Idag har jag spelat...

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,384
Min sambo spelleder sin första egen skrivna D&D dungeon för mig. Jag spelar ett fullt party på 4 karaktärer med en av varje grundklass.

Jag har på 7 rum lidit 5 dödsfall. Ingen TPK ännu för tjuven hade bra nog saves att klara att jag satte av 4 fällor samtidigt när jag gjorde den värsta möjliga tolkningen av ett logikpussel. Så eld, syra, is och blixtar träffade min level 1 och 2 grupp för 40 något skada per skalle, men då kunde tjuven i alla fall plocka skatterna så jag kunde få nya karaktärer med lite bättre levels.

Min ena präst blev nästan mördad av tomtar. Jag har aldrig förr varit nära att förlorat en karaktär för att jag inte förstod rövarspråket. Brutalt.

Oh, och sedan dunkade en chaotic evil telikinetisk delfin på mig. Men jag lyckades bränna den till döds genom att kasta olja i dess vatten och skjuta eldstrålar i det.

OCH DET KOSTAR 200 JÄVLA GULD PER NATT FÖR ATT FÅ VILA SÄKERT I BYN! TVÅHUNDRA! Det är fucking ocker när alternativet är att sova i skogen som är full med varulvar på natten. 200 PER PERSON!
 
Last edited:

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,384
Jag hoppas kunna använda det som kraft. Har någon tips på saker som Linköpingsbor är extra bra på så jag kan hävda fördel så är det välkommet.
Bygga flygplan som kraschar? ;p
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
Min sambo spelleder sin första egen skrivna D&D dungeon för mig. Jag spelar ett fullt party på 4 karaktärer med en av varje grundklass.

Jag har på 7 rum lidit 5 dödsfall. Ingen TPK ännu för tjuven hade bra nog saves att klara att jag satte av 4 fällor samtidigt när jag gjorde den värsta möjliga tolkningen av ett logikpussel. Så eld, syra, is och blixtar träffade min level 1 och 2 grupp för 40 något skada per skalle, men då kunde tjuven i alla fall plocka skatterna så jag kunde få nya karaktärer med lite bättre levels.

Min ena präst blev nästan mördad av tomtar. Jag har aldrig förr varit nära att förlorat en karaktär för att jag inte förstod rövarspråket. Brutalt.

Oh, och sedan dunkade en chaotic evil telikinetisk delfin på mig. Men jag lyckades bränna den till döds genom att kasta olja i dess vatten och skjuta eldstrålar i det.

OCH DET KOSTAR 200 JÄVLA GULD PER NATT FÖR ATT FÅ VILA SÄKERT I BYN! TVÅHUNDRA! Det är fucking ocker när alternativet är att sova i skogen som är full med varulvar på natten. 200 PER PERSON!
Undrar varifrån hon lärt sig sina killar DM skillz? Det är ju inget man lät sig från DMGn. Verkligen mystiskt.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,514
Min sambo spelleder sin första egen skrivna D&D dungeon för mig.
Jag läste den här posten och tänkte "Vilken brutal spelledare. Undrar varifrån inspirationen kommer?". Därefter insåg jag att det var @God45 som skrev om sin sambo och allt kändes logiskt.
 

terje

xenomorf mystiker
Joined
21 Jan 2001
Messages
1,623
Location
Demokratiska Republiken Latveria
Årets första spelpass blev Esoteric Enterprises. Vi fick en ny kompis, Vitautas, en litauisk ung man som blivit kickad från sin doktorandplats efter att ha odlat marijuana i universitetets växthus. Tillsammans fortsatte vi utforska bunkerkomplexet öster om nydalasjön. Där fann vi en kubformad gelatinliknande varelse som vi lyckades locka in i ett rum och låsa in bakom en pansardörr - men inte innan vi också petat loss ett mystiskt paket som låg inpackat i slemkroppen. Detta visade sig vara ett kila kokain inslaget i plast, äntligen en riktig skatt!
På väg ut stötte vi på några kåpklädda figurer vars amuletter och dylikt verkade ha ett slags ormtema. De verkade tycka att vi inkräktade och gick till angrepp, men vi lyckades försvara oss och fly utan några skador. Eftersom vi hört ryktas att älvfolken på trollmarknaden (under det gamla mentalsjukhuset på umedalen) börjat acceptera kokain som betalning (utöver mer traditionella bytesmedel som själar och förstfödda barn) beslutade vi för att besöka dem.
Med knarket köpte vi ett vampyriskt svärd och förtrollade navkapslar (gör bilen dubbelt så snabb!). Vår ockultist Märit bytte också bort en magisk pansarnäve (som blir evigt brinnande om man byter ut en av sina händer mot den) mot en trolldomsbok.
Passet slutade snöpligt med att Märit försökte tillgodogöra sig besvärjelserna i sin nya bok men hade otur med tärningarna vilket resulterade i att boken började skrika och sedan fattade eld så att hela hennes lägenhet snabbt blev övertänd. Hon hann med nöd och näppe rädda sig själv och sina andra trolldomsböcker ut ur infernot.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Tillfriskning och dagen fylldes av spel. Brädspel under eftermiddag och Forgotten Realms på kvällen. Vårat band av humanoider belönades för vår vänlighet mot en alvisk katt av några älvfolk med fina magiska prylar. Några användes och några såldes så nu har vi pengarna vårt gille behöver så nästa gång bär det av tillbaks för att överräcka pengarna.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,177
Location
Borås, Sverige
Vi körde lite mer GURPS 4e idag. Vi hade fått upp spåren efter den adelsman som låg bakom att massa unga vackra kvinnor hade försvunnit och senare hittats döda, men adelsmannen hade gjort vaxdockor av dem för att bevara deras skönhet.. Vi bröt oss in i huset där han skulle finnas. och konfronterades först av ett antal mekaniska dockor i mänsklig storlek, samt en storviltjägare som jobbade för adelsmannen. Vi bankade upp dessa och tillfångatog jägaren, som hade försökt fly.

Adelsmannen var nere i källaren i sitt laboratorium. Den senaste kvinnan som försvunnit fanns där fastspänd på en brits. Adelsmannen hade precis gett henne en drog, som han försökte arbeta fram för att uppnå odödlighet. Den var dock farlig så tog man för svag dos, så hände ingenting. Tog man för stark så förvandlades man till en zombie. Adelsmannen började skjuta mot oss, så han blev uppbankad och dog i handgemänget. Vi räddade kvinnan som hade fått precis rätt dos av drogen. Man måste dock ta den varje vecka för att effekterna skall sitta i. Vissa av de andra karaktärerna tog hand om jägaren och fick honom att börja jobba för dem istället. Utanför så mötte vi kvinnans make och han hejdukar, som krävde att att hon skulle följa med honom. Hennes bror dök dock upp och hotade maken så hejddukarna fick ge sig öch försvann. Vär älva la en mind-control spell på maken och tog hand om honom.

Efteråt så gjorde vi mer efterforskningar på det skumma gäng som hade attackerat massa reality-deviants tagit väldigt viktiga saker från dem. De är för många för att vi skall kunna göra en frontal assault, så vi måste bli lite mer sneaky.
 
Last edited:

Sysp

NNO
Joined
11 Apr 2017
Messages
313
Mer Kuf idag tillsammans med @wilper. Jag spelleder Norrlands inland 2 - De som kom om sommarn.

Ungdomarna tog en lov in i skogen (obygden) på kvällen för att undersöka spåren efter den mörka jätten som dock verkade ha gått upp i rök nära den mystiska vägvisarrunan. Däremot råkade de stöta på och spionerade osedda på fyra sportfiskare från Helsingborg vid en liten göl i skogen där åtminstone en verkade leta efter något.

Vi hann med två sommarkolloaktiviteter också. Den ena var en första övning med instrument inför den lilla ”konsert” som sommarkolloungarna ska uppföra på den lokala dansbanan i Raggbo. Vi konstaterade att eftersom Lena kunde spela fagott var hon antagligen skaplig på blockflöjt. B-O fick spela gurka.

Den andra var söndagsgudstjänsten i kyrkan där den unga prästinnan (sic) Liv visade sig vara en sån där karismatisk ledare som verkligen ser alla på ett lätt obehagligt sätt. Stockholmare och Hillsongare verkade hon vara också. Blandade känslor från gruppen inför detta men rollpersonen B-O som verkar ha begått ett och annat otyg i sitt liv rördes till tårar.

Till nästa gång ska jag ta fram en karta (eller åtminstone en platslista) samt sätta upp lappar på anslagstavlan på Shellan, den lokala macken där Johnny Lopez jobbar. Det var en av de mer populära delarna av förra Norrlands inland-kampanjen så både jag och spelarna ser fram emot anslagstavlans återkomst.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,973
Location
Ett häxkräl
BECMI, Caverns of Thracia.

Så, spoliers!

Mina oförvägna hjältar gav sig ut på sin fjärde räd till grottorna, denna gång ledsagade av inte mindre än tre hejdukar. Gruppen gick till ett rum de hört röster från tidigare, och så även denna gång då hoben i grupp typ alltid klarar sina 1-2 på en d6-slag.

De slog upp dörrarna och pepprade allt som rörde sig. Vild strid mot två präster och två krigare. Två av hejdukarna föll för fiendernas spjut. En präst föll för en molotovcocktail, en annan sköts ned, vakterna drog sig undan.

Bytet blev 97 kopparslantar och prästernas heliga symboler, varav en delvis smält.

När prästen i gruppen drog undan ett draperi i bortre änden av rummet blev han paralyserad.

Dvärgen började undersöka området bakom draperiet med känsel medan hoben "tog hand" om prästen, vilket inkluderade att stänka vatten från en brunn i rummet i ansiktet på honom samt rita "magiska hobiska symboler" med aska in ansiktet på honom.

Med känsel kom dvärgen fram till att det fanns en staty bakom draperiet. Med tre av sju i gruppen utslagna beslöt man sig för att sticka. Bara för att gå rakt in i ett stort religiöst följe! Typ TPK stort. Men följet blev överraskat och gruppen hann fly med sina surt förvärvade slantar (och den paralyserad prästen).

På vägen tillbaka så släppte prästens paralysering, tydligen hade statyn två ädelstenar till ögon som var det som förtrollat honom! Lång diskussion om ädelstenarna skulle gå att sälja eller använda, men färden gick tillbaka till basen för vila och rekrytering av nya hejdukar.

De två döda hejdukarnas utrustning var värd mer än bytet från räden. Så gruppen har en ny affärsmodell, ta med sig max antal hejdukar och sälja de fallnas utrustning efteråt. Två nya rekryterades, en fd trubadur med skrofler (och värdefull utrustning) och en avdankad lektor i retorik med stort skägg (rustning: universitetskappa, vapen: klubba).

Total XP: 91.

Det låter kanske inte som det, men gruppen spelar i mina ögon mycket skickligt, taktiskt, smart, cyniskt.

Dagens gear: molotovcocktail med fotanglar som bubblare
Bäst hejduk: Snig (han överlevde, och sköt en präst med sin båge)
Bäst dialog:
Dvärgen "Rörde du vid vattnet, är du tokig?"
Hoben "Nej, nej, jag hällde det på Gregorij [gruppens paralyserade präst]"
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,476
Location
En mälarö
Igår spelade jag D&D5. Det har jag har inte gjort det på flera år. Först när jag rullade den första tärningen insåg jag hur mycket jag saknat det.

Det var starten på vad som kan bli en mycket intressant kampanj. Allt började In medias res mitt i ett pågående skeppsbrott. Spelarfigurerna introducerades först till varandra när de blåslagna och halvdränkta stapplade upp på samma strand. Efter att satt sig i någorlunda säkerhet, hittat vatten och något att äta samt fått igång en brasa, så började alla jämföra upplevelser. Då gick det upp för oss att även om vi alla varit med om ett skeppsbrott så verkade ingen av oss mystiskt nog ha varit på samma fartyg. Vi hade inte ens alla seglat på samma hav. Trots det kom vi samtidigt upp på samma ö. Det var heller inte det enda mystiska med omständigheterna och omgivningarna. Det fanns en lång rad underligheter där sättet vi kom dit bara var den första. Det var lite som att spela "Lost" i fantasyskrud.

Ser fram emot session två och hoppas på att få lite svar.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,384
Spelar i ett play by mail spel. Mitt lilla furstendöme, Kragsten, har bestämt oss för att vi inte kan slåss mot Sydron the Screaming Lich och hans expansionistiska kungarike. Jag litade på att bergen skulle skydda oss men Sydrons trupper ignorerar terräng (för de är spöken och skit!). Så vi har böjt knäet, officiellt börjat dyrka guden av mörka hemligheter och måste betala en tribut av slavar till Sydron nästa år. Så jag har skickat soldater in i området som tillhör min svagaste granne, The Free Republic, för att kidnappa folk jag kan ge till Sydron istället för att lämna över mitt eget folk som tributer.

Med andra ord har min plan att spela de snälla orcherna gått rakt åt helvetet. Damnit! Jag tänkte trotsa den här stereotypen! Men när mina enda styrkor är att jag bor på ett helvetiskt berg och att hela min befolkning räknas som soldater så var det väll kört. Jag skyller på folket som låg mellan mig och Sydron som blev utplånade. De borde skärpt sig och gjort sitt jobb som min buffert!
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,384
Spelar i ett play by mail spel. Mitt lilla furstendöme, Kragsten, har bestämt oss för att vi inte kan slåss mot Sydron the Screaming Lich och hans expansionistiska kungarike. Jag litade på att bergen skulle skydda oss men Sydrons trupper ignorerar terräng (för de är spöken och skit!). Så vi har böjt knäet, officiellt börjat dyrka guden av mörka hemligheter och måste betala en tribut av slavar till Sydron nästa år. Så jag har skickat soldater in i området som tillhör min svagaste granne, The Free Republic, för att kidnappa folk jag kan ge till Sydron istället för att lämna över mitt eget folk som tributer.

Med andra ord har min plan att spela de snälla orcherna gått rakt åt helvetet. Damnit! Jag tänkte trotsa den här stereotypen! Men när mina enda styrkor är att jag bor på ett helvetiskt berg och att hela min befolkning räknas som soldater så var det väll kört. Jag skyller på folket som låg mellan mig och Sydron som blev utplånade. De borde skärpt sig och gjort sitt jobb som min buffert!

Okej, så Kragsten var mitt försök att spela de snälla orcherna. Hur var det planen? Jo, så här tänkte jag!

Orcherna har två rasförmågor. 1: Alla orcher räknas som soldater. Så min befolkning är också min arme. Jag tror fluffet ska vara att de föds ur gropar i marken som i två tornen men det har jag 100% ignorerat i mitt huvud. 2: Orcherna ignorerar alla minus och plus av att de är i en terrängtyp. Så de kan marschera genom ett träsk utan problem men kan inte dra nytta av att de bor i en bördig region eller sådant.

2 var nyckeln! Så jag var ”Kan vi sätta mitt furstendöme mitt bland de dåliga bergen?”. Bergskedjan som sträcker sig mellan den sydöstra sidan av kontinenten och nordöstra delen är uppenbart satt där för att vara ett naturligt hinder mellan rikena. Det är berg, öken och helltouched. Så det är fucking värst där. Men om man har orchern så kan man ignorera hela den skiten och odla mat där! Så mitt på de demonhemsökta mardrömsbergen odlar mina orcher vete och föder upp boskap (det finns inga regel detaljer om boskap men jag tänker mig getter). Jag har därför ett konstigt långsmalt rike där jag tagit alla bergsregionerna för ingen annan var där eller försvarade dem.

Kragsten har sedan styrelseskicket Furstendöme (Princedom) vilket betyder att jag har alla handelsbonusar men inga krigsbonusar eller tillverkningsbonusar eller religionbonusar eller magi bonusar. Men jag kan frakta maten jag producerar typ vart som helst! Så jag tillverkar mat, säljer den till alla mina grannar för cash och köper allt jag behöver som inte är mat. Frid och fröjd!

Dessutom, jag kan växa min befolkning supermycket och det håller min militära styrka uppe (för befolkning är arme för mig) fastän jag inte har investerat en krona i det. Ingen vill slåss med trippla terräng minus ens mot min halv okej arme för de kommer ändå inte få något om de vinner! Berget är bara odlingsbara av orcher och de enda orcherna på hela kontinenten är mina! Jag antar att någon skulle vilja ha en gruva här, men det finns rejält mycket bättre ställen då.

Och sedan mördar Sydron the Screaming Lich alla mina grannar i söder! Alltså, söder om bergen var mest en massa vagt onda riken. Liksom, dåliga människor, svart alver och kattfolk (lita aldrig på kattfolk). De hade stoppat honom om de samarbetade men det klarade de inte av!… Okej, okej, så jag vägrade sälja vapen till dem eller skicka trupper för jag var rädd att reta upp Sydron. Men det var ett vettigt beslut för jag lever fortfarande!

Och Sydron har en anledning att invadera Kragsten. Han vill döda min befolkning för då kan han återuppliva varenda en av dem som soldat nivå odöda! Så han är beredd att komma upp på berget. Odöda äter inte så de ignorerar att där är öken och ignorerar berg i strid.

Så här ger jag upp. Jag kapitulera officiellt och byter religion/alignment till ond så nu kan jag i spelet inte förråda Sydron. Varför skulle han gå med på det? För han har massiva problem att förnya sin befolkning om han inte vinner krig. Ett enda nederlag gör han inte kan förvandla de döda till odöda soldater och då är han rökt. Så medan maten är värdelös för honom vill han att jag producerar kroppar åt honom. Kan jag inte betala tributen försvinner mitt rike.

Nu, rent mekaniskt, borde jag bara skicka orcher. Liksom, det vore bäst för mig. Men jag rollspelar min nobla nation i rollen som Furste Lurgris III. Så det är oacceptabelt! Låta mina nobla orcher bli förvandlade till odöda? Vidrigt!!

Det svagaste riket i norr som jag är granne med är The Free Republic som stilat sig själv som fantasy America eller Frankrike precis efter revolutionen fast godare. De är människor, de är det godaste moraliska alignmentet och de har fört krig mot sina 3 andra grannar. Alla andra rikena i nordöstra delen av kontinenten har nämligen slavar och The Free Republic (som rollspelar awesome) gillar inte det. Men det har gjort att de är isolerade handelsmässigt (förutom av mig) och fått stryk militärt. Så de är det självklara valet att kidnappa folk från att betala min tribut med.

Oh, och Sydron? HAN SKRIVER BARA I STORA BOKSTÄVER! Och har börjat kalla mig MINION. Så det svider i orchstoltheten 🥲
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Spelade klart en kortare kampanj till PF2 idag med mig som spelledare.

Det som började som en resa genom the darkmoon vale med väldigt öppen struktur slutade med att rollpersonerna sökte att bli av med en förbannelse. De hade hittat en relik av ond gud som började hemsöka deras drömmar och psyke.

De såg sina kroppar förändras, de såg illusioner av verkligheten där färdkamrater mördats utan att något egentligen hade hänt. Mardrömmar där de anfölls under snöstormen av något med mörka vingar och sylvassa klor som lämnade skador från vilka nya varelser föddes ur rollpersonernas eget kött och blod. Allt detta löste sig när de fann en hammare till en dvärgisk präst som slog sönder reliken mot sitt städ, men väsendet i reliken kom inte att ge upp utan kamp.

Vid första hammarslaget pulserade en våg av energi genom smedjan som lät animera rustningar och silverbesticken. Vid nästa hammarslag slogs statyn i tu och ur den trädde en demon vars blod var av eld.

De tog ned såväl de animerade objekten som demonen för att åter stå öga mot öga med en sista fara. Små demoner, fyra till antal. En av eld, en av vatten och en av ånga. När dessa varelser väl var nedtagna blev rollpersonerna åter fria från sin förbannelse och vi rundade av kampanjen. Glada och nöjda.
 

Gerkub

Gelékub
Joined
8 Mar 2021
Messages
1,292
Askhem! Började på Vaxkabinettet med min regelbundna grupp. Jag är nästan aldrig spelledare, men det gick toppen. Alla hade mycket skoj med alla eländen och lindringar, och bra idé av någon på här forumet med kille-kortlek som initiativkort.
@Lemur

E3005468-452A-4CA0-97DC-C63E409EACE2.jpeg
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
och bra idé av någon på här forumet med kille-kortlek som initiativkort.
Jag hoppas att ni använder hela killekortleken, och att ni tar ett varv runt där man får byta kort med personen till vänster om man inte är nöjd med sitt initiativ, och att husaren och husun dödar den som försöker byta till sig dem, etc. Och naturligtvis att den som har högst kort agerar först.

Det var så Bellman och hans kompisar bestämde initiativ.
 
Top