Nekromanti Ingen mer djäkla LEGO-skräck! Eller? [sketalångt]

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,446
Location
Stockholm
I summon my powers of...

...lying...?

Då hittar jag på nått ljug om hur de hela tiden ville göra splatterpunk med transvestiter och vampyrhundar, men att de inte fick det för Arne Rubin ville inte att hans fantsastiska idéer skulle användas. Då snodde de rakt av material som skickats in av några som kallade sig Piff och Puff, som senare blev väldigt arga på rollspel i allmänhet och det var faktiskt detta som var anledningen!

Eller nått annat roligt ljug.

M.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: I summon my powers of...

"Då hittar jag på nått ljug om hur de hela tiden ville göra splatterpunk med transvestiter och vampyrhundar"

Ärligt talat, det lät ganska häftigt...

Nå, jag kan nog inte komma till picknicken, men det där var ju en mysig förklaring i vilket fall som helst. Det var roligt att få veta lite om Kult också. Jag vågar inte prata med Micke, så jag nöjer mig med den infon tills vidare.

/Riz
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,575
Re: I summon my powers of...

Nå, jag kan nog inte komma till picknicken
Du vet vilken uppsjö av nedsättande tillmälen du kommer att drabbas av om du fegar ur.

Jag kanske är den stentuffa symbol för rå macho som du tror, men jag lovar att vi inte ska slå dig. Jag kan vara snäll också.
 

Bosse_UBBT

Swordsman
Joined
7 Feb 2000
Messages
429
Location
Stockholm
Re: Melker Things

Öhm. En fråga bara; har ni allvarligt sutit och klurat på hur det kriget skulle sett ut? Allvarligt?

Cheesh.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Melker Things

"Öhm. En fråga bara; har ni allvarligt sutit och klurat på hur det kriget skulle sett ut? Allvarligt?"

Nä, jag började fundera nu när Ento frågade. Men det var en bra fråga, tycker jag, för egentligen så är Yith/polyper en av de svagaste delarna i mythoset tycker jag. Dels ser de båda för idiotiska ut, och dels har de töntiga förmågor. "akta, den där inspector gadget-armen håller i en kamera som skjuter blixtar!" "Amadeus är död! en halvsmält Mr.Potato-head kom flygande från ingenstans och blåste ut en vind som flådde honom!"

Men visst, nu när Ento tog upp det så kan man ju se den konflikten som en symbol för förnuftets kamp mot vansinnet. De konformade varelserna i Australien är ju som en sorts menlösa människor, som plötsligt blir besatta av The Great Race och snabbt blir fantastiskt intelligenta och överlägsna. De blir civiliserade. De anfaller polyperna (vansinniga manifestationer, galna, instinktiva, sanslösa) och överraskar dem, tar och låser in dem i underjorden. När de sedan blir övermannade så lämnar the Great Race deras värdkroppar och konerna slås ut, chanslösa.

Det är nästan samma handling som med Elder Thingsen och Shoggotharna. De utvecklade och sofistikerade kuvar först det primitiva, men blir sedan övermannade och kuvade.

Man kan fråga sig vad konvarelserna egentligen tjänade på att en gång ha få varit värdkroppar. De blev upphöjda, de låste bort vansinniga, oberäknerliga, lynniga element och sedan åkte de på däng. Vad tjänar människan egentligen tjänar på att vara civiliserad?

---

Vad sägs om den tolkningen?

---

Tänker man så, då hamnar ju Yith/polyp-konflikten i ett intressantare läge, och man kanske kan bygga balla äventyr på den. Då gäller det ju att hitta en bild av konflikten som förmedlar tanken man har.

Jag vet inte. Jag förstår egentligen inte frågan. Jag funderar på allt. Det tar så lång tid att konstatera "jag ska då inte tänka på hur det där kriget skulle kunna se ut" så man kan lika gärna ägna den tiden på att fundera på hur det skulle kunna se ut istället. Att fantisera går ju på nolltid.

/Rising
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Jo, men...

Fem helt OLIKA skräckrollspel = fem gånger den budget som Kult hade antar jag. Men visst - det där tycks ju vara den amerikanska utvecklingen med specialinriktade rollspel. I stil med Buffy och AFMBE. Det tycker jag verkar rätt trist (även om Buffy verkar kul om AFMBE är ett schysst spel - jag ser dock inga mardrömskampanjer som sträcker sig över åtta månader i något av de spelen). Jag är inte säker på att jag hade blivit intresserad av "sexskräck" om det inte introducerats för mig genom Kult. Men okej, visst, det kanske finns ett problem här (även om jag har svårt att se det, det skulle vara betydligt värre om det var tvärtom - för mycket specialisering). Det är fortfarande inte ett problem, precis som du konstaterar, för den sl som vet vad han eller hon vill ha. Själva bredden kan i stället var tilltalande. Särskilt i Kult funkar det bra eftersom det faktiskt finns ett djup också (vilket jag gissar saknas i GURPS Horror på grund av dess öppenhet och allmängiltighet).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Jo, men...

"Fem helt OLIKA skräckrollspel = fem gånger den budget som Kult hade antar jag."

De får ju göra ett varsitt. Jag menar att nu gör fem personer på varsitt hål varsitt standardskräckrollspel, det vore kanske bättre om de inriktade sig på olika sorters skräck?

Om Little Fears aldrig ens hade försökt att vara Kult så tror jag att det hade blivit bättre.

"jag ser dock inga mardrömskampanjer som sträcker sig över åtta månader i något av de spelen)."

Nej, det kan vara en nackdel om spel blir så specialiserade att de bara blir krumelurer som är för extrema för att man ska kunna mogna i dem.

Men det är den distansen jag vill att vi ska ha. Genom att svälja fårskallebetet "ju fler olika spelsätt, desto bättre" så menar jag att den distansen kan gå förlorad. Då kan det balla ur åt endera håll.

"Själva bredden kan i stället var tilltalande. Särskilt i Kult funkar det bra eftersom det faktiskt finns ett djup också "

Det är kanske är det man ska sträva efter, att skriva rollspelet som en "tratt" som många direkt kan hitta någon del de gillar i, och som sedan specialiserar och individualiserar sig i sitt djup?

/Rising
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,608
Location
Uppsala
Re: Melker Things

Jag är själv lite kluven till konflikten. De metafysiska förklaringarna är egentligen ganska ointressanta ur ett RP-perspektiv, men om man drar in polyper och yith (som jag - tvärtemot Rising - tycker är ganska intressanta monster) så kommer man ju osökt att tänka på hur de fungerar.

Krigen tror inte jag att de egentligen var några riktiga "krig" ur den bemärkelse vi ser det. Antagligen hade de sina egna sätt att angripa, försvara och allt vad ett krig går ut på. Kanske tog det tusentals år innan konflikten var helt slut, för att den endast tog form av småskaliga och oregelbundna massanfall från polyperna, som sedan - i sin kaotiska anda - försvann för att komma tillbaka när de kände för det.

Jag tycker det är intressant att fundera på dessa saker, men egentligen påverkar de inte spelet allt för mycket förrän man väljer att ta in delar av det i spelet.

(Och hela grejen med brunnarna där man hittar flygande polyper är rätt kul, även om del två - att hitta den flygande polypen - aldrig besannas för RP...)
 

Ghoulz

Swordsman
Joined
27 Jan 2002
Messages
496
Location
Handen
Tratten! (OBS! Tråkig kompromissanda ahead!)

Så har vi en kompromiss - trattmetaforen! Ett rollspel bör presentera en rollspelsvärld och en uppsättning regler som fungerar som en "tratt". Kanske. Den enda universellt gångbara regeln är annars att det inte finns några universellt gångbara regler. Ett rollspels bra och dpliga sidor avgörs i det enskilda sammanhanget. Spelgrupp och tillfälle är nästan allt.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Nischade rollspel tack

Som jag ser det gäller frågan inte bara skräckrollspel utan rollspel överhuvudtaget men det är ju (nästan) alltid trevligt att diskutera här på skräckforumet så jag har inget att klaga på. Har väl egentligen inte så mycket att lägga till det du skriver (men å andra sidan känns det många gånger som om det här med att ha något att säga inte alltid står högt i kurs på forumet…) men jag tänkte i alla fall säga att jag tycker det ligger mycket i det. Det blir lätt så att spelen behandlar många saker dåligt än en sak bra och att vissa delar inverkar på möjligheten att använda de andra på ett bra sätt. Detta är dock redan nämnt så jag tänkte ta upp en annan aspekt på det hela; nämligen kommunikation och möjligheten att med utgångspunkt från ett spel skapa fungerande spelgrupper. För att illustrera redogör jag inledningsvis för en diskussion (synnerligen sammanfattad här både i tid och i omfattning!) mellan mig och en snubbe som lirat rollspel lika länge som jag själv och som jag spelat en del med senaste året:

”Så du är också intresserad av skräckspel.”
”Javisst, det vore kul om vi kunde lira lite skräck. Har blivit alldeles för lite skräck för min del, mitt Kult ligger t ex ständigt på hyllan utan att någon vill spela det.”
”Fast jag är tveksam till Kultskräcken. Magi, monster som man skjuter sönder med tuffa vapen …
”Det finns kanske de som spelar så men definitivt inte jag. Jag avskyr de delarna, sånt får inte vara med om jag ska spela Kult. Det som är roligast är om man är en vanlig person, eller lite förlorare nästan och de stora farorna inte visar sig öppet och…”
”Okej, men då kommer du verkligen att gilla Call of Cthulhu.”
”Ja, jag hoppas det. Men förresten i Call of Cthulhu finns det väl minst lika mycket monster och jättetuffingar som i Kults regelbok?”
”Nej, nej, något sånt blir det inte när jag spelleder utan allting kommer ligga på lägre nivå där man möjligtvis kan ana ockulta förtecken någonstans i bakgrunden. Tyngdpunkten kommer ligga på karaktärsspel, intriger…
”Låter som Vampire! Det här kommer bli bra!”
”Vampire… alltså, för mig känns det helt fel att spela ett monster som springer runt och slaktar oskyldiga människor om nätterna.”
”Men hallå! Hur tusan har du spelat Vampire?? Jag har lirat Vampire med tre olika spelledare och då bara en enda gång varit med om att en oskyldig människa fått sätta livet till på grund av rollpersonerna. Och jag var för övrigt helt oskyldig till det som hände.”
”Okej, då har jag väl fått fel uppfattning då. Förresten, vi skulle väl kunna testa någon gång också att spela något annat än skräck. Drakar och Demoners grundregler tycker jag vore kul att plocka fram igen…”
”Nej, snälla… Har man spelat rollspel i arton år har Drakar och Demoners grundregler i princip bara nostalgivärde. Medelmåttiga regler, ingen värld, inget stöd för att skapa intressanta personligheter, bakgrund, miljöer…”
”Men sånt kan man ju fixa ändå om man är rutinerad och reglerna behöver vi ju inte bry oss om så mycket, kan ju lira lite friform... Det var alltid kul på den tiden man spelade Drakar och Demoner och jag och mina polare gjorde lite egna grejer till det…”
”Öh, men vad ska man med Drakar och Demoners grundregler till om man spelar friform, gör alla miljöer själv och endast har den egna spelrutinen som stöd för att göra intressanta rollpersoner?”

Och så vidare…

Det finns så många olika sätt att spela ett spel på. Försöker man dra några slutsatser om någons sätt att spela utifrån vilka spel personen spelar/gillar är risken att man är fel ute uppenbar. Min spontana reaktion av att t ex någon spelar Dungeons & Dragons är att jag och vederbörande bör undvika att hamna vid samma spelbord. Men faktum är ju att den bäste spelledare jag haft (och som kanske även är den som varit roligast att snacka rollspel med för övrigt) hade D&D som favoritspel. Hur är det möjligt? Varför har inte ett spel (i tillräckligt stor utsträckning) funktionen att det samlar en viss typ av spelare som med stor sannolikhet skulle ha kul ihop?

Som jag ser det nischar sig spelen många gånger på fel områden. Fel för mig alltså, för det fall någon sitter och tror att jag försöker göra mig till talesman för den genomsnittlige www.rollspel.nu- besökaren (att jag skulle bli det vore väl mindre sannolikt…). Jag behöver bara kolla på rollspelsmakandeforumet för att få min uppfattning bekräftad:
”Hej, jag funderade på ett nytt stridssystem…”
”Jag tycker fantasyspelen är likadana allihop så nu ska jag göra något helt eget. Jag ska kalla orcherna något annat och göra alla dvärgar skägglösa.”.
(Okej, det var elakt skrivet, skicka hatbreven privat tack.) Jag blir marginellt mer sugen att spela t ex DoD för att någon fifflat med några sådana här detaljer i spelet. Det är helt andra frågor som är intressantast när jag ska bedöma om jag kommer att tycka det är kul att vara med att spela. Vad finns det för mig som spelare för möjlighet att skapa miljöer och individer i spelvärlden, vid kampanjstart respektive under pågående spel? Är rollpersonerna underordnade äventyren eller är det genom rollpersonsgenereringen som äventyr skapas? Är det meningen att man helt ska koncentrera sig på mer spektakulära händelser i rollpersonens liv och snabbspola allt däremellan eller tar vardagliga ting lika stor plats som mer speciella? Vilken faktiskt betydelse har rollpersonernas personlighet i spelet? Har man som spelare andra målsättningar än att spela sin rollperson? Anses spelarna själva kunna ta ansvar för hur de ska spela sina rollpersoner och vilken prestationsförmåga dessa ska ha eller är spelledaren den ende som anses klara detta ansvar och har han därför redskap för att se till att spelarna agerar som de bör enligt honom? Spelformer – scenarion, fristående äventyr, kampanjer som startar från noll, evighetslirande e t c? Sådant här vill jag ha svar på innan jag börjar spela med någon. Tyvärr verkar det dock ofta ses som detaljer som kan bestämmas inom spelgruppen eller får ge sig själva under spelets gång. Underkänt säger jag. Hur ska jag kunna intressera mig för hur initiativsystemet i strid fungerar om jag ännu inte fått svar på frågan om vad det egentligen är vi ska göra när vi sysslar med det som vi kallar rollspel? Och visst kan man själv skapa alla de delar jag nämnde ovan men å andra sidan kan jag också skapa stridssystem, färdighetssystem e t c på egen hand. Jag tror att väldigt många konflikter inom spelgrupper skulle undvikas om det från början stod mer klart vad det är man sysslar med och vilka medel som kommer att användas för att uppnå det gemensamma målet att ha kul. Det skulle också underlätta betydligt när nya spelgrupper skapas. Eftersom spelen ger helt olika associationer för olika personer är risken uppenbar att två personer som vill spela på samma sätt inte finner varandra eftersom de tror att den andre betonar andra delar i spelet än vad som faktiskt är fallet. Så fram för spel som nischar sig och som står för något! Om jag och någon som jag tycker spelar på ett sätt som är helt åt skogen har samma spel på listan över favoriter är det något som inte stämmer.

”Med andra ord: Du vet att du har fel när ingen protesterar.”

Vågar man som slutsats av det bestämma sig för att de gånger man klämmer ur sig något som verkar ta som en hård pungspark på en och annan forumdeltagare så har man rätt i det man skriver?

”Det slår mig när jag läser recensioner och åsikter om diverse skräckrollspel att ett och samma ideal återkommer gång på gång som något sorts maniskt mantra:

"Det här spelet är bra, för man kan lira det på alla möjliga sorters sätt!"


Det får mig att tänka på när jag häromdagen läste en av nyheterna på www.rollspel.nu:s startsida:

”Arxedus är ett nytt, spännande fantasyrollspel som är gratis att ladda ner ifrån vår hemsida. Reglerna passar både nybörjare och erfarna och ger SL stora valmöjligheter. Världen borgar för många spännande och äventyrliga kampanjer. ”

Zzzz… Kommer jag att undersöka ovanstående spel närmare? Kommer jag att besöka Skånemejeriers hemsida för att se om deras mellanmjölk har samma innehåll som Arlas? Kommer jag att kolla efter om det är gamle eller nye kungen på enkronorna nästa gång jag betalar parkeringsavgift? Ni fattar… Om någon kan visa mig att Riotminds eller Neogames i reklamen för DoD respektive Eon skriver ”DoD/Eon är gammal skåpmat i form av ett fantasyrollspel som inte har någon spänning att erbjuda. Reglerna passar varken nybörjare eller erfarna och SL är i princip helt låst. De spännande och äventyrliga kampanjer som kan skapas ur spelvärlden kan i bästa fall räknas på ena handens tumme.” lovar jag att ompröva mina tankar om Arxedus pressmeddelande!

Arcana
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Var sak på sin plats

"Jag behöver bara kolla på rollspelsmakandeforumet för att få min uppfattning bekräftad:
?Hej, jag funderade på ett nytt stridssystem??"


...handen på levern, vad hade du förväntat dig från ett rollspelsmakarforum? Prat om hur ett rollspel ska konstrueras eller prat om hur ett rollspel ska spelas?
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,309
Location
Enköping
Re: Nischade rollspel tack

Hur stor marknad tror du det finns för spel som är så nischade som du verkar vilja ha dem?

Det finns en anledning till varför många spela är så breda som de är och det är för att de ska passa så många som möjligt. Jag tycker gott och väl man kan diskutera med speleldaren innan hur han tänker sig sitt spelande, eller spela en gång med denne och sedan bestämma ifall det är något för en själv eller inte.

De spel som är så nischade som du vill ha dem är nog de hemsystem som filk snickrar på själva, gjorda för att passa den spelgrupp man har och den spelledarstil man själv gillar. Om nån skulle pröva sig att ge ut ett kommersiellt rollspel där det stod precis hur det ska spelas, hur ofta, hur långa äventyren ska vara och så vidare så tar det troligtvis inte längre tid än tills första spelledaren som köpt sig ett ex har läst det innan det ändras.
Jag vet att jag som spelledare har en viss stil, jag vet vad jag väljer att spela eller inte, och även om ett spel säger något annat så är det mycket svårt att ändra på 15 år av invant beteende.

Inte så underligt heller, preferenser har ju alla och i många saker, folk kan inte ens se en film på samma sätt. En del vill inte gå på bio, andra vill att helst se en film i tystnad, andra kommentera den medans den går, en del vill snacksa till filmen, andra koncentrerat stirra osv.

Rollspel tycker jag personligen också är en så underbar grej just för det som kan ske i mötet mellan spelledaren och rollspelet och sedan spelledaren och spelarna. Man kan vara delaktig i skapandet på ett sätt som jag inte kan lika lätt i film eller serier. Det är också tjusningen. De där ögonblicken när jag får inspirationsrysningar när jag läser ett rollspel och ser äventyrsscenerna framför mig. "Precis så här kommer jag att beskriva den här saken" "Den här känslan vill jag förmedla".
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Nej, nej och åter nej

”...handen på levern, vad hade du förväntat dig från ett rollspelsmakarforum? Prat om hur ett rollspel ska konstrueras eller prat om hur ett rollspel ska spelas?”

Här tycker jag mig se en antydan till precis det som jag reagerar på: De delar som jag i första hand tycker är relevanta i ett spel (och sålunda också i spelmakandet) betraktas av många som fristående från spelet - och får ingen eller mycket marginell plats i ett spel. Jag tycker det är helt fel. De saker jag tog upp är sådant som jag vill se väl behandlat i ett spel; det är inte några enkla ”ja och nej”-frågor som kan slängas in på några rader i förbifarten. Det är saker som bör genomsyra spelet och är grundläggande för min uppfattning om det. Och de brukar sällan dyka upp i diskussionerna om stridsregler förresten…

Vad jag sen förväntar mig att se när jag tittar på rollspelsmakandeforumet är en annan sak. Jag har ingen annan förväntan än att det kommer fortsätta dyka upp trådar på rollspelsmakandeforumet om detaljer i spelen och jag kommer inte försöka hindra det (hur skulle jag ens kunna?) och ibland kommer jag även att läsa vissa inlägg i dem och i något fall kanske till och med svara på något. Jag är inte främmande för att själv slänga in en fråga om mindre delar i ett spel. Jag konstaterar dock att det finns andra delar i spelen som jag tycker det är intressantare att diskutera. Men det är ju som sagt jag det. Jag är fullt medveten om att det är många som inte delar min uppfattning om vad som är relevant i ett spel.

Men nu ska jag snart åka bort ett tag så om du har några nya stridsregler som du vill att jag och min onda hjärna ska göra dig mindre nöjd med så får du nog vänta ett tag… <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />

Arcana
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Jomenvisstserru!

"De delar som jag i första hand tycker är relevanta i ett spel (och sålunda också i spelmakandet) betraktas av många som fristående från spelet - och får ingen eller mycket marginell plats i ett spel."

Njä. Det finns en mycket mer grundläggande skillnad. Ett spels regler är en teoretisk konstruktion. Man kan prova olika modeller fram och tillbaka när det gäller regler.

Däremot, hur man spelar ett spel kan inte abstraheras till teori. Det måste praktiseras, mellan spelare och spelledare. Således hör det snarare hemma på det empiriska, själva spelandet, och passar därmed bättre hemma på det vanliga rollspelsforumet, där även spelare kan uttala sig om huruvida de uppskattar spelkonstruktörens knasiga idéer.

Således tar jag mycket hellre upp saker som avslutade kampanjer på rollspelsforumet än på rollspelsmakarforumet, även om de är viktiga delar i kampanjen och spelet.

Sen kan du ju se det på det här sättet - det finns två sorters rollspelskonstruktörer: erfarna och oerfarna. Oerfarna rollspelskonstruktörer ger sig in på stridsreglerna utan att veta varför. De vet förmodligen inte ens vad du pratar om, och kommer inte att intressera dig på några år än. Erfarna rollspelskonstruktörer vet däremot exakt vad de vill ha för underliggande teman som genomsyrar deras spel. De behöver inte diskutera dem. Det är för dem lika vettigt som att diskutera syrets existens, typ. Däremot är de intresserade av att diskutera de teoretiska aspekterna av sina spel - det vill säga reglerna.
 

CGH

Warrior
Joined
2 Sep 2001
Messages
288
Location
Utanför Linköping
Re: Nischade rollspel tack

Jag tror att väldigt många konflikter inom spelgrupper skulle undvikas om det från början stod mer klart vad det är man sysslar med och vilka medel som kommer att användas för att uppnå det gemensamma målet att ha kul.
Jag håller med. Sådan saker, om de är beskriva alls, finns undangömda "nånstanslångtbakispeledarkapitletpåbokensomspelarnaaldrigläser"

Spelarna har därför inte nån aning om hur de kan sammarbeta i gruppen för att alla skall få ut mesta möjliga utav spelet.

Jag gjorde en gång en "ankät" för att ta reda på hur spelarna ville ha en del elementen som inte spelböckerna tog upp. Visserligen inte just det som det pratas om nu.

Vad finns det för mig som spelare för möjlighet att skapa miljöer och individer i spelvärlden, vid kampanjstart respektive under pågående spel? Är rollpersonerna underordnade äventyren eller är det genom rollpersonsgenereringen som äventyr skapas? Är det meningen att man helt ska koncentrera sig på mer spektakulära händelser i rollpersonens liv och snabbspola allt däremellan eller tar vardagliga ting lika stor plats som mer speciella? Vilken faktiskt betydelse har rollpersonernas personlighet i spelet? Har man som spelare andra målsättningar än att spela sin rollperson? Anses spelarna själva kunna ta ansvar för hur de ska spela sina rollpersoner och vilken prestationsförmåga dessa ska ha eller är spelledaren den ende som anses klara detta ansvar och har han därför redskap för att se till att spelarna agerar som de bör enligt honom? Spelformer – scenarion, fristående äventyr, kampanjer som startar från noll, evighetslirande e t c?
Sen verkar det som om du vill ha verkligt smala spel. Jag tycker istället att frågorna ovan skall tas upp bättre i spelen, där även spelarna kan läsa om dem, men att det fortfarande skall vara ganska öppet hur man besvarar dom.
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Nischade rollspel tack

”Hur stor marknad tror du det finns för spel som är så nischade som du verkar vilja ha dem?”

Säkert inte så stor för i så fall skulle det antagligen finnas fler av dem. Jag inser ju självklart att om det anses vara en chansning att ge ut Kult på svenska igen så är det antagligen en ännu större chansning att ge ut en omgång Kult-splatter, en omgång Kult-ångest, en omgång Kult-mythos, en omgång Kult-deckare o s v. Men jag skriver inte vad jag tror är realistiskt eller vad jag tror att den genomsnittlige konsumenten vill ha; jag skriver hur jag vill ha det.
Hur som helst tror jag faktiskt att det inom en genre vars innehåll tilltalar många, säg fantasy eller sci-fi skulle vara möjligt att på den internationella marknaden få ett spel med nischat spelsätt att gå hem. Inte försäljningssiffror i klass med Vampire eller D&D kanske men ändå. Kolla bara på hur många spel det trots allt finns inom fantasygenren och som inte är alltför olika varandra – jag tror inte att det nödvändigtvis skulle vara flopp om något av den försökte profilera sig på ett annat sätt genom de klassiska innehållsdelarna. Faktum är ju för övrigt att det idag faktiskt tas ställning till flera av de saker som jag tog upp i en del spel. Det känns dock som om det i första hand görs slentrianmässigt, inte för att spelkonstruktörerna verkligen funderat igenom det hela. Kan förresten såhär i förbifarten nämna att jag har ställt tillbaka både DoD6 och nya Mutant i butikshyllan igen efter att ha kollat i dem vad som står om förändring av rollpersonernas värden.

”Om nån skulle pröva sig att ge ut ett kommersiellt rollspel där det stod precis hur det ska spelas, hur ofta, hur långa äventyren ska vara och så vidare så tar det troligtvis inte längre tid än tills första spelledaren som köpt sig ett ex har läst det innan det ändras.”

Självklart skulle folk ändra i grejerna men det gör man väl idag också i sina spel, i de saker som de spelen koncentrerar sig på? Om t ex du och några andra ska spela DoD så krävs bara ett unisont ”vi skiter helt i magin!” så är ni av med den. Grejen är dock den att du på ganska säkra grunder kan utgå från att det kommer finnas med magi i DoD om inget annat sagts.

”Jag vet att jag som spelledare har en viss stil, jag vet vad jag väljer att spela eller inte, och även om ett spel säger något annat så är det mycket svårt att ändra på 15 år av invant beteende. ”

Men det skulle i alla fall vara lättare att ändra på det om det finns verkligt stöd för det i ett spel. Med stöd menar jag då någonting mera än en halvsida där de frågar jag tog upp besvaras med ett ”ja”, ”nej”, ”det förstnämnda” eller dylikt. Sen kan man ju förstås komma fram till att det gamla hederliga spelsättet passar gruppen bättre men även det är ju något värt. Jag har själv lärt mig väldigt mycket om vad det är jag verkligen tycker är kul och fungerar bra just genom att råka ut för eller läsa om motsatserna.

”Inte så underligt heller, preferenser har ju alla och i många saker, folk kan inte ens se en film på samma sätt. En del vill inte gå på bio, andra vill att helst se en film i tystnad, andra kommentera den medans den går, en del vill snacksa till filmen, andra koncentrerat stirra osv.”

Precis och även här har det hänt att jag skulle vilja att biobiljetten sa något mera än bara vilken film man ska få se. Ska jag gå och se Sagan om de två tornen igen vill jag ha en salong som är fri från ringande mobiltelefoner, folk som vrider sig i skrattsalvor så fort Gimli säger något, utrop som ”nä, gud va söt han är” varje gång Gollum syns till och... usch jag blir bara förbannad när jag tänker på de tre timmar jag plågades.

Arcana
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg


”Njä. Det finns en mycket mer grundläggande skillnad. Ett spels regler är en teoretisk konstruktion. Man kan prova olika modeller fram och tillbaka när det gäller regler.

Däremot, hur man spelar ett spel kan inte abstraheras till teori. Det måste praktiseras, mellan spelare och spelledare. Således hör det snarare hemma på det empiriska, själva spelandet, och passar därmed bättre hemma på det vanliga rollspelsforumet, där även spelare kan uttala sig om huruvida de uppskattar spelkonstruktörens knasiga idéer.

Således tar jag mycket hellre upp saker som avslutade kampanjer på rollspelsforumet än på rollspelsmakarforumet, även om de är viktiga delar i kampanjen och spelet. ”


Tja, var på rollspel.nu sakerna diskuteras är av underordnad betydelse för min del. Det som jag ville ha fram när jag nämnde rollspelsmakandeforumet i mitt inlägg var just det här med vilka frågor som i allmänhet verkar ses som väsentliga av spelkonstruktörer och att jag där inte har samma uppfattning som många andra. Så vad som ska diskuteras på just rollspelsmakandeforumet på www-rollspel.nu är inget att hänga upp sig på här tycker jag, det är tveklöst en bisak i sammanhanget.

Mer väsentligt är att jag inte håller med dig när det gäller uppdelningen i empiriskt och teoretiskt. Det jag menar är som sagt var att spelsättet inte bör separeras från spelreglerna i övrigt, jag vill se spel där detta är integrerat eftersom jag menar att det påverkar många olika delar. Precis som allt annat i spelet blir det något som prövas teoretiskt och empiriskt vid spelkonstruktionen, och detta ihop med allt annat, inte som något separat. För att ta en av de frågor jag ställde: ”Vad finns det för mig som spelare för möjlighet att skapa miljöer och individer i spelvärlden, vid kampanjstart respektive under pågående spel?”. Hur man ställer sig i den frågan påverkar avsnitten om rollpersonens bakgrund, dess personlighet, färdigheter, förmågor, världsbeskrivningar… För mig är det väsentligt att jag som spelare kan påverka spelvärlden och detta vill jag ha regler och stöd för, på samma sätt som jag vill regler och stöd för att avgöra utfallet av olika händelser som kan inträffa i spelvärlden. Men det är väl bara att konstatera att vi (som så många gånger förr) har olika uppfattning.

”Sen kan du ju se det på det här sättet - det finns två sorters rollspelskonstruktörer: erfarna och oerfarna. Oerfarna rollspelskonstruktörer ger sig in på stridsreglerna utan att veta varför. De vet förmodligen inte ens vad du pratar om, och kommer inte att intressera dig på några år än. Erfarna rollspelskonstruktörer vet däremot exakt vad de vill ha för underliggande teman som genomsyrar deras spel. De behöver inte diskutera dem. Det är för dem lika vettigt som att diskutera syrets existens, typ. Däremot är de intresserade av att diskutera de teoretiska aspekterna av sina spel - det vill säga reglerna.”

Det vore ju onekligen ett konstigt sätt att det hela på. Jag själv t ex passar inte in i någon av grupperna så redan där kan vi ju konstatera att det finns fler än två sorters spelkonstruktörer. Helt unik är jag inte heller, jag (som betraktar mig som erfaren men ändå är intresserad av att vrida och vända på grundläggande teman och den effekt de får på resten) har t ex polaren Per som jag senast för några dagar sedan i vanlig ordning hade ett givande fetesamtal med om det här med spelsätt och implementering av det. Och det finns fler än vi kan jag lova även om de kanske inte är så vanliga här på forumet. Sen är det en annan sak att det säkert är en majoritet av spelkonstruktörerna som passar in i din uppdelning, och jag kan få ut en del av att diskutera med dem också.

Arcana
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Re: Nischade rollspel tack

”Sen verkar det som om du vill ha verkligt smala spel. Jag tycker istället att frågorna ovan skall tas upp bättre i spelen, där även spelarna kan läsa om dem, men att det fortfarande skall vara ganska öppet hur man besvarar dom.”

Din variant är säkert mer realistisk i alla fall och den ser till att det här med spelsätt åtminstone diskuteras. Jag önsketänker dock lite och ser framför mig nischade spel som är precis såsom jag vill ha dem. Men man kan ju ge sig fasen på att spelen skulle nischa sig på något annat än det jag vill och då är nog din variant bättre…

Arcana
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Vad jag vet

Såvitt jag vet kollade Nisse Gullikson mycket på Clive Barker, medan Micke och Gunilla satt och plöjde kabbala.

Håkan Ackegård föreslog att man skulle ge ut det renodlade splatterspelet "Ulk" istället, men han fick visst inget större gehör för det. (-:

--
Åke
 
Top