Nekromanti Intelligens

[Niklas73]

Det är ju lättare att spela dummare men svårare att spela smartare. Jag funderar över om man på något sätt kan använda intelligens för att dela ut ledtrådar då en gåta/problem etc ska lösas. Men borde det inte kosta något som är kännbart för karaktären så intelligens inte kan användas ohämmat. Nån form av intelligenspoäng som påverkar karaktären på något sätt?

De som inte är bekännare av intelligens som attribut kan ju hoppa över tråden - inlägget är mer riktat till de som faktiskt fortfarande använder attirbutet.

 

[DesertRain]

Jag brukar ibland ge lite extra tips och ledtrådar till personer med hög intelligens, för att göra deras höga värde mer trovärdigt i spelet. Spelaren kanske inte kan dra slutsatsen, men hans rollperson kan definitivt göra det.

 

[krank]

Relaterad fråga; om nu Styrka till exempel används för att få spelaren att "känna sig stark" när rollpersonen är stark resp. "känna sig svag" när rollpersonen är svag - hur kan man använda intelligens för att ge spelaren upplevelsen av att vara smartare än vad denne är?

Min erfarenhet av intelligens och kunskapsfärdigheter är att det oftast blir motsatsen - som spelare känner man sig ännu mer korkad, när SL måste berätta allting för en. Man blir en bandspelare, som lyssnar på vad SL säger och sedan spelar upp det för övriga spelare/rollpersoner.

Jag är hemskt nyfiken på hur andra löst det här.

 

[Übereil]

Relaterad fråga; om nu Styrka till exempel används för att få spelaren att "känna sig stark" när rollpersonen är stark resp. "känna sig svag" när rollpersonen är svag - hur kan man använda intelligens för att ge spelaren upplevelsen av att vara smartare än vad denne är?

Spontant så känns ju felaktiga ledtrådar som teh shit för att lösa det dilemmat.

Übereil

 

[krank]

Spontant så känns ju felaktiga ledtrådar som teh shit för att lösa det dilemmat.

Hur menar du? Hur känner sig spelaren smartare än vad spelaren är genom felaktiga ledtrådar?

Jag inser att "denne" i min mening hade en oklar referens; man kunde tolka det jag skrev som att jag menade att spelaren skulle känna sig smartare än rollpersonen.

 

[Übereil]

Spontant så känns ju felaktiga ledtrådar som teh shit för att lösa det dilemmat.

Hur menar du? Hur känner sig spelaren smartare än vad spelaren är genom felaktiga ledtrådar?

Jag inser att "denne" i min mening hade en oklar referens; man kunde tolka det jag skrev som att jag menade att spelaren skulle känna sig smartare än rollpersonen.

Jag läste "känna sig svag när karaktären är svag" och kopplade lite fel, tror jag. Dvs jag trodde du undrade hur man ger en spelare intrycket av att ens karaktär är dum men tror den är smartare än den är, eller nåt åt det hållet.

Übereil

 

[KamiFisk]

Intelligens är ju ett av de där rötäggen inom rollspelsvärlden. Jag brukar alltid ha svårt att motivera varför den skall användas.

En sak jag provat är att ge felaktiga ledtrådar till de med mindre intelligens.
Samt att ge pedagogiskt upplagda ledtrådar som gör att man kommer på svaret själv till den som har högre värde.

 

[rjonas]

Äsch. Spelarens "intelligens" gäller. Grundegenskapen intelligens ligger redan till grund för färdigheter och hur många besvärjelser eller dylikt man kan hålla i skallen.

I gruppdynamiken så är det spelarens förmåga som definerar rollfiguren. Det finns knep som gör att du verkar smartare än vad du är; du kan tala sällan, tala exakt eller komplicerat. Men det är spelarens ansvar att förstå att den röda nyckeln ska in i det röda låset.

Ledtrådar delas ut till den med rätt kunskap eller kontakter.

I och med att man inte kan göra rätt med flit så verkar det ologiskt att man skulle förväntas göra fel med flit. Det vill säga eftersom du inte kan välja ut dörr B bara för att du är så smart och den är rätt så ska inte heller nån annan tvingas välja dörr C bara för att den är fel.

Man förväntar sig ju inte att spelaren av en smart trollkarl ska skriva ner besvärjelser i en bok med verkshöjd som en ockult doktorsavhandling. Därmed har man ju redan slagit fast att vissa saker sker bara i rollfigurens huvud.

Får man då spela korkad? -Japp så länge det är kul.

 

[ikaros]

Istället för att använda intelligens för att bestämma vad spelarna får reda på, så varför inte se till att reglerna tillåter spelaren att påverka omgivningen med intelligens-attributet.

Det är lätt gjort med "visdom" eller liknande när spelaren skulle kunna tillföra egen information (hitta på) om saker de stöter på "för att jag läst det i en mossig bok en gång". Intelligens är klurigare men borde gå om spelaren i fråga är lite påhittig:

"jag använder vaktens spjut för att bända upp dethär låset", "en normalstark man borde kunna kasta si och så långt, med en fallhöjd på tjugofem meter borde fångvaktarens nyckel ligga någonstans i dethär buskaget" med mera.

Alltså, att låta spelaren tillföra till bordet genom sitt attribut istället. Jag tror att man känner sig smartare om man faktiskt är deltagande genom attributen istället för passiv...

 

[w176]

Jag brukar se att en spelare som inte kan spela upp sina attribut bra har valt fel attribut. Liksom kan man inte skapa en känsla och ett intryck av något i sina beskrivningar så är det ett användarfel. Oavsett attribut.

Mitt hatattribut är manipulation och såna skills. Jag kan spela på högre änden av den skalan, och jag skiter i om medlajvare eller medspelare (speciellt online i en öppen miljö med många spelare) skriver ut höga världen eller beskriver rollen som en mästare på om de inte klarar av att leva upp på det.

Rollspel är vad som sker mellan spelarna. Inte på pappret. Pappret ska reflektera spelet, inte tvärt om.

 

[krank]

Äsch. Spelarens "intelligens" gäller.

Varför ska man då bara få spela en person som är starkare, bättre på att slåss än sig själv?

Alltså, jag tycker egentligen att intelligens och sociala egenskaper är lite samma grej här; saker som är svåra att hantera i rollspel. Jag ser det som självklart att man ska kunna spela någon som är smartare eller mer socialt kapabel än sig själv, på samma sätt som man får spela någon som är starkare eller bättre på att slåss.


Däremot är det en utmaning att hantera både sociala färdigheter och intelligens/pålästhet på ett sätt som passar vissa spelstilar. Själv gillar jag t.ex inte sociala regelmekaniker, eller metasystem av Gumshoetyp där spelaren spenderar poäng för att rollpersonen ska få glänsa. Jag vill ha en kortare distans till rollpersonen. Styrka och strid är rätt enkla; man försöker lyfta en sten, SL säger att man kan (efter ett dolt färdighetsslag).

Intelligens och det sociala är klurigare; om man som spelare inte bara ska känna sig korkad och klumpig behövs mer komplicerade tekniker.

Vad gäller röd nyckel i röd lås så finns det få saker som är så tråkiga som den typen av utmaningar, tycker jag. Vill jag pussla så spelar jag Myst.

Det finns utmaningar där intelligens inte innebär någon "ultimat lösning". Dels kan man faktiskt sakna kunskap (kunskap och intelligens är inte samma sak), dels kan utmaningen ligga i att ta ställning moraliskt snarare än att "lösa ett problem".

 

[Niklas73]

Att intelligens är ett hett ämne vet jag. Jag gillar saker som sker vid spelbordet. Därför tänkte jag att de som har hög intelligens kan få ledtrådar då man kör fast men det kostar poäng som ger negativa effekter på rollpersonen. Eg helt inkonsekvent men man kommer då välja när man använder sin iq och i vissa fall försöka använda sin egen intelligens. Men det var en impulstanke.

I mitt spel delar jag upp intelligens i 6 olika kategorier. Egentligen är det nog minne som är roligast. Alla spelare får ett litet anteckningsblock till sin karaktär att skriva ner viktiga saker i som när man möter en person, vad någon heter, vilken väg man gått etc. Då rollpersonen tvingas minnas något får denne olika lång tid att gåigenom blocket på beroende på värde i minne.

 

[omgbambi]

I mitt spel delar jag upp intelligens i 6 olika kategorier. Egentligen är det nog minne som är roligast. Alla spelare får ett litet anteckningsblock till sin karaktär att skriva ner viktiga saker i som när man möter en person, vad någon heter, vilken väg man gått etc. Då rollpersonen tvingas minnas något får denne olika lång tid att gåigenom blocket på beroende på värde i minne.

Och om spelaren bestämmer sig för att sin karaktär jämt går omkring med ett anteckningsblock?

 

[Niklas73]

...så löser vi nog det med...

 

[Spitfire]

...så löser vi nog det med...

anteckningsblock? så... gammalmodigt.
En modern spelare använder netbook eller sin iPhone

 

[rjonas]

Äsch. Spelarens "intelligens" gäller.

Varför ska man då bara få spela en person som är starkare, bättre på att slåss än sig själv?

Alltså, jag tycker egentligen att intelligens och sociala egenskaper är lite samma grej här; saker som är svåra att hantera i rollspel. Jag ser det som självklart att man ska kunna spela någon som är smartare eller mer socialt kapabel än sig själv, på samma sätt som man får spela någon som är starkare eller bättre på att slåss.


Däremot är det en utmaning att hantera både sociala färdigheter och intelligens/pålästhet på ett sätt som passar vissa spelstilar. Själv gillar jag t.ex inte sociala regelmekaniker, eller metasystem av Gumshoetyp där spelaren spenderar poäng för att rollpersonen ska få glänsa. Jag vill ha en kortare distans till rollpersonen. Styrka och strid är rätt enkla; man försöker lyfta en sten, SL säger att man kan (efter ett dolt färdighetsslag).

Intelligens och det sociala är klurigare; om man som spelare inte bara ska känna sig korkad och klumpig behövs mer komplicerade tekniker.

Vad gäller röd nyckel i röd lås så finns det få saker som är så tråkiga som den typen av utmaningar, tycker jag. Vill jag pussla så spelar jag Myst.

Det finns utmaningar där intelligens inte innebär någon "ultimat lösning". Dels kan man faktiskt sakna kunskap (kunskap och intelligens är inte samma sak), dels kan utmaningen ligga i att ta ställning moraliskt snarare än att "lösa ett problem".

Jag tycker man ska vara generös med hemliga ledtrådar. Tänk dig att du står i ett vägskäl. Längs den ena stigen leder ett spår. Längs den andra löper ett annat spår. Om du är intelligent har du haft råd att investera i spåra. Bara om du har spåra så vet du (med säkerhet) att spåren tillhör orcher respektive en grip. -Resultat blir att den intelligente (med rätt kunskap) kan göra ett klokare vägval.

Man kan använda hemliga ledtrådar även för social förmåga. En tränad diplomat kan avkoda en SLPs klädsel och medaljer och därmed vinna fördelar i en förhandling. En social person kanske också tilltalas först av allmänna SLP. Därmed inte sagt att den sociale per automatik "vinner".

Längre än så är svårt att gå. Jag inser att jag härmed jämställer intelligens med kunskap. I sammanhanget är det ett litet offer.

Din allra första fråga vet vi båda att det inte finns ett bra svar på. Det är ju en hel debatt i sig.

/rjonas som gillar handgesterna i Vampire Live.

 

[Niklas73]

Ganska coolt att satsa intelligens. Öka chansen i att lyckas i en färdighet genom att satsa inte intelligens. Sen förlorar men ett "intelligenspoäng" per satsning och återfår ett per vecka typ. Det gör det speligt vid bordet. Sånt gillar jag. Dock försent att tweeka egna system med det tyvärr. Men sugen på att försöka.

 

[Laowai]

Åter som action points i dnd. Men jag förstår inte hur det kommer sig att man blir mer awesome på andra handlingar genom att hoppa ner ett par pinnhål i iq.

Edit: nevermind, läste just om tråden och såg vilket meddelande du svarade på. Missförstod dig helt innan.