WRNU Hur mycket flamsar och tramsar ni när ni spelar rollspel?
- Thread starter Conan
- Start date
Svårt att svara på mängd, men inte mycket. Sen är det ingame-flams när det förekommer (dvs ingen drar anekdoter från roliga tv-serier eller så). Riddaren stöter på en bard som sjunger om tiden när riddaren blev av med sitt land, star wars-roboten gör en kul kommentar om sannolikhetslära, etc. Saker som ingår i spel-flödet.
Lemur
Chatbot som låtsas vara en lemur
- Joined
- 7 Sep 2015
- Messages
- 2,355
Jag kör D&D med ett gäng nybörjare på jobbet. Där tycker jag flams och trams fyller en bra funktion på så vi att det blir enklare för dem att slappna av och bli bekväma med rollspelandet.
När jag kör med min gamla rutinerade spelgrupp så flamsar jag helst ganska lite. Det beror på vad det är för spel som sagt. I d&d är det för det mesta ok med en del trams.
Hade dock en mindre kris för ett tag sedan när en spelare drog Cthulhu-skämt precis i början av Tatters of the king, när jag hade preppat som ett litet as och försökte sätta stämningen.
När jag kör med min gamla rutinerade spelgrupp så flamsar jag helst ganska lite. Det beror på vad det är för spel som sagt. I d&d är det för det mesta ok med en del trams.
Hade dock en mindre kris för ett tag sedan när en spelare drog Cthulhu-skämt precis i början av Tatters of the king, när jag hade preppat som ett litet as och försökte sätta stämningen.
Gabrielle de Bourg
Gör nördiga grejer
- Joined
- 5 Feb 2018
- Messages
- 1,309
Det beror helt på spel och stämning jag vill åt. Men jag är också av skolan att jag gillar humor, både i mina mer upplyftande spel, men också i mörk skräck. Jag brukar dock känna att det finns stor skillnad mellan mycket skratt och humor som är mer fokuserade på vad som händer i spelet – och det älskar jag! Det skapar god stämning och kan skapa bättre spel.
Den jobbiga typen av flams och trams är den som bryter spelet och fiktionen. Det segar ner handlingen och gör att oftast minst en person blir passiv, speciellt när en eller två "ska visa sig roliga", vilket lätt kan stänga ute andra från spel. Det blir också mest bara ett avbrott för något som är out of game.
Vissa spel inbjuder till en hel del skratt, lekfullhet och trams in game. I Fiasco är skratt belöningen för att spela det bra, exempelvis. Men Ur Varselklotet är ett annat exempel där humor är jätteviktigt för stämningen. Det har varit allt från att rollpersonerna skulle ta ett avbrott och tracka en RPs storasyskon genom att kasta blålera på denne när de var på stranden till den sjuka humorn som ibland uppstår när barn är RP, som när de försökte maskera sig genom att två stod på axlarna och bar en lodenrock och en stor hatt. Det var absurt, men det var också helt in-line med stämningen spelet siktar på. Där bidrar humorn till ökad lekfullhet och gör att barnen känns mer som barn.
Men även skräck mår bra av humor! Skrev en lång bit om det här i Fenix nummer om Rädsla, men in short så erbjuder humor och skratt andrum och skapar trygghet. Det vill säga; motsatsen till skräck. Det får rollpersonerna att helt plöstligt känna sig trygga och till mods, vilket gör att när skräcken helt plötsligt kommer så skapar det större dynamik och gör allt mycket läskigare. Det gör också att det är mindre risk för att de ska flamsa bort det som faktiskt är läskigt. Kolla bara på skräckfilmer som kör på liknande struktur; typ som blodtestet i The Thing eller att första gången vi ser Hajen är det efter ett skämt. För sätter du skrattet i halsen av att något är läskigt, då jävlar känns det!
Den jobbiga typen av flams och trams är den som bryter spelet och fiktionen. Det segar ner handlingen och gör att oftast minst en person blir passiv, speciellt när en eller två "ska visa sig roliga", vilket lätt kan stänga ute andra från spel. Det blir också mest bara ett avbrott för något som är out of game.
Vissa spel inbjuder till en hel del skratt, lekfullhet och trams in game. I Fiasco är skratt belöningen för att spela det bra, exempelvis. Men Ur Varselklotet är ett annat exempel där humor är jätteviktigt för stämningen. Det har varit allt från att rollpersonerna skulle ta ett avbrott och tracka en RPs storasyskon genom att kasta blålera på denne när de var på stranden till den sjuka humorn som ibland uppstår när barn är RP, som när de försökte maskera sig genom att två stod på axlarna och bar en lodenrock och en stor hatt. Det var absurt, men det var också helt in-line med stämningen spelet siktar på. Där bidrar humorn till ökad lekfullhet och gör att barnen känns mer som barn.
Men även skräck mår bra av humor! Skrev en lång bit om det här i Fenix nummer om Rädsla, men in short så erbjuder humor och skratt andrum och skapar trygghet. Det vill säga; motsatsen till skräck. Det får rollpersonerna att helt plöstligt känna sig trygga och till mods, vilket gör att när skräcken helt plötsligt kommer så skapar det större dynamik och gör allt mycket läskigare. Det gör också att det är mindre risk för att de ska flamsa bort det som faktiskt är läskigt. Kolla bara på skräckfilmer som kör på liknande struktur; typ som blodtestet i The Thing eller att första gången vi ser Hajen är det efter ett skämt. För sätter du skrattet i halsen av att något är läskigt, då jävlar känns det!
Mogger
Hipsteranka
Med en grupp RP bestående av en ilsken anka, en snäll minotaur, en arrogant magiker, en riddare med auktoritetsproblem och en tjuv på flykt undan sin tilltänkta bruds arga släktingar så kan det lätt bli en hel del flams och trams. Vågar nog påstå att det är en del av vår spelstil varför spel som Mutant: UA, Warhammer FRP och Kopparhavets hjältar passar oss rätt bra.
Ps. Alla dessa spel kan naturligtvis spelas allvarligt om man vill men det finns absolut ett stråk av (svart) humor och lättsamma element.
Ps. Alla dessa spel kan naturligtvis spelas allvarligt om man vill men det finns absolut ett stråk av (svart) humor och lättsamma element.
Ulfgeir
Swashbuckler
Alldeles för mycket egentligen nu. Men det beror lite på vilken grupp och vad vi kör.