Stod över MunkCon 3 igår och spelledde istället session 7 i Delta Green-kampanjen VITA PASCITUR VITA. Gårdagen innebar att vi kan betrakta Ex Oblivione som avslutat. Jag har varit lite kallsvettig inför klimax i det scenariot men det avlöpte mycket väl, väldigt kul. Har smugit in diverse andra trådar i operationen under deras vistelse i Yuma så gött att alla överlevde och jag kan fortsätta tära på deras ork och förstånd framöver.
Lördag-söndag spelade jag ShadowDark med äventyrsmaterial från Cursed Scroll #1 och fick bege mig in i Bittermolds gamla fäste. Eftersom det skulle vara lite mörkt och emo tog vi såklart namn från tråden om edgelordiga namn på svenska. Vår goblinfajter Illvilja Järnspik hade kanske bara 2 hp på level 1 (4 hp på level 2…), men hade istället hårdaste namnet. Själv spelade jag en tjuv som hade exakt hälften så mycket hp.
Ikväll var det Fienden ibland oss som gällde. När vi bröt förra gången hade vi 1) avslöjat en vampyr, och 2) fått höra att han var besviken på oss. Såatte … det var ju spännande direkt kan man väl säga.
Igår kväll körde vi den 10e sessionen av @guldfink s mycket ambitiösa blorb-version av Korpens klagan. Vilken resa alltså. Ser fram mot att fortsätta till våren!
Igår spelade vi MUA, och äventyrarpartiet begav sig till den lilla byn "hiskeliga" Hiske, där de tog in på gästskiveriet (ja, det stavas så). Jag vill skriva "föga kunde de ha anat vad som väntade", men jag tror att alla förstod precis vad som lurade i vassen...
Idag har vi spelat Nordiska väsen igen, efter ett uppehåll på sju månader. Kampanjen har pågått sen 2020, så var riktigt kul att återvända till våra kära och vid det här laget rätt välutvecklade karaktärer!
(Den gamla wikin vi använt för krönikor m.m för de senaste femton årens spel hade dött efter en PHP-uppdatering, men jag lyckades få ut databasen som en 10 MB stor textfil och kunde återskapa vår Väsenkrönika med lite grep-magi i terminalen. Vinst!)
Idag har vi spelat mer MUA - den här gången jagade äventyrarpartiet hemska pirater som rädat dem i jakt på ledtrådar till den fruktansvärda skrotkammarön! Till slut visade det sig att huvudpiraten själv var den fruktade lång-jan silver!
I kvällens julavsnitt av Brindlewood Bay hittades en tomtedräktsklädd inbrottstjuv dödad. Deckardamerna snokade runt bland julpynt och villor, där de fejkade en hjärtattack, välte en blinkande ren, blev tagna av polisen, samt förhörde en känd gammal sångerska, en livstrött småföretagare och en tioårig pojke som riggat sitt hus i bästa Ensam hemma-stil. Till slut visade det sig att den var den nya vicesheriffen som var mördaren. Och spåren av en ritual i skogen, timmar som försvann spårlöst och hundratals viskande röster som talade om tomrummets jordemödrar fick damerna att ana att något riktigt mystiskt är i görningen i trakten...
Idag hade vi årets sista möte av bibliotekets Rollspelsklubb, där jag spelleder Shadowdark för ungdomar i åldrarna 14-18, och denna session kändes verkligen som en 2h-reklam för rollspel. Kidsen var så engagerade och levde sig verkligen in i spelet, man ville typ gråta.
Igår besökte jag Grottröj #49. Första passet spelledde jag äventyret Grimsmarken till Ligans DoD. De fyra äventyrarna Krelka, Robert, Uno och Kronblom gav sig in i en mörk skog för att leta efter en dvärgriddare som troddes ha fallit offer för rövare. Efter diverse komplikationer lyckades rollpersonerna ta sig ut ur skogen igen i sällskap med riddaren. Dock hade de förlorat all sin utrustning och de talade om att hämnas så snart de införskaffat nya vapen och annat nödvändigt.
Andra passet spelade jag 24XX Breach som visade sig handla om retroscifi i Alien-stil, men tematiskt mer likt Event Horizon med helvetet som en realitet bortom rymdens mörker. De fyra hårdingarna Nines, Maverick, Easter och Whip hade anlitats av Företaget för att undersöka ett rymdskepp som inte längre svarade på anrop. Det visade sig att det fanns en demon ombord, åtminstone fram till dess att Nines avfyrade sin "Big Fucking Gun". När röken skingrades fanns heller inte Whip kvar, men lite svinn får man räkna med.
Två bra pass. Roligt att se hur annorlunda Grimsmarken utvecklade sig mot förra gången jag spelledde det, och roligt att få äventyra i retrorymden. Att tärningarna landade så att min rollperson dog gjorde alls ingenting. Någon särskilt tydlig OSR-inriktning blev det dock inte och kanske skulle Grottröj rent av må bra av att officiellt bredda sig till rollspel i allmänhet.
Igår spelade vi ännu ett avsnitt av "Enemy Within". Slutet närmar sig långsamt; rollpersonerna har precis försökt ta reda på om kronprins Wolfgang har rent mjöl i påsen.
Vi spelade precis klart New York-kapitlet av Masks of Nyarlarhotep, vilket fick bli årets sista rollspelssession.
Vi har kört kampanjens fjärde utgåva med Kutulus regelsystem, och det har gått som smort.
2025 blir det London, vilket är det kapitel jag är mest taggad på.
EDIT: De ska för övrigt ta sig till London med zeppelinaren från Gabrielle de Bourgs Kutulu-äventyr "Terror på 200 meter". För Masks är ju en så kort kampanj, lika bra att slänga in ett extra äventyr.
Idag är det precis 40 år sedan jag spelade rollspel för första gången. Jag hade fått Drakar och Demoner (andra utgåvan) i julklapp dagen före, och min morbror Arne hade läst in sig på "Sarkath Hans gravvalv". Efter juldagsmiddagen hos mormor och morfar skapade vi rollpersoner, jag tror min var en stråtrövare som var misstänkt lik Boromir, och inträdde i en magisk värld, som med ett antal års uppehåll, följt med mig sedan dess.
För en stund sedan avslutade vi "Det sjunkande tornet", ett äventyr som användes vid SM 2023. En fyra decennier lång cirkel har slutits. Eller egentligen inte - med en rollspelsintresserad familj och flera lika intresserade vänner, så blir det många fler besök i rollspelens magiska värld
Gruppen överlevde, i vissa fall med ett nödrop, lyckades med nästan allt och samlade på sig bra med skatter.
Från 1984 och ungefär tio år framåt spelade vi enorma mängder Drakar & Demoner, dock allt mer moddat och husreglat, och alltid med äventyr och kampanjer som jag skrev (med ett undantag: ett äventyr i Sinkan, nå’t med Krugal Svylse). Sedan blev det andra spel och genres (mest skräck), men igår var det så dags för premiär för Drakar och Demoner -23. En maratonsittning på 9 timmar, ungefär som när vi var unga då för 40 år sedan.
Och vad kul det var! Det var såväl nostalgi som något nytt och fräscht, uppdaterat för vår tid. Vi började söder om Kummerbergen, där de fem spelarna (som använde de färdiga rollpersonerna) fick improvisera fram hur de möttes första gången. Det blev oerhört underhållande, särskilt när ankan gjorde entré – den första ankan i vårt spelande någonsin! Ett par timmar, och en nära nog dödlig strid med några svartalfsrövare, senare så var vi framme vid den egentliga inledningsscenen, och därefter ett besök i Utkante. Det rullade på fint, med en härlig blandning av mirth och mayhem, innan sällskapet beslöt sig för att besöka Gårdagens by, som blev kvällens huvudnummer.
Mycket Groundhog day-känsla, där ett antal sätt att hantera situationen provades på. Slutligen nådde de dock tornets topp och kunde besegra Ix.
På det stora hela en mycket underhållande session, där det mesta i regelverket flöt oväntat bra. Särskilt detta med monsterattacker, som jag vid genomläsning av reglerna var högst tveksam till, fungerade utmärkt. Likaså fann vi att striderna, som var gammel-DoD:s svaga punkt med sina evinnerliga ping-pong-strider, var såväl taktiska som spännande och lagom långa.
Det var dock några saker jag är tveksam till, särskilt då dödsslagen. Det hände vid ett flertal tillfällen att rollpersoner hamnade på 0 i KP, men då de hade hyfsade FYS-värden klarade de dödsslagen galant. De blev aldrig särskilt spännande helt enkelt, utan fungerade mer som en tvåminutersutvisning i ishockey; en tillfällig reducering av manskapet för några rundor blott. Det förtog lite av spänningen tyvärr, då känslan blev att det inte var någon större risk att dö i detta spel. Men det är marginalgnäll, som dessutom mycket enkelt borde gå att husregla om till något lite mer dödligt: på det stora hela var detta mycket underhållande, och vi ger högsta betyg åt nya DoD.
Igår spelade vi lite impromptu Rogue Trader med eget regelhack. RP inledde en vild kapplöpning för att inte bli av med sitt skepp, och lärde sig det bittra ödet som väntar de som gamblar med warpens krafter!
Jag har spelat Introscenariot till Alien, Hope’s Last Day. Jag var spelledare och alla runt bordet hade superkul under de tre timmar det tog för att bli klara. Och ja, det blev en TPK.
187. Drakskugga (Trudvang). Del 2 i serien Ödesprofetiorna. Ett riktigt bra äventyr, fyllt med intriger och olika agendor. Ger mig själv och gruppen en klapp på axeln då vi löste uppgiften ovanligt smidigt och i striderna var gudarna(tärningarna) med oss. Mycket spännande och kul att spela.
Årets första spelmöte öppnade andra kapitlet i Masks of Nyarlathotep.
Rollpersonerna tog sig till London från New York med zeppelinaren från Gabrielle de Bourgs Kutulu-äventyr "Terror på 300 meter" (jag valde dock, lite i sista minuten, att kapa själva mysteriet och bara låta det bestå av sociala scener och möten med några viktiga spelledarpersoner).
Jag spelade DCC, sammanfattningsvis går det väl att säga att jag hade djäkligt kul som spelledare och min spelgrupp också. Sammanfattning blev väl såhär då de valde att överge äventyret:
Och våra tappra hjältar slog sina kloka huvuden ihop, de tog en gravöl för deras fallna kamrat och tog sikte mot staden! Någon djävel i detta byråkratiska helvete måste ta ett ansvar för denna livsfarliga arbetsplats mumlade dvärgen på dvärgiska. Övriga förstod nog andemeningen i det som sades och nickade instämmande, med en tår på kinden.
Det var länge sen jag hade så här kul när jag spelade rollspel. Jag skrattade stundtals så pass mycket att en av spelarna reagerade genom att säga "det hörs att Isaac har kul igen, han skrattar verkligen hjärtligt åt våra idéer".
Vi sågs 16.30.
Klockan 19.15 käkade vi grekisk take away.
Klockan 21.30 började vi göra rollpersoner.
Klockan 00.30 bröt vi upp.
Spelad tid: noll minuter.
Övrig tid: 100% trevligt nördhäng med folköl och snack om böcker, film, spel, musik, politik, 40K-lore, livet och framtiden. Därtill: en sexåring som berättade om sina första rollspel, förevisade Vaders ljussabel (INTE lasersvärd) i mörklagt hus och en ettåring som vägrade sova och satt med till 22.00.
En lyckad spelkväll skulle jag säga (helt utan ironi).
Provade på Blade Runner RPG för första gången i Fredags den 10/1 då veckans session av CoC "Masks of Nyarlathotep" utgick.
Jag spelade ett one-shoot med titeln "Electronic Dreams" som förmodligen är ett introduktionsäventyr till Blade Runner och allt online via Roll20.
Jag var dåligt påläst om storyn (var deltagare, ej spelledare) och trött vilket var två dåliga saker att ha i bagaget in i spelet som hade en bra story och nog fungerar riktigt bra som en introduktion till själva Blade Runner RPG med alla klassiska och välbekanta karaktärer & platser man besöker.
Year Zero engine som är spelets grund borde jag lära mig bättre då jag gillade hur skadornas karaktär helt bestämdes med tärningarna. Har tidigare provat på Alien RPG som även det utgivits av Svenska Fria Ligan.
Min trötthet och dåliga på läsning av äventyrets premiser är dock tyvärr det jag minns mest förutom att spelledaren läspade alternativt hade en universums mest undermåliat headset
Då har man precis SLat fjärde spelmötet i Ultraviolet Grasslands i min hembyggda setting "Abyssal Plains", kul system!
RPna fick en massiv railgun att implodera, sålde nacre-formar för köttkloner för 9600 cash, och rekryterade prickskytten Silwer Hakeklo (L3, perdit, bild nedan) som karavanvakt
Spelmöte 3 avklarat Det blev mest informationssökning på tre olika håll. Min rollperson mötte både Elvira Wallin och hunden Dexter Gordon från "Sju porträtt av Elvira Wallin" (Svenska kulter).
Spelade återigen CoC "Masks of Nyarlathotep" via Roll20 och ett skönt internationalt gäng med människor. Det "känns" som om vi är i slutet av New York delen av "Nyarlathotep" och ska träffa en viss syster till en annan expedition som gått förlorad.
Det är jävligt konstigt, men vi träffas en gång i veckan, de flesta är från USA, jag är Svensk och så är det en Britt men jävlar vad vi sammanklangar med varandra, vi har helt olika karaktärer i spelet men vi kompletterar varandra bra.
Skulle jag säga det själv så är nog jag den minst kapabla karaktären av truppen som spelar men ändå den som kommer undan med minst blåmärken, skador eller mentala ärr i denna pågående odyssé. Lite som en Stig-Helmer med revolver, machetes och tur tar jag mig fram, försöker hjälpa mina kamrater och lyckas väl ibland drämma till farorna vi möter. Jag har väl odlat mina points väl tror jag och även om min luck börjar sina sina så tror jag att jag och mina karaktärer i spelet kommer att leva ett bra tag till.
PS. Dom säger att man aldrig ska börja dricka, röka eller spela om pengar, mitt tips är att aldrig åka till Peru "in the first place" om du blir bjuden att åka dit.
Startade igång min gamla kampanj i Hyborian Age igår. Med Barbarians of Lemuria som system. Rollpersonerna tampas med en hord av hyrkanier som invaderar Brythunia och rp är belägrade i en borg.
Jag tror jag missat att rapportera flera spelpass i både Dolmenwood och Symbaroum. Får nog lov att skärpa mig innan Rollspelsverket kommer med synpunkter.
Ikväll spelade vi i alla fall Symbaroum och kämpade med kulter och komplotter i Kastor.
Idag har jag spelat Blades in the Dark! Den revolutionära gruppen "The Parliament" är nu i krig (dvs -3 status) med både Andeväktarna och Bevarandeministeriet. Statsmakterna har spärrat av alla broar till stadsdelen Six Towers, deras territorium. Stadens övriga undre värld bjuder in Parliament till möte, som visar sig vara en intervention: vad fan håller ni på med? Vill ni ha inbördeskrig? Parliaments ledare Nemo försäkrar alla om att det finns en plan. Resten av spelmötet går ut på att gruppen försöker spåna fram vad fan planen egentligen är
Det ska bli spännande att se om de kan spela ut etablissemangets olika maktcentra mot varandra, eller om de blir krossade av kejsarmakten! En sak är alla överens om: om det faktiskt blir ett inbördeskrig så kommer Parliament att förlora.
Förra veckan spelade vi klart vår lilla kampanj med Sporangium och Shadow of the Weird Wizard. Det blev sex stycken sessioner och det var mycket lyckat tycker jag. Även SotWW flöt på finemang och är ett system jag lätt kan tipsa om för den som är sugen på något heroiskt fantasy lir.
Här finns en krönika över äventyret för den som är nyfiken:
Igår spelade vi DnD. Gänget håller på att utforska ett övergivet kloster i jakt på en artefakt, och natten innan hade de blivit överfallna av två mystiska armborstskyttar i mörkret. Nu utforskade de vidare och fick syn på armborstskyttarna där de satt på ett hustak höll utkik. De såg ut som banditer eller äventyrare, ledda av gnomen Hellin, som påstod sig ha ockuperat klostret. Gänget lyckades förhandla fram nån sorts vapenvila, eftersom Hellin inte verkade vara intresserad av artefakten. Spelmötet avslutades med att de utforskade en annan byggnad och hittade Järnväktaren, som beskrivs i en dikt som första steget på vägen till artefakten. Jänväktaren visade sig vara elektrisk metallgolem, som de nedgjorde efter en tuff strid.
Var spelare i en omgång Blades in the Dark. Det var väldigt mycket fokus på systemet med alla klockor, konsekvenser och metapoäng. I många spel har systemet stor närvaro under strider men här hade systemet lika stor närvaro typ hela tiden. Kommer inte bli någon favorit för mig tyvärr.
Var spelare i en omgång Blades in the Dark. Det var väldigt mycket fokus på systemet med alla klockor, konsekvenser och metapoäng. I många spel har systemet stor närvaro under strider men här hade systemet lika stor närvaro typ hela tiden. Kommer inte bli någon favorit för mig tyvärr.
Intressant. Jag har inte själv spelat Blades in the Dark, men varje gång jag tänker göra det blir jag sjukt opepp av att läsa boken. Väldigt mycket meta, ja. Känns inte kul. Och svårt att få överblick över allt när man läser.
Intressant. Jag har inte själv spelat Blades in the Dark, men varje gång jag tänker göra det blir jag sjukt opepp av att läsa boken. Väldigt mycket meta, ja. Känns inte kul. Och svårt att få överblick över allt när man läser.
Min upplevelse av en kortare kampanj stämmer rätt väl överens med er feeling. På nåt sätt var det ändå kul, eller blev en del minnesvärda scener att tänka på i efterhand, men det var lite som att ha sex med ett träningsschema som mall.
Jag spelade Delta Green igår, andra spelmötet Saturnalia i vår kampanj VITA PASCITUR VITA. Trodde det skulle bli scenarioslut den här gången, men mycket roliga utvecklingar och invecklingar drog på sitt sätt ut det till en ypperlig akt II. Ser mycket fram emot tredje akten som ser ut att smälla av redan på söndag igen.
Jag har tänkt vara bättre med att skriva i denna tråd, men kör lite vad jag spelat sistone.
Fortsätter spelleda Masks of Nyarlathotep i Kutulu-reglerna. Vi är i London, och precis som i New York så verkar det som att spelarna kommer nå kapitlets klimax nästan direkt. De spenderade hela första London-dygnet till att undersöka kultistledaren och vilka fastigheter han äger, så de är hot on his trails så att säga.
Sen har jag två ungdomsgrupper som spelar Shadowdark, båda två spelar I6 Ravenloft-äventyret. Känns väldigt kul att se hur olika tillvägagångssätt de två grupperna har.
Det är verkligen en slump att jag just nu råkar spelleda två av hobbyns kanske mest klassiska äventyr.
I helgen spelade vi till slut färdigt Curse of Strahd efter 2 1/2 år (jag var en av spelarna).
Jag tycker väl kanske inte att den här storyn egentligen hade behövt vara en hel aslång kampanj, men likväl blev det en riktigt episk och spännande slutstrid och en fin epilog som drevs av rollpersonerna själva. Klart lyckad avslutning!
Idag dödade jag en av ungdomarnas karaktärer i vår I6 Ravenloft-kampanj. Han gick runt i Barovia och skrek hånfulla och utmanande ord, trots att jag varnat att Strahd har ögon och öron överallt. Men så övertygad var han om sitt "plot armor" att han ignorerade dessa varningar.
Tog exakt en stridsrunda innan Strahd tog kol på honom. Hädanefter kommer de spela mer försiktigt.
Igår så körde vi äntligen igång vår Mothership-kampanj med den reguljära spelgruppen och jag känner att jag äntrat min Mothership-era.
Efter att nästan exklusivt ha varit spelledare för Call of Cthulhu (inkl Delta Green och Call of Cthulhu Sverige) typ varannan vecka i 7 år är jag extremt taggad på att fullt ut få dyka ner i ett nytt spel som fungerar på ett annat sätt än CoC, med en helt annan setting och annat tänk bakom spel och scenariodesign.
Vi började med introduktionsäventyret/minikampanjen Another Bug Hunt, och planen är att använda de olika mekanikerna för shore leave, spelets ekonomisystem, kampanjstrukturerna från Wardens Operations Manual, material från Hull Breach, scenarion från moduler som Dead Planet och Gradient Descent tillsammans med egenskapat material och de nya/tredjepartsmoduler jag plockar upp längst vägen för att bitvis bygga upp en längre kampanj.
Jag är otroligt peppad, minst lika peppad som jag var på CoC när jag började spelleda det ordentligt.
Idag har jag spelat Drakar och Demoner 23. Jag introducerade fyra 10-11 åringar till hobbyn på mitt lokala bibliotek. Vi tog oss halvvägs genom Fasornas isberg. Fortsättning och, förhoppningsvis, avslut nästa gång.
Idag spelade vi första sessionen av kampanjen The Betrayer of Asgard (Conan D20) konverterad Barbarians of Lemuria. En planerad kupp genomfördes där spelarna stal ett mystiskt horn från ett tempel tillägnat Ymir i Vanaheim där en dekadent festival hölls. Detta ledde till en vild flykt över tundra och berg. Till och med en frostjätte blev avlivad av spelarna.
Idag har jag testat 2D6 Dungeon, solo OSR. Oväntat kul. Också skoj att jag slumpade att jag hittade ett altare vars gud föredrar frön som offer och sen hade alla vakter jag dödade frön på sig.
Idag har jag testat 2D6 Dungeon, solo OSR. Oväntat kul. Också skoj att jag slumpade att jag hittade ett altare vars gud föredrar frön som offer och sen hade alla vakter jag dödade frön på sig.
Kan rapportera att under dagen har min sexåring anslutit sig och hjälten har således döpts om till Dödskrigaren. Vi är på level 2 och har nu gjort ett första besök i byn för att offra i templet (människotänder) och köpa en sköld och ska inom kort gå ner till grottans andra våning.
Hakar på detta - idag har jag spelat lite rollspel med fyra- och sexåringen. Vi brukar utgå från kartan till "LP-spelet" Death Robot Jungle och friforma lite vad som händer på de olika platserna. Idag kom de ett steg närmre huvud-ondingen, som sexåringen har döpt till Robot Kato (vi läser Mio, min Mio atm).
Igår höll jag en rätt "navelskådande" session av Masks of Nyarlathothep - rollpersonerna åkte först till Teufelsamlingen (en fiktiv stiftelse som vakar över en stor samling böcker, konstverk och artefakter) och deras nya lokaler i Oxford. Därefter reste de till Clacton-on-Sea, som rollpersonerna började i när vi speltestade Kaskelot (innan kampanjen övergick i Masks).
Lite narcissistiskt att mitt i världens kanske mest namnkunniga rollspelskampanj dra in mina egna grejor, men hey.
Körde ett skräck hack till Comae Engine igår. Rollpersonerna är unga svenskar på nittiotalet, som bor i London för att söka lycka. Men märkliga saker händer…
188. The Black Ankh (Rippers). Vi överlevde och lyckades med uppdraget. Jag vill inte spoila för er andra och beskriva detaljer men jag vill bara säga...
Egypten! Det är mycket mystik och läskigheter i Egypten, oavsett skräckspel. I like it!!)
Igår spelade vi Rogue Trader, och våra "muntra" protagonister fann sig själva i jakt på void-kartor på fel ställe. Highlights inkluderade bland annat en brottningsmatch mellan en ork, en mutant-kock, och en stor kastrull med het olja.
Igår spelade vi Utpost. Utposten var Horizon II, ett fartyg på ett giftigt ishav på en ismåne. Uppdraget var att sondera efter en bra plats att bygga en bränsledepå för en ny hyperrymdsgenomfartsled. Sajten Echo-3 var lovande, men där hade siktats mystiska humanoida varelser. Säkerhetschefen och chefen för biolabbet kände båda till den tidigare incidenten med kloningsmaskinen, och försökte mörka sin egen inblandning. Alla huvudroller dog utom den lata termostat-teknikern, som fattade vartåt det barkade tidigt och stack i en flyktkapsel. Resten av de namngivna rollerna slogs mot klon-horden till sista man. Av skeppets 150 rödskjortor lyckades några fly, och några lade ner sina vapen när de såg att det vi slogs mot var "människor" (trots vad min roll, högste chefen Anthony Leeds, påstod). Vi vet inte vad som hände med de som lade ner sina vapen – Anton (som spelade Utsidan) valde att lämna deras öde okänt.
I helgen spelledde jag Nordiska Väsen. En vän med stort Lovecraftintresse var på besök från England, så tanken var att spela Call of Cthulhu men från två andra i spelgruppen fanns efterfrågan där min sambo "ville få ha underkjol" och en annan var mer taggad på viktoriansk tid, så jag föreslog att byta till Nordiska Väsen. Tanken var först att spela En grym hemlighet, men spelarna ville inte ha ett för långt spelmöte, så jag improviserade fram ett äventyr i lite Crimson Peak-stämning, eftersom en RP var en aristokrat och nyligen nygift med en svensk friherre. Så äventyret fick bli att de utforskade parets herrgård på de Upländska slätterna medan friherren (som var skogsägare) skulle uträtta ärenden norröver. Men markerna plågades av nattramnar och det visade sig att maken mördat sin tidigare fru. Jag lade dessutom in att hennes kropp fanns uppstoppad i ett hemligt rum, efter att en spelare kom på att han hade flera uppstoppade djur och fåglar, vilket först kom från ett skämt då en SLP (en lomhörd äldre dam på besök) hörde fel och trodde sig höra "bill", vilket fick spelaren att börja prata om alla uppstoppade fåglar.
Det blev väldigt lyckat, där jag lade in en skrämseleffekt att maken återvände lagom till att spelarna skulle ge sig av för att hämta länsman, vilket fick min sambo att skrika av skräck. Tillslut lyckades de lösa mysteriet och herrgården återgick då till sitt ursprungliga namn… Slottet Gyllencreutz. Så nu är planen att vi ska fortsätta spela lite Väsen med spelgruppen. Vilket de av oss var taggade på.
Halv-relaterat till diskussionen om Nordiska Väsen och anakronismer så är en av de roliga sakerna med att det spelets öppenhet kring historia att är folk historienördar så kan typ alltid få säga ja till spännande historiska element de vill få ha med.
Vi har spelat första sessionen i en ny Unknown Armies kampanj.
-Kabalens medlemmar prostituerade sig själva för att få ledtrådar till mäktig magi som de kan mata till maskoten/guden som annars kommer äta dem. Men så länge maskoten/guden är matad vinner fotbollslaget kabalen är cheerleaders för!
-Kabalen polisanmälde en kannibalistisk chokladmästare för att han gjorde kakor av en kvinnas insidor.
-Kabalen stal en onaturligt realistisk penistårta.
-En medlem i kabalen, Amber, mördade sedan en hemlös man med sin drunken boxing kung-fu när han försökte stjäla penistårtan.
Spelade (SL) Mörk Borg Rotback Sludge på krogen igår. Stimmigt och stökigt men förvånansvärt enkelt ändå. Fick med en spelare som aldrig spelat förut och betyget var positivt.
Idag har jag spelat Drakar och Demoner 23. Jag introducerade fyra 10-11 åringar till hobbyn på mitt lokala bibliotek. Vi tog oss halvvägs genom Fasornas isberg. Fortsättning och, förhoppningsvis, avslut nästa gång.
Gänget ovan ska träffas en gång i månaden. Men det blev en sådan framgång att djungeltrumman gick bland ungarnas klasskompisar till den milda grad att vi fick starta en grupp till som kör alternerande veckor. Första sittningen med gäng nummer två gick av stapeln igår. Även denna gången kom vi halvvägs genom Fasornas isberg. Ytterligare ett strå till stacken draget för att få till en ny generation rollspelare.
Hade precis en otrolig rollspelssession. Samarbete med Kulturskolans Teaterverkstad. Helt beckmörkt rum utöver bordet som lystes upp och styrdes av en ljud- och ljuskille som med enorm fingertoppskänsla fångade spelets stämning med både musik och ljuseffekter.
Fem nya och enormt duktiga ungdomar spelade fyra timmar, jag körde äventyret The Hideous Halls of Mugdulblub till rollspelet Shadowdark, ett äventyr jag kört flera gånger förut, och ungdomarna hajade det verkligen! Hela spelet gick enormt bra, jättenöjda spelare och en spelledare som aldrig varit med om en så välproducerad session.
Hade precis en otrolig rollspelssession. Samarbete med Kulturskolans Teaterverkstad. Helt beckmörkt rum utöver bordet som lystes upp och styrdes av en ljud- och ljuskille som med enorm fingertoppskänsla fångade spelets stämning med både musik och ljuseffekter.
Fem nya och enormt duktiga ungdomar spelade fyra timmar, jag körde äventyret The Hideous Halls of Mugdulblub till rollspelet Shadowdark, ett äventyr jag kört flera gånger förut, och ungdomarna hajade det verkligen! Hela spelet gick enormt bra, jättenöjda spelare och en spelledare som aldrig varit med om en så välproducerad session.
Han hade fått en lista på vilka miljöer vi skulle vistas i (stad, skog, dungeon), men i och mellan allt så improviserade han mycket, jag var djupt imponerad!
Han hade fått en lista på vilka miljöer vi skulle vistas i (stad, skog, dungeon), men i och mellan allt så improviserade han mycket, jag var djupt imponerad!
I fredags blev det till att spela första scenariot i Graham Walmsleys kommande Cosmic Dark, Extraction. (Som Patreon har jag kunnat ta hem preliminära versioner av det mesta i den kommande boken.) Det var ett riktigt kul scenario att spela! Reglerna är briljanta, inte minst råden till spelledaren (nog de bästa jag sett i en rollspelsbok).
I fredags blev det till att spela första scenariot i Graham Walmsleys kommande Cosmic Dark, Extraction. (Som Patreon har jag kunnat ta hem preliminära versioner av det mesta i den kommande boken.) Det var ett riktigt kul scenario att spela! Reglerna är briljanta, inte minst råden till spelledaren (nog de bästa jag sett i en rollspelsbok).
Det är en bok. Sex scenarior, regler, spelledartips. Weird SF. Kommer på Kickstarter inom kort. Det blir väl ungefär som hans förra bok, Cthulhu Dark, men SF - och ytterligare en del års finslipning av hans regelltänk.
Det är en bok. Sex scenarior, regler, spelledartips. Weird SF. Kommer på Kickstarter inom kort. Det blir väl ungefär som hans förra bok, Cthulhu Dark, men SF - och ytterligare en del års finslipning av hans regelltänk.
Vi gjorde rollpersoner och började spela introäventyret till Wurm, ett culture gaming spel satt i Europa under istiden.
Rp är fyra unga vuxna neandertalmänniskor från den Svarta Flodens stam. Vi är nu på väg till de Brutna klippornas stam för att mäkla fred och/eller finna vem som gett en förbannad amulett till jägaren Lauki. På vägen angreps vi av ett lejon som upplöstes i rök efter att vi nedgjort det.
Jag spelledde Bargains & Bloodshed, osäker på om någon av spelarna är wrnu:are (tänkte inte på att fråga), där teokratin Skarpnäcks två rättmätiga arvtagare försökte sig på en kupp men gick vilse och istället väckte en sovande gud som stavade Skarpnäcks undergång. Den första rollpersonen strök med på sessionens allra första tärningsslag och den sista rollpersonen strök med genomborrad av sin väns kastspjut i ett sista försök att hindra dem från att väcka denna sovande gud. Väldigt roligt, och hade vi fortsatt hade vi nog tagit vid 500 år senare, i ruinerna av Skarpnäck...
Spelade Death in Space med @kloptok som spelledare, där det också var rollpersoner som strök med när vi försökte lista ut vem på ett rymdskepp som skickat en SOS-signal. Ordet "fälla" var det vi sa flest gånger. Spoilervarning för pamflettäventyr, men vi lyckades till slut lista ut att det var skeppets AI som ville bli räddad och när rymdsherifferna kom för att hindra oss dockade de fast på utsidan av vårt skepp, så vi kunde smita utan att bli förföljda och lämna sherifferna ombord! Jag utgår från att det var rikedomar som väntade i vår framtid!
Precis klar med ännu en session Masks of Nyarlathotep (med Kutulu). Rollpersonerna har gjort en avstickare till staden Clacton-on-Sea där kampanjen började - jag kör en ommöblerad variant av scenariot "Escape from Innsmouth", hög puls och full fart!
189. Howls in the night (Ravenloft). Vi körde detta äventyr i våran Ripperskampanj (med savage world systemet, rekommenderas ifall du lirar online!) Tufft, verkligen tufft! Jag gillar när det är flyt i spelet och reglerna är inte några hinder, men våra liv hängde på en skör tråd och tillslut hänge våra liv /"våra slag" på modifikationer, så det blev en del bläddrande i regelboken för våran SL. Gillar regeln "Bättre att fri än fälla". =)
Jag har spelat Mausritter. Våra mushjältar blev jagade och nästan uppätna av en katt. Det var en av de mest skräckinjagande kritter jag någonsin stött på i ett rollspel.
Dolmenwood: Min rollperson, Knight (to-be) Aethelrick Wolder av hus Guillifert, trodde han var cool där han satt i plåtrustning på sin stridshingst Hrothgar och i övermod red han fram för att stöta sin lans i den enorma styggelsen av köttost (vilket tydligen är en grej). Men han missar sin attack och ostmostret tar livet av honom med ett slag, dödar nästan hästen med nästa slag. Rundan därefter kräks varelsen kokande ostmassa över hela det adliga jaktsällskap som vi slagit följe med så att de stryker med på kuppen. Övriga rollpersoner är glada över att ha livet i behåll och lägger benen på ryggen. Så kan det gå.
Kul att pröva på LCB rollspersonsgenereringen som gav en redigt mustig mylla av bakgrundshändelser till min stackars rollperson:
Lite trasslig bakgrund för ”Joe Mayham” i Luna City Blues av Krank : Joe uppväxt I corporationen Bauhouse, usla klasskamrater, frånvarande (men rik) mor, fadern talar vi inte om (fängelse för barnamord), började studera naturvetenskap men blev inlåst av sin galna mor under typ 4 år (kommer inte riktigt ihåg), hamnade i blåsväder då modern vart indragen i en otrohetsskandal med en ÄrkeBiskop, gav sig på lite studier om bioteknik som kostar skjortan, bostadskvarteret brann ner och Joe gick in som försöksstudent i Fysiska experiment så lades arbetsplatsen ner och han tar anställning som frilansande tekniker för lite inspirerande utmaningar…det här går strålande Joe
Frilansaren Joe tog ett uppdrag med sina kumpaner vilket förde oss ner i de mer slumlika nivåerna av Luna City. I Korridor 11 började vi snoka runt och leta information för att lösa mysteriet. Vår verksamhet avhandlas som ni förstår under högsta sekretess vilket gör att jag inte kan yppa för mycket här nu för tillfället. Köp nästa nummer av journalisten Tim Leons tidning ”Mörka Tider” för de senaste skoopet med de smaskigare detaljerna
Idag fick jag spela John Carter of Mars med @Bolongo som spelledare. Jag spelade John Carter själv och vi körde ett kort introäventyr. Några Sky Raiders försökte borda vårt luftskepp och när vi landade efter striden för reparationer anfölls vi av några vita apor. Det var kul. Striderna gick snabbt och systemet var förtjänstfullt enkelt.
Spelledde Musketeers vs. Cthulhu med min älskade gamla grupp. Har en del åsikter om hur äventyret är skrivet, men det var ändå helkul att se hur spelarna införlivade les inséparables kring bordet.
Vi har spelat första sessionen i en ny Unknown Armies kampanj.
-Kabalens medlemmar prostituerade sig själva för att få ledtrådar till mäktig magi som de kan mata till maskoten/guden som annars kommer äta dem. Men så länge maskoten/guden är matad vinner fotbollslaget kabalen är cheerleaders för!
-Kabalen polisanmälde en kannibalistisk chokladmästare för att han gjorde kakor av en kvinnas insidor.
-Kabalen stal en onaturligt realistisk penistårta.
-En medlem i kabalen, Amber, mördade sedan en hemlös man med sin drunken boxing kung-fu när han försökte stjäla penistårtan.
-En medlem i kabalen blev utsatt för hämndporr. Hon skickade magiska råttor för att vanställa killen som hämnd.
-En medlem i kablen använde magiska krafter för att låtsas ha en sjukförsäkring efter hon stuckit sig på smutsiga nålar.
-Kabalen bråkade med en kult nynazister som försökte återskapa den sanna vita rasen genom att avla ihop ariska kvinnor med bilar. Ni förstår, bilen är de återfödda dinosaurierna och dinosaurierna levde samtidigt som de ursprungliga arierna. Så kvinnor utklädda till dinosaurier födde fram levande bilar. Det hela genom symbolismen från Jurassic Park ”Livet finner en väg”.
-En av medlemmarna av kabalen blev metafysiskt våldtagen (de satte ett klistermärke format som en brontusaurus täckt med kroppsvätskor på hennes bil) och hon behövde abortera ett bilfoster med dagen efter piller.
-Kabalen stal kultens magiska filmrulle med Jurassic Park och offrade den till sin maskot gud.
-Kabalen genomgick en helig prövning för att hitta magisk baseball lera.
-En medlem i kabalen såg på baseball i 1000 år subjektiv tid och förbannade sedan en snubbe över det.
Vi satte oss igårkväll och började peta på vårt lilla konvent för Ars Magica. Vi spelar i Normandie och börjar under tidig vår 1356. Konventet är ett övergivet kloster med tillhörande byggnader och marker, det är nergånget och svårt att försvara i det skick det är i nu. Något slags samarbete finns med en närbelägen by vid kusten som även bringar viss inkomst. Och något har retat upp en lokal adelsman som nu gör det mesta för att få konventet krossat och dess medlemmar hängda eller värre. Vi använde Covenants-boken för att skapa konventet och måste säga det gav rätt mycket feeling! Återkommer med en egen tråd tror jag om hur vi går tillväga med både spelande, prepp och annat.
I tisdags så hade vi det sista spelmötet i "Streets of Shadow"-kampanjen för Victoriana 3ed. Vi körde med 4 spelade och deras karaktärer hade väldigt olika bakgrunder både yrkesmässigt och socialt. . En av rollpersonerna driver en detektivbyrå mer eller mindre som en slags hobby (överklass ) , och de övriga 3 arbetade för byrån. Det börjar med att rollpersonerna anlitas för att göra en diskret utredning kring några försvunna barn, och leder sedan vidare i en kedja händelser som hotar själva det brittiska imperiets existens!
Kampanjen består av 6 delar, och är väl ibland väldigt rälsad, men oftast så finns det flera olika vägar för RP att komma vidare. Men det slutade lyckligt, och de lyckades rädda kungariket från en zombieinvasion!
Vi körde även singeläventyret "The Devil in the Dark", där rollpersonerna blir anlitade för att utreda problem i en kolgruva. Det gick att inkludera i kampanjen på ett smidigt sätt.
Jag hade väldigt roligt, och jag upplever att även spelarna gillade kampanjen.
För min del så var detta den första "riktiga" kampanjen som jag har varit SL för. Jag började spela rollspel ca 1985, men väntade med att spelleda till för några år sedan. Nu kan jag bara säga "varför väntade jag så länge??".
Idag spelledde jag Döda drömmars grav (Symbaroum) konverterat till DoD23 på Nördhäng Norrtälje. Märkligt nog var det sämre fokus med 7 spelare än med 12. Men det berodde nog på dagsformen hos några av barnen. Det var en ofokuserad dag för dem, helt enkelt. På det stora hela gick det väldigt bra.
Idag spelade vi 13th Age Glorantha och jag spelade en fullständigt knasig Trickster som inte kunde använda ett enda riktigt vapen, men som ändå hjälpte gruppen att besegra både Broos och en kättersk präst. På sitt eget väldigt speciella vis. Bland annat med ett gummiredskap som vanligtvis används i fruktbarhetsriter...
Idag spelade vi tredje omgången av Sirenens Klagan (DoD23-anpassat), vi lämnade ett Krilloan i kaos bakom oss - men hoppas kunna återvända när dammet lagt sig. Mycket underhållande och komplexa omgångar
Ja vilken härlig färgsprakande stad Kriollan är.
Kapten Dormund hade full koll idag på alla namn, grupperingar, ledtrådar osv…fick ta till med hårdhandskarna vid brottningen med jättespindeln bara
Min första entry! Spelledde lite Shadowrun Anarchy och äventyret Splintered State. Mycket roligt, men lite tragiskt med parallellerna vi kunde dra mellan Mr. Brackhaven och en viss Agent Orange. Men det kändes lättare för spelarna att bli good guys för engångs skull
Igår körde vi ett första pass Se och göra i Aliatra.
Det nystartade IT-bolagets kickoff fick en oväntad start när fyra medarbetare hamnade på fel plan och landade i Aliatra istället för i Alabama. Eftersom det inte gick att få tag på biljetter hem förrän en vecka senare fick de ta in på Hotell Amarapura och göra det bästa av situationen genom att turista lite i den mytomspunna bergsnationens huvudstad.
Den matglade programmeraren Goran ägnade mycket av resans två första dagar åt att besöka olika gatukök. Han ledde också en expedition till ett lokalt snabbköp, med efterföljande matlagning i hotellets lilla kokvrå. När han var ute och såg sig om i staden med kravställaren Ingvar hamnade de bägge på en massagesalong, där det visade sig att Goran hade tydliga ärr som såg ut på piskmärken på ryggen.
Kontorsmamman Berit försökte hålla humöret uppe, men hennes tankar drogs gång på gång till hennes nyligen avlidne make Bosse. Berit skrev på en namninsamling angående bevarandet av Aliatras skriftspråk och drog med de andra på en spelhall (där hon fick visa upp de arkadsspelsfärdigheter hon byggt upp under de besök hon och Bosse årligen gjort till arkadhallen vid Brighton Pier) och en nattklubb, där hon fick något av ett andligt uppvaknande.
Berit följde också med den unga programmeraren Kia på meditation vid ett tempel. Kia hade en del att fundera över kring det nästan-förhållande hon har med den något opålitlige Robert där hemma. När hon var ute själv på en kvällstur hittade hon en knivhuggen man i en gränd. Hon lyckades kalla dit ambulans, och den efterföljande dagen fick hon träffa mannen på sjukhuset. Han visade sig vara en riktigt skum typ, och trots att han erbjöd henne alla möjliga sorters belöningar så tog sig Kia snabbt därifrån.
En annan person Kia försökt undvika är kravställaren Ingvar, vars xenofobiska sidor blev tydliga redan på flyget till Aliatra. Ingvar protesterade högljutt när Goran bjöd honom på den lokala maten, men verkar efter ett par dagar ha blivit mer välvilligt inställd till det lokala köket och kulturen. Tyvärr fick han sin plånbok stulen av en apa vid ett av gatustånden. Och eländet slutade inte där. När gruppen blev vittnen till ett rån gick Ingvar emellan och hamnade på sjukhus med skärskador. Han blev snabbt bättre, men drogs då med till en olaglig boxningsklubb av en nederländsk äventyrare som han träffade på sjukhuset. På klubben blev Ingvar själv indragen i ringen. Lyckligtvis kom han därifrån välbehållen. Ja, bortsett från de dubbla blåögonen då.
Avslutade precis en variant av Escape from Innsmouth (Escape from Clacton-on-Sea) som har varit en avstickare under London-kapitlet av vår Masks of Nyarlathothep-kampanj. Alla överlevde, men åtminstone två rollpersoner har fått anledning att ifrågasätta sina motivationer och världsåskådningar.
Ikväll blev det SLat UVG-grejen Abyssal Plains! Gruppen kom efter strider med hundhövdade blåländare, mystiska förbannelser (?) från sarkofager, och diverse annat trassel fram till Den Lindade Sfären, ett kilometerstort klot av metalltråd virat i pseudoeuklidiska mönster, och hälsade på Pelago-nomaderna i deras kloster-fabrik. Man beslöt sig dock att inte medverka till olaglig smuggling av sfärens tråd, trots stora utlovade vinster, eventuellt med trasslet med Psyker-kristallhjärnorna i förra staden i färskt minne..
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
Fortsättning följer på torsdag.
) , och de övriga 3 arbetade för byrån. Det börjar med att rollpersonerna anlitas för att göra en diskret utredning kring några försvunna barn, och leder sedan vidare i en kedja händelser som hotar själva det brittiska imperiets existens!
…fick ta till med hårdhandskarna vid brottningen med jättespindeln bara