Nekromanti Hur gammal var du?

Jag var sjutton år, det var 1978, och D&D med draken och trollkarlen med struthatten. Första modulen var In Search of the Unknown.
 
anth said:
Bonusfråga: håller du med Michael och Gunilla att svenska rollspelstillverkare gjort fel som inte gjort rollspel för barn?
Click to expand...

Som t.ex. Kult? :gremgrin:

EDIT: jag håller med Eksem. Jag ser inget i de svenska rollspelen från 1982 och 1984 som var speciellt anpassat till barn, och jag ser inget i de som kom efter som särskilt EJ anpassade till barn.

Definitionen är för diffus för mig för att jag ska kunna fundera vidare på det. Är det DoD Expert och Mutant 2 som är exemplen på när det spårade ur, eller är det MC? Eller som sagt, är det Kult?

/M
 
11-12 år. Drakar & Demoner, strax följt av SRR. Jag fattade mycket lite av SRR men jag ville spela det så jälva mycket att jag gjorde ett eget SRR-hack där allt jag inte begrep ersattes av DoDE-regler. Det blev skitbra!

Men på den tiden var nästan alla barn hyfsat literata, intelligentare och inga dataspel fanns (nästan). Jag känner inte en samtida 8-åring som skulle ha en chans på DnD och att 8-9åringar spelade det var definitivt förekommande på 70-80-talen. Nej det var bättre förr, säger jag! Usch! :gremlaugh:
 
krank said:
14-15, rollspelet var Mutant Chronicles.
Click to expand...

Komplettering: Vägen in var via Kampen om Citadellet. Alldeles lysande ingång, faktiskt. Och jag älskar att det finns nyare brädspel med samma grep; D&D-spelen t.ex. Men det skulle behöva några såna som var lite mer spridda i leksaksbutiker och så...
 
krank said:
krank said:
14-15, rollspelet var Mutant Chronicles.
Click to expand...

Komplettering: Vägen in var via Kampen om Citadellet. Alldeles lysande ingång, faktiskt. Och jag älskar att det finns nyare brädspel med samma grep; D&D-spelen t.ex. Men det skulle behöva några såna som var lite mer spridda i leksaksbutiker och så...
Click to expand...

Och ska dom köpas in av föräldrarna/mormor/farfar då dom är ganska dyra så bör dom nog vara på svenska.

Ett nytt fräscht Heroquest översatt och uppstöttat med supplement skulle nog vara toppen
 
När det spårade ut, när slutade spelen vara "barnvänliga"?

Svårt att säga var gränsen gick. Men någonstans på senare 80-talet var man över en gräns, spelens "massa" blev för stor för de flesta i de lägre åldrarna om de inte hade veteraner att lära dem spela. Massan var det avgörande tror jag, inte om spelet var skrivet för barn eller inte. Fast även språket började bli mer riktat mot äldre.
 
Hans E Magnusson said:
Och ska dom köpas in av föräldrarna/mormor/farfar då dom är ganska dyra så bör dom nog vara på svenska.

Ett nytt fräscht Heroquest översatt och uppstöttat med supplement skulle nog vara toppen
Click to expand...

Absolut. Och med bra regler.

Det fina är ju att regler vad jag vet inte kan skyddas riktigt, så det är egenjtligen fritt fram att ta det gamla, snofsa upp, hitta på ett nytt namn och sälja in.


(Sen att jag skulle föredra ett scifispel eller urban fantasyspel framför ett fantasyspel är en annan sak; tyvärr säljer ju fantasy överlag bättre än scifi och annat...)
 
Kan inte annat än att hålla med. Alltså. Mutant 2 var ju alldeles för krångligt, DoD Expert var på gränsen, allt som Lancelot games gjorde var så vansinnigt krångligt. De speltekniskt enklaste spelen under den perioden vände sig till en äldre målgrupp helt klart. En Garde, Skuggornas Mästare och Kult var ju alla ganska enkla spel. Tyvärr var de ju inte direkt riktade mot 9-åringar.
 
10 eller 11 var jag nog. Första som spelades var DoD (grön låda) eller kanske cyberpunkMutant. Vem vet, jag drack mycket alkohol i tonåren.
 
Jag fick konceptet förklat för mig i 10-11 år ålder
blev intreseerad men fick inte tag i några som kunde tänka sig spela fören 12års åldern. och då körde vi friform och sedan hittade jag på regler allt som.

Första gången jag spelade ett producerat rollspel var jag ca16 och då var det DODT.

jag tror inte att alla spel bör ha en ung målgrupp men att det förmodligen skulle hjälpa hobbyn om det fanns några stycken.
 
Kom i kontakt med rollspel gjorde jag väl runt fjorton-femtonårsåldern. Sort of. En av farsans barndomspolare hade spelat D&D när han var yngre, och hade kvar prylarna på vinden. Jag var väl intresserad, och försökte få ihop lite nybörjare aom jag för att spela.

Det blev dock inget då, utan jag kom med i en grupp först i ettan på gymnasiet, och då var det M:UA. Mitt absolut första slag någonsin (f.ö ett slag för att hitta till mötesplatsen i Pirit) blev 100 jämt, och jag hamnade utanför stadsportarna av någon anledning.

Så för att svara på frågan: 16 år gammal.
 
Nio år. DoD91. Mitten av 90-talet.Sjävla konceptet med rollspel lärde jag mig direkt från min storebror som köpte DoD91 boxen. Inga konstigheter alls med hur man skulle spela och vad spelet gick ut på.
Men var inte något enkelt spel att spela eller lära sig gällande regler tyckte jag. Eon: Läste böckerna och gillade fluffet men spelade typ... en halv gång. Så det jag kom att spela mest var olika startboxar till D&D/AD&D för det inte var lika bökigt att komma igång med.

Lekte med att modda Hero Quest brädspelet till ett rollspel men rann ut i sanden.

Ja jag upplevde en verklig avsaknad av något enklare och snabbspelat svenskt alternativ när jag började spela.

(ja jag hade tillgång till och testade även annat än fantasyrollspel såsom Mutant2089. Och även Mutant Chronicles, Kult och Neotech. Men intresserade mig inte så mycket)
 
Var sju år när jag gömde mig i storebrors garderob och lyssnade på när de spelade Drakar och Demoner. När jag var tio SLade jag mitt första äventyr för mina kompisar i ungefär samma ålder.

När jag var 12-13 började vi rollspela 'på riktigt' i den mening att vi faktiskt inte bara hade dungeon crawls etc.

Jag får anta att Drakar och demoner riktade sig till lite äldre spelare än 7-10, men jag skulle nog ALDRIG spelat spelet om det var "barnvänligt".
 
Olav said:
Bonusfrågan:
Jag håller med G&M. MEN. Jag skulle vilja påstå att det är något som gäller för all ungdomskultur, inte bara för rollspel. Sedan nittiotalet har det infört en massa strukturella hinder för barn och ungdomar att tillgodogöra sig ungdomskultur. Du blir leggad när du köper cigg. Du får inte gå på konserter om du är under tretton. Du får inte dricka energigryck. Och du får inte köpa datorspel/tvspel om du inte lever upp till totalitära PEGI-regler.

När jag var liten var en åldersgräns snarast en tuffhetsmätare. Stod det "från femton år" betydde det "det här är inte för töntar", så givetvis var man skitsugen på att konsumera allt med åldersgränser. Numera betyder "från femton år" att vuxna kan bete sig som rövar och neka dig tillträde om du skulle vara yngre. Och det gäller inte bara femtonårsgräns - redan den "rimliga" 11-årsgränsen gör att större delen av målgrupp 8-12 försvinner.
Click to expand...

Jo, man vill ju att rollspel fortfarande ska vara lite farliga och opassande utan att de faktiskt sätter käppar i hjulet för spelandet. Lagom brutalt på ett sisådär Hunger Games-aktigt vis.
 
9 år, jag uppfann rollspel från scratch. Kom i kontakt med rollspelare från D&D-traditionen när jag var 10 och spelade det första spelet med regler när jag var 12 (Playelf).
 
Svarte faraonen said:
Jo, man vill ju att rollspel fortfarande ska vara lite farliga och opassande utan att de faktiskt sätter käppar i hjulet för spelandet. Lagom brutalt på ett sisådär Hunger Games-aktigt vis.
Click to expand...
Jag tror den bästa taktiken vore att göra spel med 15-årsgräns och sedan langa till småbarn. Tror att Teknochock skulle vara ett perfekt första spel: lagom lösa regler, sexiga bilder, en lista på vapen och en lista på knark.
 
Sju år med DoD. Min nio år äldre bror spelledde mig.

Jag tycker rollspel har beskrivits på fel sätt. Nu skrivs rollspel utifrån vad man gör när man spelar (regler), när det borde vara hur man gör för att spela (spelstil). Här skyller jag hur de tidiga rollspelen satt en standard för hur man skriver ett rollspel. Den har gjort att nybörjarrollspel mer blivit ett simpelt system än något som faktiskt riktar sig till nybörjare.

Att hålla hobbyn vid liv genom att rikta in sig till barn är en tanke, men bara en tanke. Det beror lite på hur man implementerar ett sätt. Att väva in små rollspel i barnböcker så att läsaren kan spela ut handlingen själv, skulle kunna vara en tanke. Jag tror på en kombination av många punkter. Starta grupper som visar rollspel på bibliotek, ha utskick och introduktion i skolor, kanske på något sätt visa upp rollspel i media (via reklam eller program som Barda).

/Han som tycker rollspelsindustrin har gjort fel som dragit sig undan och gjort spel för en allt avsmalnande publik
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top