, faller det väl helt enkelt platt i min egna bedömning, helt enkelt.

(Men du har rätt i att Troika! är mer absurt, beroende på ens synsätt. Jag brukar tänka på det som Dr Snuggles-rollspelet. Det är också lite mindre skatt-orienterat. Jag har därför mycket lättare att förstå hur jag skall spelleda och spela det.)

 

[Gerkub]

Just Into The Odd klickade inte riktigt för mig förrän jag spelade det, och då var det otroligt. När jag läste det tyckte jag att det var intressant, men det tog ändå ett tag för mig att känna verklig pepp för det. Jag plockade fram det när jag behövde något lätt för att spela med folk som knappt hade nån aning vad rollspel var, och det var fantastiskt. De gick verkligen in i det och började rollspela sina karaktärer av sig själva. Luckor fylldes ut medan vi spelade, och jag kan verkligen se hur man kan använda tabellerna, t ex för kulterna och staden, för att få till en mer köttig kampanj.

 

[Gerkub]

The Iron Coral är de allra flesta rummen tomma eller innehåller något som främst är sugen på att ha ihjäl en

Njae dels slår man relativt ofta för slumpmöten, dels så bör många av mötena kunna lösas på andra sätt än strid, om så flykt. Monster och personer har drivkrafter och behöver inte alltid vilja döda alla de möter, dessutom kan man använda reaction saves t ex. Sen är det så klart farligt att gå in i korallen, men information om fara bör ges till spelarna så de kan ta informerade beslut.

 

[luddwig]

Farlighet är helt klart en viktig variabel i OSR-aktiga spel. För egen del vill jag att äventyrsplatsen ska kännas farlig men inte överdrivet dödlig. Om äventyrsplatsen inte känns farlig försvinner en stor del av spänningen. Om äventyrsplatsen är överdrivet farlig brukar stämningen istället bli splatterkomedi och det är verkligen inte min kopp te. Spelarna bör även, som @Gerkub skriver, få någon slags förvarning om att något kan vara farligt, och därmed ha möjlighet att försöka kringgå faran. Att försöka hitta kreativa lösningar på problem är ju kärnan i spelstilen.

Into the Odds startäventyr The Iron Coral minns jag som lagom farligt. Min rollperson dog i och för sig men han hade 1 KP och låg styrka så det var väntat att han skulle stryka med. Jag har även spelat ett äventyr ur Oddpendium som kändes lagom farligt. När det gäller Troika har jag bara spelat ett äventyr och det var nog inte ett officiellt Troika-äventyr så där har jag inget att gå på.

 

[Zeedox]

Njae dels slår man relativt ofta för slumpmöten, dels så bör många av mötena kunna lösas på andra sätt än strid, om så flykt. Monster och personer har drivkrafter och behöver inte alltid vilja döda alla de möter, dessutom kan man använda reaction saves t ex. Sen är det så klart farligt att gå in i korallen, men information om fara bör ges till spelarna så de kan ta informerade beslut.

Hmm, jag har läst igenom äventyret två-tre gånger nu och en klar majoritet av alla platser och möten är antingen ”tomma” (ingen person att interagera med, eller bara lite kort beskrivning), eller något aktivt farligt. Att fly räknar jag under samma rubrik som att slåss. Visst att inte alla monster aktivt jagar rollpersonerna, men i det fallet beskrivs de ofta som att de istället ignorerar rollpersonerna.

 

[Gerkub]

Hmm, jag har läst igenom äventyret två-tre gånger nu och en klar majoritet av alla platser och möten är antingen ”tomma” (ingen person att interagera med, eller bara lite kort beskrivning), eller något aktivt farligt. Att fly räknar jag under samma rubrik som att slåss. Visst att inte alla monster aktivt jagar rollpersonerna, men i det fallet beskrivs de ofta som att de istället ignorerar rollpersonerna.

Rumsbeskrivningarna är väldigt sparsmakade, men jag upplevde inte riktigt att de kändes ”tomma” under spel, snarare blev de väldigt stämningsfulla och spännande. Jag blev nästan förvånad hur levande de blev vid bordet. Men som sagt, det är olika för olika människor, jag tyckte att det funkade för oss.