Nekromanti Improvisation eller väl förberett spelmöte?

Eva Florén

Swashbuckler
Joined
22 May 2000
Messages
2,107
Location
Smara - Stockholms län (7,5 km Edsbro, 20 km Knutb
Precis vad jag undrar. Det verkar för min del som en rad nyare SL använder sig av färdigskrivna äventyr och kampanjer. De mer erfarna verkar tendera till att improvisera utifrån det spelarna gör. Sedan verkar det finnas en rad SL som liksom hamnar mittemellan kategorierna. Nu undrar jag vilket ni gör?

Själv spelar jag oftast improviserade spel. En liten skum tråd brukar utvecklas till rena soppan av trådar. (såpopera nästa) För att understryka vad jag menar så körde jag ett äventyr (det var tänkt att bli ett tillfälligt äventyr när rolemasterkampanjen som pågick körde fast) i mutant. De stackars spelarna skulle bara lösa ett problem och sedan skydda några pampar. Det hela urartade till att dem skyddade en hel företagsstyrelse både mot andra företag, insiderjobb och utomjordingar... kampanjen pågick i ett års spelande innan den gick i graven för att jag inte orkade hitta mer trådar att strula till. Men kul hade vi. Det äventyret/den kampanjen anser mina spelare fortfarande idag vara det bästa dem spelat. 5 år senare... *sucka*

Med andra ord så har jag inte så mycket för färdiga äventyr, utom som inspiration och ideegivare. Hitta nya trådar är alltid roligt. =) Den pågående kampanjen är av samma kaliber som mutantkampanjen...

Nå, vilket är det. Improviserat eller standardiserat?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Definitivt

Igår hade jag ansträngt mig och planerat riktigt mycket. Det snöt sig - jag kunde knappt använda nånting av vad jag hade planerat. Då var jag väldigt glad att jag har min teknik att ha ett antal fraktioner som busar med varandra istället för en tidslinje. På så sätt så gick det ändå bra att vissla ihop något vettigt.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
En bra sak jag gillar att göra är att förbereda väldigt noggrant. Men inte färdiga äventyr, utan miljöer och personer, och dessutom en hel hög korta äventyrsförslag kopplade till olika personer och platser (för den som är lat är bakgrundsmodulerna till Elric! ofta upplagda så).

Så, välförberedd improvisation är mitt förslag.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Njaa..

Ibland orkar jag inte förbereda ordentligt, och då, tja.. /images/icons/crazy.gif Oftast gör jag det dock.. /images/icons/wink.gif Väl inne i spelet så hoppar jag på ALLA chanser att brodera ut handlingen!
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Mitt i mellan-SL

Jag för min del gilalr att ha en grundidé som man spelar efter & sedna så får man se vad som händer. Man vet ju aldrig vad spelarna hittar på....
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Beror på om jag spelleder ett kort äventyr (en kväll, fem timmars speltid, typ) eller en hel kampanj.

När det gäller korta äventyr lägger jag ned så mycket energi på handouts, karaktärer, enstaka händelser och platser att jag styr spelet ganska tungt. Spelarna har förvisso fortfarande frihet nog att lösa konflikter på vilket sätt de än behagar, men den täta spänning som blir resultatet av att få sin rörelsefrihet begränsad är mycket stämningsfull och bör inte underskattas.

När det gäller evighetskampanjer till Kult och Chronopia så skriver jag bara upp namn på SLP och korta beskrivningar, sedan försöker jag se till att det blir en så tät härva som möjligt med intriger och relationer åt alla håll och kanter. Sedan får det gå som det går. Mina spelare brukar ändå skapa sina egna äventyr i dessa rollspel så jag brukar inte behöva anstränga mig mycket i förväg. Lyhördhet är nyckelordet. Om en rollperson får för sig att hon ska starta en organisation med militanta anarkafemenister så får man nappa på betet och brodera ut det till något roligt och givande. Om någon av spelarna har hamnat lite utanför så kan man kanske till exempel låta någon av rödstrumporna få bli lite småflörtig med denne. Vips så har man en ny jättefestlig spelsituation som kan ligga som grund till en massa grymma äventyr. Om spelarna börjar tröttna lite så tar jag oftast och skriver ett "vanligt" äventyr mitt i kampanjen, så det blir lite action. Dessa kan jag dock aldrig skriva innan rollpersonerna fått interagera med mina kampanjförutsättningar.

/Rising
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,984
Location
Linköping
Re: Mitt i mellan-SL

När jag spelade som flitigast, 4:e tom. 7:e klass, så improviserade jag precis allting. Funkade hur bra som helst. Jag var tydligen rätt bra också för en gång får något år sedan sa en av mina kusiner: "varför kan du inte bara skriva ihop ett sådant där roligt äventyr som du gjorde förr i tiden". Yargh, jag börjar bli gammal och fantasilös. /images/icons/smile.gif
Hursomhelst, studerar på universitet nu och det var länge sedan jag spelade regelbundet vilket givetvis påverkar mina spelupplägg. Nu skriver jag faktiskt riktigt detaljerade äventyr att spela, vilket aldrig skulle hålla om vi spelade ofta. Tyvärr så verkar dessa avancerade äventyr enbart vara spelbara med kusingänget som jag har designat dem till. Äventyr som vi hade skitkul med blir skitsega med ett annat spelgäng (nuvarande klasskompisar) eftersom det inte passar deras stil (som jag inte lärt mig ordentligt än).

Just nu är jag alltså en detaljerad SL, men en ökning i spelmötensfrekvens skulle transformera mig till en mittemellanSL och ytterliggare ökning skulle troligtvis göra mig till den Mr ImproviceraMera som jag var en gång i tiden. Kanske.
 
Joined
25 Jun 2000
Messages
1,243
Location
Stockholm,Svearike, Tellus, Vintergatan
Någonstans mittemellan

Det beror på vilket rollspel min spelgrupp spelar. Vissa rollspel har vi spelat flera färdigskrivna äventyr till och vissa har vi inte spelat ett enda färdigskrivet äventyr till. Men vanligtvis så improviserar jag utefter en idé och ibland så tänker jag ut lite händelser i förväg som spelarna kan råka ut för.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Japp

Håller med dig om att ju mer man spelar destomer kan man improvisera.
Sen att skrivna äventyr är bra att kunan spinan vidare på helt ok.
 

Widde

Warrior
Joined
9 Jun 2000
Messages
231
Location
Uppsala
Det behövs inga komplicerade historier, det brukar spelarna se till på egen hand. Ett enkalt uppdrag, t ex att lämna ett brev i en liten by två dagsresor bort och; *woosch* så är dom iväg och slåss med onda skurkar i andra änden av kontinenten.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,154
Location
Uppsala
1. När vår spelgrupp ska börja en kampanj så diskuterar vi först vad den ska handla om. Vi försöker enas om ett tema som vi ska starta med (vart vi hamnar till slut är en helt annan grej).
2. Sedan förbereder jag mig (om jag är SL dvs) tankemässigt och tillverkar en del bakgrund i världen (personer, organisationer, etc.).
3. Vi gör rollpersoner utifrån punkterna 1 & 2.
4. Jag bakar ihop allt material från 1-3 och tänker ut ett första äventyr (eller en kort serie på äventyr).
5. Vi kör igenom de(t) planerade äventyren(-t). Det resulterar i en massa röda trådar.
6. Jag överlåter ansvaret till spelarna och låter dom styra handlingen medan jag improviserar utifrån bakrundmaterialet och världen.
7. Efter många äventyr brukar det komma en tidpunkt då gruppen "växer ur" grundtemat. Det märks då de börjar komma fram med idéer som är "större" än vad grundtemat kan innehålla.
8. Jag tänker ut ett äventyr (eller kort serie) som ska styra om kampanjen till ett nytt tema.
9. Jag fortsätter med 5-8 tills vi känner att kampanjen har vuxit klart och det är dax att starta på en ny. Då brukar vi ta ett par veckors paus förrän vi går in på 1 igen.

Dock kräver improvisering att man spelar mer eller mindre kontinuerligt. Jag är rädd för att jag nu efter 6 månaders uppehåll är lite rostig.

En intressant sak är att mina spelare numera helt vägrar låta mig spelleda köpta äventyr eller egengjorda heller för den delen. Det blir alltid sämre tycker de.

/Faehrengaust, som skriver långa svar idag.
 

King Kromm

Hero
Joined
1 Dec 2000
Messages
1,468
Location
Kungsbacka, Sverige
Där kommer jag nog att koppa, lite ungefärligt i alla fall. För det brukar bli en hel del improvisation, även om jag planerat lite i förväg på vad som kan tänkas hända...
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,154
Location
Uppsala
Kampanjer med Tema

Om du är intresserad av det så finns det i arkivet på www.theProject.nu en artikelserie som heter "Kampanj med tema" där jag går igenom det noggrannare och ger en massa förslag.
 
Joined
29 Jul 2001
Messages
814
Location
Stockholm.
Tja, det beror på tillfället.

Som SL är jag ibland alltför efterfrågad, känner för många olika människor som vill spela...och eftersom jag tycker att det är roligt att spela blir det så mycket rollspel att min hjärna inte alltid hänger med...:)

I huvudsak spelar jag Eon tillsammans med de jag träffar oftast (det vi gör då är mest att spela) den kampanjen behöver inte så mycket planerande innan då karaktärerna vid det här laget har så mycket att ängna sig åt att det aldrig saknas saker att göra...där skapar jag mest slp-figurer, det är i stort sett allt jag behöver göra (självklart dyker det upp saker, o några ondsinta planer är aldrig fel...)

Men annars är det blandat med vilka som är med, vilka karaktärer som ska spelas o.s.v., vilket gör det väldigt svårt att låta Rp styra spelmötet.
Helst har jag en idé, som jag mycket kort presenterar och så gör vi figurer utifrån det...det blir mest kult i dessa korta episoder...
Idén är för det mesta kort, och inte bunden till något speciellt, vilket gör det ganska lätt att improvisera fram vad som händer då också...
Så jag antar att jag gillar improvisation framför allt.
Det brukar ändå inte bli som man planerar...:)

..det är väl tur det!!
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,549
Location
Helsingborg
Jag har ett mål.. Att någongång få skriva klart ett äventyr som jag är helt nöjd med. Få samma känsla över det äventyret när jag håller i det och spelleder det som när jag höll i "I skuggan av en Ros", "This harrowed ground", "The Dead of Night" och "Svavelvinter" och spelledde dem.
Ett välskrivet äventyr med en ball idé som grund.

Jag brukade skriva allt när jag gjorde äventyr när jag var mindre och rita kartor och ibland rita porträtt och göra rollpersoner som SLP och göra slumptabeller och... tills min bror sa till mig att han minsann bara hittade på början och slutet och improviserade fram resten.
Självklart, eftersom jag såg upp till min bror, så tog jag efter.

Idag så brukar jag mest spela skrivna äventyr. Jag har en kartor, korta anteckningar indelade i kapitel och SLPnamn. Sedan improviserar jag det jag behöver.
Ibland vill mina spelare spela just det rollspelet och då får jag ta alla mina idéer som normalt var tänkta till tre äventyr och slå ihop till ett, skriva ner några namn och improvisera.
Ibland hittar jag på ett äventyr på en timme (start/slut, 1T20 namn) medan mina spelare hittar på något annat och improvisera..

~Improvisation är något [color:448800]Han</font color=448800> tror alla spelledare förlitar sig allt mer på när de blir vanare och vanare
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,015
Location
Umeå
Nja

Måste man välja? Jag har aldrig någonsin lyckats improvisera ett äventyr bra. Och nu menar jag HELT improviserad. Man planerar ju faktiskt om man funderar lite när man cyklar iväg till spelmötet. Men helt improviserat skulle typ betyda att man är tom ända fram tills man säger det första ordet, då man kör igång själva spelet.

Å andra sidan så har nog inte någonting sugit mer än de äventyr som jag har spelledit men inte varit egen författare till. (Men så har jag gjort fel också fick jag veta av en skådespelare här om dagen. Man ska i så fall läsa igenom manuset/äventyret MINST 10 ggr för att man ska få någon känsla för det. Och här snackar vi inlevelse då man läser.)

Vad har varit bra då. Tja om man ägnar det första spelmötet till att skapa rollfigurerna (jo, vi hinner inte spela någonting under det första spelmötet) så har man kanske 10 trådar/figur att spinna vidare på och göra äventyr av. Det är bara att fläta till dessa trådar så har man en kampanj. Seriöst så är det nå grymt mycket enklare att göra kampanjer och äventyr om man överlåter det till spelarnas gemensamma kreativitet. De vet ju ändå inte hur jag kommer att använda dem.

Dessutom är det ju ganska viktigt att fråga spelarna hur de har tänkt sig att äventyren ska se ut för deras rollfigur. Vips har man då dessutom en del mallar som bara är att använda. Ok, jag skulle aldrig använda en sådan mall rakt av, tvisten är det som skapar själen i ett äventyr, men det är lätt att skapa när man har någonting att skapa av.

Nu är frågan, var det svar på din fråga? Hur som helst. Personligen vill jag förbereda äventyren, men jag förbereder dem för improvisation. Jag anser att meningen "nyckeln till historien" kan vara ett mycket bra äventyrsupplägg om man går och funderar kring den en lagom tid. Ok, man skriver inte en rad - allt skapas i huvudet (förutom den meningen) - och skulle man använda det som äventyrsupplägg på ett konvent så är det nog inte allt för uppskattat. Men, faktiskt, det kan bli ett strålande äventyr.

Att improvisera äventyr (man blir ju faktiskt tvungen ibland då spelarna gnäller och tiden inte har räckt till) tror jag egentligen bara är att man använder sig av tankar som man har haft då spelaren första gången beskrev sin figur, eller någon gång under föregående äventyr och som man lite spontant låter dyka upp under spelets gång. Nackdelen är om man är lite oklar om vad man vill. Börjar det blir avancerat lyckas jag glömma bort saker:
(/images/icons/smile.gifdramatisk upplösning)"Ni känner igen mannen.. det är Garu!"
"Var det inte han som var död?"
(/images/icons/blush.gifoups) "Hehe... tydligen inte."
"Men vänta nu, hur fanken kunde gravhållningen hållas öppen isåfall, om inte hela staden är inbegripen i komplotten?"
(/images/icons/oink.gifajaj)"Ni ser förresten att det inte är Garu."
"Ok, ska bli spännande att se om det är Trivor eller Farafil, eftersom de är de ända som var i salen vid den tiden."
(/images/icons/shocked.gifvisst ja, fanken)"Öeuh.. ni kan inte se riktigt."
"Jaja, vi går fram."
(/images/icons/hairy.gifnödlösning, nödlösning, snälla gud bara en liten nödlösning)"Ni ser fortfarande inte... riktigt.. bra."
"Vi fortsätter... förresten blev inte Farafil ihjälslagen av byborna?"
(/images/icons/doh.gifpuh)"Ja, ni ser nu att det är Trivor."
"Då kan han få förklara för mig hur han som dvärg lyckades få alverna att anfalla oss vid stenbrottet."
(/images/icons/spook.gifinte det också)"Ehhh...."
"Skulle inte vakten vid värdshuset ha känt igen honom dessutom?"
(/images/icons/sick.gifGaaaaah!)"En komet slår ner palatset och hela skiten brinner ner. Synd! Du han inte ut."

Kan man kolla igenom en helhet så ökar ju åtminstone möjligheten att hitta.. fel.

- Zire, har jag lite att göra, eller sliter jag på tangentbordet bara för att jag är född till det...?
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Det går inte att komma undan ett visst mått av improvisation i alla äventyr. Jag själv har börjat improvisera alltmer på senare tid. Det är helt enkelt roligare för både spelare och spelledare om man sätter fokus på rollpersonernas personliga mål och intressen istället för att skicka iväg dem på en massa märkliga äventyr kors och tvärs i världen. Ibland blir det både nervöst och svettigt när man märker att ideérna börjar tryta men oftast funkar det mycket bra. Dessutom märker spelarna sällan av dina små snedsteg eller misstag lika mycket som du själv gör.
 
Top