Hur välkomnande är rollspelshobbyn?

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Jag har upplevt att killar jag spelat med aktivt blockerat kvinnor från att släppas in i gruppen. Och andra som betett sig riktigt rövigt mot kvinnor de spelat med i syfte att skrämma bort dem.

Jag har även sett hur kvinnliga rollspelare online generellt behandlas mycket hårdare än män, bland annat på detta forum.

Så både och.
Det går helt emot vad jag upplevt under senare tid men jag skall inte ta ifrån någon hens upplevelse eller förringa någons upplevelse utan jag konstaterar bara att alla killar jag spelat med har varit väldigt uppskattande när det kommit till att ta med en tjej i gruppen. . jag spelar nu med 2 killar och en tjej och hon är med på exakt samma villkor som oss män i gruppen och tar lika stor plats som oss .
 
Last edited:

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Som en 70-talare vars grupp försökt inkludera tjejer sen vi började spela 1986 så har min upplevelse varit att det har varit en väldigt liten grupp tjejer som över huvud taget varit intresserade av att pröva. När jag var ung var nördighet något som var garanterat att få dig dissad av dina jämnåriga tjejer, och av många andra killar. Än idag så är jag inte överens med ordet nörd som nåt positivt. Grabbighet fanns bland nördar precis som ickenördar men mer accepterade intressen som sporter kunde samla tillräckligt många tjejer för att bilda egna lag.
Vi har ju alla våra anekdotiska upplevelser, men tillsammans kanske de visar en någorlunda korrekt bild. Alla killar jag spelat med, runt 60 stycken har varit positiva till tjejer i gruppen. Totalt har jag spelat med 10 tjejer, varav 5 var min lillasyster och hennes 4 kompisar.

Idag är acceptans mycket högre och nördighet ses som något fler är öppna med. Men det är ändå få kvinnor. Av mina diverse hobbies och intressen är rollspelen definitivt inte ensamma om att ha få kvinnor. Skateboard - få kvinnor, radiostyrda fordon - få kvinnor, mc - få kvinnor, strategispel - få kvinnor, superhjältar - få kvinnor, Star Trek - få kvinnor, actionfigurer - få kvinnor, Legobyggande - få kvinnor, hemmabio - få kvinnor. Och vi vet ju att det finns hobbies där kvinnor dominerar. Känner ni killar att det är för att de är tjejiga och inte välkomnande för er? Ridning, dans, balett, mode, smink, scrapbooking med mera? Eller är ni bara inte intresserade?
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Som en 70-talare vars grupp försökt inkludera tjejer sen vi började spela 1986 så har min upplevelse varit att det har varit en väldigt liten grupp tjejer som över huvud taget varit intresserade av att pröva. När jag var ung var nördighet något som var garanterat att få dig dissad av dina jämnåriga tjejer, och av många andra killar. Än idag så är jag inte överens med ordet nörd som nåt positivt. Grabbighet fanns bland nördar precis som ickenördar men mer accepterade intressen som sporter kunde samla tillräckligt många tjejer för att bilda egna lag.
Vi har ju alla våra anekdotiska upplevelser, men tillsammans kanske de visar en någorlunda korrekt bild. Alla killar jag spelat med, runt 60 stycken har varit positiva till tjejer i gruppen. Totalt har jag spelat med 10 tjejer, varav 5 var min lillasyster och hennes 4 kompisar.

Idag är acceptans mycket högre och nördighet ses som något fler är öppna med. Men det är ändå få kvinnor. Av mina diverse hobbies och intressen är rollspelen definitivt inte ensamma om att ha få kvinnor. Skateboard - få kvinnor, radiostyrda fordon - få kvinnor, mc - få kvinnor, strategispel - få kvinnor, superhjältar - få kvinnor, Star Trek - få kvinnor, actionfigurer - få kvinnor, Legobyggande - få kvinnor, hemmabio - få kvinnor. Och vi vet ju att det finns hobbies där kvinnor dominerar. Känner ni killar att det är för att de är tjejiga och inte välkomnande för er? Ridning, dans, balett, mode, smink, scrapbooking med mera? Eller är ni bara inte intresserade?
För min egen del så handlar det endast om intresse och vad jag är intresserad av eller ej . Jag struntar i om en sak är mans eller kvinnokodad om jag har ett intresse av det så kör jag och tycker jag det verkar tråkigt så skippar jag .

Tex så både dansade jag bugg och red i ungdomen två tjejkodade hobbys men jag spelade också fotboll och var intresserad av skjutvapen och jakt som är manskodat . Jag avskydde bilar/mopeder/epatraktorer och att meka och trimma vilket är manskodat men jag var heller inte intresserad av smink och popidoler som är tjejkodat .

Så allt handlade och handlar än idag om vad jag finner intressant eller ej
 

Korpa

Umenörd
Joined
7 Nov 2010
Messages
948
Location
Umeå
Om man tar med kvinnor i sin spelgrupp bara för att "få en annan dynamik" så är man inte med på samma villkor i mina ögon. Jämför motivationen "annan dynamik" med "kul att spela med", t.ex. Sen är det stor skillnad på hur välkomnande rollspel är och generellt beror det på de som redan är med. Jag har varit ny i många olika sammanhang. I vissa har jag varit med en gång och sen aldrig dykt upp igen, i andra har jag känt mig inkluderad redan innan första spelpasset. Om spelgrupper på papper vill ha med kvinnor men t.ex. har en jargong som är exkluderande så spelar det ingen roll.

Men ja, jag kan hålla med om att det känns som om det är bättre nu än förut, men det hade varit deprimerande om rollspelssverige inte följt med i utvecklingen i övrigt.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,478
Location
Rissne
Eller är ni bara inte intresserade?
Jag skulle säga att vad man blir intresserad av i ganska hög grad handlar om strukturer. Åtminstone om man ser till samhälls/populationsnivå. Vissa hobbies har länge varit kodade mot (en viss kategori av) män och därmed inte varit så inbjudande mot kvinnor, vilket gjort att färre kvinnor blivit intresserade. Strukturerna har upprätthållits av framför allt de som utövar dessa hobbies, men också av samhället i stort (vilka som avbildas som deltagare, hur saker visas upp och gestaltas och diskuteras etc). Sedan har en del försökt motverka strukturerna, bryta dem och avnormalisera en del av deras lite tråkigare delar. Och andra har kämpat emot, och upplevt "det nya" som hotfullt mot den egna identiteten, som man knutit upp i (en viss version av) hobbyn… och så vidare.

Jag tror liksom inte intresse uppstår ur intet, eller i "själen" eller sådär. Och rent generellt tror jag inte heller det handlar om biologi att män gillar en viss typ, eller kategori, av hobbies.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,308
Location
Enköping
Jag skulle säga att vad man blir intresserad av i ganska hög grad handlar om strukturer. Åtminstone om man ser till samhälls/populationsnivå.

Jag tror liksom inte intresse uppstår ur intet, eller i "själen" eller sådär. Och rent generellt tror jag inte heller det handlar om biologi att män gillar en viss typ, eller kategori, av hobbies.
Det är svårt att veta vart intressen kommer från, absolut. Och jag tror du har rätt i det mesta du skriver här*. Man måste ju exponeras för nåntings existens innan man vet om det är intressant till att börja med. Jag kan tänka mig att för de allra flesta så har någon redan upptäckt en viss sak och man exponeras av den personen, en vän, ett syskon, en familjemedlem eller släkt. Det kan vara att en hobby uppmärksammas mer i ens ort/skola etc.

Jag funderar på detta i relation till mig själv. Jag har en hel del intressen som jag inte fått av någon utan jag har sett något och kollat in det mer, utan att reflektera över hur könsfördelningen ser ut. Nackdelen med detta är att jag inte har många, eller ibland någon nära bekantskap som delar dem vilket är tråkigt ibland.

Att komma in i en hobby kan ha flera trösklar och jag tror att det bästa sättet att fila ner trösklarna är att börja med de viktigaste. Jag vet inte vad det är dock. Är det inklusiviteten hos deltagarna, inklusiviteten hos företagen, representationen i bild och textmaterial på produkterna, hobbyns synlighet i samhället, samhällets avbildning av rollspel, människors önskan av tillhörighet i godkända sammanhang beroende på ens grupp av samlikar? Nåt helt annat?

*Det jag är osäker på är just biologin. Jag kan inte allt om all forskning som gjorts och hur forskningen eventuellt har finansierats och framställts. Men leksaksindustrin som i sig i stort kan tyckas väldigt könskodad med få produkter som korsar könen vill ju bara tjäna så mycket pengar som möjligt, vad de egentligen säljer är strunt samma. Men där har det ju gjorts forskning som visar att de olika könen dels i stort föredrar olika typer av leksaker i ung ålder, dels leker med dem på olika sätt. Det sistnämnda även när det är samma produkt.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,167
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Observationer från Spelens hus i Malmö antyder starkt att ju yngre åldersgrupper man tittar på, desto fler kvinnliga nördar finns det. Detta gäller i allra högsta grad rollspelshobbyn, och även tv-spel, brädspel, Magic, etc. Den enda gren som verkar fullständigt frånkopplad från denna effekt är figurspel, som fortsätter att bestå av 99,9% män oavsett generation. Detta kopplar jag till en generellt mycket stark tendens att kvinnor ogillar att leka krig, men jag har inga hårda data för att backa upp det, enbart bisarra mängder anekdotiska bevis.

Men rent generellt kan man alltså säga att Spelens hus-observationerna antyder att hobbyn är på väg i en positiv riktning vad gäller könsfördelning.

Däremot finns i princip inga tecken på en bättre fördelning vad gäller klass och etnicitet. Spelens hus klientel, oavsett åldersgrupp, är i mycket hög grad vit medelklass.
 
Last edited:

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
575
Location
Göborg
Med en viss risk att försvinna på en tangent, men det kan ändå vara en intressant vinkel. Mellan 2002 och 2009 var jag scoutledare (12-14 år) och återkommande diskussion då var varför alla tjejer slutade. Bland åttaåringarna var det ganska jämt 50/50 om en såg över över stora områden (enskilda kårer kunde enskilda år ha en rätt skev fördelning) men bland 15-åringar var fördelningen kanske 90/10. Över lag slutade 95 % av alla oavsett kön innan de var 15. Slutsatsen det var inte verksamheten, kulturen etc. utan detta var ett generellt tema i hela förenings-Sverige. Strukturen i samhället som @krank nämner ansågs vara en orsak, olika intressen hos barn och tonåringar en annan (som barn är du intresserad av det som föräldrarna kör dig till, scouting är också mycket medelklass). En mycket intressant sak som kom fram i de diskussioner som jag hörde var att även verksamheter som ridsporten förlorade medlemmar när dessa kom upp i tonåren, jag har mycket svårt att tro att det beror på verksamheten eller föreningskulturen utan det är en fråga om strukturer utanför denna som påverkade. För scouting slutade tjejerna när de kom upp i tonåren och en handfull kom tillbaka några år som ledare när barnen var stora nog för att vara med.

För att spetsa till det och sammanfatta: tjejer och killar slutade för att de upplevde att de inte kunde hålla på med sådant längre nu när de var "stora", nu fanns det förväntningar på dem att vara självständiga och individualister.

(Så otroligt många tycker att det är töntigt att hänga på lägerkafét på ett veckolångt sommarläger med 800-1200 andra 13-16-åringar som alla är långt borta ifrån föräldrar och de skvallrande kompisarna...*)

Jag tror inte vi kommer längre i dessa spekulationer om det inte är någon som har några undersökningar att luta sig emot. Någon som vet var vi skall börja leta efter lite fakta? Sverok? Det borde finnas en hel del material på ämnet inom förenings-Sverige.

*) Som ledare var man såklart lite taktisk i vilka stigar en gick på – och inte gick på – "inom" lägerområdet. Sitter en vid elden med ansiktet emot ledarvindskyddet slipper en se skuggorna som rör sig på baksidan av tälten upp emot skogen och stranden** efter tapto. Mörkerseendet är ändå förstört.
**) Men den som fumlar på sitt INT-slag och frågar ledarna om de får gå ned på stranden i den stjärnklara natten, bara de två... Vad skall en stackars ledare säga!?
 

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
575
Location
Göborg
*Det jag är osäker på är just biologin. Jag kan inte allt om all forskning som gjorts och hur forskningen eventuellt har finansierats och framställts. Men leksaksindustrin som i sig i stort kan tyckas väldigt könskodad med få produkter som korsar könen vill ju bara tjäna så mycket pengar som möjligt, vad de egentligen säljer är strunt samma. Men där har det ju gjorts forskning som visar att de olika könen dels i stort föredrar olika typer av leksaker i ung ålder, dels leker med dem på olika sätt. Det sistnämnda även när det är samma produkt.
Glöm inte mor- och farföräldrar och andra vuxna runt barnet, det är inte barnen som köper (könskodade) leksaker. Det är väldigt skönt att kunna gå til de blå hyllorna i leksaksbutiken märkta 4-7 år... (Jag gjorde det bara tills de var stora nog för Lego...)
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,643
Location
Värnhem, Malmö
De flesta människor tycker det är bekvämt att umgås med folk som har hyggligt mycket gemensamt med dem själva. Fler gemensamma referenspunkter, mindre risk för missförstånd. Eftersom i stort sett varje mänsklig aktivitet har sin egen säregna komposition med avseende på kön, ålder, klass, utbildningsnivå, etnisk bakgrund, politisk åskådning och mycket annat innebär detta inte bara att åtskillnaderna upprätthålls, de förstärks rent utav ofta om inget görs åt det. Till exempel, även om jag råkar dela intresset "rollspel" med en person så kommer det som avgör hur väl personen passar in i spelgruppen ofta vara helt andra saker -- vi pratar ju om andra saker runtomkring spelet, och att då också matcha våra andra intressen och preferenser blir att föredra. Jag ser egentligen inget moraliskt fel i detta, utan det är ju så mänskligt umgänge alltid fungerar. Tyvärr är ju vissa intressen extremt könskodade, men det är inte riktigt något som kan förändras på ett individuellt plan.

Jag tycker därför att man behöver väga två olika former av "uteslutande" mot varandra. Det ena, som är det man aktivt behöver motverka, är det fördomsfulla och segregerande, där man behandlar en person annorlunda baserat på identitetsfaktorer. Det andra, som får en viss segregering som en beklaglig konsekvens men också är en oundviklig del av det mänskliga umgänget, är att en person med en viss bakgrund kanske har en lägre sannolikhet att dela en viss umgängeskrets intressen. Detta tror jag är svårt att få bukt med så länge som man har ett spelumgänge som också är knutet till annat socialt umgänge -- folk som är väldigt olika kan mötas och ha kul på ett konvent eller en spelförening, men de kommer inte ha samma chans att bygga upp den form av vänskapligt nätverk som gör det avsevärt lättare att känna sig välkommen.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,588
Location
Stockholm
Online är det väl ganska välkomnande är min upplevelse, på konvent och liknande not so much. Folk är som regel inte direkt otrevliga men är en ny och utan kontakter finns det få tydliga vägar in.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Mest välkomnande är nätets olika plattformar - men det är ju inte så konstigt eftersom de ofta har syftet att föra samman spelare. Men inlägg i tex den FB- grupp för spel jag är med i får nästan alltid flera positiva svar.

Konvent är sådär mittemellan men kräver mer eget engagemang att komma med i en grupp. (Nu har jag bara varit själv på Gothcon så det kanske säger så mycket. Men en idé hade varit att ha någon slags på konvent officiell arena som parar ihop "singlar" för spel).

Värst är rimligen de egna sociala kretsarna - återigen av naturliga skäl, de flesta människor är inte intresserade av rollspel.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Observationer från Spelens hus i Malmö antyder starkt att ju yngre åldersgrupper man tittar på, desto fler kvinnliga nördar finns det. Detta gäller i allra högsta grad rollspelshobbyn, och även tv-spel, brädspel, Magic, etc.
Det är något jag noterade redan för tio år sedan, så det är inte ett nytt fenomen.

Då blir den intressanta följdfrågan:
Betyder detta att i de yngre tonåren är det runt 50/50 ålderfördelning, men när spelarna växer upp så slutar de kvinnliga spelarna i högre grad än de manliga?

(att folk slutar spela när de växer upp är ett faktum. Hade folk inte slutat spela hade halva Sverige aktivt spelat idag).
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,957
Location
Linköping
Konvent är sådär mittemellan men kräver mer eget engagemang att komma med i en grupp. (Nu har jag bara varit själv på Gothcon så det kanske säger så mycket. Men en idé hade varit att ha någon slags på konvent officiell arena som parar ihop "singlar" för spel).
Nu har jag ju bara varit på rollspelskonvent, aldrig på tenniskonvent, scoutkonvent eller hästridningkonvent så svårt att jämföra... (och i vanlig ordning så blir det ju anekdotiskt utav helvete)
* Inga negativa upplevelser alls
* I princip noll "uppraggningsförsök" - dvs det går att spatsera runt och titta på saker utan att någon säger "kom och spela X med oss" (kanske en personlighetsgrej från min sida)
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,588
Location
Stockholm
Nu har jag ju bara varit på rollspelskonvent, aldrig på tenniskonvent, scoutkonvent eller hästridningkonvent så svårt att jämföra... (och i vanlig ordning så blir det ju anekdotiskt utav helvete)
* Inga negativa upplevelser alls
* I princip noll "uppraggningsförsök" - dvs det går att spatsera runt och titta på saker utan att någon säger "kom och spela X med oss" (kanske en personlighetsgrej från min sida)
Håller med om noll uppraggning, har aldrig blivit aktivt inbjuden utan att vara igenkänd.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Håller med om noll uppraggning, har aldrig blivit aktivt inbjuden utan att vara igenkänd.
Är detta en bra eller dålig grej tho ?

Om man vill spela och vill bli inbjuden i gemenskapen så kan det ju vara en dålig grej men om man vill vara ifred och bara njuta av stämningen och titta på saker kan det ju va en bra grej .
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,308
Location
Göteborg
Konvent är sådär mittemellan men kräver mer eget engagemang att komma med i en grupp. (Nu har jag bara varit själv på Gothcon så det kanske säger så mycket. Men en idé hade varit att ha någon slags på konvent officiell arena som parar ihop "singlar" för spel).
Ja.. eller inte ha laganmälan helt enkelt. Oavsett om det nuföritden förstår går att samla ihop folk på nätet så signalerar ju hela det upplägget att meningen är att man ska komma dit med sin rollspelsgrupp och uppleva något tillsammans, att det är något för de redan invigda.

Här är lajvkonventen mycket bättre förövrigt, på Prolog är det helt enkelt en anmälningslista (först till kvarn typ, fast platserna släpps i omgångar) och på Stockholms Scenariofestival är det ännu bättre där alla som vill spela ett pass samlas i ett stort rum och ingen går förrens man kan se att det blivit jämna grupper till de olika spelen osv.
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,872
Location
Örebro
Online är det väl ganska välkomnande är min upplevelse, på konvent och liknande not so much. Folk är som regel inte direkt otrevliga men är en ny och utan kontakter finns det få tydliga vägar in.
Undrar om inte det är rätt allmänsvenskt, dock. Svensk kultur i allmänhet är inte särskilt inbjudande. Folk är trevliga motvarandra men när det kommer till att knyta djupare kontakter så håller sig folk för det mesta till sig och de sina. Jag har nyss bytt jobb och flyttat till ny stad. Och mina kollegor är jättetrevliga, men ändå finns det inte på kartan att jag skulle bli hembjuden till någon för att bara umgås.

Får man väl foten innanför dörren så är svenskar jättetrevliga. Det är att hitta en dörr som är öppen nog att sticka in foten i som är problemet.

Übereil
 
Top