Jag mindes det som att effekten 'Livsförlängning' hade någon signifikant begränsning, men det visar sig att jag hade fel, vilket legitimerar din frågeställning.
As written är effekten formulerad så att -om du misslyckas- med slaget för besvärjelse får du inte försöka igen, vilket innebär att du åldras som vanligt det året. Men om du är en tillräckligt skicklig ritualmagiker borde du kunna se till att nästan aldrig misslyckas under tusentals år av kastande av denna effekt, då magnituden endast är 9.
Vad jag skriver härefter ska dock förstås i kontexten av att jag föreställer mig att den effektens begränsningar är lite större än så, annars vore det tex inte lika motiverat att någon vill bli en lich.
Jag tänker mig att många magiker förlänger sitt liv lite grann för att hinna lära sig mera och söka mer svar, och publicerade moduler antyder att detta stämmer; tex Carpod och Im-Berefel Ra'drach do Kampq antyds vara långt äldre än de ser ut. Men över tid blir det somehow svårare och svårare att förlänga sitt liv in perpetuity med 'Livsförlängning', jag vet inte varför, kanske är det en broms i de kronotropiska strömmarna somehow. Det mesta de flesta lyckas överleva med hjälp av denna effekt är nog ett par sekel, sedan blir qadoshförlusten för stor eller svårigheten för hög. Riktigt mäktiga magiker har dock säkert hittat genvägar i form av olika metaeffekter och liknande för att boosta sin livsförlängning så att de kan leva ännu längre, tex Im-Berefel som är en mästare på kaosmagi kan mycket väl ha gjort detta.
Vill man bli sannt odödlig får man ta och bli en lisch, det är den enda väl etablerade vägen. Detta är ett D&D-paradigm jag tycker är värt att ta tillvara i Eon då det gör lischen speciell och får sann odödlighet att kännas som en genuin och galen uppoffring för mänskliga magiker; man blir odödlig genom att lämna sin mänsklighet bakom sig.
Sedan finns väl mer esoteriska möjligheter som att bli en lamia, en dödsgast, använda schamanism eller magi för att byta kropp, eller kanske föryngra sig själv med någon obskyr och naturvidrig kronotropisk effekt. Man kan även använda effekten Kryostasis för att lägga sig i dvala och vänta på bättre tider:
Kryostasis
Kryotropi: 5, Räckvidd: Personlig, Varaktighet: Permanent
Effekten skapar ett hölje av is runt magikern, som försätts i drömlik stasis. Så länge han vilar i ishöljet kan magikern inte ta några som helst handlingar eller kommunicera med omvärlden, undantaget om själen innan effekten appliceras har lämnat kroppen och färdats till andeplanet, drömriket, eller liknande. En kropp i kryostasis påverkas inte på några som helst vis av tidens tand; åldrande, läkning, eventuell blödningstakt, syrebrist, havandeskap, etc, allt stannar tillfälligt upp. Isen som frammanats kan inte smälta annat än av mycket stark hetta, såsom från eld och termotropi, men väl krossas, splittras eller karvas sönder. Först när isen försvunnit bryts effekten, och magikern vaknar omedelbart upp. Effekten användes bland annat av häxmästaren Jadén khan Khanaga, som på så vis undvek åldrande under långa perioder medan hans själ hemsökte drömriket. Vandöda tjänare hade order om att bryta upp isen när en förutbestämd tidsrymd hade passerat.
Jag tror att cirka 50% av alla magiker förlänger sitt liv lite grann, 10% förlänger det väldigt mycket. En försvinnande liten procent använder mer esoteriska och radikala metoder, tex lisch-ritualen eller kroppsbyten, i en desperat strävan att leva för evigt. När magiker väl slutar förlänga sitt liv är det antingen för att det blivit för svårt/farligt, för att de tröttnat på att leva, eller, faktiskt, för att nyfikenheten blivit för stor; magikers studier i magiteori och kosmologi har gång efter annan tenderat att stärka tron på att något spännande och fantastiskt väntar i efterlivet eller bortom Mundanas psykosfär, och i synnerhet religiösa magiker tenderar förr eller senare att känna att nu är det kanske dags ändå, att gå vidare.
Drakar, primalväsen och kamorfer är de enda sant odödliga varelserna i Mundana; när de en gång blivit vuxna åldras de aldrig, utom av qadoshförlust. Gudar och demoner räknas inte då de normalt för en icke-fysisk existens och byter kroppar som andra byter kläder; de är odödliga på samma vis som en mäktig schaman är det, kanske gäller detsamma för drömväsen. Alver, dryader, sagitaurer och kanske gorgoner är 'falskt' odödliga, så till vida att de åldras men extremt långsamt, och efter en varierande tidsrymd blir inåtvända och upphör att fungera som aktörer i världen. Eventuellt är även drakarna i själva verket 'falskt' odödliga, men har så vansinnigt långa livsspann att det inte märks - det tycks finnas en tendens hos de allra äldsta av drakarna att dra sig tillbaka från världen.
Vandöda räknas inte då de fuskar genom att inte vara levande.
