I Fritz Leibers kortroman Bazaar of the Bizarre (1963) besöker Fafhrd & Gråkatt en interdimensionell butik, vars skyltfönster kan dyka upp i en vanligen slät mur för en tid i vilken stad som helst, och sedan teleportera sig iväg någon annanstans. Terry Pratchett tar också upp idén i någon av de tidiga Discworld-böckerna vill jag minnas (hjälp mig, vilken är det?).
Jag har idag haft en skakande upplevelse av samma sak på Södermalm i Stockholm. Under en period cyklade jag ofta förbi en skylt på Hornsgatan nära korsningen med Ringvägen, som förkunnade att här satt Fria Ligan. Sedan försvann den oförklarligt. Nu var det buss-strul nere på Glasbruksgatan där min buss ut till Fisksätra avgår, så jag tog Dihlströms trappa upp till Nytorgsgatan och följde den bort mot Folkungagatan för att besöka några mycket pålitliga kolgrillsturkar.
Där går jag i det kalla februarimörkret strax efter klockan 6, och så får jag se en butikslokal i markplanet med stora skyltfönster, upplyst som ett akvarium. Det är så drömlikt alltihop. Där inne är det DoD-affischer på väggarna och hyllor fulla med rollspelsprylar. Det sitter en man i nedre medelåldern och arbetar vid en dator. Samma skylt som på Hornsgatan hänger nu här. Jag bara går förbi utan att ändra hastighet, och jag ser bortåt Folkungagatan med uppspärrade ögon. För jag vet att om jag vänder mig om så kommer den där lokalen att vara tom och nedsläckt, kanske med omslagspapper tejpat på fönstren. Och jag vet att när jag går längs en annan Södergata om ett par veckor eller månader -- kanske vid Södersjukhuset, kanske vid Vintertullstorget, kanske i en nyöppnad del av Slussenbygget -- då kommer jag se det där kontoret igen, samma skylt, och samme man som sitter och jobbar över vid sin dator.
Jag har idag haft en skakande upplevelse av samma sak på Södermalm i Stockholm. Under en period cyklade jag ofta förbi en skylt på Hornsgatan nära korsningen med Ringvägen, som förkunnade att här satt Fria Ligan. Sedan försvann den oförklarligt. Nu var det buss-strul nere på Glasbruksgatan där min buss ut till Fisksätra avgår, så jag tog Dihlströms trappa upp till Nytorgsgatan och följde den bort mot Folkungagatan för att besöka några mycket pålitliga kolgrillsturkar.
Där går jag i det kalla februarimörkret strax efter klockan 6, och så får jag se en butikslokal i markplanet med stora skyltfönster, upplyst som ett akvarium. Det är så drömlikt alltihop. Där inne är det DoD-affischer på väggarna och hyllor fulla med rollspelsprylar. Det sitter en man i nedre medelåldern och arbetar vid en dator. Samma skylt som på Hornsgatan hänger nu här. Jag bara går förbi utan att ändra hastighet, och jag ser bortåt Folkungagatan med uppspärrade ögon. För jag vet att om jag vänder mig om så kommer den där lokalen att vara tom och nedsläckt, kanske med omslagspapper tejpat på fönstren. Och jag vet att när jag går längs en annan Södergata om ett par veckor eller månader -- kanske vid Södersjukhuset, kanske vid Vintertullstorget, kanske i en nyöppnad del av Slussenbygget -- då kommer jag se det där kontoret igen, samma skylt, och samme man som sitter och jobbar över vid sin dator.
Last edited:
