Nekromanti In-the-mood media

[Hellectrician]

Jahaja... Jag har tagit tio filmer/spel/serier som jag tycker fungerar utmärkt som inspirationskällor/stämmningsmaterial.

Bladerunner , Mycket bra art direction, mörka och smustsiga gatumiljöer, vacker ljussättning. Bra smådetaljer, som de självlysande paraplyskaften eller Deckards fyrkantiga whiskeyglas. Miljöer man mer eller mindre kan plocka direkt från skärmen in i sin kampanj. Den ställer också viktiga frågot om livets villkor, vad det innebär att vara människa, något som kan ge mycket bra djup åt ett äventyr, eller rollpersonsskapande.

Equilibrium , Ouch! Ett blekt försök att matrixifiera 1984. Jag hade höga förhoppningar när jag såg den här, men den föll platt, till största delen pga två orsaker;

1) Känslokontroll. Det blir bara fånigt. Anta att det öht fungerar, hur motiverar man alla människor att ta den första tabletten?

2) Gunkata. wtf!? Statisktiska förutseelser hur en eldstrid kommer att äga rum? Alla försök att tillämpa statiska system på dynamiska situationer har militärhistorikt visat sig vara oanvändbara. "Det finns ingen plan som överlevt kontakt med fienden" (Rommel tror jag???). Sen att det ser snyggt ut och är en rolig idé, är en annan sak.

Men den har vissa kvaliteér (jag skulle inte ta mig tid att beklaga som om ovan ifall den inte lämnat någon form av intryck). Exempelvis näst-slutstriden är befriande kort(!), och Emily Watson är lysande i varje scen hon är med i. Uniformer och kläder är snyggt designade och det finns en realfuturistisk känsla i kulisserna.

Strange Days , Inte en av mina favoritfilmer, men den fungerar som stämningsskapare. Cyberpunk i en inte allt för avlägsen framtid. Tja, varför inte?.

Johnny Mnemonic , I grund och botten en usel film. Men för att se till dess goda sidor och användning som inspirationskälla till framtida rollspelande, vill jag framhålla miljöerna, kläder och art direction i allmänhet (som iofs inte är lysande, men wtf!).

Ghost in the Shell , Mumma! Den här film kan man mer eller mindre bara lyfta över till spelbordet direkt. Underbart cyberpunkig stämning och design. Cyborgization och dess konsekvenser osv osv. Som en vän till mig sa: "Det är inte i alla teckande filmer det hålls en existentialistisk diskussion i hissen."

Ghost in the Shell - Stand Alone Complex (TV) , har man inte fått nog av ovanstående, finns den här TV-serien oxå. De största skillnaderna (förutom det fristående formatet) är att det ges utrymme för en intressant personutveckling.

Jin-Roh - The Wolf Brigade , en mycket välgjord och intressant designad anime i en alternativ nutid. Jag föll lite för användningen av MG42 i kroppslavett, typ steady-gun. Rotkäppchen-teman får lite väl mycket utrymme kanske.

Deus Ex , Blir det mycket mer NeoTech än såhär? Actionrollspel i fps när det är som bäst.

Akira , Mangan som blev en av de första anime att släppas på bred front i väst. Serien (som är otroligt välgjord och läsvärd) innehåller många bra och lämpliga visuella miljöbeskrivningar och skapar en ypperlig stäminig. En genomläsning (kanske inte av hela ) är att rekomendera innan spelmötet.

Frank Miller's Ronin , I detta seriealbum möter man en mörk framtidsvision som präglas av motsatser mellan de smutsiga gatugängen rivaliteter och storförtagens kliniska spjutspetstekologi.

Varför har jag inte inkluderat följande i listan?

Terminator? Den utspelar sig i nutid, är inte cyberpunk per se. Men Jin-Roh utspelar sig ju oxå i "nutid"? Ja, men den har mer att tillföra en NeoTech-kampanj just av den anledningar att det är en alternativ nutid.
Alien/s?, Jag anser inte att xenomorpher är ett kännertecken för NeoTech2. Iofs... skumma storföretag och sentryguns...
Hardware? Det är en skitfilm.
Arika som anime? ...zzz... läs mangan så kommer du att förstå.
Matrix? jamen förihelvete... merdelen av filmen utspelas i nutid med uppjazzade huvudpersoner. den "riktiga" världen är tämligen fjärran NeoTech.

Kommentarer? Kompletteringar? Kritik?

 

[Ackerfors]

Många bra tips

Du kommer med många bra tips även om jag inte delar dina åsikter om vissa av filmerna. Jag tycker inte att det är ett problem att spelet, filmen eller serien utspelar sig i nutid trots att Neotech inte gör det. Även om Matrix inte är så jättejättebra så är det en god inspirationskälla till hur man ska kunna göra spelet levande (trots att Keanu Reeves har huvudrollen... ) på ett annat sätt. Min uppfattning av Neotech är att det inte är så avlägset nutiden som det verkar. Eller mitt Neotech är i vilket fall närmare nutiden än det borde.

Har jag något att tillägga? Nej, du fick nog med det mesta som jag kan komma på i vilket fall. Det skulle väl vara Red Faction-spelen som inte alls är särskilt bra men kan ge lite inspiration till uppdrag på Mars.

Mycket bra tips hursomhelst!

 

[GrottrolletNaug]

En enkel komplettering

Utöver att jag håller med dig i så gott som allt du säger så vill jag också peka på animeserien Cowboy bebop som jag inte fått chansen att se särskilt mycket av den, men den verkar vara en lovande mörk framtidsscifi-serie.

Dessutom så kan man alltid läsa William Gibson. Med beskrivande meningar så som "The color of the sky above the harbor was that of a television tuned in to a dead channel" så behövs inte mer motivering Stämningen är god, och det beskrivande skrivsättet är mycket roligt att läsa.

/Naug, slänger in några enkla förslag

 

[Hellectrician]

Re: En enkel komplettering till

Boken ' Snow Crash ' av Neal Stephenson (som finns i pocket) är också läsvärd. Det är typ samma stuk som 'Neuromancer' fast lite mer initierat i hur datorer faktiskt fungerar. Willam Gibson skrev just Neuromancer på skrivmaskin , och blev chockad över hur primitiv en dator egentligen är, när en vän till honom öppnade sin datorlåda för visa hur det fungerar.

Gibson gör också en cameo i 'Wild Palms', en virtual-reality/cyberpunk TV-serie från 1993. Jag tror den finns att hyra på video.

 

[GrottrolletNaug]

Technothriller (över cyberpunk?)

Det finns gott om inspirationskällor som dock inte är cyberpunkiga. I min nuvarande Neotechkampanj så spelas det såpa-aktig technothriller. Det är faktiskt relativt långt från cyberpunk.

Gattaca (vilket förvisso inte riktigt är technothriller) är en bra inspirationskälla. Man behöver bara höja teknologinivån en smula, men dom frågorna som ställs där är intressanta frågor, och kan gott och väl föras över till Neotech.

Enemy of the state, är förvisso ingen bra film, men den har ett visst underhållningsvärde och visar hur tokövervakad man kan vara utan att man vet om det. Någonting som alltför ofta kan inträffa i Neotech om man har gjort sig fel fiender. Åtminstone när vi spelar
Teknologin kan dock vara än mer fantastisk och svårupptäckbar, och i vissa extrema fall så kan den vara oupptäckbar och ostoppbar. Men det är bara när man har mig som elak SL


/Naug

 

[Big Marco]

Re: Första gratis (lätt spoiler)

1) Känslokontroll. Det blir bara fånigt. Anta att det öht fungerar, hur motiverar man alla människor att ta den första tabletten?

Svaret på det är, som jag tolkade filmen, att om man inte tar den kommer en svartklädd klerk och ger dig som föda till stadsugnen. Ganska bra motivator.

Fö så dödade inte Prozium känslorna, de kapade bara topparna och dalarna.

 

[Hellectrician]

Re: osv... (*varning* FET spoiler)

Ja, jo, men den första dosen Prozium (hang on, that sounds a bit like... Prozac! ). Hur motverar man tio miljader människor (inklusive de som utgör själva våldsapparaten) att ge upp sina känslor? Visst, den läskiga ugnen, sure, men som sagt, de som håller i spaken då? Jamen dom har också fått knark! Hur motiverades DOM då att ta det första pillret? Ja, då åker dom också i ugnen... osv osv, cirkelbevis tills det bara är Father kvar, som är en... jajustdetja... Detta är inte den enda logiska klyftan i manus. (Varför tortera och döda "sense offenders" om det bara är att droga dom?)

Kurt Wimmer tar hela idén lite väl långt. Alla konstyttringar ger upphov till känslor, och därför förstör man all konst (erh, arktitektur, tai-chi och klädmode som är framträdande inom filmens art direction då?). Sen känns det lite som en ironisk tillskruvning att den underjordiska rörelsen är bokstavligt talat underjordisk .

Jag har svårt att se förbi alla de uppenbara rip-offs (Brave New World, 1984, Fahrenheit 451 osv) som tyvärr inte fungerar pga den taskiga budgeten. Jag tycker det är synd på den film det kunde ha blivit. Det känns som att det har gjorts förut, och bättre.

Kan man inte göra det bra, ska man inte göra det alls! Eller som Keanu Reeves skulle sagt; Whoa!

 

[DAKRilla]

Re: osv... (*varning* FET spoiler)

"Hur motverar man tio miljader människor (inklusive de som utgör själva våldsapparaten) att ge upp sina känslor?"

Missade du första minuterna av filmen? Låt mig citera berättarrösten: "In the first years of the 21st Century, a third world war broke out. Those of us who survived, knew mankind could never survive a fourth. That our own volatile nature could simply no longer be risked."

Alltså beror det på att de som faktiskt överlevt världskriget insett att människans känslor är deras största fiender och att de måste elimineras. Det är det som är den främsta orsaken och inte hoten om ugnen. Den är bara där för att underlätta valet ytterligare för Librias medborgare. Och inte gick alla med på att döda sina känslor heller; det finns ju outsiders, exempelvis de som blev massakerade i början av filmen, och det där underjordiska nätverket som fick Preston att göra något åt Father.

Att ta bort sina känslor har blivit mainstream, tack vare statens stora satsningar. Förmodligen så tvånginjiceras nyfödda barn med det, får rutinen inlärd redan på dagis o.s.v. Tack vare allt sådant så är det inte konstigt att de flesta nya (d.v.s. de som kom efter prozium) accepterar det (propaganda om hur kriget och barbariet innan det var lär också motivera). För de som levde innan så lär den främsta motiveringen dock ha varit just deras känslor, som bevisligen arbetar mot dem genom krig, våld, avund, hat och andra otrevliga känslor.

För övrigt lär det inte finnas 10 miljarder människor som måste övertygas heller, utan betydligt färre tack vare kriget. Dessutom är det kanske inte samtliga länder som går på prozium. Kanske det rent av bara är Librias innevånare som gör det?

"Varför tortera och döda "sense offenders" om det bara är att droga dom?"

Avskräckande exempel? Kanske de besitter någon olämplig information som är farlig med eller utan känslor?

"Alla konstyttringar ger upphov till känslor, och därför förstör man all konst (erh, arktitektur, tai-chi och klädmode som är framträdande inom filmens art direction då?)."

Man förstör främst den konst som enbart är för kulturell och känslomässig njutning, som de flesta målningar och liknande konstverk (med undantag för maktsymboler m.m. antar jag), skönlitteratur o.s.v. Historiska verk och sådant som påminner om hur det var innan prozium lär väl också vara ganska känsliga. Arkitekturen och klädmodet i filmen tyckte jag dock var väldigt passande; sterilt, grått och prydligt. Inte på något sätt livligt eller känslomässigt engagerande. Rörelsemönstren i stridskonster har för övrigt inte bara en visuell betydelse, utan de är även stimulerande på andra sätt medan de även lär utövaren vanliga rörelser som är praktiska att ta till i strid, särskilt Gunkata (kata = mönster av förbestämda rörelser).

"Jag har svårt att se förbi alla de uppenbara rip-offs (Brave New World, 1984, Fahrenheit 451 osv) som tyvärr inte fungerar pga den taskiga budgeten."

Med den trista inställningen borde man sluta göra film, musik, målningar och alla andra konstformer. Nåja, det är ju ditt problem, faktiskt.

 

[Hellectrician]

Re: osv... (*varning* FET spoiler)

Missade du första minuterna av filmen? Låt mig citera berättarrösten ...

Okej, men skulle DU ge upp dina känslor för att din farfar var med i världskriget? Skulle inte tro det, va? Det är inte trovärdigt.

Exemplet med ugnen var för att bemöta Marcos synpunkt.

Avskräckande exempel?

Jaha, men om massorna som bevittnar avrättningarna inte tillåts beröras känslomässigt, uppnås då den önskade effekten?

Man förstör främst den konst som enbart är för kulturell och känslomässig njutning.

Så du menar att filmens art direction (kuliss, kläder osv) inte väckte några som helst känslor hos dig? Jag tror knappast att du hade kommenterat om den lämnat dig helt oberörd. Vart drar man gränsen för vilken sorts konst som väcker vilka känslor, och hur definierar man viljen känsla som väcks hos varje enskild individ? Manus biter av lite mer än det kan tugga i den här frågan. Fö håller jag med dig att kläderna och akritekturen var snyggt designade och passande ett totalitärt system, men det har jag redan nämnt tidigare.

... medan de även lär utövaren vanliga rörelser som är praktiska att ta till i strid, särskilt Gunkata (kata = mönster av förbestämda rörelser).

En katas främsta funktion är inte att tillämpas praktiskt. Katan var ursprungligen baserad på förståelsen av principer, förståelsen hos dem som skapade dem och resultatet som läraren ville uppnå hos respektive elev.

Mer om kata här

Med den trista inställningen borde man sluta göra film, musik, målningar och alla andra konstformer. Nåja, det är ju ditt problem, faktiskt.

Vad mig anbelangar kan man sluta göra dålig konst, men det var inte vad jag ville ha sagt. Läste du vad jag skrev om Eq. i första inlägget? Jag erkänner villigt att den har vissa kvaliteér. Jag skulle som sagt inte ta mig tid att klaga ifall den inte lämnat någon form av behag.

När jag såg alla previews och teasers innan Eq. kom var jag väldigt förväntansfull. Jag blev sas lurad på konfekten, och man kan väl säga att det är utifrån den besvikelsen som jag kommenterar den här filmen.

SF (och fantasy) är en knepig genre, det finns inget direkt mellanregister. Antingen blir det bra, eller fruktansvärt dåligt.

 

[Krille]

Ni har missat poängen

"När jag såg alla previews och teasers innan Eq. kom var jag väldigt förväntansfull. Jag blev sas lurad på konfekten, och man kan väl säga att det är utifrån den besvikelsen som jag kommenterar den här filmen."

Tror jag det. Förväntar man sig en cool framtidsactionrulle så blir man förstås rätt besviken när man får en framtidsrulle med budskap som man inte förstår, speciellt om man förväntar sig viss realism.

Ur realism-synpunkt är 1984 totalt urusel. Det är totalt orealistiskt att tvåvägskommunikation används för att kontrollera och övervarak folket - det skulle ju innebära att halva folket övervakar andra halvan. Men ser man 1984 ur den synvinkeln så har man missat poängen. Samma sak gäller Equilibrium/Cubic. I likhet med 1984 är den inte till för att presentera en trovärdig framtid, utan en ståry med ett budskap. Om man snöar in sig på trovärdighetsbristerna i ståryn, vare sig man vill försvara den eller inte, så kommer man att missa budskapet.

 

[Hellectrician]

Re: Har vi? Eller har du inte läst tråden?

aah... Krille, min kära antagonist!

Förväntar man sig en cool framtidsactionrulle så blir man förstås rätt besviken när man får en framtidsrulle med budskap som man inte förstår, speciellt om man förväntar sig viss realism.

Som vanligt väljer du att missförstå mig. Jag hade inte sett fram emot en "cool framtidrulle" utan snarare en nutidskommenterande, intelligent och tänkvärd sf-dystopi, istället för hjärndöda effektorgier som Matrix och "nya" Star Wars. Jag trodde uppriktigt att Eq. skulle lyfta och bära fanan som Brave New World och Farenheit 451 lämnat till eftervärlden.

I was to be proved wrong...

Nu tror du med största sannolikhet att jag är en fanatiker för realism, med anledning av vår diskussion om GE. Men ifall du läser det första inlägget i tråden, dvs de filmer jag rekomenderar och varför jag gör det, kanske du får en mer nyanserad bild. Med detta i bakluckan kanske du undviker dylika antaganden i fortsättningen. Möjligtvis kan jag gå med på att jag var en smula naiv i mina förväntningar på Eq. Men hellre det än att gå omkring och vara cynisk och desillusionerad när man hör att en ny film i ens favvogenre är på gång. Ibland kan längtan i sig vara mer värt än det man faktiskt längar efter, och detta var ett sånt fall.

over and out

 

[Krille]

Re: Har vi? Eller har du inte läst tråden?

"Nu tror du med största sannolikhet att jag är en fanatiker för realism, med anledning av vår diskussion om GE."

Nä, jag tror att du är en fanatiker för realism med anledning av den argumentation du framför mot Equilibrium/Cubic.

"Möjligtvis kan jag gå med på att jag var en smula naiv i mina förväntningar på Eq. Men hellre det än att gå omkring och vara cynisk och desillusionerad när man hör att en ny film i ens favvogenre är på gång. Ibland kan längtan i sig vara mer värt än det man faktiskt längar efter, och detta var ett sånt fall."

Personligen tycker jag att det är enklare att inte ha några förväntningar alls, och istället bli överaskad av vad jag ser. I längden funkar det bättre - jag blir aldrig besviken. Just nu ångrar jag att jag har sett trailern på League fo Extraordinary Gentlemen och läst serien, emedan jag har väldigt lågt ställda förväntningar på filmen.

 

[Bjorn]

Är inte...

Är inte det här igentligen samma sak som det Rising tjatar om vad gäller fjantasy???

Fast det här är "Dockskåpsfilm" vs "Sagofilm".

Jag har i och för sig inte sett filmen, borde man det?
(Dvs är den bra?)

/Bjorn

 

[DAKRilla]

Re: osv... (*varning* FET spoiler)

"Okej, men skulle DU ge upp dina känslor för att din farfar var med i världskriget?"

Nej, men nu var det ju inte så varken jag eller filmens manusförfattare menade. Vi menar att känslor till sist skulle ge upphov till ett fjärde världskrig, och med tanke på magnituden på det tredje världskriget så skulle mänskligheten inte klara av det utan gå under. Bättra att ge upp känslorna än livet, kan man tycka.

"Jaha, men om massorna som bevittnar avrättningarna inte tillåts beröras känslomässigt, uppnås då den önskade effekten?"

Det krävs inte känslor för att förstå att det inte är önskvärt att dö. Snarare tvärt om, d.v.s. att det endast är känslor som kan få en att vilja offra sitt liv eller bara ta självmord.

"Så du menar att filmens art direction (kuliss, kläder osv) inte väckte några som helst känslor hos dig?"

Vad jag menar är att en grå betongvägg ger upphov till mindre känslor än en vägg som är målad med färger i mönster eller efter motiv. Att helt ta bort allt upphov till känslor är omöjligt, och jag har aldrig påstått något annat. Men däremot kan man tona ner på det, exempelvis genom dystra färger, släta ytor, skarpa kanter, regelbundenhet, o.s.v, vilket däremot var vad jag menade. Sådana miljöer effektiviserar ju även arbetet eftersom det inte finns någon konst som stjäl uppmärksamhet.

"Vad mig anbelangar kan man sluta göra dålig konst, men det var inte vad jag ville ha sagt."

Och vad är dålig konst? Det du med dina högst subjektiva åsikter tycker är dålig konst? Eller är dina åsikter objektiva sanningar kanske?

"SF (och fantasy) är en knepig genre, det finns inget direkt mellanregister. Antingen blir det bra, eller fruktansvärt dåligt."

Ojektiv sanning eller subjeltiv åsikt?

 

[chrull]

Re: Är inte...

Förvänta dig inget och den kommer rocka om din värld (lite grann)
Förvänta dig asmycket och du kommer bara se den för vad den kopierar.

Spendera alltså inga större slantar på den. Helst inga alls.

chrull

 

[Hellectrician]

Re: den desillusionerade detektiven

Nä, jag tror att du är en fanatiker för realism med anledning av den argumentation du framför mot Equilibrium/Cubic.

Jaha... då får du väl tro det då

Personligen tycker jag att det är enklare att inte ha några förväntningar alls

Tja, jag såg LXG i förra veckan... och du har tämligen realistiska förväntningar. Bättre använd tid är att läsa om Alan Moores serie en gång till istället.

 

[Hellectrician]

Re: osv... (*varning* FET spoiler)

Bättra att ge upp känslorna än livet, kan man tycka.

Vad är livet utan känslor?

Det krävs inte känslor för att förstå att det inte är önskvärt att dö.

Så dödsångest/rädsla är ingen känsla?

Och vad är dålig konst? Det du med dina högst subjektiva åsikter tycker är dålig konst? Eller är dina åsikter objektiva sanningar kanske?

Ja

 

[DAKRilla]

Re: osv... (*varning* FET spoiler)

"Vad är livet utan känslor?"

Att fråga sig vad livet skulle vara med begränsade känslor är en ganska filosofisk fråga. Skulle man må bättre eller sämre av det? Skulle det spela det någon roll? Man har ju inte lika kraftiga känslor av att må varken dåligt eller bra, så man kan inte må lika dåligt som annars samtidigt som det krävs mindre för att man ska må bra. Kanske skulle man gå omkring och ständigt vara nöjd; aldrig nere, aldrig på topp. En sorts kompromiss. Är det sämre än med variation, objektivt sett?

Vad som är känslor är ganska svårdefinierat skulle jag vilja påstå. Har djur känslor? Har encelliga organismer känslor? Exakt vad är kraven för att påvisa en känsla? O.s.v. Ett bra exempel är växter: vissa växter börjar sända ut varningshormoner när det blir angripna så att växter intill kan försvara sig genom att producera gift. Har dessa växter rädsla? Det rör ju sig trots allt om samma sak som hos oss människor, kemiska reaktioner med andra ord.

Som svar på din fråga måste jag dock säga; Jag vet inte. Jag har aldrig testat att leva utan känslor (och jag har som sagt problem att exakt definiera känslor), men jag skulle nog hellre välja att leva med begränsade känslor än att ha mycket känslor men likt förbannat inte kunna känna dem eftersom jag är död. En viss avsaknad av känslor innebär dessutom nog att man inte har känslor nog att sakna sina förlorade känslor om man nu skulle ha känt dem tidigare över huvudet taget.

Du verkar dock ha missat att Prozium bara till viss del bedövar känslorna så att deras kurvor är lite snävare. Man har alltså känslor i viss mån, dock väldigt begränsade enlig våra mått mätta. Vissa sorters "känslor" (eller koncept som kräver känslor) verkar dock vara ganska oförändrade som exempelvis respekt, girighet, känslan av att åstadkomma något med livet, lydnad o.s.v.

De som beställde Prozium var nog heller inte dumma; de tog inte bort alla sorters känsor utan utnyttjade istället tillfället för att förslava befolkningen och göra dem till lojala och flitiga arbetsmyror som vet sin plats. Att fullständigt eliminera samtliga känslor skulle hindra detta, och förmodligen skulle det hindra att motivera en till att göra något över huvudet taget. Eller nå.

"Så dödsångest/rädsla är ingen känsla?"

Misstolkar du mig avsiktligt? Det jag menade var självklart att inga av dessa känslor är nödvändig för att förstå att det inte är vettigt att dö. Utan känslor vet man nog fortfarande vad döden innebär, d.v.s. att man vet att man inte kan tänka, röra på sig eller på något sätt påverka längre eftersom det som tidigare var ens medvetande inte längre finns. Eftersom man förmodligen fortfarande har saker som driver en att leva, som olika sorters mål exempelvis, så föredrar man nog att inte dö, alltså.

 

[Hellectrician]

Re: osv... (*varning* FET spoiler)

Att fråga sig vad livet skulle vara med begränsade känslor är en ganska filosofisk fråga.

Ja, absolut.

Vissa sorters "känslor" (eller koncept som kräver känslor) verkar dock vara ganska oförändrade som exempelvis respekt, girighet, känslan av att åstadkomma något med livet, lydnad o.s.v.

Ja, och det finner inte du motsägelsefullt? Filmens sens moral (bortsett från att man knäcker fett om man kan gunkata) är ju trots allt den att människans känsloliv slår igenom proziums drogdimma, att det inte går att kontrollera massorna med knark (eller religion???) i ett hållbart system.

Misstolkar du mig avsiktligt?

Nej, jag bara beslyser dina synpunkter ur ett annat perspektiv.

Med andledning av DAKRillas kamikazeförsvar tog jag mig tid att se om Eq./Cubic, och jag måste med av skam böjt huvud säga att den tjänade på att ses igen. Speciellt uppskattade jag smådetajer som gått mig förbi första gången (som Prestons mynningsflamma, formad som regimens kvasinazi-symbol ). En av de absoluta höjdpunkterna vidhåller jag dock är näst-slutstriden. "Mind the suit cleric, I plan to use it for a long time. " *SCHLOPP!!* lol! Sen är slutstriden givetvis ganska trist, och så... För övrigt störde jag mig på småmissar i regin, som kontinuietsglapp mellan klippen i eldstriderna, och den allmänna dirket-till-video känsla som ljussättningen ger. Men det är som sagt mitt problem.

Mitt helhetsintryck kvarstår, och har cementerats ytterligare. Men jag är glad att jag tog mig tid att se den igen, för det ÄR ju en "cool framtidsactionrulle" (citat, Krillmeisters inlägg ang. filmen)

 

[Hellectrician]

- Ytterligare tillägg -

Brazil - Kafkacrazyism i dystopisk framtid. Underbart absurda miljöer som föder en mardrömslik ångestkänsla. Gott material att låta sig inspireras av.

A Clockwork Orange - Konsekvenserna av ett förråat samhälle. Också en intressant etisk frågeställning. God grund för ett intressant rollpersonssakpande, vad händer eg. under den där fängelsevistelsen (som så många rp har i sin resumé)? Hur har det påverkat rollpersonen? Delar av den egna personligheten som vägrar låta sig tyglas kan ge upphov till intressanta spelsituationer.

Mad Max 2, The Roadwarrior - Främst för det är en så bra film, trots budget osv osv. Hårdkokt cinematik när den är som råast. Scenariot är tjatat till döds, numera, men den är pärlan skiljer sig från mängden med sin brutala närvaro i kameraspråket. Hur tillämpar man då detta till sin n2-kampanj? Personligen hänvisar jag till "Roadwarrior" som ett begrepp när spelarna frågar hur det egentligen ser ut i ödemarken. Om inte annat är det ett bra sätt att få dem att hålla sig i till urbaniserade områden.

Aeon Flux - Av Peter Chung, som också gjort segment 'Matriculated' till The Animatrix. Den visades i korta klipp på MTVs Liquid Television, och har gått på svensk TV också. Mer om Aeon Flux här.

The Thirteenth Floor - Samma idé som Matrix, men tar den ett steg längre. I övrigt ett blekt nummer.

kompletteringar/kommentarer/kritik?