Nekromanti I begynnelsen...

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,643
Location
Värnhem, Malmö
Det skulle vara kul att veta hur det hela med rollspelande började för er på forumet, det vill säga när, varför, hur och så vidare. Själv började jag som 9-10(?)-åring med att tillsammans med en kompis (vars bröder spelade rollspel) skapa den ultimata koboldrasen: Rävmannen! Den hade plus på SMI, INT, PSY, KAR (högre än nymf!) och allt liknande, men vi fick aldrig tillfälle att spela den. Därefter fortsatte jag med att göra en "vettig" gubbe (felicisk adelsman med stort skägg och hund) som jag använde i ett äventyr...

Sedan jag skaffade min värjkäpp är spelarna mycket lugnare...

- Bobby
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
I den allra första början fanns det leksakskataloger med spel som såg coola ut. Så coola att en av mina kompisar önskade sig ett i julklapp. Drakar och Demoner med Elric på omslaget. Han läste det och fattade nada. Jag läste det och fattade nada. (1985, när jag var 11 typ.)

Ett år senare gjorde jag ett nytt försök och den här gången fick jag grepp på hur det skulle fungera. Dock hade det kommit ett spel som såg bra mycket bättre ut till staden, ackompanjerade av actionfigurer, Dungeons & Dragons. När jag läste den var allt solklart. (Om ändå alla rollspel var så här bra skrivna för att introducera nybörjare.) Så efter att ha kört genom soloäventyren lät jag min vän göra det samma och senare också våra småbröder. Två till spelare rekryterades ur vår klass, jag spelledde (med en massa lustiga besvär), dom spelade och på den vägen är det.

Någon koboldism var det inte frågan om, det stod ju i reglerna hur framslagning fungerade. Till vår klubb kom den lite senare, när rollspelen började komma ut med diverse extra böcker.

Den kampanj med D&D som jag påbörjade då, för 15 år sen "pågår" fortfarande, och är min längsta kampanj.

Så mycket spelvärld fanns inte så den gjorde man själv allt eftersom och nu upptar den en pärm med material, bilder, kartor, beskrivningar av gudarna, monster, geografin, äventyr...

Daniel "Warduke" Schenström
 

Sadaigh

Swordsman
Joined
1 May 2001
Messages
537
Location
Kristianstad, Sverige
Själv så börjad eallt för ungefär 2 år sedan... En av mina kompisar sa att det verkade häftigt.. Så han köpte det, och sen lirade vi det med nårra andra också..... Och sen köpte jag ett eget spel, sen ett till, och sen ett till. m.m.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,081
Location
Tindalos
...fanns tärningen...

...och på den tiden hette den inte T6. Tärningen användes i spel som Fia med knuff, Monopol, Yatzy och Risk. Sen kom dock revolutionen. I en liten svart låda med ett regelhäfte, ett par rollformulär, pappfigurer och golvplaner så följde T4, T8 och T10 med. T6 hade nu flera bröder och systrar och med åren ökade familjen. Tärningsfamiljen blev större. Några försvann, för att alltid vara borta. En del återfanns igen (långt in i dammsugaren) och nya färgglada släktingar tillkom. De har alltid funnits där. Sedan den där dagen mitt i sommaren, då svarta DoD-boxen gavs ut.
Så visst har det varit ett par år...



/Patrik

"Die gemüse sind gestorben und die sahne sind so schalk." - Caramba
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
hmm. först, snälla Sadaigh, ta bort dina multi-posts. ser jobbigt ut.

Fogges Roleplaying - The true Story!
Det första som hände var vid sex års ålder, 1991. vi rotade på min kusins vind, jag o nåra kompisar. vi hittade mutant. första gamla dassiga mutant. vi gjorde RP:s själva, och min kusin som ägde det spelledde. behöver jag säga att det bara var Hack'n'Slash...?
Iaf. fler besök hos kusinen följde, men nu hade han inföärskaffat dod 91, fast året var 92. vi gjorde gubbar (18 styrka, 18 smi och 18 Kar, typ...) och spelade faktiskt hyfsat seriöst, min kusin beordrade oss att hitta på nått som var speciellt med våra gubbar. ok, det var inte så vettigt, men iaf. sen dog det faktiskt ut ett tag. så länge att jag i åttan kom över Warzone, figurspelet. jag började lira med forna Warhammer fantaster och blev fast. jag diskuterade även Warzone med en kille som jag mest kände genom en anna bekant. det visade sig att hans spelgrupp hade splittrats, och han ville sälja sit neotech v.2.
hell, vi slog till (vore inte mycket till histoira annars..)
jag och mina kamrater i en annan stad, som jag var bekanta med genom gemensamma sommaruppehällen, började spela. och en kamrat i min hemstad. vi fick in fler intresserade 'där hemma', men vi i Emmaboda låg ändå steget före, där testade jag de flesta rollspel och de blev mina livskamrater. det som inte gick hem där, gick inte hem där hemma heller. efter att ha spelat n2 ett tag falnade intersset hos mina kamrater, eller iaf två utav dem. två man kort gör igne spelgrupp, så det låg på is ett tag. när vi(jaja, JAG) sett att NYA DoD skulle släppas, av en som jobbat i datasalen på min skola med just det spelet (då insåg jag itne vilket värde hasn arbete hade, jag trodde det var ett fråstående hobbyprojekt.). Mannen var Magnus Malmberg, och jag kände en man på tryckeriet som tryckte RM:s produkter. We were rolling again. jag köpte v.6 och startade med att engagera min kamrater åter. de som nappade är på fortfarande. eller de flesta iaf. två vill helst jus nu spela n2 och itne dod. vi får se hur det löser sig. efter mkt om och men och ett riktigt speltillfälle på hela sommaren gled vi (återigen, JAG) in på Western. vi slog till igen och har idag spelat det första gågnen på riktigt. kom i kontakt med det gjorde jag på SydCon ,när jag lirade figurspelet och kom på hur mkt jag älskade kåbåjjsare och indianer som grabb. allt som stod i grundboken, om inbördeskriget och om telegrafen och indianer, visste jag redan av rent intresse.
Tyvärr har min absolut bäste komis, ja, till och med själsfrände gått ifrån oss. Till norr om göteborg för att vara exakt. minns inte vad det heter. det blir numera lite svårare att spela, då han var drivkraft, vi var alltid hgos honom hela helger och spelade, och eftersom vi bor utsrpitt över halva småland är det abra somrarna som vi kan träffas på. utan David. hasn mamma fick job och sålde sin husvagn och stack. nu rinner det en tår från min kind. jag älskade den grabben. utan att verka sentimental. vår vänskap var verkligen specie... var var jag? just det. Western. sånt är nuläget. inge fler fester hos David, inget mer rollspelande, inget mer hiphopmusik finansierad av hans pappa. och den jävlen snodde med sig det enda exemplaret av vår LP som vi gjorde härom våren. men det är han värd.
Nu får jag koncentrera mig på nuvarande spelgrupp tills vi splittras av studier, lumpen och arbete. fy fan vad livet är tragiskt ibland.
hoppas någon har fått ut något av vad jag skrivit. jag ahr iallfalla rannsakat mig själv. jag har blivit en starkare människa genom mina kamrater och tänker fortsätta med det.
*gäspar* nä, nu måste jag gå och lägga mig så jag orkar upp på sovmorronen imorrn. 1145!!! A'int life great?

Jag vet att jag har rätt!
 

Adragoor

Warrior
Joined
24 Jun 2001
Messages
260
Location
Lund, Skåne
En solig eftermiddag för ca 15 år sedan. Jag ser ett par killar i skolan som gjorde RP till gamla Mutant (tror jag det var), frågar ut dem och blir intresserad. Nästa dag springer jag ner till närmsta leksaksaffär och köpte DoD (öhhh)...

Agh zadrau pôtul ilur Exarhep iz zanashrob bugd agh stâzob majât-snoshgronk tiul rausuga...
 

Kitzune

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2000
Messages
1,808
Location
Karlstad.
<I>"Någon koboldism var det inte frågan om, det stod ju i
reglerna hur framslagning fungerade. Till vår klubb kom den
lite senare, när rollspelen började komma ut med diverse
extra böcker."</I>

Så ni följde verkligen regel boken till <B>punkt och pricka </B>?
Bissart. När jag var nio ville jag alltid att mina spelare
skulle ha de tjockaste vapnen samt figurerna. Är kanske
en fråga om mognad /images/icons/wink.gif

<I>"Så mycket spelvärld fanns inte så den gjorde man själv
allt eftersom och nu upptar den en pärm med material,
bilder, kartor, beskrivningar av gudarna, monster,
geografin, äventyr..."</I>

En av de mest överrumplande känslorna är när man tittar i
en annan spelledares pärm och ser vad deras spelgrupp har
gjort sedan dag 1 de började spela. Tyvärr har min pärm
försvunnit (lillebror?) och jag sörjer fortfarande den.

/Alexander Gyhlesten

"Vigvatten: Smidigt diväteoxid"
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Min storebror konfirmerade sig, och prästen som konfirmerade honom började spela rollspel med honom. Min bror introducerade sedan mig när jag gick i femte klass...

"The strongest tyrant cannot crush freedom of thought"
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,476
Location
En mälarö
>Det skulle vara kul att veta hur det hela med rollspelande började för er på forumet, det vill säga när, varför, hur och så vidare.

För att få svar på denna fråga måste vi dela på historiens dimmslöjor och återvända till forntiden, ända tillbaka till det tididiga 80-talet. På den tiden var jag blott en parvel, i vars begränsade begreppsvärld "spel" var sådant som fia med knuff och jatzy. Men, mina vänner hade äldre bröder som pysslade med något underligt. De spelade något slags spel där de sprang runt och slog ihjäl monster samt plundrade dem på skatter. Jag förstod aldrig riktigt hur det hela fungerade, förrens jag fick vara med en gång. Spelet var DragonQuest och det som hände under denna första session är, trots mina dryga 20 år i branschen, en av de mer minnesvärda jag varit med om. Vi fick i uppdrag att ge oss iväg till en stad befolkad av amazoner långt in i ett vidsträck ökenområde, och stjäla nån slags ädelstensbehängd guldstatyett som de förvarade i sitt tempel. För att göra en lång historia kort så blev vi, efter ett antal katastrofala försök till smygande, tillfångatagna och slängda i en fängelsehåla. Efter ett tag gick det upp för oss att de planerade att införliva de mer välbyggda medlemmarna i partyt i deras harem. Dessvärre var min figur inte vad man kan kalla "fysiskt särskilt imponerande", så amazonerna beslöt sig raskt för att göra sig av med honom, något som de gjorde med besked. De petade raskt ut hans ögon, skar av hans tunga och öron, högg av hans händer samt skar bort hans könsdelar. Alla hans lösa delar lades i en påse som hängdes runt hans hals. I detta skick slängdes han sedan ut i öknen. Jag har alltid undrat varför denna första spelsession inte avskräckte mig från rollspel för evigt, men efter den var jag total-hooked och så har det varit sedan dess. Det första spel jag ägde själv var DoDs första låda, den med det blå omslaget. Andra tidiga spel som jag och mina vänner prövade på var: (förutom DQ och DoD) Traveller, Star Frontiers och Stormbringer.

/Anders
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
<I>Jag har alltid undrat varför denna första spelsession inte avskräckte mig från rollspel för evigt,</I>

Din gubbe fick iaf vara med och spela ett tag - min första var till Traveller och var med i ungefär en kvart. Han hann gå uppför en trappa vid en utomjordisk pyramid, hitta ett hål, fästa ett rep och klättra ner till en plattform en bit ner.  Sen kom det ett slumpframkallat jordskalv och jag fumlade mitt Dexterity-slag; han ramlade framstupa och slog sönder hjälmglaset på sin rymddräkt, så planetens korrosiva atmosfär läckte in.
Ajöss med honom...

--
Åke
 

Bloodsbane

Veteran
Joined
10 Aug 2001
Messages
70
Location
Gefle, Sverige
Jag har faktiskt nåt så ovanligt som ett ärvt rollspelsintresse. Jag har första svenska Sagan om Ringen, piratkopierat i en pärm (!) som jag fick av farsan när jag var typ 7. Inte direkt det bästa spelet att börja med..
Målade tennfigurer gjorde han också, och dessa lekte jag med redan i lekisålder. Jag började lira äventyrsböcker (var det Ensamvargen han hette..) så fort jag lärde mig läsa och strövade förundrat genom rollspelsavdelningen på leksaksaffären vid varje tillfälle som gavs.

Jag körde igång på riktigt 1990, då jag var 9 år. Då köpte jag Nya Mutant för mina ihopsparade veckopengar - killen på framsidan hade ju cybernetiskt öga! Jag och en kompis satt hemma hos honom och försökte förstå oss på hela konceptet, men i slutändan tävlade vi om vem som fick plats med flest siffror i pengarutan istället...

Seriositeten höjdes dock med åren, och vi plöjde igenom gamla Western, Khelataar och svenska Dungeons & Dragons (i den ordningen) paralellt med en massa friformande/regelhopkok av allt man spelat tidigare. Dock var det svårt att hitta andra rollspelare i samma ålder i Gävle på den tiden (tidigt 90-tal), så vi var allra oftast en spelledare och två spelare. Ett par gånger blev vår trio spelledd av storebrorsan till en av de andra killarna, men han var mest ute efter att bossa runt med oss och döda våra karaktärer. Vi dyrkade dock glatt honom som rollspels-messias ändå, för han hade ju hållt på längre än oss.
Vartefter lyckades vi tvångsrekrytera mer folk till hobbyn, och spelade en del Viking (Rysning) när det precis dykt upp, samt Mutant Chronicles (Kallsvettning)för där var vapnen så stora..

Jag var mycket intresserad av figurslagsspel redan från början, men det var inte de andra killarna så jag fick plita med mina tennfigurer på egen hand fram tills jag var typ 14 och det plötsligt fanns rollspelare bakom varje hörn.
Vid det här laget var det DoD och Kult som gällde. Efter ett tag började man lira AD&D också, därifrån kommer nåtnamnet där uppe - jag hade en paladin vid namn Derek Bloodsbane som överlevde hur jävla länge som helst. Till slut fick han dock bita det sura gräset - han blev mindraped av en Illithid och förslavad för all framtid *snyft*
 

CyberJobe

Veteran
Joined
24 Aug 2001
Messages
114
Location
Umeå, Sverige
Mitt intresse väktes efter att min lillasyrra hade varit hos våra kusiner och spelat DoD och Mutant. Efter det så besökte jag dem och fick spela en elementarmagiker i äventyret "Rösten från forntiden" sedan spelade vi "Bris brygga" med Mutant, jag fattade inte mycket då, men jag blev fast /images/icons/smile.gif. Några år senare så köpte jag Star Wars då det kom ut och nu har jag väl en 15 rollspel.
Det underlättar ju klart att ens tjej också tycker det är kul och kör på en att komma på äventyr, har ju bekanta vars tjej/kille tycker att det är bortkastad tid det här med rollspel, jag tycker synd om dem. Träffade för övrigt min tjej i en spelgrupp /images/icons/smile.gif och det var ett bra kap tycker jag.

"A bullet in your arm does very little harm, a bullet in your head can make you very dead."
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Mest kul grej...

det hela började när jag var ca. 9 år. Då hade jag & mina kompisar läst ringen-trilogin för 1.a gängen. Vi fik då åxå höra talas om rollspel. Vi köpte SRR & SW.
Efter att vi spelat de här spelen ett tag så blev jag & några till fast för rollspelandet !!
På den vägen är det & jag har inte tänkt sluta på ett bra tag.
min försa RP var en hob, för den delen..

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Mest kul grej...

det hela började när jag var ca. 9 år. Då hade jag & mina kompisar läst ringen-trilogin för 1.a gängen. Vi fik då åxå höra talas om rollspel. Vi köpte SRR & SW.
Efter att vi spelat de här spelen ett tag så blev jag & några till fast för rollspelandet !!
På den vägen är det & jag har inte tänkt sluta på ett bra tag.
min försa RP var en hob, för den delen..

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>
 
Joined
25 Jun 2000
Messages
1,243
Location
Stockholm,Svearike, Tellus, Vintergatan
Jag spelade rollspel för första gången när jag var ca 10 år (Det första jag spelade var Nya mutant. Min första rollperson visste jag faktiskt bara två saker om som jag hade fått reda på av SL: dels att han var en robot och att han hade det krafigaste vapnet i gruppen, nämligen en Whalter PPK) Där efter var jag helt fast i "rollspelsträsket" (även fast min första RP sprängdes i småbitar på första uppdraget) och tog varje chans jag fick till att spela rollspel. Ungefär ett år senare började jag att läsa min brors (som spelade rollspel i de tidiga tonåren) Dod regel bok (Vet inte vilken version det var, det var ialla fall den med den svarta boxen) och sedan började jag och två andra kompisar att spela. Plus att jag spelade med "de stora rollspels killarna" som var ett år äldre än mig och bor alldeles i närheten.



"I love the smell of napalme in the morning... It smells like victory..."-?, Apocalypse now
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,476
Location
En mälarö
>Mitt intresse väktes efter att min lillasyrra hade varit...

Måste väl vara ganska ovanligt, att ha sin lillasyster som inkörsport till rollspelande :)

>Träffade för övrigt min tjej i en spelgrupp och det var ett bra kap tycker jag.

Förstår jag. Håll fast vid henne du.

/Anders (som förövrigt introducerade sin flickvän i rollspelandets värld, och sedan dess spelar de glatt ihop. Snyft, är inte kärlek bra fint ibland?)
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Jo, vi följde reglerna. Det var ju just regler och regler hade jag lärt mig att de var till för att följas. Och vid 11 års ålder var det nog inte mognad, fasen, 15 år senare är jag fortfarande inte mogen. Jag tror dock att jag är försiktig till dess jag helt och hållet förstår vad som gör en viss företeelse.

Jag har aldrig kollat i någon annan spelledares pärm eftersom de andra spelledarna är folk jag spelar under fortfarande. Det närmaste jag kommer är anekdoter. Sen har jag själv en tendens att föra krönikor vilket gör att det mesta som hänt under alla spelår finns i minnet, nedtecknat, illustrerat eller publicerats i klubbfanzinet.

Daniel "Warduke" Schenström
 

neomind

Veteran
Joined
27 Aug 2001
Messages
42
Location
Umeå
Snorvalpen neomind

När jag var fem år gammal introducerades jag för rollspel. Det första jag fick nöjet att spela var DoD. Jag minns att jag blev lyrisk bara av att få göra min RP. Jag tyckte att ALLT om "gubben" ju fanns med (en tidig version av DoD var det också, den sista med fågel Rock, så det var ju eg. inte så hemskt avancerat). Spelade en del äventyr med olika SL i både Mutant och DoD.

Det kom sig så iaf att en av dessa SL bestämde sig för att sälja Mutant, och jag köpte det (mitt bästa köp någonsin).
Jag var då sex år gammal när jag började spelleda egna äventyr. Äventyren var naturligtvis inte så bra, men idag imponeras jag av att jag faktist både läste och förstod reglerna redan då.

Sedan jag först började spelleda har jag i princip inte spelat alls. Kanske tio äventyr som spelare på dessa 16 år. Jag gillar helt enkelt att spelleda - för mig är det ett sätt att vara kreativ.

/neomind - 22-årig snorvalp


Rymden är mörk - atrox caelum:
<A HREF="http://www.acc.umu.se/~korp/atroxcaelum" target="_new">http://www.acc.umu.se/~korp/atroxcaelum</A>
 

]:)

Veteran
Joined
11 Mar 2001
Messages
51
Location
Borås
hmm jag började inte alls så tidigt och inte har jag sånna fina minnen heller från gämmla spel jag hörde talas om rollspel och ,agic när jag hade börjat 7:an och spelade nån gång men det var hemma gjort och sög men annars va de rätt så kul :gremsmile: sen när jag började etten förra året så fick jag reda på att tvä av mina kompisar hade börjat spela så jag frågade om jag åzzå kunde vara med å så gick det nu försöker jag spela så mycket som möjligt :)
 
Top