Nekromanti Husdjur i rollspel
- Thread starter Vavva
- Start date
Björn_UBBT
Hero
Det var nog mest förut som vi hade några husdjur i äventyr... Men när de hade det så var det nog mest för att spelaren ville ha ett extravapen i form av vassa tänder eller klor.
De senaste åren så har dock mina spelare inte haft några husdjur... Själv så har jag inte haft särskilt många husdjur som spelare. Den enda jag kan komma på är en schäfer, kallad Lady, som min skotska detektiv hade i Chock för en jäkla massa år sedan.
Vi brukar dock ha med oss ett riktigt djur i spelrummet i form av min familjs katt: Fjant. Han försöker stjäla så mycket uppmärksamhet han bara kan genom att gosa och lägga sig mitt på spelbordet. Han blir överlycklig när spelarna gosar med honom eller när de staplar tärningar i pälsen på honom
Han är pensionär, så han är desperat efter uppmärksamhet 
De senaste åren så har dock mina spelare inte haft några husdjur... Själv så har jag inte haft särskilt många husdjur som spelare. Den enda jag kan komma på är en schäfer, kallad Lady, som min skotska detektiv hade i Chock för en jäkla massa år sedan.
Vi brukar dock ha med oss ett riktigt djur i spelrummet i form av min familjs katt: Fjant. Han försöker stjäla så mycket uppmärksamhet han bara kan genom att gosa och lägga sig mitt på spelbordet. Han blir överlycklig när spelarna gosar med honom eller när de staplar tärningar i pälsen på honom
Han är pensionär, så han är desperat efter uppmärksamhet 
Brior
Swordsman
I originalkampanjen när vi spelade Oraklet fyra ögon så hade någon gammal magiker en elak åsna vid namn Maximilian. Den bet och sparkade alla som kom i närheten och var dessutom rädd för vatten. Varje gång man skulle segla mellan öarna (och det gjorde man ofta) så fick sällskapet följdaktligen kasta sig över djuret, binda ihop det som ett paket och bära det ombord på båten.
Eftersom Maximilian var så opålitlig så kunde han enkelt användas för att få igång händelser. Magikern själv var en excentrisk gammal herre med löständer av brons som han en gång lyckades plocka ut och slå ihop runt pungen på en RhabdoRanamördare som stod lutad över honom ... Aah dessa minnen!
Eftersom Maximilian var så opålitlig så kunde han enkelt användas för att få igång händelser. Magikern själv var en excentrisk gammal herre med löständer av brons som han en gång lyckades plocka ut och slå ihop runt pungen på en RhabdoRanamördare som stod lutad över honom ... Aah dessa minnen!
wilper
Fast i vinkelvolten.
Bara hästar.
Jag har spelat riddare i Eon, under en SL som gärna lade lite tid på realism. Så.. jag hade en häst.
Men hästen rider man ju inte på, den behöver ju vara utvilad om det blir strid. Så man har en ridhäst också. Ridhästen orkar naturligtvis inte bära något mer än en riddare, så man behöver en packhäst för att bära riddarens rustning och vapen. Dessutom behöver man en packhäst för att bära lägerutrustning samt mat åt riddaren och hans väpnare, för riddaren skall väl knappast klä sig själv. Väpnaren behöver en häst.
Vidare är det bara vildhästar som äter kottar och bär i skogen, tamhästar äter foder som köps säckvis i djuraffärn, får de inte foder dör de en kvalfylld svältdöd redan samma kväll. En packhäst orkar bära två säckar foder, en säck innehåller nog med mat för en häst i fem dagar, så en packhäst orkar bära tio hästdagar med mat.
Två packhästar med foder ger därför tjugo hästdagar mat, eller nog för att riddaren och hans väpnare skall kunna vara på resande fot i tre dagar, om de inte märker avrundningen till deras nackdel, om de skulle göra det så dör en av hästarna knall fall på eftermiddagen den tredje dagen i sviterna av foderbrist, om man är taktisk och ser till att en häst ensam får bära matförlusten, fördelar man maten jämnt så dör naturligtvis samtliga hästar.
Det var väl att min riddare hade goda färdighetsvärden i Räkning, för att beräkna foderåtgång under sällskapets resor var i sanning en utmaning.
Jag har spelat riddare i Eon, under en SL som gärna lade lite tid på realism. Så.. jag hade en häst.
Men hästen rider man ju inte på, den behöver ju vara utvilad om det blir strid. Så man har en ridhäst också. Ridhästen orkar naturligtvis inte bära något mer än en riddare, så man behöver en packhäst för att bära riddarens rustning och vapen. Dessutom behöver man en packhäst för att bära lägerutrustning samt mat åt riddaren och hans väpnare, för riddaren skall väl knappast klä sig själv. Väpnaren behöver en häst.
Vidare är det bara vildhästar som äter kottar och bär i skogen, tamhästar äter foder som köps säckvis i djuraffärn, får de inte foder dör de en kvalfylld svältdöd redan samma kväll. En packhäst orkar bära två säckar foder, en säck innehåller nog med mat för en häst i fem dagar, så en packhäst orkar bära tio hästdagar med mat.
Två packhästar med foder ger därför tjugo hästdagar mat, eller nog för att riddaren och hans väpnare skall kunna vara på resande fot i tre dagar, om de inte märker avrundningen till deras nackdel, om de skulle göra det så dör en av hästarna knall fall på eftermiddagen den tredje dagen i sviterna av foderbrist, om man är taktisk och ser till att en häst ensam får bära matförlusten, fördelar man maten jämnt så dör naturligtvis samtliga hästar.
Det var väl att min riddare hade goda färdighetsvärden i Räkning, för att beräkna foderåtgång under sällskapets resor var i sanning en utmaning.
Björn_UBBT
Hero
Odöda hästar?
Själv så har nog hästarna i min spelgrupp aldrig fått mat.. så antingen så måste de vara väldigt hungriga vid det här laget (och kommer troligtvis att bli karnivorer av ren desperation snart) eller så är de helt enkelt odöda
Själv så har nog hästarna i min spelgrupp aldrig fått mat.. så antingen så måste de vara väldigt hungriga vid det här laget (och kommer troligtvis att bli karnivorer av ren desperation snart) eller så är de helt enkelt odöda
Coffe_Kanon
Swordsman
Re: *avlider av skratt*
"MIn 20-talsakademikers katt, en abessinier vid namn Morris, blev ghoulad efter sin mattes embrace."
Jag måste bara fråga, får boktiteln "Katten Morris Dagbok" några klockor att ringa? I annat fall så ignorera detta meddelande...
//Coffe_Kanon - som minns barnböcker från yngre dagar.
"MIn 20-talsakademikers katt, en abessinier vid namn Morris, blev ghoulad efter sin mattes embrace."
Jag måste bara fråga, får boktiteln "Katten Morris Dagbok" några klockor att ringa? I annat fall så ignorera detta meddelande...
//Coffe_Kanon - som minns barnböcker från yngre dagar.
I ADD (Dragonlance) brottades vi ständigt med problemet är gruppens hästar dog så oerhört lätt jämfort med sina ryttare, som var level 10+ med hälsosamt hög CON.
Bland annat hade vi en magiker som inte hade några skrupler mot att lägga attackbesvärjelser med areaeffekt över sina kompisar om han visste att fienderna skulle falla men rollpersonerna överleva pga sin mängd hitpoints. Rätt sjukt egentligen, och åtskilliga gånger blev den magikern utskälld av sina kompisar där de stod med rykande kläder, några hit points fattigare mitt bland ett större antal döda kanonmatsvarelser.
Besvärjelsen Cloud Kill var praktiskt i sådana sammanhang eftersom den drabbade veka varelser hårdare än tuffa varelser. Två gånger användes Cloud Kill för att rensa bort kanonmat runt gruppen till det facila priset av 1D10 i skada per rollperson eller nåt sånt. Efter att slaget var vunnet var det någon som utropade "fan, hästarna!".
Två gånger!
Man orkar liksom inte äta hur mycket hamburgare som helst.
Gordeg
Bland annat hade vi en magiker som inte hade några skrupler mot att lägga attackbesvärjelser med areaeffekt över sina kompisar om han visste att fienderna skulle falla men rollpersonerna överleva pga sin mängd hitpoints. Rätt sjukt egentligen, och åtskilliga gånger blev den magikern utskälld av sina kompisar där de stod med rykande kläder, några hit points fattigare mitt bland ett större antal döda kanonmatsvarelser.
Besvärjelsen Cloud Kill var praktiskt i sådana sammanhang eftersom den drabbade veka varelser hårdare än tuffa varelser. Två gånger användes Cloud Kill för att rensa bort kanonmat runt gruppen till det facila priset av 1D10 i skada per rollperson eller nåt sånt. Efter att slaget var vunnet var det någon som utropade "fan, hästarna!".
Två gånger!
Man orkar liksom inte äta hur mycket hamburgare som helst.
Gordeg
Wyldstorm
Swordsman
Djur i rollspel.. hohum..
Lite olika fenomen.
Ett vanligt exempel är väl att om det byggs in i karaktären så används det genomgående..
(Attackhundsförande eonmagiker & druider & dylikt)
-Annars oftast inte, & blir en sidosak.
Bortglömda "familiars" är väl vanligt.. a'la detta.
Vissa exempel på väldigt integrerade finns väl (ja, bokstavligen biologiskt dett (lång historia)) också iofs.
Ett gammalt exempel som inte nötts bort än är väl att man som spelledare döpte "oviktiga" icke-framslagna stats/temperament -djur (standardriddjur t.ex.) till nåt på B..
Hette de bengt & beata så var de synnerligen oviktiga.. -Det var ett sömndrucket misstag man åratal efteråt får lida för.
Spelar oftast med en misslyckad råtta som vissa kallar hund, vars ljud/beteende man väver in ibland för att minska stämningsfallet..
Spelade för ett par år sen med en kompis vars katt orsakade MÅNGA "feline interventions" (se munchkin-kortet), och hund fick för sig att yla (på ett fasligt vargliknande sätt...)..
Tror jag sett en hel del varianter på konceptet.
Lite olika fenomen.
Ett vanligt exempel är väl att om det byggs in i karaktären så används det genomgående..
(Attackhundsförande eonmagiker & druider & dylikt)
-Annars oftast inte, & blir en sidosak.
Bortglömda "familiars" är väl vanligt.. a'la detta.
Vissa exempel på väldigt integrerade finns väl (ja, bokstavligen biologiskt dett (lång historia)) också iofs.
Ett gammalt exempel som inte nötts bort än är väl att man som spelledare döpte "oviktiga" icke-framslagna stats/temperament -djur (standardriddjur t.ex.) till nåt på B..
Hette de bengt & beata så var de synnerligen oviktiga.. -Det var ett sömndrucket misstag man åratal efteråt får lida för.
Spelar oftast med en misslyckad råtta som vissa kallar hund, vars ljud/beteende man väver in ibland för att minska stämningsfallet..
Spelade för ett par år sen med en kompis vars katt orsakade MÅNGA "feline interventions" (se munchkin-kortet), och hund fick för sig att yla (på ett fasligt vargliknande sätt...)..
Tror jag sett en hel del varianter på konceptet.
Re: Bara hästar.
MY GOD!
Det låter som att du spelade med mig som spelledare för 10 år sedan. Då var jag också superpetig dels med proviant och hur mycket foder man hade med sig till hästarna.
Av någon anledning hade jag inte på den tiden fattat att det inte var kul att sitta och hålla reda på sådant. Numer förutsätter jag istället att rollpersonerna tänker på detta automatiskt.
*kallsvettas av traumatiska minnen*
MY GOD!
Det låter som att du spelade med mig som spelledare för 10 år sedan. Då var jag också superpetig dels med proviant och hur mycket foder man hade med sig till hästarna.
Av någon anledning hade jag inte på den tiden fattat att det inte var kul att sitta och hålla reda på sådant. Numer förutsätter jag istället att rollpersonerna tänker på detta automatiskt.
*kallsvettas av traumatiska minnen*
Näe, vi har inte haft så mycket husdjur även om en av mina roller haft en iller som husdjur och familiar. Det är egentglien lite synd att det blivit så.
Däremot spelar djur stor roll för att spegla de sämre kvarteren i storstäderna, råttor, kråkor, hundar och gamar som slåss om det överblivna. Djuren får också vara mde mycket som gudarnas och heroernas handgångna men sällan som husdjur - tyvärr.
Däremot spelar djur stor roll för att spegla de sämre kvarteren i storstäderna, råttor, kråkor, hundar och gamar som slåss om det överblivna. Djuren får också vara mde mycket som gudarnas och heroernas handgångna men sällan som husdjur - tyvärr.
Skapar omvärldskänsla
Oh yes. Ibland m.å.s.t.e. man göra nåt för att täcka över att ens löpkatt försöker ragga upp spelledaren...
Jag slänger ibland in djur som oviktiga bidetaljer i bakgrunden för att skapa en känsla av levande omgivningar. Beskrivningen av två varghundar som sover på en fäll på golvet gör att en stensal plötsligt känns sjukt mer medeltid, en siames som ligger och tronar på en rokokosoffa i den brittiska ladyns mansion, den klumpiga, feta huskatten som kan göra nåt klantigt precis i "rätt" ögonblick för att bryta en spänd stämning mellan spelarna... Djur gör vardagen mer levande, poängterar stämningar och kan dessutom bli riktiga personligheter som spelarna lägger ner mycket energi på.
Min Västmarkkaraktär Brianna fick se sin varghundsvalp Madouc bli sparkad av en rovriddare. Innan dess hade hon varit rädd och bara försökt hålla masken, men i den stund hans stövel träffade den lilla gråluddiga valpen så blev hon FÖRBANNAD! Skiteffektivt sätt för vår kära SL att ge en rädd flickstackare lite råg i ryggen.
Oh yes. Ibland m.å.s.t.e. man göra nåt för att täcka över att ens löpkatt försöker ragga upp spelledaren...
Jag slänger ibland in djur som oviktiga bidetaljer i bakgrunden för att skapa en känsla av levande omgivningar. Beskrivningen av två varghundar som sover på en fäll på golvet gör att en stensal plötsligt känns sjukt mer medeltid, en siames som ligger och tronar på en rokokosoffa i den brittiska ladyns mansion, den klumpiga, feta huskatten som kan göra nåt klantigt precis i "rätt" ögonblick för att bryta en spänd stämning mellan spelarna... Djur gör vardagen mer levande, poängterar stämningar och kan dessutom bli riktiga personligheter som spelarna lägger ner mycket energi på.
Min Västmarkkaraktär Brianna fick se sin varghundsvalp Madouc bli sparkad av en rovriddare. Innan dess hade hon varit rädd och bara försökt hålla masken, men i den stund hans stövel träffade den lilla gråluddiga valpen så blev hon FÖRBANNAD! Skiteffektivt sätt för vår kära SL att ge en rädd flickstackare lite råg i ryggen.
Wyldstorm
Swordsman
Re: Skapar omvärldskänsla
Håller med..
När de flesta spelleder blir djur bara en sorts mobila möbler, vilket är synd..
Rum, lukter, ljus & ljud sätts stor vikt på att ges personlighet och förmedla känslor, så varför inte en luden illbatting eller nobel jakhund?
Ahwell, har testat använda ett husdjur aktivt en gång, ett diskret högt kastande av en godis gav ett STÅNDSKALL; -vilket var extremt effektfullt (om man spelleder en situation där folk försöker smyga förbi vakthundar...) -men tyvärr så tog samarbetet slut där, effekten föll platt när "vakthunden" tiggde om mer trots subtil uppmaning att göra tyst sorti.. -_-
Iaf, ett tips jag ger till alla som kör dylika spel med djur som tysta bikaraktärer är att fixa beteendetabeller.
Har aldrig haft så kul djur-roller som hästen blattifagus (döpt efter draken) som hade tendensen att gnaga på saker, eller hunden (vars namn jag glömt) som hade stora talanger inom utbrytarkonst och upptäckande av honor..
De tar sällan så mycket uppmärksamhet att de konkurrerrar ut spelare, men ger en dimension till åt spelet.
Småler varje gång jag tänker på drakungen som fick förkylning.. hehe..
Håller med..
När de flesta spelleder blir djur bara en sorts mobila möbler, vilket är synd..
Rum, lukter, ljus & ljud sätts stor vikt på att ges personlighet och förmedla känslor, så varför inte en luden illbatting eller nobel jakhund?
Ahwell, har testat använda ett husdjur aktivt en gång, ett diskret högt kastande av en godis gav ett STÅNDSKALL; -vilket var extremt effektfullt (om man spelleder en situation där folk försöker smyga förbi vakthundar...) -men tyvärr så tog samarbetet slut där, effekten föll platt när "vakthunden" tiggde om mer trots subtil uppmaning att göra tyst sorti.. -_-
Iaf, ett tips jag ger till alla som kör dylika spel med djur som tysta bikaraktärer är att fixa beteendetabeller.
Har aldrig haft så kul djur-roller som hästen blattifagus (döpt efter draken) som hade tendensen att gnaga på saker, eller hunden (vars namn jag glömt) som hade stora talanger inom utbrytarkonst och upptäckande av honor..
De tar sällan så mycket uppmärksamhet att de konkurrerrar ut spelare, men ger en dimension till åt spelet.
Småler varje gång jag tänker på drakungen som fick förkylning.. hehe..