Hur reagerar DU under press?

entomophobiac

entomophobiac

Pistoler & Mord
Joined
6 Sep 2000
Messages
9,349
Location
Uppsala
Preppar just nu ett scenario till det gamla svenska rollspelet Splatter, som kommer gå av stapeln på söndag. Långhelg (med föräldradag på fredagen) gör att det blir mer tillgänglig prepptid än vanligt trots allt!

Splatter är ganska likt All Flesh Must Be Eaten i hur det hanterar skräckens konsekvenser. Rulla ett skräckslag—se vad som händer enligt en tabell. Det här har jag ju erfarenheter av sedan tidigare och vet ungefär hur det kommer spela ut. Ovissheten i hur tabellutslaget blir kommer skapa intressanta situationer, och även om det alltid är tråkigt att tappa kontrollen över sin rollperson så kommer det kännas rimligt under omständigheterna.

Men det har fått mig att tänka lite på hur folk reagerar under press. Stressade situationer, på jobbet eller annars, kan ju göra människor till sina sämsta tänkbara jag, trots allt. Och det är ganska ofta folk inte ens själv vet hur de reagerar på stress. Vissa människor blir ju nästan övermänniskor istället.

Blir du helt "låst" och tappar initiativförmågan?

Får du laserfokus?

Panikångest?

En stor grej med det här är att det ska bli överraskande, och gärna lika frustrerande för spelarna som för deras rollpersoner. Finns det något rollspel därute som har riktigt bra system för detta?

I vår grupp kommer Splatter funka utmärkt, för det är första gången vi spelar det. Men den här typen av tabeller kan lätt bli förutsägbara. "Ah, 13, du kommer få [effekt]".
 
Jag blir fokuserad, tystlåten och grinig. Jag tappar helt förmågan arbeta tillsammans med andra, men om formatet för sammarbetet är uppsatt redan innan så funkar det på ren rutin.

Distraktioner är inget större problem, utan de fixas till i farten eller ignoreras helt. Om det känns som onödiga distraktioner (dvs en person kommer och frågar mig något de vet att de inte borde fråga mig om) så blir jag ännu grinigare och kanske snäser till.
 
Kortsiktigt stress som när någon håller på att dö eller en bilolycka har hänt gör mig jätteeffektiv. Jag agerar som en robot så effektivt som möjligt. Jag kollar luftvägar, ringer efter hjälp och är så effektiv som möjligt. Sedan, när situationen är över och jag kan slappna av kräks jag och blir skakig.

Långsiktig stress gör mig väldigt effektiv på att göra mitt jobb men när jag inte är på jobb är jag deprimerad och vill inte träffa någon eller göra något.
 
Jag har varit med om en psykiskt påfrestande situation som fullkomligt frös mig - jag vet inte hur länge. Men det var inte något akut. I akuta situationer blir jag ofta ganska rationell och lösningsfokuserad. Men sen kommer dippen efteråt.

Jag har nyligen läst om det här med fight flight freeze response och hittat artiklar som menar att detta främst är "manliga" reaktioner. Många kvinnor känner inte alls igen sig i de reaktionerna. Kvinnor ska tydligen istället ha en reaktion som kallas "tend & befriend". Att de beskyddar och hjälper eller socialiserar. Det tyckte jag var väldigt spännande - för det är inget som uppmärksammats i några rollspel jag känner till. Fight or flight är ju däremot väldigt vanligt förekommande!
 
God45;n349318 said:
Kortsiktigt stress som när någon håller på att dö eller en bilolycka har hänt gör mig jätteeffektiv. Jag agerar som en robot så effektivt som möjligt. Jag kollar luftvägar, ringer efter hjälp och är så effektiv som möjligt. Sedan, när situationen är över och jag kan slappna av kräks jag och blir skakig.

Långsiktig stress gör mig väldigt effektiv på att göra mitt jobb men när jag inte är på jobb är jag deprimerad och vill inte träffa någon eller göra något.
Click to expand...

Är exakt likadan.
I riktigt sjuka situationer så blir jag 100% fokuserad, nästan inställd på krig, ingenting berör mig. Jag får jobbet gjort. Senare skakar jag och mår dåligt i upp till några dagar innan det lägger sig.
Under längre stressperioder på jobbet så levererar jag mycket mer under min arbetstid men stänger tillslut av helt och säger upp mig.
(Har hänt två gånger med tio års mellanrum nu i mitt liv. Dessa stressituationer varade då i 3-4 år vardera).
 
Det beror sig lite på situationen , jag har när jag upplevt överväldigande stress och press i arbetssituationer helt stängt av och blivit närmast katatonisk och när det har varit en press/stress som uppstått genom en hotfull situation så som stundande slagsmål i ungdomen eller likande de få gånger jag nu vart i slagsmål så har jag gjort allt för att eliminera och distansiera mig ifrån hotet , det kan ha varit och slagits så gott jag kunnat eller lagt benen på ryggen och sprungit alltså fight or flight mode
 
Under långvarig stress på flera månader blir jag lättretad, extremt kritisk på andras arbete, får huvudverk på framsidan av huvudet, går upp i vikt, får sömnproblem, är jag omedicinerad blir jag deprimerad och under perioder med extrem press under detta börjar jag tappa ord. Arbetstakten är dock hög till extremt hög och verkar vara det sista som ger upp.
 
Kortsiktig stress som typ olyckor, inbrott osv reagerar jag negativt på först när situationen är löst, men jag upplever ingen extrem fokus utan mer att jag inte blir berörd av det jobbiga och kan hantera det precis som allt annat jag hanterar alla vanliga dagar. Jag kan göra det jag har "lärt mig att man ska" men känner inte igen det här som andra beskriver med att bli som en jätteeffektiv robot.
 
En reaktion som jag tycker är vanlig hos andra *host host* är att bli arg på personer i sin omgivning, kanske skylla saker på andra och liknande. Utageranden på olika vis. Oftast förstår personen som säger de sakerna att det är fel i samma stund som det sägs men det går inte att hindra eller bryta förrän stressen minskar.
Kanske hade varit något att ha med i en reaktionslista, man börjar skälla på sina kamrater istället för att ta itu med hotet
 
När jag hotades med vapen blev jag passiv vilket av andra misstolkades som att jag var ascool.

När mitt barn skadar sig blir jag effektiv och handlingskraftig och samtidigt lugnande.

I sociala konfliktsituationer sticker jag, känner mig orättvist behandlad och är ett musklick från att säga upp bekantskapen för alltid.

Jag har aldrig träffat några rymdmonster eller Old Ones så jag vet (ännu) inte hur jag reagerar då ;).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top