Illusionism - inte bara kvantresar?

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,800
Problemet är när det blir illusionism av det hela - när man låter spelarna tro att deras beslut gör en skillnad för äventyret men de egentligen inte gör det.

Theo nämnde ju i kvant-rese-tråden den utmärkta termen illusionism!

Kvantresen är väl ett utmärkt exempel, om jag inte missförstått termen, men vilka andra termner, fenomen och spelhändelser hade ni sorterat in under begreppet? Och vem myntade egentligen begreppet illusionism?
 
Uttrycket verkar ha använts flitigt på The Forge då det begav sig men jag vet inte om det var där det först myntades.
 
Uttrycket verkar ha använts flitigt på The Forge då det begav sig men jag vet inte om det var där det först myntades.
Den där smedjan. Man skulle varit med.. hur användes begreppet där? Med precision eller mest som skällsord?
 
En lite udda variant jag själv gjort mig skyldig till är att i all tysthet retconna händelseutvecklingar man ändå tänkt sätta igång till att helt eller delvis vara följden av något spelarnas rollpersoner gjort.

Det hände häromåret när jag spelledde en omarbetad och expanderad version av Power Behind the Throne i The Enemy Within-kampanjen.

Som äventyret är skrivet utövar skurken stort dolt inflytande i stadsstaten genom att på olika sätt kontrollera flera personer som har furstens öra. Äventyrets klimax kretsar kring att skurken försöker mörda fursten själv och byta ut honom mot en dubbelgångare. Det ges inte supertydliga motivationer till varför hen eskalerar till den mycket djärvare planen just nu.

När vi spelade det ställde spelarnas rollpersoner till det en hel del för kulten som skurken är ledare för genom att bl a räda och förstöra deras laboratorium och döda forskningscheferna. Jag bestämde mig för att det ledde till att skurken fann den nuvarande planen ohållbar - helst som kulten plötsligt blivit i akut och brådskande behov av resurser - och därför gick vidare till den mer riskabla planen med en dold statskupp.
 
Jag har funderat på det, vart gränsen går för när man, genom knep och tricks, manipulerar spelarna. Viss mån av manipulation finns ju alltid, eftersom det är ett socialt spel, men vilka saker gör jag aktivt för att styra spelarna åt ett håll?

Jag håller på att preppa inför ett Caverns of Thracia-bord jag ska hålla på ett konvent i höst. Specifikt sitter jag nu och förbereder ett tjog färdigskrivna karaktärer och ertappar mig själv med att skapa en reptid-karaktär, just eftersom jag vill skapa en social genväg in till den Vandöda Lich-ödlan på våning 2. Tycker det känns som en spännande encounter, men den är notoriskt svår att hitta - om en av rollpersonerna är ett ödlefolk kan det kanske göra mötet med shamanen i ödlebyn lite mer vänligt, och kanske kan denna shaman därmed hinta om Den Odödliga Kungens existens (om än inte exakta position). Redan innan spelet har jag alltså manipulerat förutsättningarna - är det jämförbart med en kvantrese?
 
Den där smedjan. Man skulle varit med.. hur användes begreppet där? Med precision eller mest som skällsord?
I was there, before time of men blablabla... :)

Illusionism var väl inte så poppis, och det finns nog en drös trådar om det här på wrnu. Överlag var det rätt vanligt både här och annorstädes med inlägg skrivna av frustrerad SL som undrade "hur får jag spelarna att göra som jag vill?" och det var helt okej att lura dem så att de inte "förstörde".

Men begreppet var väl definierat. Det fanns en annan term för när alla visste om att de blev rälsade och gick med på det.
 
Så säger han, men inte skriver han ut definitionen direkt, inte gör han det, nej.
Kulturskymning! Att en rollspelare inte har The Forge's Provisional Glossary ständigt öppen är ett tecken på allt som är fel med samtiden!
;)

Illusionism
A family of Techniques in which a GM, usually in the interests of story creation, story creation, exerts Force over player-character decisions, in which he or she has authority over resolution-outcomes, and in which the players do not necessarily recognize these features. See Illusionism: a new look and a new approach and Illusionism and GNS. Term coined by Paul Elliott.
 
Kulturskymning! Att en rollspelare inte har The Forge's Provisional Glossary ständigt öppen är ett tecken på allt som är fel med samtiden!
;)

Illusionism
A family of Techniques in which a GM, usually in the interests of story creation, story creation, exerts Force over player-character decisions, in which he or she has authority over resolution-outcomes, and in which the players do not necessarily recognize these features. See Illusionism: a new look and a new approach and Illusionism and GNS. Term coined by Paul Elliott.
Så vi har kvant-resar, och vi har dolda slag och dold KP som SL fubbar med. Vad finns det mer för exempel? Öppen fråga f.ö. - man måste inte kallas Mogger för att få svara.
 
En lite udda variant jag själv gjort mig skyldig till är att i all tysthet retconna händelseutvecklingar man ändå tänkt sätta igång till att helt eller delvis vara följden av något spelarnas rollpersoner gjort.

Det hände häromåret när jag spelledde en omarbetad och expanderad version av Power Behind the Throne i The Enemy Within-kampanjen.

Som äventyret är skrivet utövar skurken stort dolt inflytande i stadsstaten genom att på olika sätt kontrollera flera personer som har furstens öra. Äventyrets klimax kretsar kring att skurken försöker mörda fursten själv och byta ut honom mot en dubbelgångare. Det ges inte supertydliga motivationer till varför hen eskalerar till den mycket djärvare planen just nu.

När vi spelade det ställde spelarnas rollpersoner till det en hel del för kulten som skurken är ledare för genom att bl a räda och förstöra deras laboratorium och döda forskningscheferna. Jag bestämde mig för att det ledde till att skurken fann den nuvarande planen ohållbar - helst som kulten plötsligt blivit i akut och brådskande behov av resurser - och därför gick vidare till den mer riskabla planen med en dold statskupp.
Det låter ju svincoolt!
 
Kom att tänka på essäsamlingen How to Write Adventure Modules that Don't Suck (som lite olyckligt är en rätt sugig bok), där några av essäerna trycker på hur viktigt det är att presentera illusionen av val, snarare än verkliga val (för annars kommer det inte bli en bra story).
 
Så vi har kvant-resar, och vi har dolda slag och dold KP som SL fubbar med. Vad finns det mer för exempel? Öppen fråga f.ö. - man måste inte kallas Mogger för att få svara.
Tekniker som att vänta med att bestämma vem det är som förrådde rollpersonerna tills de visat vem de litar på och att låta SLPer som RP bryr sig om vara hotade är väl båda ganska vanliga spelledartips som bygger på illusionism?
 
En lite udda variant jag själv gjort mig skyldig till är att i all tysthet retconna händelseutvecklingar man ändå tänkt sätta igång till att helt eller delvis vara följden av något spelarnas rollpersoner gjort.

Det hände häromåret när jag spelledde en omarbetad och expanderad version av Power Behind the Throne i The Enemy Within-kampanjen.

Som äventyret är skrivet utövar skurken stort dolt inflytande i stadsstaten genom att på olika sätt kontrollera flera personer som har furstens öra. Äventyrets klimax kretsar kring att skurken försöker mörda fursten själv och byta ut honom mot en dubbelgångare. Det ges inte supertydliga motivationer till varför hen eskalerar till den mycket djärvare planen just nu.

När vi spelade det ställde spelarnas rollpersoner till det en hel del för kulten som skurken är ledare för genom att bl a räda och förstöra deras laboratorium och döda forskningscheferna. Jag bestämde mig för att det ledde till att skurken fann den nuvarande planen ohållbar - helst som kulten plötsligt blivit i akut och brådskande behov av resurser - och därför gick vidare till den mer riskabla planen med en dold statskupp.
Det här är ju vanligt gott SL-hantverk!
 
Tekniker som att vänta med att bestämma vem det är som förrådde rollpersonerna tills de visat vem de litar på och att låta SLPer som RP bryr sig om vara hotade är väl båda ganska vanliga spelledartips som bygger på illusionism?
Ah, det här påminner mig om när jag skapade en RP till Kult som inte hade hus eller lägenhet, för jag var trött på scenen där dessa blir sabbade! (Blod på hela dörren, någon?) Det var liksom en sån återkommande grej i folks hemgjorda Kult-scenarion..

(inte illusionism, men kunde inte låta bli att dela, sånt skönt minne..)
 
Illusionism är, för mig, essensen av när folk säger saker som ”om rälsen aldrig syns så är det inte rälsat, utan ett bra äventyr”. Alltså där det finns ett planerat händelseförlopp som spelet ska följa, men den skicklige spelledaren och det välskrivna scenariot gajdar så väl så att spelarna aldrig upplever sig rälsade, utan agerar helt naturligt på ett sätt som följer det planerade scenariot.
 
Back
Top