Måste faktiskt säga min mening i det hela med då ni tycks ha bortsett vad alla siffror handlar om. Siffrorna hjälper i rollspel till att gestalta en värld och göra den mera rättvis för spelare och för att förhindra allt för mycket 'powerplay' som oerfarna lätt kan ha för sig i friform. De ger en ramar men samtidigt tilllåter de att man målar utanför ramen med... om ni förstår min metafor.
1: Jag tänker inte låta någon liten ludd med fyra inlägg komma och tala om för mig hur jag ska spela.
2: Om du nu är så säker på hur jag spelar kan du ju läsa igenom några av mina inlägg mer vettigt och kanske inse hur fel du har.
Datorspelen har nog gjort era hjärnor luddiga.
Återigen verkar du ha väldigt bra koll på hur vi andra spelar.
Att spjutet skada beräknas på stick symboliserar att den smidiga gûrden säkert oftare hittar den lilla glipan, den lösa ringen eller träffar ett känsligt ställe med sin ettrigt spetsiga spjut tack vare sin smidighet. Trukhen däremot bankar på framåt och kommer därför att träffa rustningarna där rustningen är byggd för att ta emot smällar.
Därför tycker jag att detta system funkar oerhört bra.
Låter ju riktigt rimligt, not. Om man nu ska jävlas med siffor så är faktiskt att hitta glipor i rustningar plus i svårighet. Sedan är det ju givetvis upp till varje spelgrupp och dess SL hur man väljer att tolka skada osv.
Problemet kvarstår fortfarande att en trûkh fortfarande är ett massivt muskelberg långt över hundra kg medans en gûrd är en liten fis på trettio kg. Ett spjut med 150kg kraftpaket bakom sig bör ändå göra mer i skada än en liten gûrd oavsett om trûken träffar bra ringar och gûrden träffar en glipa.
Vill man ge trukhen ett vapen med en stor skada så skapa ett spjut med STYK på 18 och en skada därefter som dock fortfarande beror på Stick. Då kommer garanterat ingen Gûrd eller Missla springa runt med detta vapen.
Nej tack, Eon har redan alldeles för mycket likadana vapen som skiljer i skada. Typ dolk och Radard(större dolk)
Ringbrynjan som har så lite i stick-skydd symboliserar helt enkelt att en del av ringarna är tarvligt ihopsatta eller har ett litet fel i konstruktionen vilket inte är konstigt om man beräknar hur många ringar en sådan brynja är gjord av och den mänskliga faktorn.
Har otroligt svårt att tro att någon skulle köpa ringbrynjor till normalt pris hos kleti och smeti.
Alla vapen och rustningar är precis normalgoda hantverk skapade i ett hantverksskrå lett utav en mästare och hans gesäller och lärlingar. Har svårt att se hur mästarens rykte skulle behållas om han släpte iväg halvkassa brynjor och rustningar.
Dessutom skulle ingen historiskt sett använt rustningar om så vore fallet.
En alvsmed som gör en mostari (alvisk ringbrynja) kan mycket väl tänkas lägga ner mer tid på den och därmed kan man höja skyddet mot stick men också höja priset.
Eller en vanligt mänsklig rustningssmed utifrån kundens specifika önskemål.
Eller en dvärgrustningssmed.
Eller konungens rustningsmakare.
Eller vilken rustningssmed som helst oavsett kultur om det är vad kunden önskar och kan tänkas betala för.
Så nej inte endast en gammal alvsmed, utan vem som helst.
/Rokans sätt att tolka samspelet mellan siffror, tärningar och fiktiv värld
Enligt dig.
/Poseur lagomt imponerad av folk som tror saker.