Nekromanti Imponerande användningar av övernaturliga förmågor

[Zalozhniy]

Har ni några historier att berätta om imponerande eller oväntade användningar av övernaturliga förmågor i era rollspel?

 

[Trollkalle]

I MÅ0 så hade min kompis någon sorts grej som gjorde att han kunde sprida någon sorts gas och då så hoppade han upp på min rygg och sen sprang vi ut ur fiende nästet medans han typ spred gas ???? det var en rolig idé men den slutade med att någon kanin jävel sköt oss så att vi dog ????

 

[Björn Wärmedal]

Jag hade några spelare som fick tag på ett magiskt "knogjärn" som gav fett med skada men orsakade en tryckvåg så att nästan alla föll omkull när det användes. De valde att använda just bieffekten - tryckvågen - för att driva undan giftiga gasmoln.

 

[slanfan]

En gång, hotad och trängd i sitt lab, slängde en druid det kokande innehållet i sin Healing-Potion kittel på en skurk, som förmodligen dog.

Så, ja, en gång blev en skurk dödad med healing-potions.

 

[Rhodryn]

Hmm... detta var ju inte riktigt något som var... tänkt eller gjort medvetet... XD

Men I Eon, för många många år sedan, så var jag vid ett tillfälle tvingades till att spela magiker, och inte fick spela människa heller (för det var ju vad jag nästan alltid spelar... människa, som var krigare av något slag)... så jag skapade en alv magiker, som hade tidsmagi som sin huvud inriktning (bara för att vara krånglig).

Allodalla Entariel Tanriel var hans namn... Han var inte särskilt förtjust i sina med äventyrare, specielt inte dvärgen som konstant var på honom med vad det nu än var Dvärgen hade problem med... så han föredrog att sätta upp sitt tält en bra bit bort från lägret under nätter.

En av nätterna så blev vi anfallna. Det var ett större gäng med Tiraker (av diverse slag) som smög sig på oss. I deras väg till lägret råkade Allodalla Entariel Tanriel's tält vara (han envisades ofta med att bara svara folk som tilltalade honom med hans fulla namn, specielt dvärgen). En av tirakerna lyckad smyga sig in i tältet där min karaktär låg och sov... och prompt skar halsen av honom, och försvann ut ur tältet igen. Min karaktär vaknade ju såklart, upptäckte vad som hände/hänt rätt snabbt... och kunde inte på något sätt skrika ut någon typ av varning till de andra pga det... och skulle med säkerhet blöda tilldöds väldigt snabbt (regelmässigt så skulle det bara ta några få rundor kom vi fram till)... och med fiender runt omkring så skulle hans försökatt ta sig till de andra vara dömt att misslyckas.

Så... jag föreslog att Allodalla (Entariel Tanriel... :grin: ) ville försöka lägga någon typ av tidsmagi på/runt sig själv, där han typ satte "slowmotion" på/runt sig själv... så att om gruppen överlevde anfallet, och sen då hittade Alodalla (Entariel Tanriel... :wink: ) så skulle han inte ha hunnit blöda till döds än... så att de kunde försöka rädda hans liv.

SL gick med på detta, men sa helt enkelt som det var att detta skulle inte bli lätt, bl.a pga skadan, men även pga svårigheten i sig själv i att lägga en sådan magi, att den var en mer eller mindre påhittad och improviserad grej, plus just hur pass mycket "kraft" som han var tvungen att dra in i sig för att försöka lägga en stark nog besvärjelse som varade tillräckligt länge för någon att möjligen kunna komma till hans hjälp.

Så jag fick veta svårigheten på de tre (fyra?) slagen jag behövde göra. Det handlade om någon stans mellan 5-7 T6 i svårighet på dem. Jag minns inte riktigt namnen på de olika delarna av att lägga magi i Eon, pga att jag endast har spelat en Magiker någonsin i Eon... vilket ju då råkar vara Allodalla (Entariel Tanriel... )... så vad jag säger här efter kanske är helt fel namn, ordning, och kanske till och med vilka slag som manska slå efter specifika händelser. Vad jag minns så slog jag perfekt (bara 1'or) på slaget med att dra in kraft, jag lyckades dra in oerhört stor mängd kraft långt mer än vad som igentligen behövdes. Men sen så gick det lite... värre.

Slaget på att väva magin jag ville lyckades antingen bara precis, eller så fumlade jag kraftigt (minns inte riktigt vilket)... slaget för att till slut då "lägga" magin fummlade kraftigt, på episka nivåer av fummel. SL sa ju då att min karaktär kunde känna att det han försökte göra var på väg att gå åt helvete, med episkt dåliga konsekvenser, bl.a pga just mängden kraft han lyckats dra åt sig. SL sa också att jag behövde försöka slå ett [incert difficulty here] slag mot [incert proper skill/thing/attribute here], för att på ett kontrolerat sätt släppa ifrån sig flödet av kraft som var på väg att slita sig lös från Allodalla (Entariel Tanriel... ). Jag slog slaget... fummel... och återigen ett fummel utav episka propertioner.

SL bestämde sig här för att nu skifta fokus från min karaktär till de andra i gruppen. Alla av dem låg och sov... inklusive nattvakten (dvärgen så klart... how am I not surpriced! XD )... ingen av dem hörde eller märkte på något sätt Tirakerna som smög sig på lägret. Plötsligt så slets nattens mörker isönder utav ett kraftigt bländande vit ljus, ett ljus så kraftigt att det förvandlade natt till dag... följt bråkdelen av en sekund av en öronbedövande explosion som rev igenom skogen... följt bråkdelen av en sekund efter det utav en oerhört kraftig chockvåg igenom både luft,och skalv genom mark... och bara några bråkdelar av sekunder efter det så försvinner ljuset, och mörkret återtar igen natten... med ljudet av explosionen ekandes igenom skogen till det efter en stund tystnar helt.

Äventyrarna vaknade ju så klart av detta, och i en vild röra av kroppar, ben, och armar, så greppas vapen... följt av försök att kravla sig ur tält som halvt fallit samman. När alla tagit sig ut ur tälten, och dvärgen lyckats ta sig på fötter igen, så kommer de fram till att först och främst så är alla halvt döva just nu, med ett kraftigt ringande i öronen, på det så kan Dvärgen nästan inte se något alls för tillfället. Sakta men säket så börjar de också se en mängd andra mörka skuggor runt omkring dem, utanför eldstadens svaga ljuskägla, som försöker resa sig upp. Ingen vet igentligen vad som hänt, men de förstår rätt snabbt att de är anfallna när någon ute i mörkret börjar, vrålandes på Tirakiska (som dvärgen förstår, ochlyckas höra tackvare ett lyckat hörselslag), mana på att alla ska anfalla. Tack vare det tidigare vita ljuset, ljudet av explosionen, och även chockvågen som kastade folk till marken, välte träd, mm... så är motståndet kraftigt effekterade. De flesta av dem är både halvt döva, och blinda, om inte omtöcknade från chockvågen och skalvet. Så anfallet som kommer är begränsat i storlek, och helt oorganiserat. Så medan dvärgen sakta återfår sin syn så tar de två andra hand om striden rätt lätt, och när väl motståndarna lyckats organisera sig, samlat sig, och återfått delar av sinna sinnen, så har dvärgen nästan helt återhämtat sig också... och de lyckas döda och/eller driva bort de kvarvarande tirakerna, specielt efter att de lyckas döda motståndarnas Trukh.

Efter ett tags återhämtande så frågar någon "Var är alven?", men ingen har sätt honom. De börjar leta sig bort till där hans tält är. På vägen så ser de träd som välts, uppkastad jord, och diverse annan skadegörelse. De hittat till och med divärse döda tiraker. Både från att ha fått fallande träd över sig, men även blivit spetsade av avbrutna flygande "flisor" från träd, eller som blivit kastade våldsamt iväg och träffat något med en kraft stor nog att döda dom. Tillslut så når de platsen där Allodalla (Entariel Tanriel... ) satte upp sitt tält. Vad de finner dock är... inget...

För det enda som är kvar är ett stort hål i marken, fyllt av en handfull eller så träd som de antar antagligen stod där innan. Med lite mer undersökande så kommer de fram till att hålet i sig inte bara är ett hål, utan mer verkar vara en del av en nästan perfekt sfär. Nästan som om någon skapat en bubbla eller något, och sedan bara fått allt i sfären att... försvinna. För allting som de hittar som blivit effekterat av denna "sfären", så är de för perfekt släta... må det vara träd, stenar, eller den där halvan av en Tirak som de hittade vid kanten av hålet. som kapats av... där ytan är helt slät med en lätt lätt rundad yta... ingen kan heller hitta en enda del av de saknade bitar som skulle passa in och göra dessa saker "hela" igen. Efter ett tags mer sökande så kan de helt enkelt konstatera att vad som än hände så kom det från Alvens tält... och att varken han, eller några av hans ägodelar finns att hittas någonstans... inga spår, efterlämningar, inget... han, och allt annat i "sfären" är... borta.


Så... jag antar att jag föreslår att använda en imploderande (vilket leder till en exploderande), tidsmagi användande, Alv magiker, som en typ av kraftigt varningssystem för att upptäcka och avvärja anfall under nätter... eller något? XD

Jaja... Allodalla (Entariel Tanriel... HE DID IT AGAIN! :wink: ) kommer alltid vara oerhört minnesvärd för mig pga vad som hände med honom. XD

 

[RasmusL]

Jag har använt ondskans samlade arméer, tre goblinarmar, mitt dåliga självförtroende och mitt ultimata virvelvindsarmanfall för att besegra en liten grå sten. Det var episkt.