Nekromanti Hur styr Nekromantikern sina döda?

[Stormchaser]

Jag kanske har missat ngt. Men hur styr en nekro sina vandöda?

Ska det tolkas som om de blir bundna till den som skapar dem? (Står i samma bit av boken som förklarar att de ibland reagerar på nekrons känslomässiga tillstånd, om jag inte minns fel.)
Eller måste det kastas en befalla vandöd? Och isf, när? Varje gång man befaller dem, eller bara EN gång provisoriskt?

 

[Zorbeltuss]

Såvitt jag minns det så är det vanliga sättet att verbalt befalla den vandöde, den förstår bara order av sin skapare dock med undantag för de som skaparen har sagt att den vandöda får ta order från (huruvida detta tar bort en möjlig order är inte nämnt i boken dock).
Dock blir tydligen en van nekromantiker bättre på att befalla sina vandöda ju mer erfarenhet denne har (antydan åt att en riktig bra nekromantiker kan få sina vandöda att läsa mellan raderna) så troligtvis finns det även någon mental koppling, något som även stöds av att vandöda kan börja dansa om nekromantikern är glad.
Befalla vandöd har jag förstått det som eventuellt användbar i de tillfällen då den vandöda inte kan höra dig och eventuellt användbar när den vandöda inte är din att kontrollera.

Men allt detta är både från minne och min uppfattning av det hela så kanske är det bättre att vänta på någon som faktiskt har använt nekromantiker i sin kampanj.

/Luna Lovegood

 

[Mossgubben]

Det står i Vandöda och nekromanti att en vandöd alltid är bunden till sin skapare och kan ta emot mentala order från denne om den befinner sig inom rangx10 meter (Telepati Oh yeah!). Detta står på sida 46 tror jag i vandöda och nekromanti. De vandöda kan ha rang antal order och varje specifik order kan ha rang antal kriterier (Rang tre zombie kan ha en order som är " Anfall levande varelser: Kriterier, Om de har vapen, kommer nattetid, och inte säger kodordet: Dibuk" Detta är värt en av dennes order, den kan även ha två order till) Vill du överlåta en vandöd till någon måste den få en order att lyda denne, och den nya ägaren måste verbalt kommendera den vandöde OCH det tar upp en order "plats" så då har rang tre zombien bara förmågan att ta emot två order samtidigt från sin nya ägare. Precis som nämnt ovan så kan vandöda som tjänar en skicklig nekromantiker avläsa hans vilja på sätt och vis genom hans order, så då behöver nekromantikern inte vara lika tydlig/specifik i sin ordergivining. Och om de vandöda är av rang 6+ så har de förmåga att ta egna initiativ beronde på vad dess mästare önskar. ( detta är egna slutsater, kan ha fel)Så har jag en rang åtta skugga som jag beordrat att lönnmörda någon under nattetid så borde den förstå att jag även önskar det gå obemärkt. Hoppas det ger svar, annars är det bara korrekturläsa sida 46 i vandöda och nekromanti, där står allt! Happy necromancing!

 

[Tell]

Vi har alltid använt kontrollföremål, eftersom det skulle vara för svårt för nekromantikern att hela tiden vara medveten om vad alla vandöda gör, resp. att hela tiden ha strötankar som den vandöde utför. Istället förbereds en artefakt, i vilken kontrollen över en, eller en grupp, vandöda överförs. Dessa kan senare förslavas under ytterligare artefakter, för att skapa större grupper av vandöda, såsom i en symfoniorkester, ett danskompani eller en arme, vilka i så fall kommer att agera fullständigt synkroniserat.

Spoiler: kommentarer

Spontant gillar jag detta, men har följande kommentar.

Jag tänker mig att grundläget är telepatisk kontroll över vandöda, men att professionella nekromantiker som skapar fler än tre vandöda ofta väljer att outsourca kontrollen av de vandöda till kontrollföremål eller gruppera dem i någon form av vandöd beslutskedja. Av förklarliga skäl så blir det lite vajsing att ha kontroll på flera vandöda mentalt, och det kanske är därför många hobbynekromantiker är, eller blir, spritt språngande galna.

Bene!
Jag tänker stjäla din teori.

Den största effekten i vårt mundana är att vandöda i hög utsträckning förklarar bristen på teknologisk utveckling - om någonting är tillräckligt farligt, och man befinner sig utanför jargien), köps en skicklig grovarbetare som har med sig 20 vandöda in. Är det något man behöver mycket av, samma sak. Vandöda har samma ekonomiska funktion som protoindustrialiseringen, och har haft det under väldigt lång tid.

 

[Tell]

Telephalison, fortsättning, givet detta infernaliska kommentarstak. Läs som fortsättning på tidigare kommentar:

- sidoeffekten - nekromantikern är hatad av alla, efterom han "tar våra jobb". Detta, samt det faktum att man skändar gravar (om man är mindre nogräknad), och tenderar att bli rätt egna av den schzofreni som nästan ofelbarligen kommer av all ny input från de vandödas sinnen, gör att de har samma sociala brist på status som zigenare hade i finland under 1600-talet. De tolereras, men respekteras verkligen inte, och är i stort sett rättslösa, om de inte har egna grupper, som kan använda våld. I så fall är de istället föremål för utrotningskrig eller folkfördrivning.

 

[Telephalsion]

Kuriosa om folk som 'kunde magi' i gamla Sverige.

Det fanns en utarbetad tro på att folk som föddes natten till en torsdag eller natten till en söndag kunde se andar, och att vissa bara föddes med magiska förmågor. Vanligast var att kunna stämma blod. Sägner om skogshuggare som fumlat och huggit sig i benet, med 30 mil till närmsta sjukstuga, men som spontant slutat blöda bara för att "spå-clement" råkade skida förbi och lägga handen på såret.

Dessa magiker som ofta var sociala utstötta var ibland läkekunniga som maskerade sin kunskap med mystik och det som omgivningen uppfattade som magi, de höll sina kunskaper för sig själva och behöll då monopol på sina läkekonster. Exempelvis fanns det i vännästrakten under 1800-talet en grupp som kallade sig "De Edsvurna". Dessa agerade trollkarlar och hade en ed som beskrev att de "inte skulle dela med sig av sina kunskaper till läkarvetenskapen". Bland deras kunskaper fanns ett recept på smärtstillande/gift som gick ut på att under linneduk låta grädde mögla, skörda mögelknopparna och sedan rena mögelkaret i eld. Mortlat och blandat med sprit kunde möglet lindra smärta, men i öppna sår så var det direkt dödligt. Edsvurna barnmorskor använde droppkorkar formade som storspovar, med näbben som mätedropp. Varje dipp med näbben gav en dos, och barnmorskan föreskrev "tre gånger tre droppar" för att lindra havandets smärtor.

Förutom dessa fanns det gott om "kloka" gubbar som levde utanför samhället. Vissa var inte mer än suputer som tvingade till sig brännvin genom att hota med nidsång och ond magi. Andra reste från by till by och livnärde sig med sin 'magi'

En 'klok' gubbe var spå-clement som var aktiv i övre norrland. Ökänd i många bygder skidade clement runt och spådde folk, stämde blod, och alltid krävde han betalt i brännvin. Han mötte dock sitt öde när han knackade på hos någon han hjälpt och krävde sprit varpå husmor öppnade dörren och dräpte honom med ett kokkärl.

De som var magiker uppfattades i vilket fall ofta av gemene man som "eljest", eller annorlunda. De levde ofta utanför samhällets regler. Kanske är detta en rest av det fornnordiska sejdbruket. Sejdaren var en gränsöverskridare, genom att hushålla med andar och det magiska överskred sejdaren vår värld och kunde därför, och i vissa fall även skulle därför, bryta mot många gränser. Transvestism förekommer i vissa utsagor om sejdare.

Ah, c-uppsatsen i religion.

Hur kopplar detta till nekromantiker i mundana? Magiker lär uppfattas av vanligt folk som annorlunda, och troligtvis lever de utanför samhället och följer inte samma normer, vilket ytterligare bekräftar deras utanförskap.