"Inte spelat Eon sedan nittiotalet"-uppfrisknings-tråden

Det där med namedropping är en grej som jag vet att @Ymir kört en del på baserat på att han ville efterlikna vad Tolkien gör – lägga in många oförklarade termer för att ge känslan av att världen är större än det man ser eller får beskrivet. Jag vet dock inte vad hans nuvarande filosofi kring det är, för jag vet att han funderat lite hur och dit kring det. En författare kan ju se till att man aldrig interagerar med det där som nämns i förbifarten, medan en SL inte har den lyxen.
 
Jag har förstått att det finns väldigt många magiböcker, en för varje skola? Jag tycker det är ett spännande grepp, och faktiskt jävligt coolt att våga låta magi bli stort och komplext. Samtidigt kan jag förstå eventuell kritik om att det blir för många böcker att köpa.

Kan ni berätta hur resonemanget gick runt beslutet att göra på det här sättet?
 
Jag har förstått att det finns väldigt många magiböcker, en för varje skola? Jag tycker det är ett spännande grepp, och faktiskt jävligt coolt att våga låta magi bli stort och komplext. Samtidigt kan jag förstå eventuell kritik om att det blir för många böcker att köpa.

Kan ni berätta hur resonemanget gick runt beslutet att göra på det här sättet?
Ah, elefanten i rummet! Jag var själv inte med och beslutade saker på den tiden, så det här är med förbehåll för att jag ibland kan ha fel för mig. Folk som var med och tog besluten kan fylla i.

Eon har alltid haft en massa olika magiaspekter, alltså ungefär vilken kraftkälla magiker använder för att kasta sin magi. I de tidigare utgåvorna presenterade grundboken rätt många besvärjelser, men det var inte så många per aspekt. Såhär, typ:
1783758055248.png
I Eon IV bestämde man sig för en annan hållning. Eftersom utgåvan som jag tidigare nämnt riktade in sig specifikt på Jargiska kejsardömet, där icke-religiös magi är förbjudet, bestämde man sig för att enbart beskriva religiös magi i grundboken och släppa en separat bok för profan magi. Detta var inte ett vidare populärt beslut. En bidragande faktor var här sannolikt att man tänkte sig att man skulle kunna ge ut grejer i snabbare takt – tänk ungefär som Fria Ligans beslut att låta Mutant: År noll fokusera enbart på muterade människor och sedan följa upp med muterade djur, icke-muterade människor och robotar i separata grundregler. Tyvärr gick det inte så snabbt som man tänkte sig – att få rätt på reglerna visade sig krångligare än man förutsett, och någonstans där fanns en hårddisk som kraschade och ett gyllene tillfälle att ge ut Kult som helt plötsligt krävde uppmärksamheten för två av Eon IV:s huvudförfattare.

Beslutet att ha separata böcker för varje magiaspekt kom sig av att man ville djupdyka i dem. De skulle ha egna tabeller för hur magikern påverkas av missöden, skildringar av kända formelsamlingar och ett brett spektrum av besvärjelser. Framför allt skulle varje aspekt vara bredare i sina användningsområden. Om en eldmagiker i tidigare utgåvor framför allt kunde göra rätt basala "eldgrejer" skulle aspekten nu kunna täcka många andra saker – man kan vara en eldmagiker som återupptänder folks livslåga, som gör deras temperament mer eldfängt eller bränner bort kunskap från deras sinnen. Eller, ja, man kan såklart också bara sätta eld på folk. Om vi jämför med de fyra pyrotropiska (eldmagiska) besvärjelserna ovan är det såhär besvärjelselistan ser ut i Pyrotropi-boken:
1783758590523.png
Så varje aspektbok är en djupdykning där magikern kan ta många olika riktningar.

Var detta tillfyllest? Nja, inte riktigt. Även om man nu kan spela många olika eldmagiker kan det ju vara så att man har ett karaktärskoncept som är en vatten- eller vindmagiker, och då får man duktigt vänta på den boken, vilket ju inte är så kul. När vi skrev Eon V bestämde vi oss därför rätt tidigt för att grundboken skulle ha en bredare ingång för magiker, så nu finns det magiregler och tolv besvärjelser för åtta olika aspekter, plus ett aspektkompendium med sex ytterligare aspekter.

Så sammanfattningsvis kan man säga att vissa av besluten formades av antaganden om utgivningstakt som visade sig svåra att upprätthålla, och att vi i Eon V velat ge möjligheten att spela magiker utan att köpa till några extraböcker. Med detta sagt – nu är vi fucking locked in. Det här med aspektböckerna må vara ett lite galet projekt, men vi kör hårt på det.
 
Ah, elefanten i rummet! Jag var själv inte med och beslutade saker på den tiden, så det här är med förbehåll för att jag ibland kan ha fel för mig. Folk som var med och tog besluten kan fylla i.

Eon har alltid haft en massa olika magiaspekter, alltså ungefär vilken kraftkälla magiker använder för att kasta sin magi. I de tidigare utgåvorna presenterade grundboken rätt många besvärjelser, men det var inte så många per aspekt. Såhär, typ:
View attachment 31669
I Eon IV bestämde man sig för en annan hållning. Eftersom utgåvan som jag tidigare nämnt riktade in sig specifikt på Jargiska kejsardömet, där icke-religiös magi är förbjudet, bestämde man sig för att enbart beskriva religiös magi i grundboken och släppa en separat bok för profan magi. Detta var inte ett vidare populärt beslut. En bidragande faktor var här sannolikt att man tänkte sig att man skulle kunna ge ut grejer i snabbare takt – tänk ungefär som Fria Ligans beslut att låta Mutant: År noll fokusera enbart på muterade människor och sedan följa upp med muterade djur, icke-muterade människor och robotar i separata grundregler. Tyvärr gick det inte så snabbt som man tänkte sig – att få rätt på reglerna visade sig krångligare än man förutsett, och någonstans där fanns en hårddisk som kraschade och ett gyllene tillfälle att ge ut Kult som helt plötsligt krävde uppmärksamheten för två av Eon IV:s huvudförfattare.

Beslutet att ha separata böcker för varje magiaspekt kom sig av att man ville djupdyka i dem. De skulle ha egna tabeller för hur magikern påverkas av missöden, skildringar av kända formelsamlingar och ett brett spektrum av besvärjelser. Framför allt skulle varje aspekt vara bredare i sina användningsområden. Om en eldmagiker i tidigare utgåvor framför allt kunde göra rätt basala "eldgrejer" skulle aspekten nu kunna täcka många andra saker – man kan vara en eldmagiker som återupptänder folks livslåga, som gör deras temperament mer eldfängt eller bränner bort kunskap från deras sinnen. Eller, ja, man kan såklart också bara sätta eld på folk. Om vi jämför med de fyra pyrotropiska (eldmagiska) besvärjelserna ovan är det såhär besvärjelselistan ser ut i Pyrotropi-boken:
View attachment 31670
Så varje aspektbok är en djupdykning där magikern kan ta många olika riktningar.

Var detta tillfyllest? Nja, inte riktigt. Även om man nu kan spela många olika eldmagiker kan det ju vara så att man har ett karaktärskoncept som är en vatten- eller vindmagiker, och då får man duktigt vänta på den boken, vilket ju inte är så kul. När vi skrev Eon V bestämde vi oss därför rätt tidigt för att grundboken skulle ha en bredare ingång för magiker, så nu finns det magiregler och tolv besvärjelser för åtta olika aspekter, plus ett aspektkompendium med sex ytterligare aspekter.

Så sammanfattningsvis kan man säga att vissa av besluten formades av antaganden om utgivningstakt som visade sig svåra att upprätthålla, och att vi i Eon V velat ge möjligheten att spela magiker utan att köpa till några extraböcker. Med detta sagt – nu är vi fucking locked in. Det här med aspektböckerna må vara ett lite galet projekt, men vi kör hårt på det.
Jag var först tevksam till aspektböckerna, men har vänt till att tycka det är svincoolt. Det är Malmsteen-maximalistiskt och jag gillar att den som väljer att spela magiker kan nörda ner sig rejält. 5/5
 
Det som vanligen ingår i starter set antar jag. Ett äventyr, färdiga rollpersoner och en nedbantad regelbok, tillräcklig för att kunna spela det medföljande äventyret men inte så mycket mer.
Hm, det finns ett startäventyr till Eon V med färdiga rollpersoner. Däremot kanske det hade varit en tanke att göra en "miniregelbok" med bara det som behövs för att spela just detta äventyr?
 
Tyvärr gick det inte så snabbt som man tänkte sig – att få rätt på reglerna visade sig krångligare än man förutsett, och någonstans där fanns en hårddisk som kraschade och ett gyllene tillfälle att ge ut Kult som helt plötsligt krävde uppmärksamheten för två av Eon IV:s huvudförfattare.
Eon IV kom 2014, mitt första barn 2015 och andra 2016. Även det påverkade uppmärksamheten en hel del.

Ett tag var vår plan att ha fem magiböcker, med fyra aspekter i varje. Sen blev det en aspekt per bok och därmed 20 böcker (hittills har sju kommit ut). Det är väldigt Eonskt. Vi kan inte lägga band på oss, vi tar ut svängarna till max.
 
Eon IV kom 2014, mitt första barn 2015 och andra 2016. Även det påverkade uppmärksamheten en hel del.

Ett tag var vår plan att ha fem magiböcker, med fyra aspekter i varje. Sen blev det en aspekt per bok och därmed 20 böcker (hittills har sju kommit ut). Det är väldigt Eonskt. Vi kan inte lägga band på oss, vi tar ut svängarna till max.
Ja, om vi gör om rubbet någon dag blir det nog att vi kör mer sammanfattande aspektböcker – Livets och dödens bok, Elementens bok, Himlarnas bok, etc. Sedan är det ju stor skillnad på hur krångliga aspekterna är. Jag blev för ett tag sedan klar med kronotropi, tidsmagi, vilket var ett jävla härke – att spelbalansera tidsresor är ju inte lätt. Att därefter skriva saker i stil med ”så funkar vattenmagi” är ju väldigt lätt i jämförelse.
 
Jag tillhör den generationen som inte spelade Eon som ung. Har upplevt att Eon-spelare är folk födda ca 84/85. Däremot fick jag uppleva en Munkcon-variant av Eon med @Zeedox och gillade stämningen och känslan i spelet. Jag ser RP-skapandet som väldigt kul. Världen är stor och kan uppleves svår att få grepp om som ny. En vanlig åsikt om Eon är att reglerna är tunga, min bild från Eon V är att de är absolut tyngre än en del andra spel, men absolut inte ett extremt regeltungt spel. Har nu spelat några kampanjer i Eon med olika temat och gillat dem skarpt. Skulle absolut velat sätta tänderna i någon lång kampanj igen. Rekommenderar folk som gillar fantasy att absolut ge spelet en chans
 
Jag tillhör den generationen som inte spelade Eon som ung. Har upplevt att Eon-spelare är folk födda ca 84/85. Däremot fick jag uppleva en Munkcon-variant av Eon med @Zeedox och gillade stämningen och känslan i spelet. Jag ser RP-skapandet som väldigt kul. Världen är stor och kan uppleves svår att få grepp om som ny. En vanlig åsikt om Eon är att reglerna är tunga, min bild från Eon V är att de är absolut tyngre än en del andra spel, men absolut inte ett extremt regeltungt spel. Har nu spelat några kampanjer i Eon med olika temat och gillat dem skarpt. Skulle absolut velat sätta tänderna i någon lång kampanj igen. Rekommenderar folk som gillar fantasy att absolut ge spelet en chans
Jag är född 86, och de flesta som skrivit Eon V är väl åttio- och nittiotalister (med vissa undantag), så generationsbedömningen är nog inte helt fel.
 
Det där med namedropping är en grej som jag vet att @Ymir kört en del på baserat på att han ville efterlikna vad Tolkien gör – lägga in många oförklarade termer för att ge känslan av att världen är större än det man ser eller får beskrivet. Jag vet dock inte vad hans nuvarande filosofi kring det är, för jag vet att han funderat lite hur och dit kring det. En författare kan ju se till att man aldrig interagerar med det där som nämns i förbifarten, medan en SL inte har den lyxen.

Ja, detta är en helig princip för mig, men den måste användas på rätt sätt. Den gyllene regeln är: författaren måste själv veta vad termerna betyder.

Men det finns mer att beakta, ett exempel:

"In Eregion, long ago, many elven rings were made" - detta är en bra användning, då sättet det är skrivet sätter Eregion i ett sammanhang och ger ett hum om vad det är - en plats för länge sedan där magiska ringar skapades.

"like a god of old, even as Oromë the Great in the battle of the Valar when the world was young" - en annan riktigt bra användning, då den ser till att sätta begreppen i ett evokativt sammanhang.

"Steadfast as a graven image in Rath Dinen" - detta är inte lika idealiskt, då det förutsätter att läsaren tidigare har introducerats till Rath Dinen.

"I am a servant of the Secret Fire, wielder of the flame of Anor" - ännu mindre idealiskt, då det innehåller noll information om vad dessa koncept egentligen är. Men Tolkien kommer undan med det eftersom ögonblicket är precis det rätta, och det skildras närmast som en besvärjelse, det kryptiska blir en feature snarare än en bugg.

Se den här artiklen för en fascinerande analys av Tolkiens tekniker för att skapa "impression of depth".

Det ställe i Eon där jag använde metoden allra mest är förmodligen den spridda och mycket kryptiska information om kosmotropins tillblivelse i det fallna östliga riket Khosala som kan läsas mellan raderna i Kosmotropi-boken.
 
Last edited:
Back
Top