Nekromanti Inspirationskällor

Firefly

Veteran
Joined
16 Sep 2001
Messages
126
Location
Mora
Här kommer nåra, vad jag tycker är bra, inspirationskällor.
Lucio Fulci troligtvis alla filmer, Speciellt "The Beyond", eller Romeros the dead-trilogi.
Men man måste nog kolla in Dario Argentos filmer, däribland hittar vi bl.a. "Susperia" och "Phenomena".
Som jag skrev i ett inlägg tidigare kan jag i musikväg rekomendera Abruptums "Vi sonus veris nigrae" som stämningshöjare.

/images/icons/devil.gif
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vanskligt med inspiration till rollspel

Man har förstås stor nytta av miljöskildringar och liknande när man ser en film eller läser en bok som utspelas i samma miljöer som ens inplanerade rollspelsäventyr, men när det gäller intrig, handling och dramatologi tycker jag att man ska ta det väldigt varligt med influationen från linjära berättarformer såsom böcker och film.

Själv har jag nämligen haft stora problem med det under min rollspelsungdom; med äventyr som blivit rälsade och statiska. "Först gör spelarna si, sedan händer så" osv. Mycket cineastiskt; i sina bästa stunder kunde det ha blivit helt ok filmmanus, men såsom rollspelsäventyr var de tämligen ointressanta.

Men det är ju svårt att prata om inspirationskällor i ett flyktigt medium som rollspel. Det äventyr jag spelleder en kväll upplevs ju bara av spelarna runt bordet. Inte ens om vi spelar samma äventyr allihop så kommer vi ju uppleva en och samma sak. Det går alltså knappt ens att låta sig inspireras av nedskrivna rollspelsäventyr. De kan ju resultera i vad som helst när de väl spelas.

Så man får helt enkelt titta till de enskilda spelmoment man upplevt har fungerat som spelledare, vad man tyckt varit häftigt som spelare och improvisera resten.

/Rising

Vet inte vad jag vill säga med ovanstående, men främst önskade jag nog varna alla spelledare där ute. Tittar man för mycket på film så kan man bli en rälsande spelledare. Lär av mina misstag, själv är jag slut och har redan fått min rollspelsungdom förstörd av min obetänksamma okunnighet, men min sista önskan i livet är att avråda andra från att gå samma grymma öde till mötes! Farväl, grymma väääärld... (*kollapsar i en rökpust av obegriplig nonsens och dimstråk av misslyckade försök till att vara rolig*)
 

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Re: Vanskligt med inspiration till rollspel

Om jag förstår dig rätt så menar du att det går inte att göra äventyr som är som filmer för antingen så blir allting helt linjärt eller så går det åt helvete för att spelarna är för dumma för att förstå vad de ska göra. Det håller jag med om (dessutom måste man se till att spelarna inte har sett filmen/images/icons/smile.gif), men jag tycker att det går att bli inspirerad av film. Man kan t.ex. tänka "Det skulle vara coolt att spela ett äventyr till CoC med mycket röj och zombiesplatter istället för den vanliga mystiksktäcken" när man ser the dead-filmerna, Evil Dead eller Mumien. Man kan t.ex. sno grejor ur filmerna också, som en slutstrid i ett varuhus till röjäventyret, men jag tycker nog inte att man kan bygga ett helt äventyr på en film. Men det är vad jag tycker, och det behöver inte ni tycka, om ni inte vill. Är det någon som har en annan syn på saken kan ni ju göra ett inlägg, t.ex./images/icons/smile.gif
Nalle
 

Firefly

Veteran
Joined
16 Sep 2001
Messages
126
Location
Mora
Re: Vanskligt med inspiration till rollspel

jag förstår vad ni tänker, men när jag pratar inspiration snackar jag inte om att planka ett filmmanus. jag pratar om att få egna ideer till ett äventyr och där kan kanske filmer hjälpa till med tex miljöbeskrivningar och liknande. Man kan till och med få hjälp att förmedla en särskild känsla.
hoppas att ni förstår vad jag menar....../images/icons/hairy.gif
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Håller fullständigt med. Film kan vara mycket inspirerande. Jag skulle dock itne välja Fulci, Romero eller Argento (möjligtvis den sistnämnde i så fall) utan snarare satsa på regissörer som Lynch eller Cronenberg. De känns liksom mindre skräck och mera weird, en öppnare och mer mångbottnad känsla. Dessutom tycker jag att Apocalypse Now är otäckare och tätare än vad någonsin en zombiefilm någonsin kan vara. Mardrömmar i stil med L.A. Confidential (som iofs är en solskenhistoria om man jämför med boken) är också inspirerande. Kort och gott, man bör leta inspiration utanför det uppenbara skräckträsket om man vill vara originell. Det är inte fel att bygga på lite med miljöer inspirerade av skräck, men det blir alltför lätt plastigt om man karbonkopierar självklara intriger. Dessutom bör man hålla sig långt bort från slasherfilmer - särskilt den nya generationens (Scream etc.) som bara är skrämmande dåliga (jag såg på Scream 2 på Z-TV tidigare ikväll och ångrar mig djupt). Det bästa med inspiration från filmer är att bra filmer ofta kommer med ett soundtrack. Även dåliga filmer kan ibland ha bra soundtracks. Få tänkte på det i stämningsväg, men det är ett rba tips. Satsa gärna på det lite avvikande och okända. Skivbolaget Cold Meat Industries har också mycket bra för den ambitiöse spelledaren.

En sista poäng - om en bra film som inspirerar bygger på en bok så läs den! T.ex. bör alla som uppskattade "Ninth gate" läsa "El Club Dumas" (Dumasklubben på svenska) av Arturo Perez-Reverte. fenomenal bok, allt som är bra med filmen fast dubbelt upp s.a.s. Alla fans av ockulta konspirationer bör dessutom läsa "Foucaults Pendel" av Umberto Eco. Den bryter sannerligen ny mark.
 

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
"jag såg på Scream 2 på Z-TV tidigare ikväll och ångrar mig djupt"
/images/icons/smile.gif
Jag såg också Scream 2, kan väl inte påstå att den var så bra, men till skillnad från dig så tycker jag inte nödvändigtvis att man ska ta avstånd från teen slasher-filmer, hur dåliga de än är. (se I know what you did last summer-den är totalt usel-i förebyggande syfte) Jag har till och med skissat lite på ett teen slasher-rollspel. Det blir ju naturligtvis ett litet "pausrollspel", mer på skoj, som man kan spela med gruppen när man inte känner för något riktigt spelande. Fast att försöka bygga seriösa skräckäventyr på teen slashing så är man helt ute och cyklar.
Nalle, som inte gillar Scream alls lika mycket som sina kompisar (hur tänker dom egentligen!)
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Hell, jag är game för Halloween när som helst. Det är "last summer", "scream" och "valentine" jag vänder mig mot. Särskilt Scream som försöker ironisera över och göra humor av en strålande och fantastisk genre. Dock bygger man inte bra skräckscenarion på den. Men slasherrullar är juste och skulle kunna funka som rollspelsscenarion. Jag har själv spelat med i ett fullfjädrat dylikt scenario. Jag var "the good bad boy" - något av ett "freak" som till slut insåg den rätta vägen och därför kom undan tillsammans med den rättfärdiga och jungfruliga cheerleadern. Det var helt perfekt faktiskt. Men det är ju inte existensomskakande skräck. Hellre inspiration från Burroughs i så fall.
 

Ridijeck

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
358
Location
Örebro
Jag har till och med skissat lite på ett teen slasher-rollspel.

Du kan ju alltid ta dig en titt på det här.

Ridijeck
som personligen inte är så förtjust i genren men gillar att göra sig lustig över den
 

Seraphim

Warrior
Joined
1 Sep 2001
Messages
271
Location
Norrut.
Transpiration för inspriation!

"Man har förstås stor nytta av miljöskildringar"

- 'Tis no-nonsense. Miljöskildringar är kanske det som påverkar mig i mitt spelledande mest. Varje scen i mina skrivna äventyr ska ha en beskrivning av sinnena; dofter, känslor, färger, smaker och ljud. Allt jag kan associera till. Jag - som förmodligen bara är knäpp - använder sedan de som en "atmosfär", som jag tar till mig för att kunna vidarebefordra till spelarna.
Om jag som SL inte kan "känna" hur en scen ser ut är det svårt att förmedla något till spelarna, genom det redan begränsade mediet; språket.

"när det gäller intrig, handling och dramatologi tycker jag att man ska ta det väldigt varligt med influationen från linjära berättarformer"

- Tittar du på film som är linjär? Kasst. Själv tittar jag alltid på filmer med dynamik och intressanta upplägg (nåja). Visst, film är i regel en början och ett slut, där ändtrådarna knyts samman, men det är i regel också rollspel. Hurvida det är linjärt eller inte ligger i vad läsaren/tittaren/deltagaren kan ta med sig från berättelsen, vilket innebär att det är olika för alla.

"Mycket cineastiskt; i sina bästa stunder kunde det ha blivit helt ok filmmanus, men såsom rollspelsäventyr var de tämligen ointressanta."

- Vet inte vad du har för definition på "cineastiska äventyr", men för mig är det inte alls förknippat med någon sorts statisk storyline. Tvärtom, ett upplägg av oändliga möjligheter inlindat i en känsla av konsekvens.

"Det går alltså knappt ens att låta sig inspireras av nedskrivna rollspelsäventyr."

- Där har du däremot något som brukar vara sjuhelvetes linjärt, påtvingat och rälsat.

"Så man får helt enkelt titta till de enskilda spelmoment man upplevt har fungerat som spelledare, vad man tyckt varit häftigt som spelare och improvisera resten."

- Så man börjar på noll och bygger från erfarenheten? Själv tycker jag om att ta genvägar - och i ett medium som rollspel finns det otaliga. Allt som man kan låta sig inspireras av; alla idéer, alla intryck, alla sinnesstämningar - de går att ta med sig till rollspelen. Ett rollspelande som enbart är byggt på tidigare erfarenheter av rollspelande låter i mina öron fnösktorrt och knappast någon grogrund för skräck, som till stor del utgörs av upplevelse från inlevelse från förmedlande från inlevelse från upplevelse.

"misslyckade försök till att vara rolig"

- I certainly hope so.

[color:red]- §era</font color=red>, som lyssnade på P.E.T.R.O.L genom inläggsskrivandet. Orbital rockar, The Orb är flummigare.
 
Top