Jag gillar tankeställningen men blev helt förvirrad av alla inläggen så jag droppar in min mening på en höft.
Rent etymologiskt är anorna till ordet dvärg från tiden innan mannaminne och är synonymt med signaturen övernaturligt och något diminutivt, något som rätt logiskt kopplas till folks kulturella associationer.
Eftersom nordeuropeisk allmogemytologi inte är Darwinistiskt specificerat, i.e. ett väsen förekommer enbart som den uppenbarelsen den individuelle iakttagaren sett, och som är ihågkommet i de lokala skrönorna, är det egentligen inte möjligt att ta fram ett specifikt utseende utöver vad moderna antropologer samlat samman i form av gemensamma nämnare i högen av lokala beskrivningar (och kasserat resten). Betydligt mer vikt ligger vid historien där väsendet förekom och vilka magiska egenskaper det hade. Detta kan ha med att tiden inte var så bildligt orienterad hos allmogen som idag och påverkat av rörlig media, tidningar, böcker, teckningar (penna/papper) och foton som inte existerade på den tiden.
Intresset för specifikt utseende var inte så intressant utan det var konsekvenserna av ett möte (i berättelsen) som var det viktiga. Detta medförde även att ev. utseende förblev lokala. Hade en bild på ett troll cirkulerat hade alla vetat hur det såg ut. I dag är det tvärt om; -Skit i vad trollet kan göra, visa mig några coola bilder på hur det ser ut (rödhårig kvinna med gröna ögon). Man kan t.ex. se på hur kristendomens djävul är avbildad (om jag inte missminner mig som dessutom dyker upp personifierat runt 400-talet ek dvs rätt sent i kristendomen med antagandet att ormen som är från en tidigare iteration är ett bekräftelsejäv som tillkommit efter man identifierat ondskan i sig), eller egentligen hur är hans utseende beskrivet i bibeln, och hur den har utvecklats tills idag?
Dessutom ska det tilläggas att många mytologiska väsen egentligen är rätt synonyma pga. ovan oklassificering.
En sidokommentarer är värd att påpeka är att jag inte har någon uppfattning om våra väsen är en modernare reaktion pga katolicismens inflytande eller om de fanns i samma utsträckning före 1000-talet. dvs folk (yngre järnåldern bakåt) som var mer acklimatiserade med skog borde ha ett mer avslappnat perspektiv eftersom de har ett mer intim erfarenhet av faunan än de darrande medeltids bönderna som satt innestängda på deras gårdar för ondskan lurade där ute som prästen predikade.
However tomtar (ej röda), vättar, troll, älvor, lyktgubbar, rå, skogsväsen/andar osv. är magiska och många av dem dimunitiva troligen för att få plats i stenar, jord hålor, mossar, loftet, under golvplankor osv. (som schamanismens natur andar). Antagligen är den fysiska storleken i tomte/vätte gruppen kopplat till huvudhöjden på de generella däggdjur som rörde sig i skogen vid nattetid och vars ögon kunde reflektera ljuskällor (flesta vid knähöjd eller lägre i Nordeuropa). Nästan bara jättar är en koncensus att de är ”stora”, i regel större än människor (ibland så in i bomben), samt en grupp som är medel stora semi-humanoider. Dvärgen här är ett magiskt övernaturligt väsen i tomte/vätte klassen med vagt utseende (eller osynligt) där dess större kusiner är troll eller diverse andra medelstora humanoider (i storleken av medelsvensson/svenshen/svensdottir) som gillar att fysiskt interagera med människor (speciellt i sänghalmen, vid sjön eller i vägdiket).
Den folkliga definitionen är att kortväxta människor som oavsett genetik, sjukdomar eller kroppsmutilering, som är kortare än medel, associerades till ordet ”dvärg”. Ordet är noterbart både kopplat till längd och -existentiell tolkning- baserat av världsåskådning (kommer att kopplas till detta senare) men även i formen av något missbildat. Pga kunskapsbrist, världsbild, sociala tolkningar och till viss del kulturell samsyn inom etniskt isolerade geografiska zoner (där nidbilden var normaliserad) har ordet, som associerats till en kortväxt människa, fört med sig genom historien ett gediget förnedrande bagage.
Ordet ”kortväxt” kan dock vara vem som helst som inte är ”långväxt” men jag antar att vi är överens att vi talar om exceptionellt korta individer här med genetisk orsak.
Så hur hade fantasy dvärgar sett på saken om kortväxta människor?
Troligen hade de definierats som små-människor/littleman av Dvärgar precis som de ser ut från ett objektivt perspektiv.
Konsensus är ju att Dvärgarnas namn ”Dvärgar” i en generell anglofilisk rollspelsfantasyvärld är ett öknamn påhittat av människor (i fantasyvärlden) - på ett relativt människosläkte - med mycket tjock benstomme, kortväxta (troligen upp till 1.50-1.60m), bredbröstade och god muskelväxt. Dessa vilka i sin tur blivit stereotyper för uppfattningen associerad till medelålders män, yxor, krigare (för en i medel människostorlek; buk-öppnare eller knä-klyvare), vita skägg och öl (med klichédrag av Irländare/Skottar) men som i en fantasyvärld naturligtvis inte behöver vara hela bilden eftersom kontakten mellan folken anses tillstor del endast ske med Dvärgkulturens krigare (om inte samhällena har någon närmre interaktion, tänk Viking, första association? Bonde, handelsman eller Huskarl [klosterbrännande sexbrottsling]?). Detta med insikten att de flesta rollspel är skrivna av människor (daa) vilket skapar vår symboliska prägel på ”raserna”. Rollspel kan alltså vara jäviga utan att de själv vet om det: Orker är primitiva och dumma, men klarar fint bygga belägringsmaskiner som kräver en hel del ingenjörmatemtiskt kunnande och skolning hos en människa.
Reflektionen, öknamnen eller rent av namnet på kortväxta människor borde också kunna variera på olika dvärgspråk beroende på den lokala samhällsstatusen en kortväxt individ har i det närliggande människosamhället, och då inte alls nödvändigtvis kopplat till en association över storleksförhållande. Tittar man på vår smått deprimerande historia i människovärde faller kortväxta människor genom tiderna i flera olika kategorier av samhällsstatus:
Förtid eller naturfolk - Associerad till trolldom, magi på gott och ont för personen beroende på vidskepligheten hos allmogen, dvs är det ett gott tecken eller dåligt? IRC i värsta fall såldes/säljs kroppsdelarna på marknaden i mån av deras ”magiska” egenskaper.
Antika Egypten: Pga att speciellt utseende som ses i bemärkelse av sällsynthet måste det ha gudomlig koppling och därför i stället högre status. Den positiva sidan av att vara associerad till magi.
Citera någon wiki:
”Dwarfs were employed as personal attendants, animal tenders, jewelers, and entertainers. Several high-ranking dwarfs especially from the Old Kingdom (2700-2190 BCE) achieved important status and had lavish burial places close to the pyramids.”
Antika Rom: Offer för sadistisk underhållning (som leksaker) pga ”egendomlighet” (med ev. reservation till ev status eller region) och import vara, dvs man importerar dem från utlandet ~slavar eller inköpta.
Medeltid (kanske än i dag på sina ställen om man tittar noga): Allmän underhållning. Notera här att gycklare, eller cirkus/kuriositet var ett sätt för kortväxta att hitta arbete eftersom de flesta jobben på den tiden var slitsamma, krävde muskler och god rörelseförmåga. Man kan anta att mycket till stor del handlade om förnedring och precis som manlig eller kvinnlig prostitution inte var kopplad till fritt val utan till överlevnadsomständigheter.
Hovdvärg. Från antiken (Asien) fram till 1700-talet (Europa) typ, objektifierad pga ”egendomligheten” i utseendet som ~husdjur med samlingsvärde och, eller, som tjänare eller kompis. Också med utbredd import.
Alltså antar jag att det kan finnas en hel del att reflektera över som fantasy dvärg när de stöter på en kortväxt människa.
/ p-s
