Nekromanti Improvisera

[Fredlig_Missla]

Hur mycket av erat spelande imroviseras??

Under mitt förra spelmöta så blev själva äventyret jag skrivit en bihistoria till att en i spelgruppen började misstänkas för dibukdyrkan. allt slutade i en rättegång där man fick veta vem den riktiga skurken var, men likväl så tog det helt impoviserade sidospåret upp ca 80% av spelkvällen.

 

[Erufailon]

Improvisation förnöjer![ANT]

det ska improviseras i rollspel, det brukar oftast bli bättre när det improviseras istället för att man har en tjock biba med papper skrivna exakt om hur äventyrat ska vara... man blir oftast besviken när folk inte vill vara med på det som står i papperen.
det jag brukar göra är att skriva upp ett mål, och lite händelser som jag kan ta in när jag improviserar... vissa händelser som karaktäriserar äventyret kan vara bra att solpa upp om så...

bara ni hade kul så är det absolut inget fel... rolspel är ju om (skrivet för tusende gången, säkert) att ha kul med kompisarna.

föresten låter det som ett intressant äventyr eller sidospår...

 

[Funs1]

Re: Improvisation förnöjer![ANT]

När jag spelleder så blir det mycket improvisation. Eftersom bristen på skrivna äventyr/kampanjer (som håller bra kvalitet) är en bristvara, så blir det naturligt att jag skriver mycket själv. Då anpassar man ju oxå äventyren till den spelgrupp man har, och kan väva in rollpersonerna i handlingen på ett bra och naturligt sätt. Ibland känns det lite onödigt att skriva ett äventyr åt sig själv, men det blir mycket bättre flyt i spelet då man vet, mer eller mindre, vad som kommer hända. Att improvisera i en timme eller två är inga problem, men efter några timmar så blir det lätt att man tappar tråden, och missar små detaljer som skulle kunnat gjort spelet mer intressant och logiskt. Man glömmer lätt vad man sagt, det kan bli tvetydigt och spelarna blir förvirrade. Intriger är mycket svåra att improvisera, medan ut-i-skogen-och-döda-monster inte kräver lika mycket förberedelser.

Men man måste alltid vara beredd att improvisera då äventyret tar oväntade vändningar.

 

[Farbror Funkus]

Re: Improvisation förnöjer!

I vår spelgrupp så hittar vi på handlingen till äventyret, Skriver upp några namn och sen kör vi!!

 

[walium]

Improvisera är mums-mums

Jag brukar improvisera väldigt mycket utom kanske just i början av en ny kampanj. Men oftast så brukar jag ha någon form av övergripande tanke bakom mitt improviserande. Sedan brukar jag också lägga ner tid på att skapa bra spelledarpersoner och platser. Har man en väl uppbyggd karaktär och/eller plats så vet man vilket gensvar rollpersonernas handlingar kommer att få nästan oavsett hur oväntade de är.

 

[Erufailon]

menas hela spegruppen med vi?

eller fattade jag det fel? om så, så kanske det kan bli lite tråkigt för de spelande..ja och för SL för den delen oxå.
det skulle vara enklare att förstå vad du menade ifall du specifierade dig lite.

 

[Johan/Torak]

Det måste ha varit roligt!

 

[Doda]

Om spelarna tar egna initiativ måste man naturligt vis improvisera, så att spelarna inte känner att de alltid måste följa äventyret. Faktiskt blir det roligare ju mer spelarna hittar på själva, istället för att bara "åka spårvagn". Om någon av mina spelare gör en avstickare från äventyret är jag bara nöjd, och improviserar gladeligen fram ett sidospår som gärna får ersätta/helt förändra det ursprungliga äventyret. Faktum är att jag ofta bara planerar början på äventyret, vad som händer sedan beror helt på RP.
Fanatasi är en av de viktigaste egenskaperna hos en spelledare.

/Doda

 

[Kherzam-Roghan]

Improviserande hör spelet till, personligen tycker jag det är mycket roligt att imprivosera då har man fulla tyglar att gör vad man vill och inte behöver följe ett enkelriktat spår. Då behöver man inte tänka eller vara orolig över om de skulle göra en massa avstickare ifrån det egentliga målet.

Jag säger inte att det är fel att köra färdiga uppdrag, det är roligt det också men den bästa sättet som jag själv tycker när man är spelledare är att man skriver lite i början gör några slps och gör en liten grundhandling... sedan kan det skena iväg till stor händelser...

Som ett exempel då jag hade en kampanj om en Greve som hade blivit bannlyst från Soldarn, (Han var oskyldig givetvis) Och då skulle han leta på ett svärd åt en gubbe som sades ge mycket makt åt besittaren. Han gav sig av med sina vänner och hittade svärdet. Svärdet började styra honom lite, men han hade möjligheter att ändra sig och så... men till slut lyckades han (med hjälp av svärdet) öppna porten till en annan värld där demoner började sippra ut och slå ihjäl och det hela resulterade i världskrig...

(Ursäkta denna luddiga historia... kunde ha skrivit bättre om jag inte va så skoltrött)