Ingen mer teori bakgrundshistorietråden

[God45]

Vi har snackat en massa i två trådar om bakgrundshistorier, bland annat i en tråd som utgår från min eviga visdom. Men slut på den här teoretiska skiten nu, dags att stoppa pengarna där din mun är som jänkarna säger. Posta en bakgrundshistoria som du faktiskt använd och som du tycker är jättebra.

Jag börjar med min superskurk från en superhjälte kampanj, Städaren. (Jag har med utseende beskrivning också men det är inte en del av bakgrunden, bara där för kontext).

Städaren
Utseende: Städaren är klädd i en vit overall, med vita gummistövlar och vita gummihandskar. Hans skinn och hår är helt vita. Hans ögon är också helt vita och saknar pupiller. Han bär med sig en golvmopp som han använder som ett vapen. Moppen växer onaturligt och formas till tentakler när Städaren behöver det.

Städaren föll ner i ett stort kar med klorin som blekte bort allt gott i honom. Han eftersträvar nu bara alltings slut och ödeläggelse. Han begår superbrott för att förstöra så mycket av samhället och planeten som möjligt.

 

[entomophobiac]

Brukar skriva bakgrunder till one-shot rollpersoner på lite konventsaktigt manér.

Denna från Grand Slam-scenariot, som är en cyberpunkheist:

Dope: “The Mole”
You were raised rich. Mansion, valet, butler; your own handmade Italian car. Your whole life was laid out before you with ivy league schools and a well-paid career. Then your parents croaked in a car crash when you had just turned 17.
The family accountant—Joan—drowned you in antidepressants and withheld your inheritance on grounds of “mental issues” that you’re not sure you ever had.
You spent most days high on drugs, staring at the ceiling fan, and wondering if you were actually depressed at all or just doped out of your senses. Somewhere at the back of your mind, you wondered where all your friends had gone. All your things.
It went on like that for some months, years, or whatever—a long time.
Once Joan had no more excuses left to keep you doped up, she hastily left the country, having already funneled your inheritance into her own bank accounts. She left you with addiction, no money, and a mountain of debt.
Your remaining family didn’t want you, the government didn’t care, and the board of the Al Emaar infotainment corporation that your parents had helped build was glad to be rid of the founding family once and for all. You were washed out on the streets.
Soon you found that your high society banter gave you cred you didn’t actually deserve. You talked the talk, walked the walk, and got into enough important parties to glean out good intel that you could sell to criminals.
In the long run, you want to get even with Joan, and the whole fucking Al Emaar corporation. Together with Glitch—a black market cyberware hack—you have finally discovered a way to do just that. Make bank, then get even. Vengeance will be sweet. This is all that matters, and you have no problems screwing your new “mates” to come out on top. No amount of pain can ever compare to how the world has treated you.

 

[folketsfiende]

Detta är bakgrunden till min Tatters of the King-rollperson baronessan Elsie Ehrlich von Bodenhausen. Rollspelsprofilen kan säkert anmärka på dess längd!

Elsie Ehrlich von Bodenhausen (född 1902) är en tyskättad konstnär i exil i London. Hon växte upp i Niedersachsen i den välbärgade övre medelklassen, men visade tidigt tecken på vantrivsel. Sin barndom ägnade hon mestadels åt dagdrömmeri och alltmer avancerat författande. Efter första världskriget kom hon i kontakt med de tyska dadaisterna, men var för ung för att bli en del av deras rörelse. På konstskolan i Hannover lärde hon sig att skulptera, samt fick ett gediget intresse för utomeuropeisk kultur. Hon gifte sig 1922 med baron Hilmer von Bodenhausen, men tröttnade på hans fyrkantighet, och lämnade honom bakom sig i Tyskland, för ett liv som konstnär i England.

De senaste åren har Elsie gjort skandal i London genom sin konst. Hon dök upp som levande staty i märklig mundering i skrikiga färger på Sculpture Today 1925, och “råkade” knuffa omkull en annan konstnärs verk. Hon skrev den medvetet saboterade sonettkransen Die Kotflöte till en poesitävling - och det sägs att den åldrade poeten Thomas Hardy föll i gråt när han läste de skavande fula rim som bröt av mot en annars perfekt, närapå sublim vers. Hennes indonesiskt inspirerade ritualdans runt Stonehenge sågs som ett hån mot engelskt kulturarv. Hennes skulpturserie “Puppets of the Duskland” med tärda och långsmala människogestalter har kallats för oroande och olustig. Att hon skulle ha kommit till lady Bickerburys Afternoon Tea for the Modern Artists förra senvåren utan en tråd på kroppen och bara kommunicerat med grymtanden och ylanden, för att sedan smörja in sig med clotted cream är dock förtal - hon hade faktiskt skinnhandskar, teatermask och ett par halvlånga ylleherrkalsonger på sig!

Elsie är spontan och lössläppt, och blir lätt uttråkad. Intressanta projekt eller spännande ny kunskap får henne att fokusera. Även om hon egentligen är en rätt rar person, har hon en tendens att trampa i klaveret. Hennes entusiasm är smittande, och mer än en stel engelsman har funnit sig i oväntade situationer tack vare hennes inflytande. Hon är mager och lite kutryggig, med stora, intensiva bruna ögon. Hon älskar att klä sig i märkliga kläder som hon gärna syr och syr om själv, särskilt klänningar och hattar. När hon gifte sig med baron von Bodenhausen passade hon på att börja ägna sig åt modern femkamp, där särskilt ridning, fäktning och simning har blivit passioner. Hon har till och med skaffat sig en skarp värja som hon gärna på mer eller mindre lagligt manér paraderar runt på Londons gator. Hur hon hamnat i Angelica-sällskapet kan många inte riktigt förstå, men hennes intresse för det avvikande och fallenhet för att hitta nya vinklar kan ingen förneka. Stephan Liegler i sällskapet såg tidigt hennes potential via hennes provocerande konstverk.

 

[verlandes.]

Återanvänder denna, som är en av de färdiga rollpersonerna till ett äventyr jag pelar med. Tycker själv att han har tydliga vibes, direkta kopplingar till äventyret och är lätt lägga egna idéer på.

 

[Rangertheman]

Min presentation av Ingrid Lindqvist (Call of Cthulhu Sverige) avsedd för de andra spelarna:

Hon är en vild och äventyrlig själ som drömmer om ett liv utanför de snäva ramar som samhället sätter för unga kvinnor. Rätt mycket av en rebell, skulle man kunna säga. Ingrid är uppvuxen i en välbeställd familj i Norrköping, och flyttade till Stockholm som 19-åring, för 7 år sedan. Hon är en duktig konstnär som för stunden målar abstrakta verk, med en touch av nordisk mystik. Hon är också mycket intresserad av det ockulta.

 

[God45]

Återanvänder denna, som är en av de färdiga rollpersonerna till ett äventyr jag pelar med. Tycker själv att han har tydliga vibes, direkta kopplingar till äventyret och är lätt lägga egna idéer på.


View attachment 30965

Den här är jätte bra! Massa att jobba med men inte en massa onödig text som inte tillför något!

 

[God45]

Min presentation av Ingrid Lindqvist (Call of Cthulhu Sverige) avsedd för de andra spelarna:

Hon är en vild och äventyrlig själ som drömmer om ett liv utanför de snäva ramar som samhället sätter för unga kvinnor. Rätt mycket av en rebell, skulle man kunna säga. Ingrid är uppvuxen i en välbeställd familj i Norrköping, och flyttade till Stockholm som 19-åring, för 7 år sedan. Hon är en duktig konstnär som för stunden målar abstrakta verk, med en touch av nordisk mystik. Hon är också mycket intresserad av det ockulta.

Riktigt bra!

 

[Hägerstrand]

Madame Zavinsky (Nordiska väsen)
Gammal spådam. Har många lämnade makar och barn spridda över landet.

 

[God45]

Detta är bakgrunden till Tatters of the King-rollperson baronessan Elsie Ehrlich von Bodenhausen. Rollspelsprofilen kan säkert anmärka på dess längd!

Elsie Ehrlich von Bodenhausen (född 1902) är en tyskättad konstnär i exil i London. Hon växte upp i Niedersachsen i den välbärgade övre medelklassen, men visade tidigt tecken på vantrivsel. Sin barndom ägnade hon mestadels åt dagdrömmeri och alltmer avancerat författande. Efter första världskriget kom hon i kontakt med de tyska dadaisterna, men var för ung för att bli en del av deras rörelse. På konstskolan i Hannover lärde hon sig att skulptera, samt fick ett gediget intresse för utomeuropeisk kultur. Hon gifte sig 1922 med baron Hilmer von Bodenhausen, men tröttnade på hans fyrkantighet, och lämnade honom bakom sig i Tyskland, för ett liv som konstnär i England.

De senaste åren har Elsie gjort skandal i London genom sin konst. Hon dök upp som levande staty i märklig mundering i skrikiga färger på Sculpture Today 1925, och “råkade” knuffa omkull en annan konstnärs verk. Hon skrev den medvetet saboterade sonettkransen Die Kotflöte till en poesitävling - och det sägs att den åldrade poeten Thomas Hardy föll i gråt när han läste de skavande fula rim som bröt av mot en annars perfekt, närapå sublim vers. Hennes indonesiskt inspirerade ritualdans runt Stonehenge sågs som ett hån mot engelskt kulturarv. Hennes skulpturserie “Puppets of the Duskland” med tärda och långsmala människogestalter har kallats för oroande och olustig. Att hon skulle ha kommit till lady Bickerburys Afternoon Tea for the Modern Artists förra senvåren utan en tråd på kroppen och bara kommunicerat med grymtanden och ylanden, för att sedan smörja in sig med clotted cream är dock förtal - hon hade faktiskt skinnhandskar, teatermask och ett par halvlånga ylleherrkalsonger på sig!

Elsie är spontan och lössläppt, och blir lätt uttråkad. Intressanta projekt eller spännande ny kunskap får henne att fokusera. Även om hon egentligen är en rätt rar person, har hon en tendens att trampa i klaveret. Hennes entusiasm är smittande, och mer än en stel engelsman har funnit sig i oväntade situationer tack vare hennes inflytande. Hon är mager och lite kutryggig, med stora, intensiva bruna ögon. Hon älskar att klä sig i märkliga kläder som hon gärna syr och syr om själv, särskilt klänningar och hattar. När hon gifte sig med baron von Bodenhausen passade hon på att börja ägna sig åt modern femkamp, där särskilt ridning, fäktning och simning har blivit passioner. Hon har till och med skaffat sig en skarp värja som hon gärna på mer eller mindre lagligt manér paraderar runt på Londons gator. Hur hon hamnat i Angelica-sällskapet kan många inte riktigt förstå, men hennes intresse för det avvikande och fallenhet för att hitta nya vinklar kan ingen förneka. Stephan Liegler i sällskapet såg tidigt hennes potential via hennes provocerande konstverk.

Eftersom du ber mig anmärka på längden: Jag tycker den här är för lång och för lång av ingen anledning. Du förmedlar grejen men sedan har du utsvävningar och detaljer som absolut inte behöver vara här för att förmedla något. Den är väldigt prosa av anledningar som en rollspelsbakgrund inte tjänar på. Det är mest darlings och fett runt en kärna av något intressant. Skriv om den här men ge dig själv en ordbudget på typ 50 ord, du kommer få med allt av värde och det kommer vara vassare.

 

[God45]

Madame Zavinsky (Nordiska väsen)
Gammal spådam. Har många lämnade makar och barn spridda över landet.

Allt man behöver. Let’s play! Jag kommer ha ett barn eller en make på varje ställe gruppen kommer till.

 

[folketsfiende]

Eftersom du ber mig anmärka på längden: Jag tycker den här är för lång och för lång av ingen anledning. Du förmedlar grejen men sedan har du utsvävningar och detaljer som absolut inte behöver vara här för att förmedla något. Den är väldigt prosa av anledningar som en rollspelsbakgrund inte tjänar på. Det är mest darlings och fett runt en kärna av något intressant. Skriv om den här men ge dig själv en ordbudget på typ 50 ord, du kommer få med allt av värde och det kommer vara vassare.

Det är verkligen roligt att vi kan tycka så olika! För mig är det de specifika detaljerna som gör det användbart.

 

[God45]

Det är verkligen roligt att vi kan tycka så olika! För mig är det de specifika detaljerna som gör det användbart.

Jag har en specifik fråga på det!

Hela mittstycket som bara är exempel på hur hon putslustig varit konstig? Liksom, kommer det vara användbart på ett ”Haha! Jag är erfaren på att smörja in mig i clotted cream! Detta kommer lösa problemet” sätt? Eller hur använder du det? För det ser ur som en blindtarm för mig.

 

[folketsfiende]

Jag har en specifik fråga på det!

Hela mittstycket som bara är exempel på hur hon putslustig varit konstig? Liksom, kommer det vara användbart på ett ”Haha! Jag är erfaren på att smörja in mig i clotted cream! Detta kommer lösa problemet” sätt? Eller hur använder du det? För det ser ur som en blindtarm för mig.

Det är inte användbart i meningen att det hjälper till att lösa några scenarion (förmodligen). För mig är det användbart på två sätt: dels för att ge mig själv en bild av vad för slags konst hon sysslat med, dels för att förklara rollpersonen för de andra spelarna. Naturligtvis spelar jag för att lösa scenariot, men jag spelar också för att i någon mån gestalta rollpersonen, och interagera med de andras rollpersoner. Här har det flera gånger uppstått små scener där jag tror att dessa exempel har hjälpt både mig och de andra i gestaltandet. Givet att vi spelar Tatters i Kutulu, tänker jag att kommer att kunna använda detta även för att visa hur Elsie dras ned i galenskap och påverkas av kosmiska krafter. Det handlar om hur Elsie löser mysteriet (eller misslyckas). Men det är kanske en fråga om spelstil. För mig behöver det inte vara så ekonomiskt och trärent - gärna lite knypplade dukar, osorterade tidningsklipp, och odiskade temuggar.

 

[folketsfiende]

Jag har en specifik fråga på det!

Hela mittstycket som bara är exempel på hur hon putslustig varit konstig? Liksom, kommer det vara användbart på ett ”Haha! Jag är erfaren på att smörja in mig i clotted cream! Detta kommer lösa problemet” sätt? Eller hur använder du det? För det ser ur som en blindtarm för mig.

Om du har tid och lust får du gärna göra en omskriven version, mer i linje med din effektiva minimalism!

 

[God45]

Om du har tid och lust får du gärna göra en omskriven version, mer i linje med din effektiva minimalism!

Elsie Ehrlich von Bodenhausen är en kontroversiell och excentrisk tyskättad konstnär som bor i London. Hon är tekniskt sett en baronessa via äktenskap. Hon är en fäktare och femkampare.


Eller, ännu kortare och som en aspekt i FATE:

Elsie Ehrlich von Bodenhausen, 1890s bästa Manic Pixie Dream Girl.

 

[verlandes.]

En av mina spelare hade en rollperson som jag tycker enormt mycket om:

"Hyacinth Chardonnay
Hyacinths största nöje i livet är skvaller och hon har därför gjort sig till en sorts professionell skvallertacka - hennes lägenhet är själva navet för Clactons ryktesspridning (och förtal)".

Oerhört användbart för mig som SL, så fort något var i görningen i stan var chansen stor att Hyacinth skulle få reda på det. Blev ett rätt organiskt sätt att starta vissa av äventyren, så att säga.

 

[folketsfiende]

Elsie Ehrlich von Bodenhausen är en kontroversiell och excentrisk tyskättad konstnär som bor i London. Hon är tekniskt sett en baronessa via äktenskap. Hon är en fäktare och femkampare.


Eller, ännu kortare och som en aspekt i FATE:

Elsie Ehrlich von Bodenhausen, 1890s bästa Manic Pixie Dream Girl.

Det här illustrerar rätt bra två olika idéer om vad som inspirerar, och vad som är i vägen. Tror inte en behöver välja en av dem för alltid, utan att det kanske kan bero på vad för slags rollspelande en ska delta i. För mig är det i vägen (denna gång) att din nedkortade version saknar detaljer. För kampanjspel kräver min överaktiva hjärna mer. I ett oneshot skulle jag dock vara nöjd med den korta versionen.

 

[krank]

Det är inte användbart i meningen att det hjälper till att lösa några scenarion (förmodligen).

Jag tänker lite likadant. "Användbarhet" beror ju på användandet, liksom. Och på användaren. Vad förväntar man sig att bakgrunden ska göra för jobb, vem är den för?

Jag tycker din rollperson är ett bra exempel på det jag pratat om tidigare: Den är skriven huvudsakligen för spelaren själv, har en massa detaljer man själv kan mysa i och tänka på och som bygger en känsla och en stämning utan att kosta något alls – jag som SL däremot behöver absolut inte ha koll på någonting i den utöver typ de korta versionerna @God45 skrev, och jag upplever inte någon förväntan från ditt håll att jag ska väva in något av det i pågående spel.

 

[Bitterknekt]

jag bidrar med min favvo-backstory genom tiderna. Skapad för en kortare kampanj i OSE, men filuren dog i första sessionen mot en kloak-kraken:

Black Burt, assassin med yrket sotare som fasad (rimlig anledning att klättra på tak, klä sig i svart och maskera sig med sot).
Som brukligt bland sotare på den tiden har han ett gäng föräldralösa barn som arbetar för honom, men mer som utkiker än för att sota. Han har blivit fäst vid barnen och är nu mer fosterfar än arbetsgivare till barnen. Hans driv är att försörja barnen, även om det är på olagliga sätt.

 

[Christoffer]

Skulle säga att är spelet sådant där jag behöver komma med en karaktär som faktiskt är något, bär med sig en mindre eller större dos av vad som kommer bli centralt för spelandet, så är bakgrundshistorien otroligt viktig. Senast nu i Oktoberlandet är min och min medspelares backstorys tight ihopsatta på grund av att våra karaktärer är syskon men deras roll blir också olika på grund av vilka de är osv. Vilka de är ligger till grund för typ allt spelande.

I Marvelspelet vi körde för ett tag sen var karaktärernas bakgrundshistoria och hur de upptäckt sina krafter helt och fullt centralt för massa delar av vilka SLPs som plockades upp och hur jag spelade dem.

Kan nog fortsätta rada upp i princip allt jag spelat eller spellett senaste tjugo åren...

Men, det bygger ju på att backstoryn är just en backstory till en story, inte ett karaktärsdrag + en rävjägarhatt på tjugo sidor (dvs sådant som sätter lite färg men i grunden spelar noll roll).