Jag har för mig att det redan finns (minst) någon sådan här tråd sedan tidigare, men hittade inget när jag sökte.
Vilka äventyr/kampanjer har ni påbörjat, men aldrig avslutat, och varför?
För egen räkning (som SL):
Konfluxsviten (Svavelvinter RPG) - Efter att ha broderat ut originalkampanjen med mängder av sidospår (och hela sidoäventyr) samtidigt som jag försökt väva in händelseförlopp från romanerna så är arbetet för att knyta ihop säcken i den avslutade kampanjdelen "Femte Konfluxen" ett hästjobb. Det blir inte lättare av att äventyret ska formas om utifrån Svavelvinter RPG. Har flera gånger börjat fundera kring om fältslagsdelen av originaläventyret ska användas eller om man byter ut det mot skuggspelsreglerna i Svavelvinter RPG, men har inte lyckats komma i mål med det. Sist men inte minst så vill jag såklart få ett riktigt bra slut på en kampanj som inleddes för hela 14 år sedan.
Undergångens Arvtagare (Mutant År Noll) - Speltestade År Noll-reglerna och laborerade då med en antagonist-variant av "Vid Regnbågens Slut" där spelarna tog rollerna som SLP´s från spelvärldens olika fraktioner. Jag var egentligen mest nyfiken på att se vart kampanjen skulle ta vägen om kampanjens inskrivna antagonister via spelarna fick en fri vilja trots övergripande agendor. Resultatet blev sådär och någorlunda snarlikt, om än något blodigare.
Vi återgick till vanligt gruppspel med fokus på protagonisten Överste Ludoms fraktion och spelade igenom "Döden på Hertz Kanal", men halvvägs genom deläventyret "Huvudjägarna" i "Pirit: Den innersta kretsen" så somnade kampanjen in. Det finns egentligen ingen anledning till att vi inte kan plocka upp där vi slutade (bortsett från att det är många år sedan och inget finns dokumenterat). Erfarenhetsmässigt tar jag med mig att antagonistspel blev för krävande för spelarna under en hel kampanj samt att man för spelarna skull inte skall laborera med olika spelstilar i kampanjspel. En annan erfarenhet är att planteringar och sidospår inte ska göras för långt ifrån slutmålet då det förvirrar spelarna (slängde in en prop i slutet på VRS som först får en mening i hela kampanjens avslutning, men spelarna högg hårt på det och började undersöka trots att det inte fanns några ledtrådar så tidigt, vilket bara ledde till irritation). Jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till MUA som antagligen är min absoluta favoritkampanj, men att vi då ger den en nystart och att styrningen där spelarna blev tilldelade SLP´s på sin höjd istället får bli att spelarnas rollpersoner blir tilldelade SLP´s incitament men där alla ändå tillhör samma grupp.
Kopparkronan (Symbaroum) - Spelade igenom "Det förlovade landet" med delar av spelgruppen eftersom alla inte hade möjlighet att dyka upp för att spela vår ordinarie kampanj. Vi påbörjade även "Vilddjurets märke" med samma konstellation, men fastnade någonstans mitt i.
Ikonernas Nåd (Coriolis) - Vi spelade igenom prequel-äventyret Ghazalis sista färd och påbörjade Emissarien som försvann, där vi inlett akt 2 av "I martyrens fotspår". Det finns egentligen ingen äventyrsteknisk anledning att vi inte spelat vidare utan det beror nog snarare på att vi inte haft något fysiskt spelmöte sedan innan pandemin.
Upsalasviten - Kommit en bra bit in på "Mörkret mellan stjärnorna" (som vi även sände via podd), men efter det spelpasset så ville en av spelarna inte köra vidare, och då blev det tyvärr att vi övergav det.
Vägen till Eden (Mutant År Noll) - Etablerade en Ark (Lundbytunneln i Göteborgs ruiner) och började med roterande SL-roll att genomsöka zonen. Allt havererade i en konflikt som blödde över från rollpersoner till spelare.
Tsarens Röst (Oktoberlandet) - Har kommit ett par spelmöten in i handlingen (som sändes via podd) och rollpersonerna har börjat utredningen i Vajrak. Främsta anledningarna att vi inte spelat vidare är att förutsättningarna för att sända podd inte fanns (hade snickare hemma sista gången vi skulle sända) samt att konstellationen spelare kom utifrån att det här var ett sekundärt spel som vi spelade när alla inte kunde vara med.
Chariot of the Gods (Alien RPG) - Min spelgrupp påbörjade detta online under pandemins tidiga skede och hann igenom större delen av första akten. Det finns egentligen ingen anledning att vi inte spelat vidare utan det handlar nog mer om att vi inte spelat alls.
Vilka äventyr/kampanjer har ni påbörjat, men aldrig avslutat, och varför?
För egen räkning (som SL):
Konfluxsviten (Svavelvinter RPG) - Efter att ha broderat ut originalkampanjen med mängder av sidospår (och hela sidoäventyr) samtidigt som jag försökt väva in händelseförlopp från romanerna så är arbetet för att knyta ihop säcken i den avslutade kampanjdelen "Femte Konfluxen" ett hästjobb. Det blir inte lättare av att äventyret ska formas om utifrån Svavelvinter RPG. Har flera gånger börjat fundera kring om fältslagsdelen av originaläventyret ska användas eller om man byter ut det mot skuggspelsreglerna i Svavelvinter RPG, men har inte lyckats komma i mål med det. Sist men inte minst så vill jag såklart få ett riktigt bra slut på en kampanj som inleddes för hela 14 år sedan.
Undergångens Arvtagare (Mutant År Noll) - Speltestade År Noll-reglerna och laborerade då med en antagonist-variant av "Vid Regnbågens Slut" där spelarna tog rollerna som SLP´s från spelvärldens olika fraktioner. Jag var egentligen mest nyfiken på att se vart kampanjen skulle ta vägen om kampanjens inskrivna antagonister via spelarna fick en fri vilja trots övergripande agendor. Resultatet blev sådär och någorlunda snarlikt, om än något blodigare.
Vi återgick till vanligt gruppspel med fokus på protagonisten Överste Ludoms fraktion och spelade igenom "Döden på Hertz Kanal", men halvvägs genom deläventyret "Huvudjägarna" i "Pirit: Den innersta kretsen" så somnade kampanjen in. Det finns egentligen ingen anledning till att vi inte kan plocka upp där vi slutade (bortsett från att det är många år sedan och inget finns dokumenterat). Erfarenhetsmässigt tar jag med mig att antagonistspel blev för krävande för spelarna under en hel kampanj samt att man för spelarna skull inte skall laborera med olika spelstilar i kampanjspel. En annan erfarenhet är att planteringar och sidospår inte ska göras för långt ifrån slutmålet då det förvirrar spelarna (slängde in en prop i slutet på VRS som först får en mening i hela kampanjens avslutning, men spelarna högg hårt på det och började undersöka trots att det inte fanns några ledtrådar så tidigt, vilket bara ledde till irritation). Jag hoppas att vi får tillfälle att återkomma till MUA som antagligen är min absoluta favoritkampanj, men att vi då ger den en nystart och att styrningen där spelarna blev tilldelade SLP´s på sin höjd istället får bli att spelarnas rollpersoner blir tilldelade SLP´s incitament men där alla ändå tillhör samma grupp.
Kopparkronan (Symbaroum) - Spelade igenom "Det förlovade landet" med delar av spelgruppen eftersom alla inte hade möjlighet att dyka upp för att spela vår ordinarie kampanj. Vi påbörjade även "Vilddjurets märke" med samma konstellation, men fastnade någonstans mitt i.
Ikonernas Nåd (Coriolis) - Vi spelade igenom prequel-äventyret Ghazalis sista färd och påbörjade Emissarien som försvann, där vi inlett akt 2 av "I martyrens fotspår". Det finns egentligen ingen äventyrsteknisk anledning att vi inte spelat vidare utan det beror nog snarare på att vi inte haft något fysiskt spelmöte sedan innan pandemin.
Upsalasviten - Kommit en bra bit in på "Mörkret mellan stjärnorna" (som vi även sände via podd), men efter det spelpasset så ville en av spelarna inte köra vidare, och då blev det tyvärr att vi övergav det.
Vägen till Eden (Mutant År Noll) - Etablerade en Ark (Lundbytunneln i Göteborgs ruiner) och började med roterande SL-roll att genomsöka zonen. Allt havererade i en konflikt som blödde över från rollpersoner till spelare.
Tsarens Röst (Oktoberlandet) - Har kommit ett par spelmöten in i handlingen (som sändes via podd) och rollpersonerna har börjat utredningen i Vajrak. Främsta anledningarna att vi inte spelat vidare är att förutsättningarna för att sända podd inte fanns (hade snickare hemma sista gången vi skulle sända) samt att konstellationen spelare kom utifrån att det här var ett sekundärt spel som vi spelade när alla inte kunde vara med.
Chariot of the Gods (Alien RPG) - Min spelgrupp påbörjade detta online under pandemins tidiga skede och hann igenom större delen av första akten. Det finns egentligen ingen anledning att vi inte spelat vidare utan det handlar nog mer om att vi inte spelat alls.
