Hur uppdragsorienterade är era spelmöten?

Hur uppdragsorienterade är era spelmöten?

  • 100%. Det är det ENDA vi ägnar oss åt.

    Votes: 2 3.1%
  • Mycket, men rollpersonerna får en lite tid i spotlighten med.

    Votes: 28 43.8%
  • 50/50 mellan uppdrag och karaktärsdrivet spel.

    Votes: 29 45.3%
  • Nästan inget alls. Det är rollpersonerna som står i centrum.

    Votes: 5 7.8%
  • Inte alls.

    Votes: 0 0.0%

  • Total voters
    64

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,605
Location
Ereb Altor
Detta gäller tradspel. Om vi tänker oss en axel där klassiska uppdrag är på ena sidan och karaktärsdrivet spel är den andra, var befinner ni er? Klassiska uppdrag kommer helt och hållet från annat håll än rollpersonerna medan det i karaktärsdrivet spel är just RP som driver storyn. Så, Hur uppdragsorienterade är era spelmöten?
 
Alltså.. jag SLar rätt mkt sandlådigt, dvs RP får välja lite vad de vill engagera sig i, även om det finns ett tema (utforskning av en hexmap, leta artefakter i urtida bunkrar, etc), så väljer de fritt vart de går och vad de gör. Så jag hade kallat det RP-drivet huvudsakligen, men jag är inte helt 100?
 
Alltså.. jag SLar rätt mkt sandlådigt, dvs RP får välja lite vad de vill engagera sig i, även om det finns ett tema (utforskning av en hexmap, leta artefakter i urtida bunkrar, etc), så väljer de fritt vart de går och vad de gör. Så jag hade kallat det RP-drivet huvudsakligen, men jag är inte helt 100?

Håller med. Uppdrag som jag tänker mig det här är en uppdragsgivare med ett jobb och en belöning och sedan gör RP jobbet. Sedan gör de ett nytt jobb.
 
Förstår inte hur att det faktum att man har en arbetsgivare hindrar att RP är i spotlighten? 007 har ett jobb men skulle inte säga att filmerna inte har spotlighten på honom?
 
Förstår inte hur att det faktum att man har en arbetsgivare hindrar att RP är i spotlighten? 007 har ett jobb men skulle inte säga att filmerna inte har spotlighten på honom?

Rollpersonernas egna agendor. Hoppades att det skulle framgå utifrån inlägg och övriga svar. 007 är väl nästan bara uppdraget. Det är väldigt sällan han har en egen agenda även om det luckras upp i senare filmer.
 
För att svara på frågan så spelleder jag ofta sandlådor som börjar med några uppdrag för att etablera miljöer, konflikter, fraktioner och viktiga personer. Sen brukar spelet mer och mer bli drivet av rollpersonerna, ibland genom att de slutar ta uppdrag, ibland genom att de mer och mer påverkar vilka uppdrag de tar och hur de utför dem/vad de också gör.
Jag pratar en del om det här tror jag: https://anchor.fm/kartellian-clamor...udden--we-had-to-pick-sides-e1rds0m/a-a8untrm
 
Rollpersonernas egna agendor. Hoppades att det skulle framgå utifrån inlägg och övriga svar. 007 är väl nästan bara uppdraget. Det är väldigt sällan han har en egen agenda även om det luckras upp i senare filmer.
Han har ju också en egen agenda om att utföra uppdragen på sina egna sätt och dessutom göra precis vad han vill däremellan.
 
Tyvärr alldeles för mycket "Mycket, men rollpersonerna får en lite tid i spotlighten med." men jag hoppas mycket på en kommande kampanj som jag planerar. Jag vill inte till andra änden av skalan, men mer karraktärdrivet hade varit kul. Vi har haft det men vi har alltid ett mål/uppdrag även om det inte behöver vara en köpman på värdshuset som gett oss det utan mer likt Gandalf/Aragon: "något är konstigt med Bilbo och hans ring … låt oss ta reda på vad det är … å h-e vi måste stoppa det här!"
 
Han har ju också en egen agenda om att utföra uppdragen på sina egna sätt och dessutom göra precis vad han vill däremellan.

Jag tror inte att vi har så mycket att vinna på att försöka översätta befintliga spelfilmer till pollen. Det kanske är klurigt nog att tolka sitt eget spelande? :)
 
Jag har spellett och spelat mycket uppdrag, ofta modell ”rädda världen”. Föredrar sandlådor idag. Men uppdragen har ofta kombinerats med mer eller mindre utrymme för spelarnas agendor.
 
Jag vill spela mer karaktärsdrivet, men i regel slutar det med att det blir mer uppdragsdrivet då grupperna jag varit med i sällan går igång på egna drivkrafter utan väntar på att någon ger riktning i form av "det här behöver lösas" eller "det här behöver jag er hjälp med". Lite synd, då det i regel är roligare när det drivs på av karaktärernas drivkrafter.
 
Uppdrag som jag tänker mig det här är en uppdragsgivare med ett jobb och en belöning och sedan gör RP jobbet

Med den definition, inte särskilt uppdragsorienterat, lite beroende på spelgrupp, spel och format. På konvent har det till exempel en tendens att bli lite mer uppdragsfokus än i kampanjspel.
 
Jag brukar ha en agenda, men spelarna bör också ha agendor. Tillsammans skapar vi något.

"Ja, uppdrag", men också "Ja, de får göra vad de vill inom den ramen".

Största förändringen jag gjort i mitt spelledande över åren är att gå från "Sluta prata så vi kan gå vidare" till "Prata gärna, om det engagerar er".
 
Last edited:
Med den definition, inte särskilt uppdragsorienterat, lite beroende på spelgrupp, spel och format. På konvent har det till exempel en tendens att bli lite mer uppdragsfokus än i kampanjspel.
Ah, då är jag med @luddwig. Inte särskilt. Undantaget är dock Blade Runner då ju RPna är just Blade Runners och får ett uppdrag som en del av sin anställning, då blir det ju mycket så.
 
Jag gillar ju när storyn går framåt i rollspel. Om rollpersonerna rent storymässigt står och stampar på samma ställe spelmöte efter spelmöte blir jag otålig. Det är därför jag inte gillar korta spelpass, det känns som att man aldrig kommer någon vart. Men det sagt tycker jag att det är jättekul att varva huvudstoryn med lite sidouppdrag eller parallella uppdrag som kanske är av mer personlig natur för rollpersonerna.
 
För mig varierar det väldigt mycket mellan både grupper och vilket spel vi spelar. Exempelvis spelar vi igenom Konfluxsviten och det är väldigt mycket fokus på själva äventyret, ett tag spelade vi Svenska Kulter och då var det i princip bara fokus på karaktärerna.
 
Jag gillar också när berättelsen går framåt. Ser ingen motsättning mellan det och att rollpersonerna står i centrum. För mig är berättelsen det rollpersonerna väljer att göra.
Najs! I min gamla spelgrupp brukade vi oftast bestämma äventyr först och rollpersoner sedan, så vi har nog blivit vana vid att göra på det sättet
 
Det är ju lite olika spelledare och så, men oftast finns det någon typ av övergripande uppdrag och rollpersonerna skapas för att passa det uppdraget ("ta er från punkt A till B" eller "lös mordmysteriet"). De får ganska mycket utrymme ändå, speciellt i längre kampanjer. Som SL gillar jag små pratscener där de berättar i karaktär om sina bakgrunder eller kulturer. Lägereldsscener. Det brukar ta ett tag innan gruppen blir bra på att komma in i dem, däremot.

När jag försökte få det mer samtidigt, med en massa olika alternativ och ingen direkt uppdragsgivare eller tydligt mål en gång, så kände sig spelarna lite handlingsförlamade. Då skapade jag en karta med alla dessa "sidequests" de hittat tydligt uppmärkta, ungefär som i ett datorspel, och strukturerade upp det så att de efter varje löst uppdrag fick rösta om vilken de skulle ta härnäst. Det uppskattades. Uppdragen kunde vara knutna till personliga frågor och kontakter, eller vara mer allmänna (någon främling som ber om hjälp, t ex).
 
Back
Top