Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Snarare "den uttjatade frågan" =)Etepete said:
Ta en kanelbulle, vettja!
Nekromanti Hur gestaltar du dina alver?
- Thread starter God45
- Start date
Ta en kanelbulle, vettja!
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Till att börja med: oavsett hur alien eller exotiska de är är de på något plan folk. Extremt främmande icke-människor kan vara coolt, men om det ska finnas med mer än en som förekommer upprepade gånger bör det finnas något drag av mänsklighet i dem för att de inte ska bli pappfigurer eller obegripliga plot devices.
Med detta sagt spelar jag aldrig mina alver som hippies. Om de ska vara ena hejare på pilbåge är det för att de är jägare, och då har de inga problem med att döda, flå och stycka ett djur. Sedan kan de ha någon form av naturreligion och ogilla människor som inkräktar på deras skogar, men de är aldrig sådär flummiga och världsfrånvända.
Alver dricker sig fulla, för det gjorde de i Bilbo, och de knullar runt utan något större konsekvenstänkande, för de är ändå immuna mot sjukdomar och har synnerligen låg fertilitet, så vad skulle problemet vara? Huruvida detta är något som gäller eller inte beror lite på hur väl det passar med kampanjens övriga ton.
Troberg skrev i en annan tråd att han gillade dvärgar som var allt som började med "små-". Alver är raka motsatsen. Alver är aldrig småaktiga, och tycks genuint bry sig ganska lite om timliga problem. Det är därför alver också är rätt karismatiska, eftersom det faktiskt gör dem lätta att umgås med när man väl kommer dem inpå livet. Men när de väl hittar något att bry sig om, då jävlar blir det heliga eder och beredskap att begå folkmord för att hämnas en enda oförrätt.
Alver hanterar sin osäkerhet en föränderlig omvärld på två vis, antingen genom isolationism och ritualisering eller genom att frånskriva sig ett evigt jag och sträva efter en tillvaro i ständig förändring.
Det mesta av det här är en rent akademisk fråga, eftersom jag inte tror att jag spellett eller spelat generic-alver (i motsats till sådana som varit beskrivna för en specifik kampanjvärld) på åtskilliga år.
Med detta sagt spelar jag aldrig mina alver som hippies. Om de ska vara ena hejare på pilbåge är det för att de är jägare, och då har de inga problem med att döda, flå och stycka ett djur. Sedan kan de ha någon form av naturreligion och ogilla människor som inkräktar på deras skogar, men de är aldrig sådär flummiga och världsfrånvända.
Alver dricker sig fulla, för det gjorde de i Bilbo, och de knullar runt utan något större konsekvenstänkande, för de är ändå immuna mot sjukdomar och har synnerligen låg fertilitet, så vad skulle problemet vara? Huruvida detta är något som gäller eller inte beror lite på hur väl det passar med kampanjens övriga ton.
Troberg skrev i en annan tråd att han gillade dvärgar som var allt som började med "små-". Alver är raka motsatsen. Alver är aldrig småaktiga, och tycks genuint bry sig ganska lite om timliga problem. Det är därför alver också är rätt karismatiska, eftersom det faktiskt gör dem lätta att umgås med när man väl kommer dem inpå livet. Men när de väl hittar något att bry sig om, då jävlar blir det heliga eder och beredskap att begå folkmord för att hämnas en enda oförrätt.
Alver hanterar sin osäkerhet en föränderlig omvärld på två vis, antingen genom isolationism och ritualisering eller genom att frånskriva sig ett evigt jag och sträva efter en tillvaro i ständig förändring.
Det mesta av det här är en rent akademisk fråga, eftersom jag inte tror att jag spellett eller spelat generic-alver (i motsats till sådana som varit beskrivna för en specifik kampanjvärld) på åtskilliga år.
Krille
Lord
Etepete said:
I mitt fall är svaret "därför att genreetiketten är 'Biggles med alver'".
Man kan brodera ut det och tillägga att jag ville ha en tydlig fantasykoppling i Blå Himmels Stora krig. Alver är ett av de tydligaste fantasyaktiga attributen, och en stor del av de andra neutraliseras om världen springer iväg till senindustrialism (exempelvis feodalism, rustningar, svärd, byar i de djupa skogarna med veckovis med vildmark emellan med flera - till och med magi blir rätt onödigt när det är enklare att kasta en handgranat än en eldboll).
Så en stor klase raser smög sig in i Blå Himmel, inklusive alver, dvärgar, orcher, Västmarks halvfolk och gnomer. Ena hälften av alverna fick en särskild plats i metaplotten som världens motsvarighet till Sauron. Det var helt rätt och helt naturligt, så när jag började ha ihjäl mina älsklingar och kutta bort raser igen så var det bara alver och halvfolk kvar. Och jag är faktiskt inte ens helt säker på att halvfolken behövs - de finns bara där för att ett Rävsvans-spel behöver en tös med rävsvans som exempelrollperson. Men alverna blir jag inte av med, ens om jag ville.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,680
Ja, det känns väldigt konsekvent utifrån din beskrivning av världen och av den roll alverna spelar. Det ligger ju även, tycker jag mig ana, i en viss rävsvansestetik, som gör att man kan känna igen sig i både Skymningshem och Västmark.
Bra skäl, alltså
Bra skäl, alltså
Mina alver har stora kukar och rytmen i blodet. De är giriga ockrare och tror att de kommer till paradiset om de dödar sina fiender. Ofta är de solidariska vänsteraktivister och internationellt engagerade. De går gärna klädda i stora kjolar och är ökända tjuvar. Därför måste se resa runt väldigt mycket i sina "låg-ridar-vagnar". Alvkvinnor är blonda och har stora bröst, men låg intelligens, förutom ett fåtal som ser fula ut men egentligen är snygga bara man fixar lite med deras hår. RIKTIGT fula alvkvinnor gillar egentligen bara andra alvkvinnor. Alvmän är alltid redo för sex, så länge det inte är något sportevenemang på g (t.ex. alvboll eller alvpuck). Många alvmän gillar att slåss, speciellt om någon förolämpar deras mödrar. Vissa alvmän är korta och spinkiga och inte så attraktiva alls, men de är å andra sidan jättesmarta och kan rabbla alla multiplikationstabeller. ALLA! Alver som bor i alvstäder tycker att de är bättre och smartare än alver som bor i skogen, men alverna i skogen tycker att de i städerna är översittare och inte alls förstår valulvproblemet. Alverna i städerna äter löv, de i skogen äter älg. Har man en gång legat med en alv, vill man aldrig ligga med något annat igen.
yokowermland
Warrior
Tror inte jag ska ha med några Halv-Alver. Passar nog inte in i vad jag tänkt för min spelvärld. Kanske men då som någon ond avfälling allierad med mörkret som drar i gång en riktig bajstorm som spelarna måste reda ut.
Ju mer jag tänker på det blir det nog en skitbra skurk faktiskt.
Ju mer jag tänker på det blir det nog en skitbra skurk faktiskt.
epic
Anarchclown
Swashbuckler
+>9000!!!
Radioaktiv
Hero
I like you!
Magnus Edlund said:
Well... Jag har snarare plockat upp att alverna är androgyna och mer ambivalenta till sex. (Vilket iofs är rätt rimligt om man lever for ever. Med en hygglig sexualdrift och proportionerlig fertil del av den samlade livstidem hinner man skaffa väääldigt många avkommor annars...)
Men man måste ju ge detta en ordentlig inramning:
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,680
Magnus Edlund said:
Visst, visst, det är jävligt lätt att rubbisha fantasyns tendens att skapa stereotyper, och att baka om ganska negativa stereotyper till ett folkslag. Men går det inte att göra något med det också? Annars har du typ just rubbishat en hel genre....
Lupus Maximus
På tillfälligt besök?
Alvers gestaltning beror på vilken värld jag spelleder i.
I den värld jag skissar på ibland har jag med "alver" i form av människoliknande varelser som har lång livslängd och talang för magi.
Alverna har inget fysiskt attribut som direkt avslöjar dem som "icke-människa", t.ex. inga spetsiga öron, men är generellt smalare, mycket mild eller avsaknad av kroppsbehåring och skäggväxt, mer symmetriska drag och mer ungdomligt utseende (t.ex. inga rynkor eller hud som dragits ut av gravitationen).
Alverna saknar människornas kreativa förmåga, så nya uppfinningar kommer alltid utifrån. Men de är duktiga på att applicera kända idéer för att förbättra något.
Halvalvers vara eller icka-varande har jag inte bestämt mig för ännu. Om de existerar kan det kanske bli olika resultat om modern är människa eller alv. Eller så kanske jag låter skillnaden mellan alver och människor vara för olika för att en graviditet skall kunna uppstå. Beslutet beror lite på om jag kommer att ha med andra intelligenta varelser, och vad deras egentliga bakgrund är (t.ex. sådant som minotaurer, kentaurer, osv).
Då kyrkan i det dominerande människoriket har konstaterat av man kan avslöja alvers avsaknad av "själ" på samma sätt som vissa odöda (t.ex. "vampyrer") har man deklarerat att de är tjänare av "besten". Då kyrkan förväntar sig att besten kommer att dyka upp på nytt, och leda sina trupper i det slutgiltiga kriget mot de rättfärdiga, måste allt ont bekämpas. Det har gått ett par hundra år sedan det sista kända "alvsamhället" krossades. Men det inträffar fortfarande att någon alv avslöjas.
Alverna har blivit starkt tillbakaträngda av människorna i stort sett över hela världen. Men det finns fortfarande alvsamhällen kvar. Det finns till och med några få alver kvar som föddes innan besten slungades ut i tomrummet. Även om deras egna minne har förvanskats och bleknat med åren, minns de ofta följdkrigen mot bestens före detta rike och hur de skickade dennes mänskliga tjänare, bokstavligen, tillbaka till stenåldern. Flera alver har hunnit uppleva alvernas glansdagar, innan människorna åter igen blivit den dominerande humanoiden.
Alverna är dock ingen homogen grupp, och även långt innan besten försvann hade de delats upp i olika "folkslag". Den första mänskliga kulturen skapades av besten. Men långt från besten rike var det vanligare med att de mänskliga kulturerna kom från att de varit alvernas tjänare eller slavar.
Alvers personlighet kommer delvis från deras långa liv och deras oförmåga till "riktig kreativitet". Men det beror också på deras livssituation. De som lever i närheten av ovan nämnda kyrka har en helt annan kultur och mentalitet än de som lever fem hundra mil därifrån.
I den värld jag skissar på ibland har jag med "alver" i form av människoliknande varelser som har lång livslängd och talang för magi.
Alverna har inget fysiskt attribut som direkt avslöjar dem som "icke-människa", t.ex. inga spetsiga öron, men är generellt smalare, mycket mild eller avsaknad av kroppsbehåring och skäggväxt, mer symmetriska drag och mer ungdomligt utseende (t.ex. inga rynkor eller hud som dragits ut av gravitationen).
Alverna saknar människornas kreativa förmåga, så nya uppfinningar kommer alltid utifrån. Men de är duktiga på att applicera kända idéer för att förbättra något.
Halvalvers vara eller icka-varande har jag inte bestämt mig för ännu. Om de existerar kan det kanske bli olika resultat om modern är människa eller alv. Eller så kanske jag låter skillnaden mellan alver och människor vara för olika för att en graviditet skall kunna uppstå. Beslutet beror lite på om jag kommer att ha med andra intelligenta varelser, och vad deras egentliga bakgrund är (t.ex. sådant som minotaurer, kentaurer, osv).
Då kyrkan i det dominerande människoriket har konstaterat av man kan avslöja alvers avsaknad av "själ" på samma sätt som vissa odöda (t.ex. "vampyrer") har man deklarerat att de är tjänare av "besten". Då kyrkan förväntar sig att besten kommer att dyka upp på nytt, och leda sina trupper i det slutgiltiga kriget mot de rättfärdiga, måste allt ont bekämpas. Det har gått ett par hundra år sedan det sista kända "alvsamhället" krossades. Men det inträffar fortfarande att någon alv avslöjas.
Alverna har blivit starkt tillbakaträngda av människorna i stort sett över hela världen. Men det finns fortfarande alvsamhällen kvar. Det finns till och med några få alver kvar som föddes innan besten slungades ut i tomrummet. Även om deras egna minne har förvanskats och bleknat med åren, minns de ofta följdkrigen mot bestens före detta rike och hur de skickade dennes mänskliga tjänare, bokstavligen, tillbaka till stenåldern. Flera alver har hunnit uppleva alvernas glansdagar, innan människorna åter igen blivit den dominerande humanoiden.
Alverna är dock ingen homogen grupp, och även långt innan besten försvann hade de delats upp i olika "folkslag". Den första mänskliga kulturen skapades av besten. Men långt från besten rike var det vanligare med att de mänskliga kulturerna kom från att de varit alvernas tjänare eller slavar.
Alvers personlighet kommer delvis från deras långa liv och deras oförmåga till "riktig kreativitet". Men det beror också på deras livssituation. De som lever i närheten av ovan nämnda kyrka har en helt annan kultur och mentalitet än de som lever fem hundra mil därifrån.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Ulfgeir
Swashbuckler
Radioaktiv said:
Ser ut som Krille pratar om spelet "Blå Himmel" som han jobbar med.
/Ulfgeir
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Rymdhamster said:
Jag ska dock erkänna att det egentligen inte är mina alver. De är mer en blanding av Greg Staffords (Pendragon) och Sussana Clark (Jonathan Strange and Mr Norell; The Ladies of Grace Adiue). Clarkes böcker kan läsas av dem som vill läsa om riktigt onda alver.
Krille
Lord
Ulfgeir said:
Mycket riktigt är det Blå Himmel jag pratar om. Sorry att jag missade det - jag skyller på platt visning som gör att korta inlägg försvinner i mängden.