Pansarsvinet
Veteran
- Joined
- 26 Mar 2014
- Messages
- 65
Som SL ser jag allt i film perspektiv, 3:e person, olika kamera vinklar m.m. Men går man på djupet så är det nog tre faser, en svart/vit, abstrakt, blyertsvariant som är kopplad till anteckningar, formulär och tärningar. En liknande färg fattig som är kopplad till dialog (brukar mest titta på spelarna och inte har tid att bygga upp inre bilder när de samverkar med SLP’s), och en i färg med detaljerad miljö o.s.v. för handling och action.
Som spelare är det helt i färg som vilken dröm- eller film som helst med inzomningar på detaljer eller liknande dit hjärnan uppmärksammar sig efter SLs beskrivning. Oftast är det Pov men ibland över axeln också beroende på SL beskrivning. Man följer liksom var han sätter kameran i beskrivningen.
Ljud, doft och känsel är abstrakt information som inte ”visas” i hjärnan utan ger mer än sinnesstämning till filmen.
Det blir liksom inte som post-traumatic stress disorder som en ”bekant” som blir vit och äcklad när man snackar inälvor för han var med när en gubbe blev avklippt på mitten vid en järnvägsöverfart i Norrland. Stanken av organen och de olika vätskorna i artärer, tarmar, ryggrad, blåsor m.m. som blandades samman och kröp iväg med vinden var liksom för mycket. Liknande var en annan som befunnit sig i närheten av ett vådaskjutet barn vars halva skalle hade lossnat. Är det någon här som vet hur man ska reagera på när doften av människohjärna fyller rummet? Inte mer än att det låter rätt äckligt och man blir lite illamående när man tänker på saken.
Och där… kan jag lätt säga att som krigare (utan dessa erfarenheter) kan fortsätta att skövla i gladan min obehindrat av vad min SL försöker koka samman för olustiga och färsiga beskrivningar.
/Oink
Som spelare är det helt i färg som vilken dröm- eller film som helst med inzomningar på detaljer eller liknande dit hjärnan uppmärksammar sig efter SLs beskrivning. Oftast är det Pov men ibland över axeln också beroende på SL beskrivning. Man följer liksom var han sätter kameran i beskrivningen.
Ljud, doft och känsel är abstrakt information som inte ”visas” i hjärnan utan ger mer än sinnesstämning till filmen.
Det blir liksom inte som post-traumatic stress disorder som en ”bekant” som blir vit och äcklad när man snackar inälvor för han var med när en gubbe blev avklippt på mitten vid en järnvägsöverfart i Norrland. Stanken av organen och de olika vätskorna i artärer, tarmar, ryggrad, blåsor m.m. som blandades samman och kröp iväg med vinden var liksom för mycket. Liknande var en annan som befunnit sig i närheten av ett vådaskjutet barn vars halva skalle hade lossnat. Är det någon här som vet hur man ska reagera på när doften av människohjärna fyller rummet? Inte mer än att det låter rätt äckligt och man blir lite illamående när man tänker på saken.
Och där… kan jag lätt säga att som krigare (utan dessa erfarenheter) kan fortsätta att skövla i gladan min obehindrat av vad min SL försöker koka samman för olustiga och färsiga beskrivningar.
/Oink