Nekromanti Hur länge kör ni med samma rollpersoner.

8 år (realtid)

Den mest långlivade rollpersonen i vår spelgrupp måste ha varit Amgal, jägaren, som hängde med i över 8 år (tror jag). Angående FV som höjdes- han hade så högt FV i färdigheten Slå eld att han blev känd som mannen som kunde tända en brasa med två isbitar- den legendariske eldmakaren
 
Re: Krabbfiske 4 life.

Jag återanvänder också gärna spelledarpersoner, men då låter jag nya karaktärer uppleva dem istället. Spelarna känner ju fortfarande igen den vanställde krabbfiskaren, men får nu återuppleva glädjen i att lära känna honom
Click to expand...

Du tror inte att det på något sätt påverkar rollpersonernas reaktion att se honom, ifall spelarna redan känner honom?

SL: En man kommer gående emot er. Han är kutryggig och i hans bälte händer massvis med krabbor. Hans enda öga, som sitter där örat borde, kikar misstänksamt på er.
Spelare: Åh nej! Det är den vanställde krabbfiskaren... jag menar...eh... vad är DET för en underlig person?

/BD, som tror han vet vad han tror.
 
I mitt spelgäng kör vi ofta med samma rollpersoner så länge det är praktiskt möjligt. Vår Space 1889-kampanj startade 1990 och en rollperson, den för tapperhet synnerligen väldekorerade övlt Nordenskiöld, har varit med från början och han har många hjältedåd framför.

Jag pensionerade i våras den S1889-rollperson (friherre CC Silfversparre) jag spelat sedan 1990, eftersom han hade fått högerarmen fullständigt sönderskjuten och behövde dra sig tillbaka av praktiska skäl. Han blir nu istället en betydelsefull SLP och "patron" för spelarrollerna (han är arbetsgivare för flera av dem via sin post som chef för Svensk-Marsianska handelskompaniets verksamhet på Mars).

Det är kul att hålla fast vid sin spelarroll, ty han växer med sin historia och utvecklar nya sidor. Friherre Silfversparre fick en dotter med sin älskarinna och dessutom utvecklade han och besegrade alkoholism under kampanjens gång.

Anders
 
Min Statt Kornitzky, en fd. SVOT-kille, gjorde jag 1992 till det som vi numera kallar FSS-kampanjen. Vi lade ner FSS någon gång år 2000 men insåg att den var så kul att vi påbörjade kampanjen igen. Vår SL har nu förnyat kampanjen något. Han beskrev vårt sista äventyr där samtliga rollpersoner dog i Kinas djungler.
Sen påbörjade vi en ny kampanj med nya rollpersoner som SL hade fixat iordning med utgång från våra gamla rollpersoner. Nya identiteter och nya liv. Jag själv började som journalisten Josef. Samtliga rollpersoner råkar i det första äventyret befinna sig på samma plats och olika situationer leder till att deras gamla jag träder fram. Vi fick senare veta att vi har blivit framklonade från vårt gamla DNA.
Kul start på en kampanj som nu utspelar sig cirka 140 år efter det att våra rollpersoner egentligen dog. Som man säger... Döden är bara början...
 
Kromm Dragose av klan... *tänka hårt* Bodrin?

Nåja, han va från första början en medicus, som hoppast av sin utbildning därför att han helt enkelt inte palla den mer, pga av detta så hade han förlorat all sin kontakt(mer eller mindre) med släkten, och hans far som va advokat gick det typ inte å prata med. Men efter ett tag ute på chronopias gator(inte i stubbstan) så gjorde han nya vänner å bekanta, böand annat halvalven och gycklaren oridio som så småningom visade sig vara en mycket viktigt person i någon religon, vilket han inte visste själv, sedan fanns ju maximilian(tror han hette så), den där förbannade alv uslingen som fuskade med magi, en äkta fullblodsfjolla, sen fanns ju också alurian lejontass som va en prins från något fjärran land, och sist men inte minst den där högländaren som blivit vanhedrad, men visst, han åretupprättade hedern, och var nog på många sett den redigaste karlen i vänskapskretsen, förutom kromm då naturligtvis, men det var också han som sårade dvärgen mest när han föredrog en gammal fiendes sällskap före kromms, den dagen försvann kromm ut i öknen för att aldrig mer återses... Och med honom har jag spelat mycket, väldigt mycket, var min första rp, ochså den enda rp i min förening som lyckats med å ha ett förhållande, med emma(udda dvärgnamn...) Han var... tja lite överbra när jag hammna på hyllan... många färighets värden i 25 nivån, och för den som missat det så var det Drakar och Demoner:Chronpia som gällde då. Och under spellets gång förvanlades han mer eller mindre till en krigare som fann ett visst nöje i å slåss på arenan, eller snarare de pengar han fick efter att ha slagits där... Och han va dessutom typ rikast av de alla i gruppen!
 
Om någon av våra rollpersoner skulle dö, är det antagligen för att spelaren gjort något oerhört dumt och klantigt, men inte ens i sådana situationer brukar våra rollpersoner dö, bara straffas rejält mycket.
Annars byter vi rollperson när vi tröttnar på karaktären, vilket sker extremt sällan.

/Skuggvarg
 
Gamla Rollpersoner [NTIT]

Det är kul att hålla fast vid sin spelarroll, ty han växer med
sin historia och utvecklar nya sidor

Japp det är extremt roligt faktiskt. Som spelledare till en
mängd äldre rollpersoner som senare tagits ifrån spelarna för
att bli spelledarpersoner måste jag säga att det är charmigt
att ha sådana karaktärer som backup, när kampanjen blir för
tråkig. Använder dem nästan uteslutande som ett verktyg för
att få spelarna framåt i krönikan eller för att ge dem ny
information de annars inte skulle få reda på.

några andra som har positiva/negatvia erfarenheter av det här?
Kanske er spelledare snodde er snutte-rollperson? :gremwink:

/Alexander Gyhlesten, som VILL ha NTIT som officiell tagg
oavsett vad [color:\\"green\\"] Arvidos [/color] tycker om den ;-)
 
SL-nåd.

men inte ens i sådana situationer brukar våra rollpersoner
dö, bara straffas rejält mycket.

Jag brukade ha väldigt mycket nåd för spelarnas karaktärer
när de dog pga att de var klantiga tidigare. Numera avrättas
de om tärningen dumpar av dem i situationer som är snäppet
under omöjliga att ta sig ur (i mitten av en hord mutanter,
när de känner Darth Vaders andedräkt, osv). I synnerhet när
de själva står för tärningsvrängandet - För några veckor sedan
dog en hel hög karaktärer i en biljakt.

Jag tycker det är bra att låta spelarna veta från första början
att jag inte tänker ha någon nåd på deras karaktärer - Dör de
så dör de. Det är bara att rulla fram en ny. Nej, jag spelleder
inte Paranoia - Har inte kommit dit ännu (spelet ligger på
sängen tillsammans med andra rollspel som måste testas
innan jag slutar Folkhögskola för att ge mig ut i det mörka
universitetslivet) :gremwink:

Annars byter vi rollperson när vi tröttnar på karaktären,
vilket sker extremt sällan.

En av mina spelare tröttnad på sin karaktär mitt i en Vampyr-
krönika där det var väldigt känsliga relationer mellan spelarna.
Han ville byta från Assamit till Lasombra för ... hör och häpna:
Obtenebration-disciplinen. *skakar på huvudet* Ja, ja. Somliga
människor.

När börjar dina (med)spelare tröttna på sina karaktärer?

/Alexander Gyhlesten
 
Länge. Ju längre desto roligare, för det mesta.

Äldsta karaktären: Kult, skapades '97, genomlevde ständigt spelande i 3-4 år. Nu spelar vi inte mera...men han är inte död. Däremot är han fullständigt sinnessjuk o kan inte på något sätt umgås med någon överhuvudtaget.
 
Re: Krabbfiske 4 life.

Mm, jag förstår inte riktigt vad din poäng är. Klart att spelarna känner igen honom men de får ju fortfarande "lära känna honom på nytt" eftersom de måste ta reda på saker om honom igen, och eftersom de inte spelar samma sorts rollpersoner hela tiden använder de ju olika metoder och intresserar sig för olika saker och det kan således bli mer djupt andra gången de får lära känna honom eftersom de redan vet en massa om honom sedan tidigare.
 
*puh*

När jag såg rubriken tänkte jag: Okej, den här kille har
verkligen inget liv utöver sin rollperson i och med att han spelar
den dag och natt - Och har gjort så i 8 års tid.

Antar att det är lite raster emellanåt :gremwink:

/Alexander Gyhlesten
 
Det avr inte illa !!

Fasen, du slår ju mig med HÄSTLÄNGDER ju !!
Din RP måste vara brutalbra som kan göra eld av is..... :gremshocked:
Kan inte säga annat än att jag är impad !
 
Jag undrar om det hjälpte att spelarens person innan 15-minutersmannen var Kazi-kazi kamikaze som försökte dö fortare än normalt i Gamma World som är den dödligaste kampanjen vi spelat i. Den andra rollpersonen uppfyllde den förstas önskan. Har för mig att det var ett nöjesfält som nån galen vetenskapsman gjort om attraktionerna till dödliga fällor.
 
Re: *puh*

nja, en tio minuter om dygnet ungefär.... nej, formulerade mig nog lite fel där. gjorde nog andra saker än att spela rollspel på den tiden (även om jag inte kan komma på något just nu).. :gremgrin:
 
[NTIT] [OT]

/Alexander Gyhlesten, som VILL ha NTIT som officiell tagg
oavsett vad Arvidos tycker om den ;-)
Click to expand...

Vad står NTIT för då?

/BD, som tror att Kitzune lade till den meningen bara för att någon skulle fråga.
 
Re: Krabbfiske 4 life.

Poängen är att spelarna har med sig information om honom sedan tidigare och kommer mycket troligt att fatta beslut utifrån den information de har från tidigare.
Må så vara att de får lära känna SLP:n bättre, men det är fortfarande samma spelare, och en spelares RP har en tendens att likna varandra, hur olika de än är. Därför kan information följa med från tidigare möten, som de inte borde ha.
 
New Topic In Topic tror jag [ANT]

[Almost No Text]

Ah, nu fick inte Kitzune svara :gremwink:, men jag heter ju också Alexander så det är ju nästan samma sak...
 
Tja...

För det första måste jag säga att jag tycker att min spelgrupp är ganska dålig/oerfaren (no offence Jonte). Detta har självklart influerat rollpersonsskapandet, ett par i min spelgrupp vill byta RP efter vartannat spelmöte, och en, den värsta av dom alla, tar ungefär (jag överdriver inte) en timme på sig att välja ras. Själv försöker jag motverka detta, men det är svårt, särskilt efter att man har haft tur (om man tycker det är tur att få en RP med höga värden) med slagen efter när man gör en RP. Nu kom jag på att du inte alls frågade efter detta så jag skriver bara svaret här nedan.

Jag + 2 till byter kanske ett par gånger varje halvår, två stycken byter/vill byta efter varannat spelmöte, och den sista har inte bytt än, då han är ny.

Mvh Victor Palm

I'll be back
 
Jag brukar byta karaktär lite när jag känner för det och när det är ok med den person som för tillfället är SL.
Detta sättet gör att jag aldrig tröttnar på mina RP:s och ingen av dom blir några übergubbar som man måste pensionera pga. att det inte längre fins något/någon som kan ge dom nån utmaning.


//Nelwyn
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top