Nekromanti [Hype] Vargåldern

[God45]

Vargåldern är just nu inne i sina sista faser innan det är redo att släppas. Vargåldern är ”namnet” på min nya kampanjvärld. Egentligen har inte världen något namn, det är nämligen inte en sak någon i världen bryr sig om. Namnet Vargåldern är istället till för att vi ska kunna tala om kampanjvärlden som spelare och spelledare. Det är en extrem version av den generiska fantasy äventyrsvärlden gjord för att accepterar den absurda situationen som köpemoduler, hemaskrivna grottor och liknande utspelar sig i. Världen är postmodern i det att inget större narrativ kan förklara det som pågår i den. Den är absurdistisk i att det bästa som man kan göra är att acceptera att världen är absurt nonsens och fortsätta äventyra. Du kan inte skapa en mening, världen försöker motarbeta dig. Men du kan bara fortsätta göra det som gör dig lycklig. Heroism är bara att göra något extraordinärt just nu. Vargåldern är till stor del en dekontruktion av fantasy äventyrsvärldarns som vi är så vana att rollspela i, men det är samtidigt en hyllning. Det är maximalt äventyr fantasy genom att ta bort alla försök att göra genren till något som den inte är.

https://pasteboard.co/Ic6ctB4.png


Introduktion
Världen har fallit. Namn och dåd återberättas bara av de dåraktiga och de fåfänga. De stora civilisationerna är döda eller borta och de få imperium som fortfarande finns kvar har degenererat till att vara ofattbart grymma och psykotiskt sadistiska förgyllda slakthus på väg mot kollaps där slaveri och människooffer händer varje dag. I resten av världen har krigsherrar som kallar sig själva allt från grevar till hövdingar eller till och med gudkejsare karvat ut små riken där de strider och konspirerar mot varandra medan saker som aldrig borde glömmas förloras varje dag. Det finns en handfull fredliga platser där civilisationens ljus fortfarande hålls levande, men de överlever genom isolationism och paranoia. De som lämnar sådana platser gör det ofta för att bruka fördelarna som utbildning och ordentlig kost under uppväxten gett dem för att böja världen till sin vilja.

Det är en tid då gudarna som inte vänt bort sina ansikten i avsky kräver själar och offer, då blodiga altare och hemliga sällskap är människans enda koppling till något högre. Det är en tid då magi och ockult kunskap som en gång var ett verktyg för att utforska världen och dess mysterium blivit lite mer än fruktansvärda vapen. Där varje magiker först lär sig krigsorden och många aldrig lär sig mer än dem.

Det är en tid då hjältarna inte längre finns. I deras ställe har äventyrarna stigit fram. Män och kvinnor som har insett att när livet inte längre har något värde så har döden fortfarande sitt pris. De är legosoldater, lönnmördare, tjuvar, plundrare av glömda och förbjudna skatter, våldtäktsmän, missbrukare, prostituerade, kättare och barbarer. De är en demimonde vid samhällets utkant som kan döda utan att tveka och som tackar stål istället för gudarna för sina segrar. I en värld utan mening skapar de sin egen.

 

[God45]

Här är ett exempel av klassbeskrivningarna som kommer vara med i Vargålder.


Krigare
Som barn dödade du små djur bara för njutningen i att veta att det fanns svagare varelser än du i världen. Det är den fundamentala sanningen om din natur. Du föreställer dig världen som en plats där det finns svagare varelser än dig som du kan ta vad du vill från, detta är som det ska vara. Det finns också varelser som är starkare än dig, ditt mål är att bli starkare, smartare, tuffare eller skickligare så att du kan döda eller dominera dem. Ibland kräver ditt mål att du samarbetar med andra eller existerar inom civilisationens gränser. Du kan tolerera det för du vet att det inte egentligen finns någon skillnad mellan andra människor och föremål. Du kan tolerera att använda ett svärd eftersom det är enklare än att slita någon i bitar med dina bara händer. På samma sätt kan du tolerera att betala en värdshusvärd eftersom det är enklare och bättre än att karva upp honom och sova i hans varma tarmar.


Krigare slåss på många olika sätt. Vissa är väggar av järn och muskler som fiender krossas mot. Vissa dödar med hastighet och färdighet, bärandes tunna blad eller dolkar. Vissa dödar på avstånd med bågar och gevär andra skrämmande nära med stridsgissel. Vissa är generalister och tar upp det som är närmast eller det som är mest effektivt. Det enda viktiga är att en krigare någon gång under sitt liv valde att plocka upp ett vapen, skaffa sig träningen i att använda det och på så sätt vände civilisationen ryggen. Stål i handen var värt mer än något samhället kunde ge dem.