Idag har jag köpt...

[luddwig]

Nu kom detta enormt stiliga äventyr. Tror som sagt inte att det någonsin kommer komma till bords, men det är ju smockfyllt med kreativitet som man kan låta sig inspireras av.

View attachment 27539

Jag köpte Silent Titans för några år sedan och hade höga förväntningar eftersom det hyllats i OSR-kretsar. Blev dock besviken när jag började läsa. För mig kändes det mest konstigt, och konstigt kan förvisso vara roligt men så var det inte här. För mig var det istället svårt att få rätsida på och greppa hur jag skulle kunna få det att lyfta vid spelbordet. Senare fick jag samma känsla när jag läste Quetzels torn till Svärdets sång så jag antar att Patrick Stuarts stil inte passar mig.

 

[verlandes.]

Jag köpte Silent Titans för några år sedan och hade höga förväntningar eftersom det hyllats i OSR-kretsar. Blev dock besviken när jag började läsa. För mig kändes det mest konstigt, och konstigt kan förvisso vara roligt men så var det inte här. För mig var det istället svårt att få rätsida på och greppa hur jag skulle kunna få det att lyfta vid spelbordet. Senare fick jag samma känsla när jag läste Quetzels torn till Svärdets sång så jag antar att Patrick Stuarts stil inte passar mig.

Jag har haft Titans som PDF rätt länge, och min känsla är att det ska mycket till för att göras spelbart. Därmed sagt så älskar jag vad jag läst, och ser det alltså främst som ett "läsäventyr"!

 

[Robert Jonsson]

Veckan rollspelsloot!

Lovecraft- och Ikonernas nåd-böckerna är från Fris Ligan. Olyckligtvis hade en av Lovecraft-böckerns trasats sönder på insidan, men skickar ett mejl till supporten och hoppas få en hel bok. Ikonernas bod 2 har jag ägt, men blev av det då en ”vän” bestämde sig för att ”låna” den på obestämd framtid.

Call of Cthulhu-böckerna plockade jag upp från en Facebook-grupp, medan Kult-grejerna är från Tradera. Elysium-varianten av Kult blev orimligt billig så det får jag klassa som ett fynd. Tror jag har hälften av alla varianter av samtliga Kult Divinity Losts olika regelutgåvor nu…

 

[verlandes.]

Jag köpte Silent Titans för några år sedan och hade höga förväntningar eftersom det hyllats i OSR-kretsar. Blev dock besviken när jag började läsa. För mig kändes det mest konstigt, och konstigt kan förvisso vara roligt men så var det inte här. För mig var det istället svårt att få rätsida på och greppa hur jag skulle kunna få det att lyfta vid spelbordet. Senare fick jag samma känsla när jag läste Quetzels torn till Svärdets sång så jag antar att Patrick Stuarts stil inte passar mig.

Har nu läst klart Silent Titans, och ja: dess uttryck är väldigt ~konstiga~ och de separata dungarna (och för all del kartan som huserar dem) behöver internaliseras och förtydligas genom en hel del SL-prep, men äventyret känns mycket mer spelbart än jag trodde det skulle vara.

Om jag någonsin får för mig att spela detta kommer jag däremot utgå från Electric Bastionland, låta rollpersonerna ta tåget till Wir-Heal och köra något slags beta-av-titanerna-kampanj. Hela metaplotten med tidsresor (och Sir Gawain??) tyckte jag var väldigt trevlig, men har svårt att se hur den ska kommuniceras till spelarna på ett tillfredsställande sätt.

Allt som allt så är jag mycket glad i boken, snygg konst, välskrivna dungeons, skitdålig layout och en jättebra text om encounters.