Nekromanti Hur spelar ni ?

[GrottrolletNaug]

Hej allihopa.

Jag tänkte bara för skojs skull bara fråga lite frågor om hur ni spelar Neotech.

1) Regelanvändning:
Använder ni varenda regel i boken och sen några till för att ni tycker att dom behövs,
eller
Kör ni knappt med några regler alls? Kanske bara några i viktiga strider och så ?

2) Spelmiljö:
Vilken typ av spelmiljö brukar era äventyr vara ?
Är det fruktansvärt smutsigt, gamla uttorkade floder i mitten av storstäder som är överbyggda med slumm och man måste praktiskt taget vada genom skräpet och bråten för att komma fram till garderoben.
eller
Är det rätt så rent och fint? Befinner ni er i City? eller dom fina förorterna? eller har ni kanske haft något äventyr (gud förbjude) i vildmarken ?!/images/icons/wink.gif

3) Mängd av bly:
Hur mycket våld har ni i era spel ? Är det springa omkring och skjuta skjuta konstant, eller är det mer planerat och eftertänksamt våld ?
Har ni kanske knappt något våld alls, utan snarare mer detektivelement i era äventyr ?

4) Typ av bly:
Hur är våldet skildrat, är ni våldsromantiska, eller är ni mer realistiska i att man kanske mår illa efter att ha skjutit ihjäl någon för första gången, och man kan känna doften av avföring från dom döda kropparna (Mindre känt faktum är att dom där musklerna där nere släpper taget när man dör...) ?

5) Mängd kampanj:
Hur många kampanjer spelas det ?
Spelar ni bara löst ihopslagna äventyr som SL improviserar ihop till en kväll, eller spelar ni stora grandiosa, genomtänkta, <sätt in superlativ här. Upprepa som nödvändigt>, kampanjer ?

Kommer inte på några fler bra frågor just nu, men det ska bli kul och se hur svaren kommer att bli. Även fast man kan anta vissa mönster redan nu...

/Grottrollet Naug

 

[UnConnected]

1) Regelanvändning:
Försöker använda det flesta reglerna, men tar kanske inte så hårt på alla i mindre viktiga situationer. I slutstrider etc är jag väldigt noga att påpeka att alla regler gäller..mohaha

2) Spelmiljö:
Vi spelar oftast i lite smutsigare stadsmiljö..detta passar vår spelstil och de flesta i min grupp tycker att det är så som SF ska kännas

3) Mängd av bly:
Våld i våra äventyr stryker oftast på foten för mer detektiv/intrig äventyr. Ett par mindre strider och ev. en större brukar jag dock oftast klämma in, men våldet är inte en central sak.

4) Typ av bly:
Lite våldsromantisk kanske man är då.. Det är väl inte så ofta som jag simulerar att Rp's mår dåligt av sin första strid etc. Däremot så gillar jag att ha ganska lika odds på båda sidorna i strider så att det alltid känns som om RP:na svävar i en mindre livsfara...

5) Mängd kampanj:
En liten kombination faktiskt. I bakgrunden finns en större, djupare kampanj men många äventyr är helt improviserade. Brukar dock aldrig berätta för spelarna vilka äventyr som hör till det big plot och vilka som är lite mer sido spår utan det brukar ge sig till slut.

 

[dream]

1. Vi använder inte alla regler tror jag. tex. brukar vi ständigt och jämnt glömma eldavbrottsreglen.

2. Mycket skitig stad och lyxiga centrum. Kontraster är viktiga i Sf av cybertyp.

3. Inte så värst mycket. Strider finnes, och ofta är de grymt farliga, men vi spelare försöker nog undvika dem just därför...

4. Halvrealistiska. Spelarna vill gärna förhärliga våra rps agerande, medan spelledaren oftast drar ner oss på jorden igen.

5. Vi spelar lösa äventyr, med en ramberättelse. Vi spelar så pass sällan att vi inte fått ihop någon vettig kampanj än.

Hur spelar du själv förresten?

 

[Jan from Finland]

1.
Regelanvändningen blir ofta rätt diffus... Det slås litet tärningar när det behövs (oftast i strid, där slås det mycket 8^)
Men övermycket regler brukar vi inte använda.

2.
Spelmiljön är oftast litet slumaktiga områden med mycket skit i... ibland mer inspirerat av Fallout än av något annat...

3.
Våldsamheten är litet medelhög, ofta räcker det med att visa vapnen och en mätning mellan vem som har de maffigare görs. Litet självbevarelsedrift har ändå spelarna...
(Utom den där ena gången i hissen... Det blev värsta blodbadet...)

4.
Maximal våldsromantik. Ofta i slow-motion där kulorna långsamt drar igenom skinnet så att smärtan verkligen ska kännas.. (det blir ju inte sämre av alla artärblödningar och organskador heller... ... spelarna tycker ibland litet synd om sina motståndare...)
Men våldsromatnik är det definitivt.
(Oftast är det så att man drar igenom tärningskasten under en runda och summerar sedan vad som hänt i dramatiska ordalag... Samma när striden ä röver, då går man igenom vad som egentligen hände och där blir oftast våldsromantiken framträdande)

5.
Vi spelar ofta med samma rollpersoner, äventyren hänger ihop löst men när vi får mera spelas så skulle det nog sitta med en dunderkampanj... Men tiden fattas... tiden...

 

[GrottrolletNaug]

Jag spelar så här

1) Regelanvändning:
I avgörande situationer så används oftast regler. T.ex. när någon av karaktärerna ska försöka charma/förföra/muta den där kvinnliga bartendern för att få ut viktig information. Då använder jag tärningsslag.
Men för oviktiga situationer så kollar jag bara om deras respektive färdighetsvärde är högt nog, och avgör om dom klarar sig utan tärningar.
T.ex. Om någon av karaktärerna ska försöka minnas någon detalj om det andra amerikanska inbördeskriget.
SL - vad har du i Historia
Spelare - Jag har 10.
SL - ja, ok du vet att Texas var den första staten att bryta sig loss från USA.

2) Spelmiljö:
Det absolut mesta, dom har varit med om lite allt möjligt. Dom har varit i två olika stora städer, dom har varit i villaområden, och en gång så har dom faktiskt varit ute i vildmarken. Men det är så pinsamt så det tänker jag inte tala om....

3) Mängd av Bly:
Relativt liten mängd av bly. Dom rör sig i farliga områden, och det finns gott om potential för en jävla massa bly. Mina spelara är dock smarta, och inser att bly gör ont, och håller sig således borta från det.

4) Typ av Bly:
Blyet är extremt jävla tokfarligt och mina spelare är relativt rädda för det, och inte alls särskillt förtjusta i det. Lika mycket deras som min förtjänst anser jag.

5) Mängd Kampanj:
Vi kör bara en enda stor kampanj. Dom har just nu växt från att vara 15 till att bli 17 till att bli 21 (ett äventyr för varje steg). Nu har dom precis avslutat sin första sysselsättningsperiod, och är inte fullständigt harmlösa längre. Dom spelar alla syskon till varandra (4 st, adopterade fyrlingar faktiskt) och därmed så har gruppsammanhållning och gruppdynamiken blivit makalöst bra. Detta är iofs till stor förtjänst av duktiga spelare, men jag tror inte att det hade blivit så här bra utan dom rätta förutsättningarna (syskonskap m.m.).
Man känner ganska lätt kampanj känslan just för att händelserna kretsar kring karaktärerna istället för att karaktärerna kretsar kring händelserna som det vanligtvis blir i löst ihopsatta äventyr.
Vi spelar alltså endast kampanj just nu.

 

[tobzombie_UBBT]

Mina neotech kampanjer är tungt inspirerade av Bladerunner.

1) Regelanvändning:
friform är inget för mig och jag gillar att rulla tärningar. dock är jag ingen regelslav, utan jag vill mest ha slumpmomentet i spelen. men det får inte gå före spelkänslan. hemligheten är att se till att spelarna tror man använder reglerna slaviskt. för det mesta kör jag med att tuffa saker lyckas automatiskt utan att få det uppenbart att det är utan regler.

2) Spelmiljö:
som sakt så är mina kampanjer inspirerade av bladerunner så det är gohtpunk som gäller. skyskraper och reklamskyltar...smutsigt...

3) Mängd av bly:
jag kör hårt på att det är svårt att få tag i vapen och stränga vapenlagar, så att det blir en futuristisk film noir där pistoler är vanligast förekommande. dessutom så får man mer använding av de tuffa kampsporterna.

4) Typ av bly:
våldsromantiker, jag är ju trotts allt rollspelare =)

5) Mängd kampanj:
tyvär så är uppslutningen ganska dåligt då de flesta av minna vänner studerar för fullt (eller låtsas iaf), så för det mesta blir det nått äventyr över några kvällar eller så blir det löst ihopslagna äventyr. Dock har jag kört storslagna genomtänka kampanjer, men inte till neotech.

/tobzombie

 

[Tokugawa Ieyasu]

Så här spelar vi Neotech...

1) Vi spelar praktiskt taget utan några regler över huvud taget. När jag var SL förut så använde jag mig av mina förenklade regler, men nu använder vi inga regler över huvud taget.

2) Vår spelmiljö varierar från Skitiga 'sprawls' till extremt rena downtown-områden. En personlig favorit är Hong Kong/Tokyo, med mänger av enorma Neonskyltar, folksamlingar och annat. Tänk Ghost in the Shell, ni som sett denna Anime. Själv gillar jag 'corporate'-stilen särskilt mycket (jag klär mig på det sättet IRL t.ex.), och håller mig därför gärna i finare områden. Andra i min spelgrupp är dock tvärt emot; de föredrar de smutsiga områdena. Så det blir vanligtvis blandat.

3) Våra äventyr är ganska våldsamma, men vi håller oss vanligtvis till ett fåtal större strider än små upprepade skärmytslingar. Som ni vid det här laget vet är jag stort fan av Hongkong-action, och använder mig av detta element mycket flitigt i mina äventyr. Om jag är spelare, övertalar jag dock alltid SL att låta min spelare genomföra sina strider på detta sätt.

4) Som sagt, Hongkongaction. Dock en lite mer realistisk version av detta. Kulorna svider fortfarande lika mycket som de skulle i verkligheten, så striderna blir ett slags test på skicklighet (läs:duell). Vilket anser jag passar väldigt bra till temat.

5) Eftersom det är bara ett fåtal i min grupp som uppskattar Cyberpunk (de är alla Fantasynördar, stackars mig!), så blir det ytterst sällan vi spelar någonting, och därmed blir det aldrig någonting större, heller. Kanske en minikampanj över två-tre spelkvällar.

 

[nomardiculdacar]

Alldeles utmärkt!

Och vi gör det såhär:

1) Vi använder mest stridsregler, inget trams med "han pratar japanska, slå för att förstå". Vi har en rätt snäll spelledare, han låter oss köra med de regler som är rätt bra (för oss), men undviker de som förstör din dag, som "Smärtsamma skador".

2)Vanligtvis varierande fina eller fula förorter. Sen åker vi runt en massa, Texempel Norges countryside, Madaganskars berg, Italien osv.

3)Lagom är bäst. Stöta på SLP:s är roligare. (Fast ibland måste man ju bara släppa loss)

4)Om man skjuter ngn äckligt (kletigt, i ögat) mår man illa och får psykoskryss.

5) Mest lösa äventyr, men kampanj är mycket roligare... Tyvärr är det svårt att göra Neot-kampanj!/images/icons/sad.gif

 

[Tyfet]

Min grupp som jag e sl för e helt besatta av våld

Sl säger:
ni kommer in i ett rum där sitter en säkerhetsvakt och pillar på en dator.

spelare1 säger:
jag går fram och avrättar honom med pistolen

spelare1 tänker till och säger:
jag gjorde det med förra vakten jag kommer få massa mer psyko kryss

sl säger: ni har rep

spelar2 säger:
vi hänger honom!

sl bryter ihop och skriker ni e ju helt omöjliga!

kan någon komma på vad jag menade med att de hade rep?

 

[GrottrolletNaug]

sl säger: ni har rep

spelar2 säger:
vi hänger honom!

Jisses...
Vad är det för fel med att binda upp honom och stoppa en socka i munnen på han ??

/Grottrollet Naug

 

[Jogge]

De mycket få gånger vi alla har tid att spela spelar vi måttligt våldsromantiskt Hong-Kong action (typ hardboiled).
Vi har spelat samma karaktärer under de senaste tre (fyra) åren (dock spelar vi mycket sällan) Alla spelar mer eller mindre lönnmördare...
Betoningen ligger högt på fantasifull närstrids action (kampsport + pistoler) där reallismen ligger ganska långt ner på listan...
Världsbilden ser ut ungefär som i The Matrix (som våran mao), solglasögon och trenchcoat är standard för våra rp:s /images/icons/thinks.gif

Och för övrigt använder vi n1 reglerna.... ingen har orkat läsa hela n2 boken (trots att vi har den och offensiv)

Kort och gått - en blandning av The Matrix, HardBoiled, FaceOff och The big hit

 

[Jerry Sköld]

1) Det varierar från gång till gång; oftast så känner vi av kollektivt när det är läge för att använda frivilliga regler och när vi skummar över dem. Vanligtvis så kör vi mycket friform; om det inte är ett kritiskt läge så kör spelledaren på känsla - du misslyckas t ex inte att volta över ett genomsnittligt staket om du har Akrobatik 15. Sociala färdigheter används inte mycket, och mestadels bara som komplement till rent rollspelande.

2) Oftast skitiga, nedslitna slummiljöer inspirerade av Frank Miller´s "Sin City", Andrew Vachss´ noir-böcker, samt serier som "100 Bullets" och "Hellblazer" (som skriven av Azzarello). Filmer som "Hard Boiled", "Blade Runner", "Ghost in the Shell" mm är också givna influenser; storstadens lyx står i skarp kontrast till slummens nedslitna atmosfär. Teknologimässigt har vi dämpat oss litet grann; mer av Gibson´s senare trilogi (Virtual Light; Idoru, All tomorrow´s parties) än Sprawl-trilogin (Neuromancer etc.), helt enkelt. Spelet tenderar att centreras mycket kring rollpersonernas bakgrund och deras kamp för att klara sig bättre än andra i sin hårda levnadsmiljö. Kontakter, familj och bekantskaper är viktiga.

3) Inte allt för mycket bly, även om våld är vanligt förekommande och hotet om detta än vanligare. Skjutvapen är oerhört dödliga, och vi har fått grova problem ett antal gpnger - oftast med någon ny spelare som inte riktigt delar vår syn på att det är bäst att lämna pistolen hemma då du går och handlar...

4) Kärv våldsromantik - en Röde Orm i cyber noir, så att säga; understundom finns det tid för John Woo´s stilistiska ultravåldsbalett, men de mer extrema yttringarna spar vi till när vi spelar Feng Shui. Skador är fruktansvärda, sjukvård sällsynt och döden är inte vacker. Psykos är vanlig, och få rollpersoner klarar t ex av att ramla in i resultatet av en shootout (sju döda gängmedlemmar i en liten lägenhet, säg) utan att reagera. Rollpersoner drar sig oftast för att döda någon utom i udda fall - man skjuter t ex oftast inte skallen av en presumtiv rånare om man alls kan slippa.

5) Vi avser hela tiden att spela kampanjer, men i och med att vi är så värdelösa på att koordinera vår fritid så blir det mest löst kopplade singelomgångar...

 

[GrottrolletNaug]

Skrämmande likt våran spelstil ! /images/icons/smile.gif

Utöver då att vi pysslar med en ganska ordentlig kampanj.

/Grottrollet Naug

 

[Tyfet]

Det va det jag menade plus att de band(efter att jag sa det) folk som kunde göra fysiskt motstånd så det va en person som ringde polisen