Nightfang
Warrior
Amen ! [NT]
I am finding myself walking into insanity, and I have crossed the point of no return...
I am finding myself walking into insanity, and I have crossed the point of no return...
Krille
Super Moderator
Re: Regler [LT]
"Varför hänger alla upp sig på regelsystemet som presenteras i ett rollspel."
För det första är det den del som kan diskuteras objektivt. Ett regelsystem som inte klarar av sin uppgift klarar inte av uppgiften bättre för att man tycker om det. Om absurda resultat uppstår (till exempel att det blir lättare att fumla ju bättre man är om svårigheten är över 7) så gör de det oavsett om jag tycker om reglerna eller inte.
För det andra hänger jag upp mig på resten också, men det är subjektivt.
"Tycker man inte om det använder man sig inte av det helt enkelt utan något man är mer bekväm med."
Det finns en gräns...
Jag brukar mäta ett rollspels kvalitet i hur lite man måste ändra för att det ska bli spelbart. När man, som i vissa fall, måste skriva om hela regelsystem för att få det att fungera så är det inte längre värt att köpa det rollspelet. Då kan man lika gärna skriva ett eget.
Vampire faller för min del långt bortom den gränsen. Det finns så mycket luddigheter och absurditeter i regelsystemet att det i princip behöver skrivas om helt eller ignoreras för att det ska fungera. Eftersom jag inte tror på friform/stårytelling och därmed inte är för idén att ignorera reglerna återstår att bygga om dem. Är det värt besväret? Nej.
"När man gör ett regelsystem så kan man inte förvänta sig att ALLA rollspelare som köper det ska tycka om det, det är helt omöjligt - Som att prata skolmat ungefär ;-)"
Men ska det vara så förbaskat svårt att bygga ett lika enkelt och snabbt regelsystem som fungerar? Västmark har ett. Ars Magica har ett. Fuzion har (är) ett. De är snabbare och enklare än Storyteller<sup>TM</sup>-systemet och saknar Storyteller<sup>TM</sup>-systemets absurditeter och luddigheter. Man behöver inte ignorera dem för att de ska fungera, men man kan fortfarande ignorera dem om man vill.
Jag föredrar att ha ett val. Vill jag ignorera ett regelsystem så ska jag kunna det. Jag ska inte vara tvungen att göra det för att få det att fungera.
"Gör man bara X behöver man inte Y. Det perfekta regelsystemet finns inte, för ALLA kommer inte tycka om det eller sättet man spelar det på."
Visst, men om man gör Y och det finns regler för det så förväntar jag mig att reglerna för Y ska fungera. Jag förväntar mig att om jag ska lägga ut pengar på produkten så ska det vara testat och större delen av buggarna utrensade. Jag kräver inte att det är perfekt. Jag kräver bara att det ska fungera.
Ibland får jag intrycket att Mark Rein*Hagen skrev Storyteller<sup>TM</sup>-systemet som han gjorde enbart för att vara annorlunda, inte för att det skulle vara praktiskt. Och jag får ännu mer intrycket att 1st och 2nd Ed av Vampire var speltestutgåvor, och att spelet har speltestats ute hos konsumenterna i betaform i åtta år eller så och tagit betalt av oss för att vi ska få göra det. Först i tredje utgåvan börjar vi närma oss något som jag skulle kunna tänka mig att ta betalt för.
Och det är väl den nedre ändan av min kritik: om jag köper ett spel så förväntar jag mig att det är speltestat och klart. Jag vill inte lägga ut pengar på en "public beta", vare sig vi talar rollspel eller program. Och jag vill definitivt inte lägga ut pengar på att speltesta en produkt.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Varför hänger alla upp sig på regelsystemet som presenteras i ett rollspel."
För det första är det den del som kan diskuteras objektivt. Ett regelsystem som inte klarar av sin uppgift klarar inte av uppgiften bättre för att man tycker om det. Om absurda resultat uppstår (till exempel att det blir lättare att fumla ju bättre man är om svårigheten är över 7) så gör de det oavsett om jag tycker om reglerna eller inte.
För det andra hänger jag upp mig på resten också, men det är subjektivt.
"Tycker man inte om det använder man sig inte av det helt enkelt utan något man är mer bekväm med."
Det finns en gräns...
Jag brukar mäta ett rollspels kvalitet i hur lite man måste ändra för att det ska bli spelbart. När man, som i vissa fall, måste skriva om hela regelsystem för att få det att fungera så är det inte längre värt att köpa det rollspelet. Då kan man lika gärna skriva ett eget.
Vampire faller för min del långt bortom den gränsen. Det finns så mycket luddigheter och absurditeter i regelsystemet att det i princip behöver skrivas om helt eller ignoreras för att det ska fungera. Eftersom jag inte tror på friform/stårytelling och därmed inte är för idén att ignorera reglerna återstår att bygga om dem. Är det värt besväret? Nej.
"När man gör ett regelsystem så kan man inte förvänta sig att ALLA rollspelare som köper det ska tycka om det, det är helt omöjligt - Som att prata skolmat ungefär ;-)"
Men ska det vara så förbaskat svårt att bygga ett lika enkelt och snabbt regelsystem som fungerar? Västmark har ett. Ars Magica har ett. Fuzion har (är) ett. De är snabbare och enklare än Storyteller<sup>TM</sup>-systemet och saknar Storyteller<sup>TM</sup>-systemets absurditeter och luddigheter. Man behöver inte ignorera dem för att de ska fungera, men man kan fortfarande ignorera dem om man vill.
Jag föredrar att ha ett val. Vill jag ignorera ett regelsystem så ska jag kunna det. Jag ska inte vara tvungen att göra det för att få det att fungera.
"Gör man bara X behöver man inte Y. Det perfekta regelsystemet finns inte, för ALLA kommer inte tycka om det eller sättet man spelar det på."
Visst, men om man gör Y och det finns regler för det så förväntar jag mig att reglerna för Y ska fungera. Jag förväntar mig att om jag ska lägga ut pengar på produkten så ska det vara testat och större delen av buggarna utrensade. Jag kräver inte att det är perfekt. Jag kräver bara att det ska fungera.
Ibland får jag intrycket att Mark Rein*Hagen skrev Storyteller<sup>TM</sup>-systemet som han gjorde enbart för att vara annorlunda, inte för att det skulle vara praktiskt. Och jag får ännu mer intrycket att 1st och 2nd Ed av Vampire var speltestutgåvor, och att spelet har speltestats ute hos konsumenterna i betaform i åtta år eller så och tagit betalt av oss för att vi ska få göra det. Först i tredje utgåvan börjar vi närma oss något som jag skulle kunna tänka mig att ta betalt för.
Och det är väl den nedre ändan av min kritik: om jag köper ett spel så förväntar jag mig att det är speltestat och klart. Jag vill inte lägga ut pengar på en "public beta", vare sig vi talar rollspel eller program. Och jag vill definitivt inte lägga ut pengar på att speltesta en produkt.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Re: Bra system
Jag har svårt att tänka mig ett sytem där man har regler för allt, och man om det inte skulle finnas en regel lätt kan improvisera fram en, oavsett situationen. Jag har svårt att komma på en regel för att klona får i Västmark (visserligen har jag lite svårt att komma på allt möjlgit just nu), även om det är ett bra system, som går att använda i andra världar med vissa modifikationer.
Om man skulle följa din tes är Västmark alltså inte ett bra system, då jag åtminstone för ögonblicket inte kan komma på en bra regel om att klona får. För tänk om en spelare i en annan spelvärld skulle få för sig att göra något sådant!?
Livet som hummer är inte så lätt alla gånger...
- Bobby
Jag har svårt att tänka mig ett sytem där man har regler för allt, och man om det inte skulle finnas en regel lätt kan improvisera fram en, oavsett situationen. Jag har svårt att komma på en regel för att klona får i Västmark (visserligen har jag lite svårt att komma på allt möjlgit just nu), även om det är ett bra system, som går att använda i andra världar med vissa modifikationer.
Om man skulle följa din tes är Västmark alltså inte ett bra system, då jag åtminstone för ögonblicket inte kan komma på en bra regel om att klona får. För tänk om en spelare i en annan spelvärld skulle få för sig att göra något sådant!?
Livet som hummer är inte så lätt alla gånger...
- Bobby
Krille
Super Moderator
Re: Bra system
"Jag har svårt att komma på en regel för att klona får i Västmark (visserligen har jag lite svårt att komma på allt möjlgit just nu), även om det är ett bra system, som går att använda i andra världar med vissa modifikationer."
Tja, med förbehåll att det faktiskt är möjligt i spelvärlden så jo, jag står för vad jag säger.
Det är möjligt att boffra i Vampire (och rätt många gör det). Således bör reglerna fungera för det. Det gör de dock inte särskilt bra.
Det är inte möjligt att skjuta automateld eller klona får i Västmark. Således behöver inte reglerna ta upp det.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Jag har svårt att komma på en regel för att klona får i Västmark (visserligen har jag lite svårt att komma på allt möjlgit just nu), även om det är ett bra system, som går att använda i andra världar med vissa modifikationer."
Tja, med förbehåll att det faktiskt är möjligt i spelvärlden så jo, jag står för vad jag säger.
Det är möjligt att boffra i Vampire (och rätt många gör det). Således bör reglerna fungera för det. Det gör de dock inte särskilt bra.
Det är inte möjligt att skjuta automateld eller klona får i Västmark. Således behöver inte reglerna ta upp det.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Re: Bra system
Men Västmark är ett bra system, som skulle kunna användas i andra spelvärldar. Och vem vet hur den teknologiska utvecklingen gått där, den kanske till och med genom någon religion fokuserats på kloning (som den där amerikanska sekten som vill klona människor, minns inte vad de hette). Visserligen kan det vara så ovanligt med kloning där att det knappt behövs några regler för det, men en dag står en spelare där med ett gäng medhjälpare, ett rejält laboratorium och några får!!! Det kanske är ett osannolikt scenario, men det kan hända!
Livet som hummer är inte så lätt alla gånger...
- Bobby
Men Västmark är ett bra system, som skulle kunna användas i andra spelvärldar. Och vem vet hur den teknologiska utvecklingen gått där, den kanske till och med genom någon religion fokuserats på kloning (som den där amerikanska sekten som vill klona människor, minns inte vad de hette). Visserligen kan det vara så ovanligt med kloning där att det knappt behövs några regler för det, men en dag står en spelare där med ett gäng medhjälpare, ett rejält laboratorium och några får!!! Det kanske är ett osannolikt scenario, men det kan hända!
Livet som hummer är inte så lätt alla gånger...
- Bobby
Re: Bra system
Improvisera. /images/icons/wink.gif
Nä, men ärligt talat så tycker jag att det är okej om ett spel inte vänder sig till boffrare. Dom får väl låta bli att köpa det bara.. Taskigt, men spelet är inte till för dom. (Antar jag?)
/RIKTIG Coolhet kommer från harmoni..
Och jag är cool! /images/icons/cool.gif
Improvisera. /images/icons/wink.gif
Nä, men ärligt talat så tycker jag att det är okej om ett spel inte vänder sig till boffrare. Dom får väl låta bli att köpa det bara.. Taskigt, men spelet är inte till för dom. (Antar jag?)
/RIKTIG Coolhet kommer från harmoni..
Och jag är cool! /images/icons/cool.gif
Krille
Super Moderator
Re: Bra system
"Men Västmark är ett bra system, som skulle kunna användas i andra spelvärldar. Och vem vet hur den teknologiska utvecklingen gått där, den kanske till och med genom någon religion fokuserats på kloning (som den där amerikanska sekten som vill klona människor, minns inte vad de hette)."
Skulle jag hamna i den sitsen så skulle jag i så fall skriva regler för kloning till den världen. Det kommer att behövas i alla fall - det behövdes ganska omfattande omskrivningar av regelsystemet för att det skulle passa för glad sextiotals agentaction i alla fall.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Men Västmark är ett bra system, som skulle kunna användas i andra spelvärldar. Och vem vet hur den teknologiska utvecklingen gått där, den kanske till och med genom någon religion fokuserats på kloning (som den där amerikanska sekten som vill klona människor, minns inte vad de hette)."
Skulle jag hamna i den sitsen så skulle jag i så fall skriva regler för kloning till den världen. Det kommer att behövas i alla fall - det behövdes ganska omfattande omskrivningar av regelsystemet för att det skulle passa för glad sextiotals agentaction i alla fall.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Re: Spela Troll istället!
Så du ställer dig alltså bakom följande:
"Vampire är för låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare..."
Suck... att du inte tröttnar någon gång. Borde du inte skaffa dig en annan hobby än att ta varje chans att klanka ner på Vampire? Eftersom du trots allt verkar vara intresserad av rollspel kanske du skulle skaffa dig ett sådant och slänga ut skämtspelet Västmark. Då skulle du kunna ägna kvällarna åt att spela rollspel själv istället för att som nu skicka iväg 10 inlägg om dagen till www.rollspel.nu och berätta för alla andra hur och vad de ska spela, vad deras rollspel egentligen handlar om och berätta för dem vilka de är. Eftersom du verkar ha en så grundmurad motvilja mot Vampire förstås jag inte vad du får ut av att gång på gång kritisera spelet utifrån olika vinklar. Jag är verkligen nyfiken på en förklaring här!
Dina beskrivningar av Vampire gör att man funderar på vad du egentligen råkat ut för. På Skräckspelsforumet 2001-04-05 beskrev du de två sätten att spela Vampire:
”Korrekt spelande”: ”att ha eller låtsas ha ångest över sina inre demoner”
Känner inte jag eller någon annan Vampirespelare jag pratat med igen från vårt Vampirespelande. Är det månne din egen ångestkänsla (eller vad det nu är) över spelet som du tror att andra upplever när de lirar Vampire om kvällarna?
”Inkorrekt spelande”: ”superhjältar i svarta långrockar som är ute och flänger nattetid. Och i så fall spelar jag hellre Marvel Superheroes.”
Säger han som gjort Västmark, som verkar vara ett klart mer hjältebetonat spel än Vampire... Men om du nu tycker så mycket om ditt Västmark så verkar det troligt att ett ”pajas med jättekrafter”-spel som Marvel passar dig bättre än Vampire. Med undantag för Kult finns det inte något rollspel där jag kännt mig mindre superhjälteaktig än Vampire.
Till sist vill jag bara säga att du är varmt välkommen att vara med och spela Vampire med mig och mina vänner. Ingen av oss är låtsasintellektuell, vi låtsas inte ha inre demoner, vi leker inte superhjältar och vi har hittills inte haft några nämnvärda problem med reglerna. En i sällskapet lyssnar på synt ibland, hoppas det är OK.
Så du ställer dig alltså bakom följande:
"Vampire är för låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare..."
Suck... att du inte tröttnar någon gång. Borde du inte skaffa dig en annan hobby än att ta varje chans att klanka ner på Vampire? Eftersom du trots allt verkar vara intresserad av rollspel kanske du skulle skaffa dig ett sådant och slänga ut skämtspelet Västmark. Då skulle du kunna ägna kvällarna åt att spela rollspel själv istället för att som nu skicka iväg 10 inlägg om dagen till www.rollspel.nu och berätta för alla andra hur och vad de ska spela, vad deras rollspel egentligen handlar om och berätta för dem vilka de är. Eftersom du verkar ha en så grundmurad motvilja mot Vampire förstås jag inte vad du får ut av att gång på gång kritisera spelet utifrån olika vinklar. Jag är verkligen nyfiken på en förklaring här!
Dina beskrivningar av Vampire gör att man funderar på vad du egentligen råkat ut för. På Skräckspelsforumet 2001-04-05 beskrev du de två sätten att spela Vampire:
”Korrekt spelande”: ”att ha eller låtsas ha ångest över sina inre demoner”
Känner inte jag eller någon annan Vampirespelare jag pratat med igen från vårt Vampirespelande. Är det månne din egen ångestkänsla (eller vad det nu är) över spelet som du tror att andra upplever när de lirar Vampire om kvällarna?
”Inkorrekt spelande”: ”superhjältar i svarta långrockar som är ute och flänger nattetid. Och i så fall spelar jag hellre Marvel Superheroes.”
Säger han som gjort Västmark, som verkar vara ett klart mer hjältebetonat spel än Vampire... Men om du nu tycker så mycket om ditt Västmark så verkar det troligt att ett ”pajas med jättekrafter”-spel som Marvel passar dig bättre än Vampire. Med undantag för Kult finns det inte något rollspel där jag kännt mig mindre superhjälteaktig än Vampire.
Till sist vill jag bara säga att du är varmt välkommen att vara med och spela Vampire med mig och mina vänner. Ingen av oss är låtsasintellektuell, vi låtsas inte ha inre demoner, vi leker inte superhjältar och vi har hittills inte haft några nämnvärda problem med reglerna. En i sällskapet lyssnar på synt ibland, hoppas det är OK.
Re: Spela Troll istället!
Med undantag för Kult finns det inte något rollspel där jag kännt mig mindre superhjälteaktig än Vampire.
Kult har väl annars ett visst rykte om sig som systemet där man kan överleva att dela soptunna med en exploderande handgranat... det tycker jag är rätt super_någonting_
Med undantag för Kult finns det inte något rollspel där jag kännt mig mindre superhjälteaktig än Vampire.
Kult har väl annars ett visst rykte om sig som systemet där man kan överleva att dela soptunna med en exploderande handgranat... det tycker jag är rätt super_någonting_
Krille
Super Moderator
Re: Spela Troll istället!
"Eftersom du verkar ha en så grundmurad motvilja mot Vampire förstås jag inte vad du får ut av att gång på gång kritisera spelet utifrån olika vinklar."
Tillfredsställa mitt ego som självutnämnd besserwisser, vampyrhatare och ordförande i FMMSL, förstås. Vad trodde du? Att det faktiskt skulle ge mig någonting?
"Känner inte jag eller någon annan Vampirespelare jag pratat med igen från vårt Vampirespelande."
Var glad i så fall!
"Är det månne din egen ångestkänsla (eller vad det nu är) över spelet som du tror att andra upplever när de lirar Vampire om kvällarna?"
Nej, det är min egen erfarenhet av Vampire samt Mark Rein*Hagens egna ord om spelets innehåll, tillsammans med White Wolfs författarriktlinjer på deras hemsida. Det var nämligen precis det som spelledare, eh, f'låt, stårytellaren, envisades med att jag skulle känna, och det är vad som står i regelbok och Player's Guide, och vad White Wolf skulle vilja att jag skulle skriva om om jag skulle frilansa för dem. Hmmm... jag tycker mig skönja ett mönster här... /images/icons/wink.gif
"Säger han som gjort Västmark, som verkar vara ett klart mer hjältebetonat spel än Vampire..."
Självklart, eftersom man i Västmark flänger omkring i färgglada mantlar dagtid och att man hjältar sig utan hjälp av superkrafter. /images/icons/wink.gif
Det är väl ingen konst att vara superhjälte om man har två kassar disciplines och en hög specialförmågor i bakfickan. Kom igen när du kan vara hjälte med enbart en stridshäst och ett svärd! /images/icons/wink.gif
"Med undantag för Kult finns det inte något rollspel där jag kännt mig mindre superhjälteaktig än Vampire."
Med undantag av Marvel Superheroes har jag inte spelat något rollspel där jag känt mig mer superhjälteaktig än Vampire. Plocka bort hungern, jagandet, konflikten mellan best och människa och den svarta långrocken så har man... tja, en kasse med folk som har superkrafter och intrigerar värre, utan att omvärlden över huvud taget rycker på axlarna. Ungefär som en normal Marveltidning.
Så, kan jag få leva med mina fördomar ifred nu?
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Eftersom du verkar ha en så grundmurad motvilja mot Vampire förstås jag inte vad du får ut av att gång på gång kritisera spelet utifrån olika vinklar."
Tillfredsställa mitt ego som självutnämnd besserwisser, vampyrhatare och ordförande i FMMSL, förstås. Vad trodde du? Att det faktiskt skulle ge mig någonting?
"Känner inte jag eller någon annan Vampirespelare jag pratat med igen från vårt Vampirespelande."
Var glad i så fall!
"Är det månne din egen ångestkänsla (eller vad det nu är) över spelet som du tror att andra upplever när de lirar Vampire om kvällarna?"
Nej, det är min egen erfarenhet av Vampire samt Mark Rein*Hagens egna ord om spelets innehåll, tillsammans med White Wolfs författarriktlinjer på deras hemsida. Det var nämligen precis det som spelledare, eh, f'låt, stårytellaren, envisades med att jag skulle känna, och det är vad som står i regelbok och Player's Guide, och vad White Wolf skulle vilja att jag skulle skriva om om jag skulle frilansa för dem. Hmmm... jag tycker mig skönja ett mönster här... /images/icons/wink.gif
"Säger han som gjort Västmark, som verkar vara ett klart mer hjältebetonat spel än Vampire..."
Självklart, eftersom man i Västmark flänger omkring i färgglada mantlar dagtid och att man hjältar sig utan hjälp av superkrafter. /images/icons/wink.gif
Det är väl ingen konst att vara superhjälte om man har två kassar disciplines och en hög specialförmågor i bakfickan. Kom igen när du kan vara hjälte med enbart en stridshäst och ett svärd! /images/icons/wink.gif
"Med undantag för Kult finns det inte något rollspel där jag kännt mig mindre superhjälteaktig än Vampire."
Med undantag av Marvel Superheroes har jag inte spelat något rollspel där jag känt mig mer superhjälteaktig än Vampire. Plocka bort hungern, jagandet, konflikten mellan best och människa och den svarta långrocken så har man... tja, en kasse med folk som har superkrafter och intrigerar värre, utan att omvärlden över huvud taget rycker på axlarna. Ungefär som en normal Marveltidning.
Så, kan jag få leva med mina fördomar ifred nu?
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Inga superhjältar i Kult
Kult har väl annars ett visst rykte om sig som systemet där man kan överleva att dela soptunna med en exploderande handgranat... det tycker jag är rätt super_någonting_
Just den buggen du talar om känner jag inte till. De rollpersoner jag haft i Kult har förvisso varit lite konstiga, men suttit i soptunnor har de aldrig ägnat sig åt. Framförallt inte ihop med handgranater... /images/icons/smile.gif
Skulle jag varit SL när någon sätter sig i en tunna ihop med en handgranat skulle jag låta handgranaten ge extra skada, eftersom det synnerligen begränsade utrymmet gör att sprängeffekten blir värre. Alltså ligger han/hon nog rätt risigt till ändå. Vill man hitta exempel i reglerna på att Kult är raka motsatsen till superhjältespel kan man titta på reglerna för Gifter & Droger; en normalperson blir medvetslös av 10 cl alkohol och han/hon riskerar att dö av en dos sömntabletter.
Det går säkert att hitta fler exempel på både det ena och det andra, men jag tycker inte det är särskilt intressant för att bedöma eventuell superhjältestämning. Stridssystemet är lika för alla invånare i Kultvärlden så även om vapnens effekt är för låg så innebär ju det samtidigt att rollpersonerna har svårt att skada eller döda folk; alltså - det som innebär att man är lite (väldigt lite) superhjälte innebär samtidigt att man i samma utsträckning är lite av en antihjälte.
Det väsentliga i Kult är att man INTE är en person som är mycket bättre omgivningen, man kan t.ex. mycket väl bli ihjälslagen i ett handgemäng med en normalperson. Ofta är det så att de motståndare man möter är jäkligt skrämmande och får en att känna sig underlägsen och hjälplös. Någon ”jag är jättetuff och kan göra vad som helst”-stämning har jag aldrig sett röken av i Kult, tvärtom upplever man sig som svag och något av ett offer. Om du och dina medspelare lyckats få Kult till ett superhjältespel kan jag bara beklaga att ni missat ett verkligt höjdarspel...
Kult har väl annars ett visst rykte om sig som systemet där man kan överleva att dela soptunna med en exploderande handgranat... det tycker jag är rätt super_någonting_
Just den buggen du talar om känner jag inte till. De rollpersoner jag haft i Kult har förvisso varit lite konstiga, men suttit i soptunnor har de aldrig ägnat sig åt. Framförallt inte ihop med handgranater... /images/icons/smile.gif
Skulle jag varit SL när någon sätter sig i en tunna ihop med en handgranat skulle jag låta handgranaten ge extra skada, eftersom det synnerligen begränsade utrymmet gör att sprängeffekten blir värre. Alltså ligger han/hon nog rätt risigt till ändå. Vill man hitta exempel i reglerna på att Kult är raka motsatsen till superhjältespel kan man titta på reglerna för Gifter & Droger; en normalperson blir medvetslös av 10 cl alkohol och han/hon riskerar att dö av en dos sömntabletter.
Det går säkert att hitta fler exempel på både det ena och det andra, men jag tycker inte det är särskilt intressant för att bedöma eventuell superhjältestämning. Stridssystemet är lika för alla invånare i Kultvärlden så även om vapnens effekt är för låg så innebär ju det samtidigt att rollpersonerna har svårt att skada eller döda folk; alltså - det som innebär att man är lite (väldigt lite) superhjälte innebär samtidigt att man i samma utsträckning är lite av en antihjälte.
Det väsentliga i Kult är att man INTE är en person som är mycket bättre omgivningen, man kan t.ex. mycket väl bli ihjälslagen i ett handgemäng med en normalperson. Ofta är det så att de motståndare man möter är jäkligt skrämmande och får en att känna sig underlägsen och hjälplös. Någon ”jag är jättetuff och kan göra vad som helst”-stämning har jag aldrig sett röken av i Kult, tvärtom upplever man sig som svag och något av ett offer. Om du och dina medspelare lyckats få Kult till ett superhjältespel kan jag bara beklaga att ni missat ett verkligt höjdarspel...
Skippa fördomarna tack!
Tillfredsställa mitt ego som självutnämnd besserwisser, vampyrhatare och ordförande i FMMSL, förstås. Vad trodde du? Att det faktiskt skulle ge mig någonting?
Hmm, funderat på att skaffa en (annan) hobby?
Nej, det är min egen erfarenhet av Vampire samt Mark Rein*Hagens egna ord om spelets innehåll, tillsammans med White Wolfs författarriktlinjer på deras hemsida. Det var nämligen precis det som spelledare, eh, f'låt, stårytellaren, envisades med att jag skulle känna, och det är vad som står i regelbok och Player's Guide, och vad White Wolf skulle vilja att jag skulle skriva om om jag skulle frilansa för dem. Hmmm... jag tycker mig skönja ett mönster här...
Med samma logik så innebär alltså det att DoD-spelare aldrig druckit coca-cola eller ätit chips vid spelbordet eftersom det står i grundreglerna att man inte ska göra det...? /images/icons/smile.gif
Visst, du kan tycka att det tema som konstuktörerna skriver om är trams (och just detta är inget som tilltalar mig så mycket heller), men när du utifrån det klassar Vampirespelare som ”låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare” eller vad det nu var för dumheter du höll med SKIN69 om så tycker jag du dömer folk utan att ha koll på läget. Du vet väl inte vilka delar av spelet som olika Vampiregrupper betonar och vad de är för några. Jag skulle för övrigt tro att det är få grupper som har konflikten människa-best som det centrala temat under en längre period även om det står om den i spelet. Snarare är det en del i det hela, som hela tiden finns där, men inte tilldrar sig det största intresset. Konstruktörerna verkar också anpassa sig efter detta, jag har i varje fall upplevt att intriger och karaktärsspel är det som betonas i stadsböckerna.
Självklart, eftersom man i Västmark flänger omkring i färgglada mantlar dagtid och att man hjältar sig utan hjälp av superkrafter.
Det är väl ingen konst att vara superhjälte om man har två kassar disciplines och en hög specialförmågor i bakfickan. Kom igen när du kan vara hjälte med enbart en stridshäst och ett svärd!”
Varför skulle det vara skillnad på att kunna vara superfarlig och spöa upp tio medelsvenssontyper med hjälp av ett par Gangrelklor kontra ett riddarsvärd, eller att få ett jäkla tryck i smällarna genom sin Potence 4 kontra sin Stark +4? Vad gör det ena till mer konst än det andra?
Med undantag av Marvel Superheroes har jag inte spelat något rollspel där jag känt mig mer superhjälteaktig än Vampire. Plocka bort hungern, jagandet, konflikten mellan best och människa och den svarta långrocken så har man... tja, en kasse med folk som har superkrafter och intrigerar värre, utan att omvärlden över huvud taget rycker på axlarna. Ungefär som en normal Marveltidning.
Min Marvelerfarenhet sträcker sig till ett äventyr, så jag kan inte påstå att jag har någon jättekoll på hur världen där fungerar och hur det brukar spelas. Jag generaliserar därför med vad jag i största allmänhet känner till om superhjälteschangern från serietidningar m.m. Utifrån det jag upplevt är det en jäkla skillnad mellan Vampire och superhjältespelande. Viktiga skillnader är:
1) De genomgående intrigerna. Spelande utifrån en stadsbok i Vampire innebär att det är samma personer som är med i handlingen under lång tid och att man bygger upp relationer till dessa som sedan kan förändras efterhand som man upplever och tar reda på saker. Återkommande skurkar och vänner finns förvisso i superhjältevärlden, men inte personer som man har en mindre svart/vit relation till och som man får reda på saker om och lär känna efterhand. Någon kan vara en bifigur med en ganska liten roll, men sedan få större betydelse längre fram i kampanjen.
2) Stämningen. Superhjältevärlden är vild och färgsprakande, det händer hela tiden grejer, ofta mycket storslagna saker som påverkar många. Vampire har en stämning där man ofta bara kan ana sig till vad som föregår, och vanliga medborgare har inte den minsta susning om vad vampyrerna sysslar med i deras stad. Man måste hela tiden vara på sin vakt, inte så ofta mot fysiska attacker, utan mer mot personer som försöker lura en och påverka en att göra det som passar deras syften.
3) Problemlösning. I superhjältesammanhang är det spektaulära händelser, action och strider som visar vägen fram till äventyrets slut. I Vampire är det intrigerande, letande efter fakta och indicier som står i centrum. Visst förekommer strider, men endast i undantagsfall och då mycket diskret. Det lönar sig oftast att undvika våld.
4) Karaktärsspelandet. Superhjältevärlden är actionbaserad med mestadels ganska endimensionella karaktärer. Klanbeskrivningarna och stadsböckerna visar tydligt hur centralt karaktärsspelandet är i Vampire. Karaktären är ofta viktigare än vad någon rent fysiskt kan.
5) Maskeraden. Superhjältar flyger omkring hejtvilt och lyfter hus och liknande framför ögonen på imponerade folksamlingar. I Vampire är det oerhört viktigt att man aldrig visar de speciella egenskaper man har.
Detta som sagt mina erfarenheter; det går att spela både superhjältespel och Vampire på annat sätt än ovan angivet och det jag säger ovan ska inte tolkas som någon kritik mot vare sig Marvel/andra superhjältespel eller de som spelar dem.
Likheten mellan Marvel och Västmark är hur som helst mer uppenbar; skillnaden mellan spelen är att i Västmark har man bytt ut de tajta superhjältetrikåerna mot en rävsvans eller en riddarrustning, flygarmanteln mot en enorm stridshäst och hulkenmusklerna mot ett vasst svärd. Det som gör att man i Västmark och andra superhjältespel de facto är en superhjälte är att man här är så överlägsen sin omgivning. I Vampire är man förvisso överlägsen vanliga människor, men man visar det aldrig och blir därför inte behandlad på annat sätt än vilken människa som helst. De som man interagerar med och mot är ofta minst lika skickliga som en själv och det är aldrig någon beundrande folkmassa som hyllar/fruktar en. I Västmark tycks det förekomma att man skövlar en hel hoper elakingar i en enda fajt. I Vampire har jag ett snitt på att dräpa högst en person var tionde spelmöte.
Så, kan jag få leva med mina fördomar ifred nu?
Så gärna, men du kan väl i så fall låta oss som spelar Vampire vara ifred från dina anklagelser om vad vi är för några och vad vi sysslar med eftersom du ju faktiskt inte har någon koll på det? (Mig har du iofs en del koll på nu i alla fall... /images/icons/smile.gif).
Tillfredsställa mitt ego som självutnämnd besserwisser, vampyrhatare och ordförande i FMMSL, förstås. Vad trodde du? Att det faktiskt skulle ge mig någonting?
Hmm, funderat på att skaffa en (annan) hobby?
Nej, det är min egen erfarenhet av Vampire samt Mark Rein*Hagens egna ord om spelets innehåll, tillsammans med White Wolfs författarriktlinjer på deras hemsida. Det var nämligen precis det som spelledare, eh, f'låt, stårytellaren, envisades med att jag skulle känna, och det är vad som står i regelbok och Player's Guide, och vad White Wolf skulle vilja att jag skulle skriva om om jag skulle frilansa för dem. Hmmm... jag tycker mig skönja ett mönster här...
Med samma logik så innebär alltså det att DoD-spelare aldrig druckit coca-cola eller ätit chips vid spelbordet eftersom det står i grundreglerna att man inte ska göra det...? /images/icons/smile.gif
Visst, du kan tycka att det tema som konstuktörerna skriver om är trams (och just detta är inget som tilltalar mig så mycket heller), men när du utifrån det klassar Vampirespelare som ”låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare” eller vad det nu var för dumheter du höll med SKIN69 om så tycker jag du dömer folk utan att ha koll på läget. Du vet väl inte vilka delar av spelet som olika Vampiregrupper betonar och vad de är för några. Jag skulle för övrigt tro att det är få grupper som har konflikten människa-best som det centrala temat under en längre period även om det står om den i spelet. Snarare är det en del i det hela, som hela tiden finns där, men inte tilldrar sig det största intresset. Konstruktörerna verkar också anpassa sig efter detta, jag har i varje fall upplevt att intriger och karaktärsspel är det som betonas i stadsböckerna.
Självklart, eftersom man i Västmark flänger omkring i färgglada mantlar dagtid och att man hjältar sig utan hjälp av superkrafter.
Det är väl ingen konst att vara superhjälte om man har två kassar disciplines och en hög specialförmågor i bakfickan. Kom igen när du kan vara hjälte med enbart en stridshäst och ett svärd!”
Varför skulle det vara skillnad på att kunna vara superfarlig och spöa upp tio medelsvenssontyper med hjälp av ett par Gangrelklor kontra ett riddarsvärd, eller att få ett jäkla tryck i smällarna genom sin Potence 4 kontra sin Stark +4? Vad gör det ena till mer konst än det andra?
Med undantag av Marvel Superheroes har jag inte spelat något rollspel där jag känt mig mer superhjälteaktig än Vampire. Plocka bort hungern, jagandet, konflikten mellan best och människa och den svarta långrocken så har man... tja, en kasse med folk som har superkrafter och intrigerar värre, utan att omvärlden över huvud taget rycker på axlarna. Ungefär som en normal Marveltidning.
Min Marvelerfarenhet sträcker sig till ett äventyr, så jag kan inte påstå att jag har någon jättekoll på hur världen där fungerar och hur det brukar spelas. Jag generaliserar därför med vad jag i största allmänhet känner till om superhjälteschangern från serietidningar m.m. Utifrån det jag upplevt är det en jäkla skillnad mellan Vampire och superhjältespelande. Viktiga skillnader är:
1) De genomgående intrigerna. Spelande utifrån en stadsbok i Vampire innebär att det är samma personer som är med i handlingen under lång tid och att man bygger upp relationer till dessa som sedan kan förändras efterhand som man upplever och tar reda på saker. Återkommande skurkar och vänner finns förvisso i superhjältevärlden, men inte personer som man har en mindre svart/vit relation till och som man får reda på saker om och lär känna efterhand. Någon kan vara en bifigur med en ganska liten roll, men sedan få större betydelse längre fram i kampanjen.
2) Stämningen. Superhjältevärlden är vild och färgsprakande, det händer hela tiden grejer, ofta mycket storslagna saker som påverkar många. Vampire har en stämning där man ofta bara kan ana sig till vad som föregår, och vanliga medborgare har inte den minsta susning om vad vampyrerna sysslar med i deras stad. Man måste hela tiden vara på sin vakt, inte så ofta mot fysiska attacker, utan mer mot personer som försöker lura en och påverka en att göra det som passar deras syften.
3) Problemlösning. I superhjältesammanhang är det spektaulära händelser, action och strider som visar vägen fram till äventyrets slut. I Vampire är det intrigerande, letande efter fakta och indicier som står i centrum. Visst förekommer strider, men endast i undantagsfall och då mycket diskret. Det lönar sig oftast att undvika våld.
4) Karaktärsspelandet. Superhjältevärlden är actionbaserad med mestadels ganska endimensionella karaktärer. Klanbeskrivningarna och stadsböckerna visar tydligt hur centralt karaktärsspelandet är i Vampire. Karaktären är ofta viktigare än vad någon rent fysiskt kan.
5) Maskeraden. Superhjältar flyger omkring hejtvilt och lyfter hus och liknande framför ögonen på imponerade folksamlingar. I Vampire är det oerhört viktigt att man aldrig visar de speciella egenskaper man har.
Detta som sagt mina erfarenheter; det går att spela både superhjältespel och Vampire på annat sätt än ovan angivet och det jag säger ovan ska inte tolkas som någon kritik mot vare sig Marvel/andra superhjältespel eller de som spelar dem.
Likheten mellan Marvel och Västmark är hur som helst mer uppenbar; skillnaden mellan spelen är att i Västmark har man bytt ut de tajta superhjältetrikåerna mot en rävsvans eller en riddarrustning, flygarmanteln mot en enorm stridshäst och hulkenmusklerna mot ett vasst svärd. Det som gör att man i Västmark och andra superhjältespel de facto är en superhjälte är att man här är så överlägsen sin omgivning. I Vampire är man förvisso överlägsen vanliga människor, men man visar det aldrig och blir därför inte behandlad på annat sätt än vilken människa som helst. De som man interagerar med och mot är ofta minst lika skickliga som en själv och det är aldrig någon beundrande folkmassa som hyllar/fruktar en. I Västmark tycks det förekomma att man skövlar en hel hoper elakingar i en enda fajt. I Vampire har jag ett snitt på att dräpa högst en person var tionde spelmöte.
Så, kan jag få leva med mina fördomar ifred nu?
Så gärna, men du kan väl i så fall låta oss som spelar Vampire vara ifred från dina anklagelser om vad vi är för några och vad vi sysslar med eftersom du ju faktiskt inte har någon koll på det? (Mig har du iofs en del koll på nu i alla fall... /images/icons/smile.gif).
Krille
Super Moderator
På ren svenska
Eftersom humor, ironi, satir, text mellan raderna, halvkvädna visor eller inlägg i andra delar av tråden verkar kunna komma igenom, så sammanfattar jag här mina åsikter och erfarenheter (observera: mina, och ingen annans) på ren svenska.
Den bakomliggande tanken: Den bakomliggande tanken, så som jag uppfattade den är:
Vampire lämpar sig inte för nybörjare. Reglerna är på tok för luddiga och världen är på tok för komplex. Det som är bra för nybörjare i Vampire är den delen som förklarar rollspel. Resten kan lika gärna slängas i soptunnan om man har med nybörjare att göra. Det skulle kunna fungera om man har en erfaren spelledare; min erfarenhet är att det oftare inte gör det.
Vampire-spelare är högljudda. Vampire-spelare i allmänhet har en tendens att få in sin bibel i allt. Talar vi Eon, nog faen ska det in Vampire-vampyrer i dem. Spelar man något annat, till exempel Millennium's End, så blir man anklagad för att spela ett jefla bofferspel och uppmanad att spela ett "riktigt rollspel" såsom Vampire. Och säg något negativt om Vampire, då är det bäst att ta skydd.
Så vad baserar jag detta på? Tja, cirka åtta års erfarenhet av Vampire-spelare sedan jag själv slutade spela Vampire ca 1993, och inte bara i min direkta vänkrets utan i diverse online- och offlinesammanhang över hela Sverige. Visst, det finns jefligt trevliga Vampire-spelare som inte försöker frälsa mig eller bränna mig på bål som den hedning jag är - jag känner en del av dem och har träffat en hög andra - men helt ovetenskapligt så verkar de vara i minoritet.
Vampire eller Vampire: En intressant grej här är att det förväntas att jag ska känna till hur andra spelar Vampire. Jag kan tydligen inte utgå från vad konstruktörerna säger i regelböcker och hemsidor, eftersom "alla Vampire-spelare" inte spelar så. Ursäkta att jag påpekar det, men jag är vare sig klärvoajant eller telepat. Jag kan inte veta när ni frångår regelböcker eller officiella rekommendationer såvida ni inte talar om det. Många andra sorters rollspelare är pigga på att påpeka det - "vi spelar X fast i miljö Y istället", "vi skiter i hela Z-biten i rollspelet" och liknande. Så länge som du inte talar om för mig vad du skiter i, ändrar eller lägger till när du spelar Vampire så har jag faktiskt ingenting annat att utgå ifrån.
Rollspel som konst: Jag hävdar inte att något rollspel är mer konst än något annat. Tvärtom hävdar jag att inget rollspel är mer konst än något annat. Oavsett om vi talar om Vampire, Västmark, It Came From The Late Late Late Show eller något annat rollspel så har de ett lika stort konstnärligt värde. Vad som kan göra något spel till mer konst än något annat är konsumenten. Själv anser jag att det är pretentiöst att påstå att något rollspel - speciellt det man själv har som favorit - skulle vara mer konst än något annat.
Musiksmak: Din musiksmak kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om. Du får lyssna på A*Teens, Rammstein, Wagner, Einstrürzende Neubauten, Blind Guardian, eller MC Hammer om du vill. Jag bryr mig faktiskt inte.
Västmark: Återkom när du faktiskt har läst spelet.
Superhjältande: Jo, jag står för vad jag säger. Speciellt med tanke på den utveckling som superhjälte-genren har fått på senare tid, med serier som Preacher, Spawn, senare tids utveckling i Marvels Mutantstall med mera, så påminner det mycket om Vampire. Inte heller här finns de hurrande massorna, det dräller av intriger bakom kulisserna, huvudpersonerna har en stor kasse ångest och lever i en helt egen liten värld där de kan atombomba New York utan att New York märker det. Det känns som att det saknas en stor kasse inre logik när folk kan dö i högar i gränderna utan blod utan att det märks och varulvar hivar bilar genom skyskrapor och de dödliga bortförklarar det som att en bil fick sladd i rusningstrafiken.
Klanväsendet i Vampire ser jag inte som en fördel i karaktärsspelandet - tvärtom, faktiskt! Som någon uttryckte det, man kan gå in i ett vampyrlajv och direkt sätta etiketter på dem. En vampyr blir helt enkelt inte mer än Gangrel nummer fyra från höger, just på grund av klanväsendet. Jag har läst åtskilliga superhjälteserier med mer liv (pun intended) än många vampyrkampanjer och -lajv.
Behöver jag förtydliga något?
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Eftersom humor, ironi, satir, text mellan raderna, halvkvädna visor eller inlägg i andra delar av tråden verkar kunna komma igenom, så sammanfattar jag här mina åsikter och erfarenheter (observera: mina, och ingen annans) på ren svenska.
Den bakomliggande tanken: Den bakomliggande tanken, så som jag uppfattade den är:
Vampire lämpar sig inte för nybörjare. Reglerna är på tok för luddiga och världen är på tok för komplex. Det som är bra för nybörjare i Vampire är den delen som förklarar rollspel. Resten kan lika gärna slängas i soptunnan om man har med nybörjare att göra. Det skulle kunna fungera om man har en erfaren spelledare; min erfarenhet är att det oftare inte gör det.
Vampire-spelare är högljudda. Vampire-spelare i allmänhet har en tendens att få in sin bibel i allt. Talar vi Eon, nog faen ska det in Vampire-vampyrer i dem. Spelar man något annat, till exempel Millennium's End, så blir man anklagad för att spela ett jefla bofferspel och uppmanad att spela ett "riktigt rollspel" såsom Vampire. Och säg något negativt om Vampire, då är det bäst att ta skydd.
Så vad baserar jag detta på? Tja, cirka åtta års erfarenhet av Vampire-spelare sedan jag själv slutade spela Vampire ca 1993, och inte bara i min direkta vänkrets utan i diverse online- och offlinesammanhang över hela Sverige. Visst, det finns jefligt trevliga Vampire-spelare som inte försöker frälsa mig eller bränna mig på bål som den hedning jag är - jag känner en del av dem och har träffat en hög andra - men helt ovetenskapligt så verkar de vara i minoritet.
Vampire eller Vampire: En intressant grej här är att det förväntas att jag ska känna till hur andra spelar Vampire. Jag kan tydligen inte utgå från vad konstruktörerna säger i regelböcker och hemsidor, eftersom "alla Vampire-spelare" inte spelar så. Ursäkta att jag påpekar det, men jag är vare sig klärvoajant eller telepat. Jag kan inte veta när ni frångår regelböcker eller officiella rekommendationer såvida ni inte talar om det. Många andra sorters rollspelare är pigga på att påpeka det - "vi spelar X fast i miljö Y istället", "vi skiter i hela Z-biten i rollspelet" och liknande. Så länge som du inte talar om för mig vad du skiter i, ändrar eller lägger till när du spelar Vampire så har jag faktiskt ingenting annat att utgå ifrån.
Rollspel som konst: Jag hävdar inte att något rollspel är mer konst än något annat. Tvärtom hävdar jag att inget rollspel är mer konst än något annat. Oavsett om vi talar om Vampire, Västmark, It Came From The Late Late Late Show eller något annat rollspel så har de ett lika stort konstnärligt värde. Vad som kan göra något spel till mer konst än något annat är konsumenten. Själv anser jag att det är pretentiöst att påstå att något rollspel - speciellt det man själv har som favorit - skulle vara mer konst än något annat.
Musiksmak: Din musiksmak kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om. Du får lyssna på A*Teens, Rammstein, Wagner, Einstrürzende Neubauten, Blind Guardian, eller MC Hammer om du vill. Jag bryr mig faktiskt inte.
Västmark: Återkom när du faktiskt har läst spelet.
Superhjältande: Jo, jag står för vad jag säger. Speciellt med tanke på den utveckling som superhjälte-genren har fått på senare tid, med serier som Preacher, Spawn, senare tids utveckling i Marvels Mutantstall med mera, så påminner det mycket om Vampire. Inte heller här finns de hurrande massorna, det dräller av intriger bakom kulisserna, huvudpersonerna har en stor kasse ångest och lever i en helt egen liten värld där de kan atombomba New York utan att New York märker det. Det känns som att det saknas en stor kasse inre logik när folk kan dö i högar i gränderna utan blod utan att det märks och varulvar hivar bilar genom skyskrapor och de dödliga bortförklarar det som att en bil fick sladd i rusningstrafiken.
Klanväsendet i Vampire ser jag inte som en fördel i karaktärsspelandet - tvärtom, faktiskt! Som någon uttryckte det, man kan gå in i ett vampyrlajv och direkt sätta etiketter på dem. En vampyr blir helt enkelt inte mer än Gangrel nummer fyra från höger, just på grund av klanväsendet. Jag har läst åtskilliga superhjälteserier med mer liv (pun intended) än många vampyrkampanjer och -lajv.
Behöver jag förtydliga något?
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Re: Inga superhjältar i Kult
Just den buggen du talar om känner jag inte till.
Titta i vapenlistorna. det är farligare att bli skjuten med båge (tävlingsbåge) än att hålla i en splittergranat när den exploderar.
så även om vapnens effekt är för låg så innebär ju det samtidigt att rollpersonerna har svårt att skada eller döda folk
Det är väl just det som är typiskt för superhjältar och deras motståndare. De kan stå och puckla på varann ganska länge utan att bry sig
Om du och dina medspelare lyckats få Kult till ett superhjältespel kan jag bara beklaga att ni missat ett verkligt höjdarspel...
Det är väl inget inherent negativt med superhjältespel? Snarare är de väl rätt populära (Vampire t.ex säljer ju helt ok
.
Nåja, Kult är kanske inte det "superhjältigaste" spelet som finns men om man jämför med andra skräckspel är det definitivt i den "superhjältigare" änden av skalan.
Just den buggen du talar om känner jag inte till.
Titta i vapenlistorna. det är farligare att bli skjuten med båge (tävlingsbåge) än att hålla i en splittergranat när den exploderar.
så även om vapnens effekt är för låg så innebär ju det samtidigt att rollpersonerna har svårt att skada eller döda folk
Det är väl just det som är typiskt för superhjältar och deras motståndare. De kan stå och puckla på varann ganska länge utan att bry sig
Om du och dina medspelare lyckats få Kult till ett superhjältespel kan jag bara beklaga att ni missat ett verkligt höjdarspel...
Det är väl inget inherent negativt med superhjältespel? Snarare är de väl rätt populära (Vampire t.ex säljer ju helt ok
.Nåja, Kult är kanske inte det "superhjältigaste" spelet som finns men om man jämför med andra skräckspel är det definitivt i den "superhjältigare" änden av skalan.
Ett jätteelakt vampireanfall på Krille
Och säg något negativt om Vampire, då är det bäst att ta skydd.
Utifrån det jag läst på Rollspels- och Skräckspelskonferenserna är det snarast så att Vampirespelarna måste ta skydd för dig. /images/icons/smile.gif
Vampire eller Vampire: En intressant grej här är att det förväntas att jag ska känna till hur andra spelar Vampire. Jag kan tydligen inte utgå från vad konstruktörerna säger i regelböcker och hemsidor, eftersom "alla Vampire-spelare" inte spelar så. Ursäkta att jag påpekar det, men jag är vare sig klärvoajant eller telepat. Jag kan inte veta när ni frångår regelböcker eller officiella rekommendationer såvida ni inte talar om det. Många andra sorters rollspelare är pigga på att påpeka det - "vi spelar X fast i miljö Y istället", "vi skiter i hela Z-biten i rollspelet" och liknande. Så länge som du inte talar om för mig vad du skiter i, ändrar eller lägger till när du spelar Vampire så har jag faktiskt ingenting annat att utgå ifrån.
Jag har inte haft särskilt mycket förväntan om att du ska känna till hur andra spelar Vampire och efter att ha läst dina inlägg här så har jag det definitivt inte. Däremot verkar du själv ha förväntningar om att du ska känna till det eftersom du ju skriver om det. Eftersom det du påstår enligt min mening är felaktigt så är det väl ganska naturligt att jag förklarar vad jag har för uppfattning i frågan. Din första mening i ovanstående är förresten smått fascinerande, du skriver att ”det förväntas att jag ska känna till hur andra spelar Vampire” vilket indikerar att du menar att denna uppfattning om dig är felaktigt; du påstår dig alltså inte ha koll på hur andra spelar Vampire. Ändå skriver du just om hur andra spelar (”korrekt” och ”inkorrekt” spelande)... Det ”inkorrekta” spelandet är för övrigt, såvitt jag vet, inget som vare sig regelböcker eller annat rekommenderar så hur du kunnat hitta det i de officiella rekommendationerna är ju lite konstigt.
SKIN69 skrev att ”Vampire är för låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare...” och du skrev att helt och fullt ställer dig bakom åsikten ifråga. Eftersom du nu påstår dig utgå från reglerna så känns det befogat att fråga dig var i regelhäftet du hittar avsnittet om Vampirespelarnas musiksmak. Vampirespelarnas sinnesstämning och intellektuella framtoning vet jag heller inget om; kan du berätta för mig vad regelhäftet säger om det, jag är verkligen nyfiken! Eller är det så att du kan dra slutsatser om spelsättet endast utifrån reglerna, medan slutsatserna om spelarna endast är från verkligheten? Vattentäta skott däremellan? Fantastiskt!
Rollspel som konst: Jag hävdar inte att något rollspel är mer konst än något annat. Tvärtom hävdar jag att inget rollspel är mer konst än något annat. Oavsett om vi talar om Vampire, Västmark, It Came From The Late Late Late Show eller något annat rollspel så har de ett lika stort konstnärligt värde. Vad som kan göra något spel till mer konst än något annat är konsumenten. Själv anser jag att det är pretentiöst att påstå att något rollspel - speciellt det man själv har som favorit - skulle vara mer konst än något annat.
Och jag hävdar inte att du påstått att något rollspel är mer konst än något annat. Däremot hävder jag med säkerhet att du i ditt förra inlägg påstod att det var mer konst att vara hjälte med svärd och stridshäst (som i Västmark) än med discipliner (som i Vampire). Min fråga är fortfarande: Vad gör det som gör det första fallet till mer konst än det andra?
Musiksmak: Din musiksmak kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om. Du får lyssna på A*Teens, Rammstein, Wagner, Einstrürzende Neubauten, Blind Guardian, eller MC Hammer om du vill. Jag bryr mig faktiskt inte.
Och eftersom jag överhuvudtaget inte nämnt något om min musiksmak så förstår jag inte vad du gläfser om.
Och säg något negativt om Vampire, då är det bäst att ta skydd.
Utifrån det jag läst på Rollspels- och Skräckspelskonferenserna är det snarast så att Vampirespelarna måste ta skydd för dig. /images/icons/smile.gif
Vampire eller Vampire: En intressant grej här är att det förväntas att jag ska känna till hur andra spelar Vampire. Jag kan tydligen inte utgå från vad konstruktörerna säger i regelböcker och hemsidor, eftersom "alla Vampire-spelare" inte spelar så. Ursäkta att jag påpekar det, men jag är vare sig klärvoajant eller telepat. Jag kan inte veta när ni frångår regelböcker eller officiella rekommendationer såvida ni inte talar om det. Många andra sorters rollspelare är pigga på att påpeka det - "vi spelar X fast i miljö Y istället", "vi skiter i hela Z-biten i rollspelet" och liknande. Så länge som du inte talar om för mig vad du skiter i, ändrar eller lägger till när du spelar Vampire så har jag faktiskt ingenting annat att utgå ifrån.
Jag har inte haft särskilt mycket förväntan om att du ska känna till hur andra spelar Vampire och efter att ha läst dina inlägg här så har jag det definitivt inte. Däremot verkar du själv ha förväntningar om att du ska känna till det eftersom du ju skriver om det. Eftersom det du påstår enligt min mening är felaktigt så är det väl ganska naturligt att jag förklarar vad jag har för uppfattning i frågan. Din första mening i ovanstående är förresten smått fascinerande, du skriver att ”det förväntas att jag ska känna till hur andra spelar Vampire” vilket indikerar att du menar att denna uppfattning om dig är felaktigt; du påstår dig alltså inte ha koll på hur andra spelar Vampire. Ändå skriver du just om hur andra spelar (”korrekt” och ”inkorrekt” spelande)... Det ”inkorrekta” spelandet är för övrigt, såvitt jag vet, inget som vare sig regelböcker eller annat rekommenderar så hur du kunnat hitta det i de officiella rekommendationerna är ju lite konstigt.
SKIN69 skrev att ”Vampire är för låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare...” och du skrev att helt och fullt ställer dig bakom åsikten ifråga. Eftersom du nu påstår dig utgå från reglerna så känns det befogat att fråga dig var i regelhäftet du hittar avsnittet om Vampirespelarnas musiksmak. Vampirespelarnas sinnesstämning och intellektuella framtoning vet jag heller inget om; kan du berätta för mig vad regelhäftet säger om det, jag är verkligen nyfiken! Eller är det så att du kan dra slutsatser om spelsättet endast utifrån reglerna, medan slutsatserna om spelarna endast är från verkligheten? Vattentäta skott däremellan? Fantastiskt!
Rollspel som konst: Jag hävdar inte att något rollspel är mer konst än något annat. Tvärtom hävdar jag att inget rollspel är mer konst än något annat. Oavsett om vi talar om Vampire, Västmark, It Came From The Late Late Late Show eller något annat rollspel så har de ett lika stort konstnärligt värde. Vad som kan göra något spel till mer konst än något annat är konsumenten. Själv anser jag att det är pretentiöst att påstå att något rollspel - speciellt det man själv har som favorit - skulle vara mer konst än något annat.
Och jag hävdar inte att du påstått att något rollspel är mer konst än något annat. Däremot hävder jag med säkerhet att du i ditt förra inlägg påstod att det var mer konst att vara hjälte med svärd och stridshäst (som i Västmark) än med discipliner (som i Vampire). Min fråga är fortfarande: Vad gör det som gör det första fallet till mer konst än det andra?
Musiksmak: Din musiksmak kunde jag faktiskt inte bry mig mindre om. Du får lyssna på A*Teens, Rammstein, Wagner, Einstrürzende Neubauten, Blind Guardian, eller MC Hammer om du vill. Jag bryr mig faktiskt inte.
Och eftersom jag överhuvudtaget inte nämnt något om min musiksmak så förstår jag inte vad du gläfser om.
Vad är en superhjälte?
Titta i vapenlistorna. det är farligare att bli skjuten med båge (tävlingsbåge) än att hålla i en splittergranat när den exploderar.
Det finns säkert ett gäng buggar i vapenlistorna och givetvis bör man justera dessa. Problemen har dock aldrig visat sig när jag spelat Kult (vilket inte är så ofta som jag önskat). Det faktum att de allra flesta, såväl SLP som rollpersoner, blir jävligt skraja när någon riktar en pistol mot dem har räckt bra. En del monster och annat päckel har struntat i att bli skraja, men eftersom man inte haft någon uppfattning om hur de fungerar eller hur tuffa de egentligen är så har man inte reflekterat över hur många kulor som krävs för att få dem i backen.
Det är väl just det som är typiskt för superhjältar och deras motståndare. De kan stå och puckla på varann ganska länge utan att bry sig
Med tanke på att man faktiskt kan stryka med av att få ett pistolskott på sig i Kult så bryr man sig rätt rejält. Framförallt spelar man att rollpersonen bryr sig såvida man inte helt skippat det här med att man spelar en karaktär och inte en bunt siffror på ett papper.
Att en strid tar lite längre tid än vad den borde tycker jag är en marginell grej för superhjälteaspekten. Som jag varit inne på tidigare så anser jag att det är hur mäktig man är kontra sin omgivning som avgör hur mycket superhjälte man är. Om du kan bli ihjälslagen av en vanlig person i ett vanligt knytnäveslagsmål så är du ingen superhjälte, oavsett om fighten tar en halv eller en minut.
Det är väl inget inherent negativt med superhjältespel? Snarare är de väl rätt populära (Vampire t.ex säljer ju helt ok.
Du får gärna spela hur mycket superhjältespel du vill, men jag påstår att Kult inte är anpassat för superhjältespelande utan kommer bättre till sin rätt som ett skräckspel. Vill du lira superhjältespel finns det nog ett gäng andra spel som lämpar sig bättre, men eftersom jag har dålig koll på dem så ska jag inte säga något definitivt.
Det där med Vampire och superhjälte hittar du min uppfattning om på annan plats i tråden och eftersom du med all säkerhet redan läst den förstår jag inte vad du ska larva dig om.
Titta i vapenlistorna. det är farligare att bli skjuten med båge (tävlingsbåge) än att hålla i en splittergranat när den exploderar.
Det finns säkert ett gäng buggar i vapenlistorna och givetvis bör man justera dessa. Problemen har dock aldrig visat sig när jag spelat Kult (vilket inte är så ofta som jag önskat). Det faktum att de allra flesta, såväl SLP som rollpersoner, blir jävligt skraja när någon riktar en pistol mot dem har räckt bra. En del monster och annat päckel har struntat i att bli skraja, men eftersom man inte haft någon uppfattning om hur de fungerar eller hur tuffa de egentligen är så har man inte reflekterat över hur många kulor som krävs för att få dem i backen.
Det är väl just det som är typiskt för superhjältar och deras motståndare. De kan stå och puckla på varann ganska länge utan att bry sig
Med tanke på att man faktiskt kan stryka med av att få ett pistolskott på sig i Kult så bryr man sig rätt rejält. Framförallt spelar man att rollpersonen bryr sig såvida man inte helt skippat det här med att man spelar en karaktär och inte en bunt siffror på ett papper.
Att en strid tar lite längre tid än vad den borde tycker jag är en marginell grej för superhjälteaspekten. Som jag varit inne på tidigare så anser jag att det är hur mäktig man är kontra sin omgivning som avgör hur mycket superhjälte man är. Om du kan bli ihjälslagen av en vanlig person i ett vanligt knytnäveslagsmål så är du ingen superhjälte, oavsett om fighten tar en halv eller en minut.
Det är väl inget inherent negativt med superhjältespel? Snarare är de väl rätt populära (Vampire t.ex säljer ju helt ok
. Du får gärna spela hur mycket superhjältespel du vill, men jag påstår att Kult inte är anpassat för superhjältespelande utan kommer bättre till sin rätt som ett skräckspel. Vill du lira superhjältespel finns det nog ett gäng andra spel som lämpar sig bättre, men eftersom jag har dålig koll på dem så ska jag inte säga något definitivt.
Det där med Vampire och superhjälte hittar du min uppfattning om på annan plats i tråden och eftersom du med all säkerhet redan läst den förstår jag inte vad du ska larva dig om.
Krille
Super Moderator
Ännu tydligare förklaring
"Utifrån det jag läst på Rollspels- och Skräckspelskonferenserna är det snarast så att Vampirespelarna måste ta skydd för dig."
Moteld funkar alltid. /images/icons/wink.gif
"Jag har inte haft särskilt mycket förväntan om att du ska känna till hur andra spelar Vampire och efter att ha läst dina inlägg här så har jag det definitivt inte. Däremot verkar du själv ha förväntningar om att du ska känna till det eftersom du ju skriver om det."
Vad jag menar är att om folk säger att de spelar Vampire men inte talar om vilka modifikationer de gör så har jag faktiskt ingenting annat att utgå ifrån än vad som står i regelböcker, moduler och på White Wolfs hemsida.
Så spelar ni inte Vampire enligt Vampires regelmoduler, tala om det så håller jag käft om det och fortsätter att klaga på Vampires regelböcker och den rollspelsmetodik som där framförs.
"Det ”inkorrekta” spelandet är för övrigt, såvitt jag vet, inget som vare sig regelböcker eller annat rekommenderar så hur du kunnat hitta det i de officiella rekommendationerna är ju lite konstigt."
Satslsogik och mängdlära, min vän. Om rekommendationerna och författaranvisningarna nämner A som korrekt, och utfall X inte tillhör mängden A, vilken mängd tillhör X i så fall? Just det - mängden "inte A". Vad är "inkorrekt spelande"? Just det - "inte korrekt spelande".
I det här kan man förstås lägga in hur många negativa associationer som helst, men faktum är att jag inte menar något annat än "inte spela Vampire så som White Wolf/Mark Rein*Hagens vision var".
Orsaken till att jag gör den distinktionen är inte heller i negativt syfte (snarare tvärtom), utan enbart för att jag och andra ska vara medvetna om huruvida vi rör oss på gemensam mark (det som White Wolf skrivit) eller inte (dvs egna påhitt). Det har ingenting med att göra att peka finger och säga "haha, ni har fel", utan enbart att avgöra huruvida vi står på något gemensamt underlag eller inte. Jag är som sagt var inte klärvojant eller telepat, och kan därför inte avgöra att ni inte utgår från White Wolfs produkt om ni inte gör det. Speciellt inte om ni säger att ni spelar Vampire, och därmed antyder att ni faktiskt håller er till White Wolfs officiella utgivning.
"SKIN69 skrev att ”Vampire är för låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare...” och du skrev att helt och fullt ställer dig bakom åsikten ifråga."
Det här är vad jag skrev, ord för ord:
<blockquote>"Måhända, men faktum är att jag ställer mig helt och fullt bakom den bakomliggande åsikten. Jag håller med om att det var lite oschysst ventilerat gentemot en nybörjare, men det hjälper inte: jag tycker fortfarande illa om Vampire. Speciellt som nybörjarspel - vare sig värld (för mycket att hålla reda på) eller regler (för luddiga) är lämpliga för nybörjare."</blockquote>
Vad jag menar med detta är precis vad jag säger här ovanför: 1) "Vampire är inte ett bra nybörjarspel." 2) "Jag tycker illa om Vampire över huvud taget." 3) "SKIN69 uttryckte sig oartigt/klumpigt/förolämpande."
Dessa tre satser är exakt vad jag menade med mitt uttalande och ingenting annat. Vare sig mer eller mindre. Det är tredje gången jag förklarar det. Om det inte går in nu så måste det föreligga vajsing i ditt modem - jag vill helst inte förolämpa dig genom att fråga om du har synproblem eller språkproblem, så jag antar kallt att du har problem med uppkopplingen eftersom det jag skriver inte når fram till din skärm.
"Min fråga är fortfarande: Vad gör det som gör det första fallet till mer konst än det andra?"
Återigen satslogik. Fråga dig själv: i vilket fall är det lättast att vara superhjälte? Fall A) rollpersonerna har superstyrka, kan bli osynliga, påverka andras sinnen och vara supersnabba. Fall B) Rollpersonerna har ingen av ovanstående egenskaper.
Vi har två rollspel på bordet. Det ena innehåller rollpersoner med superstyrka, osynlighet, sinnespåverkande jox och supersnabbhet. Det andra innehåller det inte. Vilket av de båda rollspelen passar bäst in på Fall A respektive Fall B?
Ser du vart jag vill komma?
Vampire har en kasse superförmågor som gör superhjältande bra mycket lättare. Det är bra mycket lättare att vara hjälte om man har hjälteförmågor. Västmark har inte dessa superhjälteförmågor. En armborstskäkta dödar en riddare lika effektivt som en bonde, till skillnad från i Vampire där man kan ta i med en fälthaubits utan att det sabbar annat än den svarta långrocken.
"Och eftersom jag överhuvudtaget inte nämnt något om min musiksmak så förstår jag inte vad du gläfser om."
Tja, du kan ju titta lite högre upp i ditt eget meddelande och se vad du själv skriver, nämligen:
<blockquote>"Eftersom du nu påstår dig utgå från reglerna så känns det befogat att fråga dig var i regelhäftet du hittar avsnittet om Vampirespelarnas musiksmak."</blockquote>
Jag har inte infört några begränsingar på tillåten musiksmak eller ens förutsatt att någon har haft någon musiksmak eller rackat ner på den. Du förutsätter att jag har gjort det (två gånger, till och med) trots att jag förklarat två gånger (tre nu) vad jag menar. Eftersom det tydligen inte går in får jag förklara en tredje gång: jag bryr mig inte om din musiksmak, Vampire-spelares musiksmak eller George W Bush musiksmak. Du får vara synthare, gåffare, påvvermetallare, döff-metallare, hipphoppare eller gammeldansare om du vill. Jag bryr mig inte. Musiksmaken har nada att göra med Vampire - jag tycker illa om Vampire i alla fall.
Kan jag bli tydligare?
Ett tips: vill du dra den här diskussionen vidare så gör det i epost. Vi är snubblande nära personangrepp just nu, och det bör vi nog inte störa forumet med.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Utifrån det jag läst på Rollspels- och Skräckspelskonferenserna är det snarast så att Vampirespelarna måste ta skydd för dig."
Moteld funkar alltid. /images/icons/wink.gif
"Jag har inte haft särskilt mycket förväntan om att du ska känna till hur andra spelar Vampire och efter att ha läst dina inlägg här så har jag det definitivt inte. Däremot verkar du själv ha förväntningar om att du ska känna till det eftersom du ju skriver om det."
Vad jag menar är att om folk säger att de spelar Vampire men inte talar om vilka modifikationer de gör så har jag faktiskt ingenting annat att utgå ifrån än vad som står i regelböcker, moduler och på White Wolfs hemsida.
Så spelar ni inte Vampire enligt Vampires regelmoduler, tala om det så håller jag käft om det och fortsätter att klaga på Vampires regelböcker och den rollspelsmetodik som där framförs.
"Det ”inkorrekta” spelandet är för övrigt, såvitt jag vet, inget som vare sig regelböcker eller annat rekommenderar så hur du kunnat hitta det i de officiella rekommendationerna är ju lite konstigt."
Satslsogik och mängdlära, min vän. Om rekommendationerna och författaranvisningarna nämner A som korrekt, och utfall X inte tillhör mängden A, vilken mängd tillhör X i så fall? Just det - mängden "inte A". Vad är "inkorrekt spelande"? Just det - "inte korrekt spelande".
I det här kan man förstås lägga in hur många negativa associationer som helst, men faktum är att jag inte menar något annat än "inte spela Vampire så som White Wolf/Mark Rein*Hagens vision var".
Orsaken till att jag gör den distinktionen är inte heller i negativt syfte (snarare tvärtom), utan enbart för att jag och andra ska vara medvetna om huruvida vi rör oss på gemensam mark (det som White Wolf skrivit) eller inte (dvs egna påhitt). Det har ingenting med att göra att peka finger och säga "haha, ni har fel", utan enbart att avgöra huruvida vi står på något gemensamt underlag eller inte. Jag är som sagt var inte klärvojant eller telepat, och kan därför inte avgöra att ni inte utgår från White Wolfs produkt om ni inte gör det. Speciellt inte om ni säger att ni spelar Vampire, och därmed antyder att ni faktiskt håller er till White Wolfs officiella utgivning.
"SKIN69 skrev att ”Vampire är för låssasintelektuella svartrockare och deprimerade synthare...” och du skrev att helt och fullt ställer dig bakom åsikten ifråga."
Det här är vad jag skrev, ord för ord:
<blockquote>"Måhända, men faktum är att jag ställer mig helt och fullt bakom den bakomliggande åsikten. Jag håller med om att det var lite oschysst ventilerat gentemot en nybörjare, men det hjälper inte: jag tycker fortfarande illa om Vampire. Speciellt som nybörjarspel - vare sig värld (för mycket att hålla reda på) eller regler (för luddiga) är lämpliga för nybörjare."</blockquote>
Vad jag menar med detta är precis vad jag säger här ovanför: 1) "Vampire är inte ett bra nybörjarspel." 2) "Jag tycker illa om Vampire över huvud taget." 3) "SKIN69 uttryckte sig oartigt/klumpigt/förolämpande."
Dessa tre satser är exakt vad jag menade med mitt uttalande och ingenting annat. Vare sig mer eller mindre. Det är tredje gången jag förklarar det. Om det inte går in nu så måste det föreligga vajsing i ditt modem - jag vill helst inte förolämpa dig genom att fråga om du har synproblem eller språkproblem, så jag antar kallt att du har problem med uppkopplingen eftersom det jag skriver inte når fram till din skärm.
"Min fråga är fortfarande: Vad gör det som gör det första fallet till mer konst än det andra?"
Återigen satslogik. Fråga dig själv: i vilket fall är det lättast att vara superhjälte? Fall A) rollpersonerna har superstyrka, kan bli osynliga, påverka andras sinnen och vara supersnabba. Fall B) Rollpersonerna har ingen av ovanstående egenskaper.
Vi har två rollspel på bordet. Det ena innehåller rollpersoner med superstyrka, osynlighet, sinnespåverkande jox och supersnabbhet. Det andra innehåller det inte. Vilket av de båda rollspelen passar bäst in på Fall A respektive Fall B?
Ser du vart jag vill komma?
Vampire har en kasse superförmågor som gör superhjältande bra mycket lättare. Det är bra mycket lättare att vara hjälte om man har hjälteförmågor. Västmark har inte dessa superhjälteförmågor. En armborstskäkta dödar en riddare lika effektivt som en bonde, till skillnad från i Vampire där man kan ta i med en fälthaubits utan att det sabbar annat än den svarta långrocken.
"Och eftersom jag överhuvudtaget inte nämnt något om min musiksmak så förstår jag inte vad du gläfser om."
Tja, du kan ju titta lite högre upp i ditt eget meddelande och se vad du själv skriver, nämligen:
<blockquote>"Eftersom du nu påstår dig utgå från reglerna så känns det befogat att fråga dig var i regelhäftet du hittar avsnittet om Vampirespelarnas musiksmak."</blockquote>
Jag har inte infört några begränsingar på tillåten musiksmak eller ens förutsatt att någon har haft någon musiksmak eller rackat ner på den. Du förutsätter att jag har gjort det (två gånger, till och med) trots att jag förklarat två gånger (tre nu) vad jag menar. Eftersom det tydligen inte går in får jag förklara en tredje gång: jag bryr mig inte om din musiksmak, Vampire-spelares musiksmak eller George W Bush musiksmak. Du får vara synthare, gåffare, påvvermetallare, döff-metallare, hipphoppare eller gammeldansare om du vill. Jag bryr mig inte. Musiksmaken har nada att göra med Vampire - jag tycker illa om Vampire i alla fall.
Kan jag bli tydligare?
Ett tips: vill du dra den här diskussionen vidare så gör det i epost. Vi är snubblande nära personangrepp just nu, och det bör vi nog inte störa forumet med.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Johan Granberg
Swordsman
Re: Regler [NT]
Jasså du försöker finta genom att skriva NT fast det inte är det! hmmm... Är det möjligen doften av en världsomspännande konspiration jag känner i luften?
"Det är bättre att dö stående än att leva på knä"
- Emiliano Zapata
Jasså du försöker finta genom att skriva NT fast det inte är det! hmmm... Är det möjligen doften av en världsomspännande konspiration jag känner i luften?
"Det är bättre att dö stående än att leva på knä"
- Emiliano Zapata
Avslutande kommentar
Vi har nog båda rätt bra koll på vad den andre tycker vid det här laget så någon fortsatt diskussion ger nog inte så mycket för vare sig dig, mig eller någon annan. Vill bara säga att det var synd att du blandade in SKIN69s märkliga utbrott i ditt första inlägg, eftersom det enda som likheten mellan vad ni tycker tycks vara att ni inte gillar Vampire. Hade du ignorerat det och bara skrivit din uppfattning till The_Victor om Vampire som ett spel som inte passar för nybörjare (vilket jag håller med om) så hade mycket av det som skrivits i den här diskussionen kunnat undvikas.
Vi har nog båda rätt bra koll på vad den andre tycker vid det här laget så någon fortsatt diskussion ger nog inte så mycket för vare sig dig, mig eller någon annan. Vill bara säga att det var synd att du blandade in SKIN69s märkliga utbrott i ditt första inlägg, eftersom det enda som likheten mellan vad ni tycker tycks vara att ni inte gillar Vampire. Hade du ignorerat det och bara skrivit din uppfattning till The_Victor om Vampire som ett spel som inte passar för nybörjare (vilket jag håller med om) så hade mycket av det som skrivits i den här diskussionen kunnat undvikas.
Re: Vad är en superhjälte?
En del monster och annat päckel har struntat i att bli skraja, men eftersom man inte haft någon uppfattning om hur de fungerar eller hur tuffa de egentligen är så har man inte reflekterat över hur många kulor som krävs för att få dem i backen.
Mjo, det beskriver väl rätt bra vad jag har emot Kult. Ofta verkar det som de flesta av problemen kan lösas med våld och att de riktigt stora utmaningarna är de som kräver _mer_ våld än vanligt.
Med tanke på att man faktiskt kan stryka med av att få ett pistolskott på sig i Kult så bryr man sig rätt rejält.
Hjältepoäng.
Framförallt spelar man att rollpersonen bryr sig såvida man inte helt skippat det här med att man spelar en karaktär och inte en bunt siffror på ett papper.
Jag brukar råka ut för detta argument från D&D3 spelare... eftersom karaktären inte vet att han har 120hp så måste man spela honom som om den där bågen som gör en T8 i skada verkligen vore ett dödligt hot o.s.v...
Inom vissa rimliga gränser tycker jag att spelets regler visar hur spelets verklighet ser ut. Om spelreglerna låter en krama en granat utan att få mer än en skråma så tycker jag inte att det är helt orimligt att inte vara överdrivet rädd för granater. Med tanke på att Kults hela premiss är att världen är en illusion så är ju inte något dyligt resultat helt orimligt i sig.
Som jag varit inne på tidigare så anser jag att det är hur mäktig man är kontra sin omgivning som avgör hur mycket superhjälte man är.
Och du tycker inte att kult-rollpersoner är mäktigare än snittmänniskan? Med all sin magi, specialförmågor, hjältepoäng, insikter i verklighetens sanna natur mm?
Du får gärna spela hur mycket superhjältespel du vill, men jag påstår att Kult inte är anpassat för superhjältespelande utan kommer bättre till sin rätt som ett skräckspel.
Tja, där får vi helt enkelt ha olika åsikter.
<I>Det där med Vampire och superhjälte hittar du min uppfattning om på annan plats i tråden och eftersom du med all säkerhet redan läst den förstår jag inte vad du ska larva dig om.[/i]
Bah, jag håller inte med dig. Medan Kult kanske är på gränsen till "superhjälteaction" så är det ingen tvekan om att Vampire är helt och fullt inom denna genre. Kan du med någon rimlighet i behåll påstå att Vampire-karaktärer _inte_ är mäktigare än sin omgivning (människorna)? Nej, knappast....
En del monster och annat päckel har struntat i att bli skraja, men eftersom man inte haft någon uppfattning om hur de fungerar eller hur tuffa de egentligen är så har man inte reflekterat över hur många kulor som krävs för att få dem i backen.
Mjo, det beskriver väl rätt bra vad jag har emot Kult. Ofta verkar det som de flesta av problemen kan lösas med våld och att de riktigt stora utmaningarna är de som kräver _mer_ våld än vanligt.
Med tanke på att man faktiskt kan stryka med av att få ett pistolskott på sig i Kult så bryr man sig rätt rejält.
Hjältepoäng.
Framförallt spelar man att rollpersonen bryr sig såvida man inte helt skippat det här med att man spelar en karaktär och inte en bunt siffror på ett papper.
Jag brukar råka ut för detta argument från D&D3 spelare... eftersom karaktären inte vet att han har 120hp så måste man spela honom som om den där bågen som gör en T8 i skada verkligen vore ett dödligt hot o.s.v...
Inom vissa rimliga gränser tycker jag att spelets regler visar hur spelets verklighet ser ut. Om spelreglerna låter en krama en granat utan att få mer än en skråma så tycker jag inte att det är helt orimligt att inte vara överdrivet rädd för granater. Med tanke på att Kults hela premiss är att världen är en illusion så är ju inte något dyligt resultat helt orimligt i sig.
Som jag varit inne på tidigare så anser jag att det är hur mäktig man är kontra sin omgivning som avgör hur mycket superhjälte man är.
Och du tycker inte att kult-rollpersoner är mäktigare än snittmänniskan? Med all sin magi, specialförmågor, hjältepoäng, insikter i verklighetens sanna natur mm?
Du får gärna spela hur mycket superhjältespel du vill, men jag påstår att Kult inte är anpassat för superhjältespelande utan kommer bättre till sin rätt som ett skräckspel.
Tja, där får vi helt enkelt ha olika åsikter.
<I>Det där med Vampire och superhjälte hittar du min uppfattning om på annan plats i tråden och eftersom du med all säkerhet redan läst den förstår jag inte vad du ska larva dig om.[/i]
Bah, jag håller inte med dig. Medan Kult kanske är på gränsen till "superhjälteaction" så är det ingen tvekan om att Vampire är helt och fullt inom denna genre. Kan du med någon rimlighet i behåll påstå att Vampire-karaktärer _inte_ är mäktigare än sin omgivning (människorna)? Nej, knappast....