Hur spelar du - eget eller färdigskrivet?

Nästan bara egenskrivet numera… som i sin tur ska funka som färdigskrivet för andra. Hinner inte med att spela mycket mer än mina egna grejer… Och såklart, jag är ju en som tycker det är ganska kul att få visa upp vad jag skriver, så vill ju visa upp det – och framförallt skriver jag ju saker för att det ska spelas.

Men innan jag började satsa på att skriva mycket själv var det rätt blandat, under en lång period bara färdigskrivet, vilket gav mig en bra grund att stå på när jag skulle skriva eget.
 
Har alltid spellett egenskrivet, med några enstaka undantag, men läser rätt mycket skrivet. Framförallt för att skrivna äventyr brukar ge bra inblick både i hur spel är tänkta att användas och i hur deras världar är tänkta att fungera. Kan också finnas häftiga SLP:s, intressanta platser, eller andra isolerade företeelser att lyfta ut och använda sig av. Ja, stöld; it's good for you.

Tycker oftast att skrivna äventyr och kampanjer lider av något av följande problem:
  • Skönlitterärt skrivet. Författaren hade en berättelse att berätta, men den tar sällan (om alls) någon hänsyn till att det är skrivet till ett rollspel som skall spelas.
  • Bifigureffekten. Rollpersonerna är bifigurer, för det är SLPs som gör det som faktiskt är intressant i scenariot och rollpersonerna kommer dit efteråt eller får i bästa fall iaktta vad det var som hände.
  • Räls. Saker måste ske i en särskild ordning och om spelarna misslyckas, trilskas, går höger istället för vänster, eller på annat sätt påverkar ramverket så faller det ihop.
  • Lore obsession. Äventyret eller kampanjen fokuserar mer på bakgrundshistoria eller världsläget eller något annat övergripande som har exakt ingen betydelse för äventyret eller kampanjen som skall spelas.
  • Förkrav. Äventyret eller kampanjen kräver att rollpersonerna känner en författare som bor i Borås, eller har försett sig med exakt fjorton gyllene mulåsnor innan äventyret kan börja. Det krävs helt enkelt något för att det hela skall klicka, och det blir mer eller mindre meckigt att använda sig av äventyret eller kampanjen i en redan existerande kampanj.
När jag spelleder färdigskrivet så brukar det antingen vara för att själva materialet tilltalar mig särskilt mycket (som med en just nu in-prepp 2300AD Kafer War kampanj, och Beyond the Mountains of Madness), eller för att jag får plats med en one-shot som verkar skoj. Det behöver med andra ord ske isolerat från det spelande jag annars gör.
 
När jag spelleder är det cirka 10% färdigt, 90% hittepå.

Och det färdiga är mest inspiration för saker jag sen hittar på. Jag skulle vilja köra mer färdigt, jag orkar bara aldrig läsa in mig på äventyren. Mindre jobb att hitta på stödpelare själv och improvisera resten.
 
En intressant aspekt är att både de som väljer färdigskrivet och egenskaper hänvisar till tidsaspekten, det vill säga det tycker det ena går fortare att preppa och därför bl.a. väljer det.

Jag antar att den enda förklaringen är en spelstils/genrefråga? Vissa typer av spelstilar kräver mer förberedelse och eftertanke och de tenderar att bli enklare om någon annan gjort först grunderna? Var går balanspunkten mellan det ena och det andra?
 
För tillfället spelar jag med en grund som är färdigskriven ovan vilken en hel del egna utsvävningar lägg. Det är dock det första färdiga materialet jag SL:ar på väldigt länge. Men jag tycker att det är väldigt skönt och det avlastar mig som SL på de sätt som jag önskar, och många gånger har någon annan redan tänkt på sådant som jag har missat. Att kunna bläddra upp stats eller beskrivningar och själv som SL bli lite överraskad är för mig enbart positivt.
 
Bifur said:
Jag antar att den enda förklaringen är en spelstils/genrefråga?
Click to expand...

Det måste det väl inte vara? Vissa personer är oerhört kreativa och kan få ut mycket material ur lite tid, där andra kanske måste lägga mycket mer tid för att skapa eget material. Vissa läser och tillgodoser sig text snabbt och minns den kanske också på bara en genomläsning, andra kanske läser långsamt eller måste läsa flera gånger för att allt ska sätta sig.

(Regler behöver jag tex läsa tre gånger i alla fall för att känna att jag har kan det viktigaste och har koll på det mesta, och detsamma gäller nog äventyr).
 
Jag har svårt att greppa hur de flesta färdigskrivna äventyren är tänkta att spelas. Med detta menar jag inte på något sätt att de är dåliga, jag har bara svårt att anpassa äventyren till min spelgrupp, det blir antingen för rälsat eller för löst, för svårt eller för lätt, för långt eller för kort etc. Felet ligger hos mig och inte hos äventyrsförfattarna.

Däremot tycker jag att färdigskrivna äventyr kan användas som ovärderlig hjälp i mina egna kampanjer. Man kan t.ex. använda dungeons, byar etc. från de äventyr i kampanjer där rollpersonerna gör något så att det blir ont om tid att improvisera fram något eget.

Vidare tycker jag ju att själv skriva äventyr som andra kan ta del av är typ det roligaste som finns i hela världen och det är ju superkul att läsa andras färdiga äventyr för att få inspiration!

Så även om jag inte själv så ofta spelleder andras färdiga äventyr så tycker jag ändå att de på många sätt är till stor hjälp och väldigt inspirerande att läsa!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top